Sv: Är det bara jag som har en knäpp häst?
Min lilla märr har också lite saker för sig. På den tiden hon var ung och vältränad var det vanligt att hon tog ett elegant hopp över staketet på vårarna när hon tyckte gräset spirade fortare utanför än innanför hagen. Hon var dock mycket medveten om att hon inte var tillåten att gå utanför hagen, så när man stormade ut på verandan för att fånga in rymlingen hoppade hon helt sonika in i hagen igen. Så småningom gick det så långt att det räckte att öppna köksfönstret och hojta på henne...
(I detta sammanhang kan jag också nämna en annan märr vi har som i det närmaste är motsatsen. Om jag öppnar en grind för att släppa in hästarna eller släppa in i annan hage och hon inte ser att de andra hästarna gått genom grindhålet så stannar hon i grinden och väntar på att bli ledd igenom. Ser hon att de andra hästarna går igenom behöver hon inte bli ledd, men hon kastar sig handlöst igenom grindhålet som om det vore dödsläskigt. Hon hade förmodligen haft en bokstavsdiagnos om hon varit människa, för regler och vanor är extremt viktiga för henne, och staket är viktiga regler. Hade hon varit själv i en hage och man sedan tog bort staketet helt hade chansen varit ganska stor att det tagit ganska lång tid innan hon vågat sig utanför hagens gränser...)
Hoppemärren har även en annan egenhet. Hon brukar ofta stå och hänga med underläppen (det är en väldigt avslappnad häst), och det är ju inte så ovanligt. Det som är lite mer ovanligt är att hon slår med denna slappa underläpp mot överläppen så att det uppkommer ett tydligt 'plopp'-ljud när det är något hon inte är helt nöjd med. Det kan vara saker som att hon står inne och tycker det är dags att gå ut i hagen, att man leder henne i manen (det går jättebra, men hon gillar det inte), att man stannar henne när hon egentligen vill fortsätta framåt eller andra situationer där hon känner att hon behöver kommunicera ett milt missnöje. Därav smeknamnet 'Ploppan', som i sin tur också stammar från standardsmeknamnet 'Loppan' som hon fick tidigt för den första egenheten jag berättade om - liten, svart och hoppar.
Det finns ju massor av historier om egenheter hos våra hästar, så jag skulle ju kunna skriva massor om exempelvis ponnyn som envisades med att sätta av i galopp (lugn sådan, men totalt obromsbar/osvängbar bevisligen) och galoppera ut från ridbanan (via ett hopp över det 120cm höga ridbanestaketet om så krävdes), förbi stallet, ett varv runt en rundel i trädgården framför ett hus några hundra meter längre bort på vägen och sen tillbaka till ridbanan varje gång en annan ryttare ville prova honom hemma på ridbanan (och gav ryttaren inte upp av skam och hoppade av gjorde han gärna en vända till inom kort - men han försökte aldrig ens göra den vändan med mig)...
Eller som ponnyn som vägrade äta sockerbitar om man inte gnagde av kanterna först.
Eller ponnyn som slickade öronen bakåt, drog upp näsborrarna till tunna arga streck, spände läpparna tight över tänderna och gnisslade tänder ljudligt när min syster gick förbi i stallgången (han såg helt klart ut att vilja slita huvudet av henne om han bara hade nått) - bara för att överösa henne med kärlek så snart hon öppnade boxdörren till honom.
Eller som ponnyn som kände igen en manlig veterinär så snart denne bara klev ur bilen, även om ponnyn aldrig behandlats av just denna veterinär tidigare. Ponnyn var stencool i princip i alla andra situationer förutom när det fanns en manlig veterinär på gården, då stod han och tryckte i ett hörn av boxen med ögonvitorna synliga...
Eller som d-ponnyn som var en publikmagnet på tävlingar då han hoppade banor på sätt som mycket få andra hästar och ponnyer gör, med många uppvisningar av skolor i luften, plötsliga sidvärtsrörelser och liknande
mellan hindren bara för att något galoppsprång innan hindret koncentrera sig och ta hindret bekymmerslöst. Men som utan problem kunde ledas av min femårige bror utanför tävlingsbanan med sänkt huvud och korta steg så att brodern kunde nå att hålla ordentligt...
Eller som... tja allt annat...
De har varit stora personligheter alla våra vackra hästar.
Brukar bli ett skutt eller två när han är lös där inne. 
