Är blod tjockare än vatten?

[cetzyboy]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag hade aldrig satt mig i den situationen, jag vet det !
Jag berättade även långt innan att jag hade barn för min man så han visste vad det innebar att bli tillsammans med mig !
/Cetzy

 

[alazzi]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Förälder blir man ju per defintion (även juridiskt) den dagen man producerat ett barn. Eller köpt ett.

Själv anser jag att man kan vara förälder långt innan dess, om det finns inom en. Och andra blir det inte förrän den dagen, minuten, de håller i ett eget knyte, vare sig det är egentillverkat eller importerat. Andra blir det aldrig, hur många barn de än krystar ut.

Tur att du inte vill adoptera.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Och vad var nu det för taskig kommentar??? Jag har aldrig sagt att jag inte vill adoptera! Tvärtom. Jag skulle mer än gärna adoptera, OM vi inte kan få barn via "naturligt" eller IVF/ICSI...och OM bara alla andra aspekter också är i fas. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och trolla fram en kvarts mille. Inte för oss i alla fall.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Och vad var nu det för taskig kommentar??? Jag har aldrig sagt att jag inte vill adoptera! Tvärtom. Jag skulle mer än gärna adoptera, OM vi inte kan få barn via "naturligt" eller IVF/ICSI...och OM bara alla andra aspekter också är i fas. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och trolla fram en kvarts mille. Inte för oss i alla fall.

Jag tror att Alazzi reagerade på ditt ordval. Att skriva: "köpt" ett barn eller "importerat", låter raljerande och respektlöst. Jag kan inte svara för hur Alazzi tänker, men jag blev inte förvånad över hennes kommentar.

Francess, tag nu detta på rätt sätt, men du vet hur känsligt det kan vara med barnlöshet och hur obetänksamma kommentarer kan såra. När du skriver:

Förälder blir man ju per defintion (även juridiskt) den dagen man producerat ett barn. Eller köpt ett.

Du får det att låta som om alla mammor är fabriker som producerar och i den mån maskinen inte fungerar så går man ut på stan och köper ett. Som mamma tar jag illa vid mig av din kommentarer. Jag har aldrig producerat några barn. Adoption vore något alldeles fantastiskt (jag kan tänka mig att adoptera ett barn) och att förknippa den glädje, den ynnest och den lycka som det skulle innebära att få barn på det sättet med en kapitalistisk term som "köpt" får mig att må illa.

Tex de fall där ett par adopterar ett eller flera barn och senare skiljer sig och sen vill ingen av dem ha hand om barnet! Eller par som adopterar och senare får ett eller flera biologiska barn, där det adopterade helt plöstligt hamnar i källaren både bildligt och bokstavligt. Förhoppningsvis är det här fula undantag, men man undrar ju.

Vad vet du om detta? ger du nu inte bara uttryck för fördomar och dumma antaganden? Det finns knäppskallar till föräldrar överallt. Precis ÖVERALLT om de har barn som de fått på naturlig väg eller genom adoption är precis ointressant. Det finns föräldrar som favoriserar ett barn framför ett annat och det finns föräldrar som slåss om vårdnaden och föräldrar som inte vill ha den (vilket jag tror är MYCKET MYCKET ovanligt! ). Att ta till stora släggan så här och göra så grova generaliseringar som du gör är ett hån mot alla dem som älskar sina barn över allt annat.

Jag tror inte ens man ser den annorlunda hudfärgen etc efter ett tag.

*skarar på huvudet* Francess, det där var lågt... Gör du skillnad på dina djur, älskar du hunden fastän han inte är en häst och efter ett tag inte ser skillnaden att han inte ser ut som hästen...? Kärleken har väl ingenting med något så trivialt som utseende att göra?!!!

Det är inte bara att knäppa med fingrarna och trolla fram en kvarts mille. Inte för oss i alla fall.

"Kvarts mille" - vad grundar du det på? man kan adoptera barn från Sverige. Det behöver inte kosta lika mycket som att adoptera från länder långt bort. Återigen kan din kommentar vara sårande för den som "knäppt med fingrarna för att trolla fram en kvarts mille".

Den eller de personerna har gjort stora uppoffringar för att kunna förverkliga sin önskan om barn. Jag tror inte att de anser att de vare sig "trollat" eller "knäppt". Att över huvud taget väga in ekonomin och framställa adoptionen som en handelsvara kan vara djupt kränkande...

Nu kanske jag är överkänslig, men så här tycker jag. Jag tycker att I_U var onödigt hård emot dig i den andra tråden och jag kände med dig som satt i en situation som både är ledsam och känslig.

Det förvånar mig därför något att du är så snar att uttrycka dessa okänsliga kommentarer. Tänker du inte på hur du känner själv om någon förminskar dina känslor kring det här med att bli gravid och få bli förälder?

 

[mandalaki]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Nu har du väl radat upp alla plumpheter som över huvud taget finns om adoptioner . Jag är förbluffad.

Priffe har redan sagt det mesta, men: att adoptera är inte att köpa ett barn. Människohandel finns inte (mer än i brottsliga sammanhang).

Och varför skulle skilda föräldrar strunta i sina adoptivbarn mer än i sina biologiska barn? Även deras barn är ju DERAS BARN, förstår du inte det?

Och sen hudfärgen... Skulle annan hudfärg än vit vara ett nerköp, något som man förhoppningsvis vänjer sig vid och inte ser efter ett tag? Jag är mållös.

Ett adoptivbarn är inte en exotisk liten pryl som man köper sig för att man råkar ha gott ställt och vill ha den där prylen. Ett adoptivbarn är ens BARN, varken mer eller mindre.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Tack!!!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Nu har du väl radat upp alla plumpheter som över huvud taget finns om adoptioner . Jag är förbluffad.

Priffe har redan sagt det mesta, men: att adoptera är inte att köpa ett barn. Människohandel finns inte (mer än i brottsliga sammanhang).

Och varför skulle skilda föräldrar strunta i sina adoptivbarn mer än i sina biologiska barn? Även deras barn är ju DERAS BARN, förstår du inte det?

Och sen hudfärgen... Skulle annan hudfärg än vit vara ett nerköp, något som man förhoppningsvis vänjer sig vid och inte ser efter ett tag? Jag är mållös.

Ett adoptivbarn är inte en exotisk liten pryl som man köper sig för att man råkar ha gott ställt och vill ha den där prylen. Ett adoptivbarn är ens BARN, varken mer eller mindre.

Tänk vad bra du summerar!

/Priffe - långrandig

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag hade aldrig satt mig i den situationen, jag vet det !
Jag berättade även långt innan att jag hade barn för min man så han visste vad det innebar att bli tillsammans med mig !
/Cetzy

En nyfiken fråga, Cetzy.

Hur kommer det sig att det är så svårt att ta sig någon annans barn, när man som djurälskare ständigt tar sig an "andras barn"?

 

[Inte_Ung]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Nu har vi i familjen valt att ta oss an barn som av olika anledningar inte kan vistas hos sina föräldrar och något som varit gemensamt för alla barn som passerat genom vårt hem har just varit det att deras föräldrar inte haft den tid barnen önskat eller behövt, och att föräldrarna inte varit hemma. Banen har haft en stor känsla av att alltid komma ganska långt ner i listan över vad som varit viktigt. ....

.....Jag ser och hör också bland min dotters kompisar en stor vilsenhet.
Något som man också kan ta i beaktande är barn och ungdomars psykiska hälsa i dag..

Detta inlägg stärker mig i min plan att ta emot fosterbarn sedan då de egna barnen har blivit större och huset inte så fullt.
Att bo 2 vuxna i ett hus avpassat för minst 4 skulle kännas bra tomt och trist.
Så vi får väl fylla på vartefter.

 

[Sunshine]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Tack, Mandalaki och Priffe for de inlaggen. Definierar precis vad jag tycker ocksa. Jag har som sagt ocksa problem med fertiliteten och har sa smatt borjat fundera pa att adoptera. Det skrammer mig att det finns folk som som faktiskt ser pa adoption som att "kopa" ett barn , och det dar med rasskillnaden orkar jag inte ens kommentera

Det trodde jag faktiskt inte att du skulle saga, Francess, men kanske ar det inte du utan snarare din partner som har dessa asikter? Eftersom du gang pa gang papekar att DU skulle kunna tanka dig att adoptera?

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Hmmm, det blev väldigt dumt det här. Jag försökte få fram en skämtsam ton för att ta udden av det hela, men borde förstått att det skulle missförstås. När jag läser igenom det så här igen, så förstår jag att det låter väldigt okänsligt!

Blev lite förrvirad först, för du har kopierat in text från olika inlägg. Men jag ska se om jag kan reda ut det.

A pro pos att producera barn: längre upp i tråden användes just de här orden av någon annan (Xeline och även fjolltroll förresten) som en jämförelse med att man inte blir förälder automatiskt. Och att vissa snarare producerar barn. Jag trodde därför det var fritt fram för vem som helst att använda samma ord! Dessutom var det menat med en skämtsam ton, som tyvärr inte framgick. Men lite konstigt är det att andra kan använda vissa ord utan repressalier?

Jag ska försöka sluta använda snabb-svarsknappen och svara "ordentligt" istället, så att jag kan använda smileysarna och kanske får igenom mina sk skämtsamheter (och ironier) den vägen istället.

Jag tyckte stämningen behövde lättas upp lite...men misstog mig verkligen på sättet! Och det ber jag naturligtvis om ursäkt för. Det var meningen att man skulle le...inte ta illa upp. Försökte ta udden ur det hela, men det blev bara dumt.

Egentligen sammanfattar det allt jag menade, men jag försöker gärna förklara mer detaljerat.

Att skriva "köpt barn" låter onekligen plumpt när ni nu pekar på det på det viset. Och siffrorna har jag läst någonstans, men naturligtvis gäller det ju inte från alla länder! Men det är den högsta siffran jag har sett i alla fall. Och de lägre summorna var inte långt därifrån. Men jag kanske har kollat på andra länder än somliga? Däremot visste jag inte att man kan adoptera från Sverige? I vilket fall som helst: man får ju lägga ut ganska mycket pengar när man adopterar, eller hur? Per defintion betalar man ju för ett barn, visst är det väl så? Och nog måste man ta den privata ekonomin i beräkning, just för att man inte får så stora bidrag för adoptioner.

Och det var verkligen inte meningen att såra! Jag om någon VET hur ansträngande det skulle vara för ekonomin med en adoption. Och det var fortfarande menat med glimten i ögat, a la Babben eller någon av de här lite grovkorniga ståupparna. Fel forum, helt klart *slår mig själv i huvudet med nåt hårt*

MEN, jag anser att jag är värd lika mycket respekt OM vi väljer att inte adoptera, pga den ekonomiska biten. Alla har faktiskt inte råd. Och de som kan ta sig råd, hur de nu än gör, de är bara att gratulera. Det är ju som om vi skulle bli kränkta och ta illa upp för att andra har råd! Och det blir vi ju inte. Man kan inte alltid jämföra sig själv med andra.

Jag, liksom många med mig (de flesta?) ser en adoption som sista utvägen om man inte ens kan få barn efter flera försök med IVF/ICSI och allt vad det heter. Om det nu är så att min man och jag först måste stå mellan 6-12 månader i kö till infertilitetskliniken för det första besöket och vi sen lägger till kön för att göra IVF...och vi sen försöker våra tre gånger. Vart är vi då tidsmässigt? Jag blir 36 nästa år.

Som det ser ut NU har vi ingen möjlighet att adoptera, rent krasst ekonomiskt! Och just NU är det inte heller ett alternativ. Varför är det så svårt att acceptera??? Vi, som de flesta andra, vill försöka vårt yttersta att få biologiska barn först, innan vi överväger en adoption. Varför är det så konstigt??? Varför ställer ni andra krav på just oss??? Varför får vi inte lov att försöka få barn via IVF etc innan vi ev ställer oss i en adoptionskö???

A pro pos folk som skiljer sig och inte vill veta av sina adoptivbarn, det var också nåt jag läste om för några år sen och blev alldeles förfärad! Det är en ytterlighet som jag finner väldigt skrämmande! Jag vet hur det är att vara skilsmässobarn i "vanliga" fall och kan nog inte ens föreställa mig hur extra hemskt det skulle vara som adopterad och föräldrarna skiljer sig och sen inte ens vill veta av en. Förhoppningsvis är det ytterst ovanligt.

A pro pos annorlunda hudfärg missförstod alla det jag skrev. Ni har nog inte sett mig...jag är varken blond, ljushyad eller blåögd. Men det jag tänkte och det jag skrev blev inte lika och jag är inte alltid bra på att formulera mig exakt som jag tänker. Men det är det visst fler här inne som inte är! (Inte riktad till någon speciell namngiven).

Så här är det - och nu skriver jag det jag egentligen inte hade tänkt ta upp, men det är nog lika bra jag gör det - och jag hoppas folk kan läsa på rätt sätt, i lugn och ro, och dra rätt slutsater istf förhastade missuppfattningar!

Min man och jag diskuterade adoption öppet med hans familj, vid ett tillfälle i augusti 2000. Där satt jag bland hyfsat ljushylta, vissa blonda andra brunhåriga, med mitt mörka hår och mörka ögon och sommarmörka hy. Adoption kom upp på tapeten och det blev en hetsig debatt, främst från min mans pappa (dvs min svärfar). Före den här diskussionen har jag aldrig öht tänkt på att det skulle vara nåt konstigt med att adoptera, min familj är väldigt öppen och ärligt talat är det inte nån som tänker på sånt som vilken hudfärg folk har. Kanske för att vi är rätt mörka själva och har vårt ursprung längre bak från ganska exotiska länder.

I vilket fall som helst fick jag höra både ett och annat! Vilket fick mig att fundera över vilken inställning folk i allmänhet kanske har till adopterade barn, speciellt de som kommer från "mörka" länder typ Colombia etc. Det svärfar, och vissa andra, gav uttryck för var en djupt rotad främlingsrädsla och jag insåg att det skulle banne mig inte vara lätt för oss att introducera ett adopterat barn i den här släkten. Det skulle förmodligen ständigt kommas med anmärkningar och kommentarer, som inte hade varit roliga att få höra och absolut inte för det adopterade barnet. Min käre svärfar satt och talade om för mig att OM vi öht skulle adoptera så fick det i så fall bli från nåt europeiskt land där barnen var hyfsat ljusa och gärna då blonda och blåögda. Möjligtvis från kina eftersom de är så intelligenta. Obs! Min svärfars ord!

Jag blev helt mållös! Där sitter jag, med pigmentering som en jugoslaviska eller grekinna, och får höra att jag borde få blonda barn för att det skulle vara godkänt! Hur vi än gör så kommer våra (biologiska) barn att bli tämligen mörka! Min man är ganska mörk han med, även om det bruna håret går i rödlätt, och ögonfärgen är väl snarare ljusbrun med grönt inslag, men eftersom jag har så starka mörka pigment så kommer det att dominera. För så är det ju! Möjligen finns det en ytterst liten chans att vårt barn skulle kunna få blå ögon, för jag bör ha anlaget då min mormor är blåögd. Men det finns inget som säger att det är så till 100%.

Min mans bror är gift med en klassiskt blond svenska med blå ögon. Min mans bror är ganska ljus själv, med blå ögon och cendrefärgat hår. De har fått två flickor som är blonda och blåögda. Gissa hur omhuldade dessa två sötnosar naturligtvis är? Gissa om de blivit uppfostrade till att de är Prinsessor?

Jag blev jätteledsen, för att inte tala om ARG på min svärfar och de som höll honom om ryggen i diskussionen. Men jag var helt dum i huvudet som ens kunde tänka mig att adoptera en "svarting" (som det hette) och inte blev stämningen bättre när jag kommenterade att "hur fan tror du mina biologiska barn kommer att se ut?".

Så. När jag skrev min kommentar om att man "inte skulle tänka på hudfärgen på adoptivbarnet efter ett tag", så var det med den här diskussionen i minne, och jävlar vad jag sitter och blir ledsen bara jag tänker på det! Mina tankar var en förhoppning om att min mans släktingar inte skulle tänka på hudfärgen efter ett tag, OM vi någonsin gick hela vägen ut och adopterade.

Tyvärr är inte min man lika stursk som jag. Han är väldigt känslig för vad hans familj (och andra) tycker. Jag tror inte han skulle klara av deras ev gliringar om vi adopterade en liten "mörk" en. Å andra sidan, han har vuxit betydligt sen den här diskussionen för fyra år sedan. Han har blivit bättre på att stå upp för sig, även gentemot familjen. Och svärfar dog i cancer för tre år sen. Men hitintills har han inte velat prata om det mer, ens bara oss sinsemellan, sen den dagen. Jag tror han blev ännu mer förfärad och rädd än t.o.m. jag. För att inte tala om ledsen. Före den diskussionen pratade vi i väldigt positiva ordalag om adoption och jag kollade t.o.m. upp en hel del från tex Colombia. Ärligt talat tror jag inte någon hade kunnat ta ett sådant barn som adopterat, med mig som mamma. Inte rakt av.

Sen kan jag inte låta bli att undra varför ni alla var så snara att döma mig rakt av utan att ens fråga vad jag menade? Varför denna hets mot mig? Räcker det inte med vad Inte_Ung utsatte mig för? Ni kanske var tysta för att ni höll med henne? Ja, inte du Priffe, för du stödde mig både öppet och i pm. Men ni andra???

 

[Yahoo]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Sådär är nog lätt att resonera om man inte själv varit i situationen att kanske inte kunna få barn.
Dessutom, kan man säga att någon är frivilligt barnlös om man väljer bort att betala 100 000 för att bli förälder?

Obs, med detta menar jag dock inte att blod behöver vara tjockare än vatten (vill bara gardera mig efter att ha läst en del inlägg i debatten).

 

[Trissa]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag har valt att donera ägg (är precis i början av processen), huvudsakligen av den anledningen att jag själv inte vill ha barn, men tycker det är orättvist att jag kanske går omkring med "fungerande" ägg medans nån annan som verkligen vill ha barn inte gör det.

Så då har jag förstås funderat över hur det skulle vara om det dyker upp ett barn om 20 år som är "mitt"? Jag hör till dom som tror att ett barn blir ens eget via de val man gör, uppfostran och vad det nu kan vara, inte via biologiska orsaker. Däremot kan jag förstå att man vill gå igenom den fysiska sidan av att vara med barn (eller egentligen inte....uäääähhh....) på sätt och vis.
Men hur som helst, om det där barnet dyker upp om 20 år skulle jag nog inte kunna se det som mitt barn, kanske däremot ett barn som kommit till världen med min hjälp.

 

[mandalaki]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Sen kan jag inte låta bli att undra varför ni alla var så snara att döma mig rakt av utan att ens fråga vad jag menade?

På ett diskussionsforum får du utgå från att man dömer dig utifrån vad du skriver. Alternativet är att man tänker "jaså så skriver Francess, men hon menar det nog inte". Skriv bara det du menar, är mitt råd.

Ingen som läste ditt inlägg kunde veta att din sambos familj tydligen lider av nåt slags arisk faiblesse :smirk:. NU vet vi det däremot och då kommer den delen av ditt inlägg i en annan dager. (Iofs skulle jag själv, i en sån omgivning, förmodligen gifta mig med nån från Kongo bara för att visa dem - men det är ju jag det )

Och varför du försöker ironisera i ett laddat ämne utan att använda smileys för att för säkerhets skull understryka att det är ironi - det förstår jag inte. Tvivlar på att du själv skulle ha uppfattat ironin om nån raljerat om din ofrivilliga barnlöshet.

Det är nog ingen som inte respekterar ditt beslut att inte adoptera. Däremot var du respektlös mot dem som faktiskt gör det, genom att börja prata om köpta eller importerade barn.

Vad gäller slutet av din och Inte_Ungs diskussion kan jag säga att jag skickade moderatormeddelande på den. Jag ansåg att det var effektivare än att kliva in och skriva "Inte_Ung är dum".

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Och varför du försöker ironisera i ett laddat ämne utan att använda smileys för att för säkerhets skull understryka att det är ironi - det förstår jag inte.

Ända sen Gunnar la om forumet så har jag fått vanan att snabbsvara (lathet kanske?). Jag var inte så frikostig med smileysanvändandet innan heller, men borde ju helt klart skrivit in någonstans att det jag skrev var med glimten i ögat (ang ordvalet) och ett försök att skämta till och lätta upp, även om det var grovt. Kanske för att det för mig var så självklart med grundmeningen, så att jag missade övertydligheten? Jag är inte mer än människa jag heller...men jag ska göra mitt bästa för att inte hamna i den situationen igen.

Men faktum kvarstår, flera före mig använde uttrycket "producera barn" och ingen reagerade på det då.

Ärligt talat skäms jag så väldigt mycket för det min mans familj/släkt ger uttryck för, så jag har inte velat diskutera adoptioner öht. Det var också anledningen till att jag råkade såra gejsa med mitt kortfattade svar att jag inte ville diskutera ämnet när hon tog upp det i min tråd. Jag skäms som en hund över att ha blivit ingift släkt med såna inskränkta , småborgerliga smygrasister, att jag inte gärna tar upp ämnet alls till öppen diskussion.

Det är förresten inte min sambo...vi gifte oss för drygt fyra år sen...kanske var det min man som gjorde uppror mot sin släkt genom att gifta sig med någon som ser så osvensk ut, att när jag skulle skriva in mig på lärarhögskolan i början av terminen så tog kanslisten för givet att jag var den som hette Mirjada!

Och jo, det är uppenbarligen många som inte kan respektera att vi inte kan adoptera just nu, att det inte är ett alternativ just nu, att vi faktiskt är i vår fulla rätt att först försöka med IVF/ICSI innan vi går vidare och beslutar definitivt om adoption. Varför är det så himla svårt att förstå? Jag vet inte hur många gånger jag har tryckt på att det är just nu det handlar om...ändå fortsätter folk kommentera att jag/vi inte vill adoptera! Hur många gånger till ska jag behöva skriva det?

Maken och jag har faktiskt pratat lite mer om vår barnlöshet, kommande ev IVF och ev framtida adoption ikväll. Jag berättade om vad som hänt här inne och han tyckte jag var tokig som försökte diskutera nåt sånt! Han menade på att det blir svårt att få någon annan att förstå varför vi inte bara säljer gård, djur mm och avvecklar min firma för att istället sätta oss i en lägenhet och adoptera ett barn, trots att vi inte har försökt med IVF ännu. Att det finns många som inte ens tänker i banorna med provrörsbefruktning eller donationsperma, utan går direkt på adoption och att de kvinnorna aldrig kommer att förstå mitt/vårt beslut att vänta med adoptionsbiten. Sen berättade han om en kollega som tillsammans med sin fru bestämt sig för att de inte ville ha barn öht och vad de brukar råka ut för på fester etc. Inget upplyftande kan jag säga.

Vi pratade även om det här med att sätta in två ägg på en gång och hoppas på tvillingar. Han är inte emot det nu när han funderat mer på det, så länge läkarna säger det är ok och att inte riskerna överväger. Och han kan fortfarande tänka sig att adoptera (från Colombia, som var det landet vi pratade om för några år sen) trots hans familj/släkt, men att han hoppas vi kan lösa vår barnlöshet med IVF först och främst. Han skäms också för vissa åsikter...

Vg det sista du skrev om så gissade jag att det var nåt sånt. Tack för det förresten.

 

[IvanaIvanFrances]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Hej Francess
jag dömer dig inte för att du kanske väljer att inte adoptera eller att ni anser att ni inte har råd med det.
Sen vill jag tillägga att jag fick ungefär samma kommentar från min sons farmor som ni fick , hon sa: Barnet får inte vara för svart.
Jag kan bara tala om att jag kokade inombords men sa inget, jag tänkte att de är hennes förlust om hon inte vill ta barnet till sig.
När vi väl kom hem med honom så fanns det inte och finns inte heller större fans än vad dom är. Dom ställer upp på honom till 100%.

Till alla i denna tråd.
När vi adopterade så fick vi ett adoptionsbidrag från försäkringskassan samt att jag lånade pengar via medlemslån i facket.
Det betalade jag av under många, många år.

Min dåvarande man och jag gjorde fertilitetsutredning och det konstaterades att hans spermier inte var så levnadsglada.
Vi hoppade över hela biten med försök till konstgjord befrukning och bestämde oss för att adoptera istället.
Det är inte de enklaste att bli adoptivförälder ska jag säga.
Men jag upprepar mig , det är det bästa jag gjort i hela mitt liv.
elisabeth

 

[mulis]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Gjorde en sökning på Frances eftersom jag läst trådar på avel där hon bråkar. Det händer att hon påstår sig vara ironisk och att hon skämtar när hon får mothugg.

Läs homozygota skäckhingstar tråden t.ex.

Påstår sig glömma att använda smileys osv.

Och kostnaden för att adoptera är i nivå med vad Francess privata fettmaoperation kostade. Kollade precis.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Vad gäller slutet av din och Inte_Ungs diskussion kan jag säga att jag skickade moderatormeddelande på den. Jag ansåg att det var effektivare än att kliva in och skriva "Inte_Ung är dum".

Detta skall jag fundera på ett tag.
Det måste dock betyda att inte du heller kunde se vad jag kunde se.
Inget av det Francess skrivit i denna tråden var nytt för mig.
Jag kunde "läsa" det redan i den andra tråden.

Nu så har hon ju pratat med sin man och kommit fram till en lösning inom familjen som båda är nöjda med.
Delvis tack vare dessa båda trådar.

Och det visste jag också att det skulle hända.

Är jag då fortfarande dum?

 

[Bioluminescence]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Gjorde en sökning på Frances eftersom jag läst trådar på avel där hon bråkar. Det händer att hon påstår sig vara ironisk och att hon skämtar när hon får mothugg.

Läs homozygota skäckhingstar tråden t.ex.

Påstår sig glömma att använda smileys osv.

Och kostnaden för att adoptera är i nivå med vad Francess privata fettmaoperation kostade. Kollade precis.

Fantastiskt onödigt inlägg
vad har något av detta med saken att göra och hur kan du veta att hon inte är ärlig med vad hon säger???
Efter vad jag läst så opererade Francess sig bl,a för att underlätta att bli gravid..
Anser du att hon har mindre rätt till biologiska barn än andra för att hon valt denna operation??
(ledsen att skriva om dig på detta viset Francess)

 

[mandalaki]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Nu är det jag som missat att betona min ironi...

Med "I_U är dum" menade jag att jag ansåg det lönlöst att gå in i tråden enbart för att stötta Francess genom att deklarera att jag tyckte att du hade fel. Jag valde sandlådeuttrycket "du är dum" eftersom jag tycker att den sortens stöd är rätt sandlådemässigt. Typ "min pappa är starkare än din".

I stället skickade jag moderatormeddelande. Det var för att jag tyckte att du gick alldeles för långt mot slutet i diskussionen. Du gick på Francess alldeles för hårt i en fråga som vi vid det laget väl visste var SVÅR för henne.

Jag tror att du gärna vill knuffa folk i rätt riktning. Ibland träffar säkert knuffen rätt - andra gånger går du över lik. Det är i såna lägen jag skickar moderatormeddelanden.