Är blod tjockare än vatten?

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Det var precis det jag ville ha fram.

Mia.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Att ajg inte tycker att man självklart kan kallas förälder för att man producerat barn beror på att det krävs mer än så för att vara en förälder.

Mia.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Nej jag kan nog inte kallas ofrivilligt barnlös. Jag har en dotter som är 15 år hade gärna haft fler men inte fått några. Inte frivilligt alltså. Däremot är vi familjehem åt en pojke vilket smäller precis lika högt som ett eget i mina ögon.

Mia.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Var bara intresserad av att kolla runt lite och få en uppfattning om hur folk ser på egna gener och barn i allmänhet.

Mia.

 

[Xeline]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Du blir inte en BRA förälder bara för att du biologiskt sett är mamma eller pappa, men nog fasen blir du förälder, Även om du inte vill det. Vad skall man annars kalla det ? Producent ?

 

[Mimmi81]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag tror inte alls på det där med att biologiska band betyder att man har starkare band.

Hur starka band man har med sina barn tror jag beror på hur allvarligt man ser på sin roll som förälder.

Den som tar sin roll på allvar och reflekterar över vad han/hon gör/säger/tänker får en stark känsla för och med sitt barn.

Dessa egenskaper har ingenting med biologi att göra.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Och då tycker i alla fall jag att ett barns behov ALLTID går före mina egna. För mig finns ingen egen tid eller att mina intressen eller min hobby vad det nu än må vara går före barnen. Barnen ska inte anpassa sig efter mig utan jag efter dom.

Jag håller inte med dig. På ett sätt gör jag, men inte fullt ut. Jag tror många gör just den missen att de utplånar sig själva fullständigt i rollen som mamma/förälder. Det är viktigt med andhål, där man laddar batterierna och får nya krafter.

Jag tror inte man blir en bättre förälder bara för att man alltid sätter barnets behov före. Föräldrar har också behov som måste tillgodoses! Annars går de in i väggen och då går det ut över barnen, på ett mycket värre sätt.

Sen finns det ju de som påstår att de alltid sätter barnen före, men i praktiken inte gör det, men de ser det inte själva. Sånt tycker jag är svårt, för hur fasen bemöter man det? Det är jobbigt med folk som lever i förnekelse.

Men för att återgå till din ursprungliga fråga. Jag tycker man ser bevis på att blod faktiskt är tjockare än vatten gång på gång. Kanske det eg bara är undantagen, men de slås ju upp så mycket mer. Tex de fall där ett par adopterar ett eller flera barn och senare skiljer sig och sen vill ingen av dem ha hand om barnet! Eller par som adopterar och senare får ett eller flera biologiska barn, där det adopterade helt plöstligt hamnar i källaren både bildligt och bokstavligt. Förhoppningsvis är det här fula undantag, men man undrar ju.

I "normalfallet" tror jag däremot att man kan älska ett adopterat barn (vare sig det är från främmande land eller om det är partnerns tidigare barn) precis lika mycket som ett biologiskt. Barn som barn! Jag tror inte ens man ser den annorlunda hudfärgen etc efter ett tag.

 

[Magdalena]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

När jag låg på förlossningen och väntade på Lucas skulle behaga ta sig ut så upplyste jag förlossningsläkaren att adoption framstod som ett mycket trevligare val. Han sa då att det var ju lite sent för det :smirk: . Jag skulle absolut kunna tänka mig att adoptera om jag inte kunde fått fler barn efter Lucas, men som Inte_Ung sa; det är ju smidigast att producera själv om man kan, och billigast dessutom.

Min morbror har just gift sig med en tjej som är adopterad. Hennes familj består av 3 biologiska barn och 3 adopterade, DET tycker jag är tufft! Föräldrarna kände att de ville gärna ha fler än de 3 de hade, men kunde lika gärna hjälpa nåt barn som redan kommit till världen och behövde en ny familj.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Fast för mig är det så att mitt barns behov har gått före mina. Jag har sett och ser fortfarande alldeles för många fall som övertygar mig om att jag tänkt rätt. Jag har valt att vara hemma med mitt barn som nu iofs är 15 år och jag är fortfarande hemma. I regel är man ju 2 om ett barn så tid till egna saker finns brukar gå att få. Som jag har tänkt så handlar det i första hand om 6-7 år innan barnet börjar skolan och den tiden ger jag gärna. Nu har vi i familjen valt att ta oss an barn som av olika anledningar inte kan vistas hos sina föräldrar och något som varit gemensamt för alla barn som passerat genom vårt hem har just varit det att deras föräldrar inte haft den tid barnen önskat eller behövt, och att föräldrarna inte varit hemma. Banen har haft en stor känsla av att alltid komma ganska långt ner i listan över vad som varit viktigt. Nu kan man ju hoppas och tro att det rör sig om barn i "socialt missanpassade" familjer. Men vågskålen väger lika tungt åt så kallade "vanliga" familjer.
Jag ser och hör också bland min dotters kompisar en stor vilsenhet.
Något som man också kan ta i beaktande är barn och ungdomars psykiska hälsa i dag.
Alkohol och droger kryper allt längre ner i åldrarna. Likaså sexdebuten för många. Det blir allr vanligare med huvudvärk och magproblem bland barn och ungdomar. För att inte tala om alla som skär sig med knivar och sånt. Mer och mer vanligt bland unga tjejer.
Nåt som alla föräldrar eller varför inte alla borde göra är och kolla in Lunarstorm där får man en väldigt bra bild över hur många barn och ungdomar mår i dag. Rekomderas starkt av mig. Här i stan använder sig även polisen som jobbar med ungdomar av den sidan. Långt och en smula svamligt blev det här. Men min poäng är i alla fall att jag anser att barn behöver sina föräldrar i större utsträckning än vad dom flesta har i dag.

Mia.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag håller helt och hållet med dig i det du skriver här! Jag menade såklart inte att man ständigt ska sätta sina egna behov före sina barns, i alla lägen. Jag menade att man som förälder kan behöva ett andningshål, tex en hobby som man haft tidigare och fortsätter med. Och jag håller helt och fullt med om att man bör stanna hemma med sina barn, åtminstone de första åren. Jag kan inte förstå de som väljer att lämna bort sina ettåringar på dagis. Men jag antar att det är en ekonomisk fråga? Men det ger mig rysningar!

Jag vet inte om vi menar olika saker, eller egentligen har samma grundinställning men utrycker den på olika sätt?

Som det är nu har jag den stora förmånen att jobba hemma, med mitt nystartade företag. Om vi får barn så har vi ett annat läge än de som jobbar, kanske t.o.m. på annan ort. Och den biten känns jättebra att kunna erbjuda ett barn. Plus att vi bor på landet på vår egna gård, med stor tomt och massor av djur.

Sist men inte minst så tycker jag att ni är ett föredöme som tar emot andras barn i erat hem. Min man vägrar tyvärr, trots mina påtryckningar, men han gör det av egna erfarenheter, då hans familj tog hand om två fosterbarn vid olika tillfällen när han var liten. Han tycker att han har alldeles för dåliga erfarenheter. Men jag skulle mer än gärna öppna dörrarna.

Jag känner till Lunarstorm, var själv medlem för många år sen. Då var det inte den uttalade barn-ungdomscommunityn som den har utvecklats till.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Vad jag menar med att mina barns behov går före mina är att jag är fullt villig att avstå från det jag tycker är viktigt för mig om barnen behöver mig mer just vid det tillfället. När dottern var mindre så löste vi biten med att slippa använda oss av barnomsorgen med att jag jobbade kvällar och helger och min man jobbade på dagarna. Vi blev inte rika direkt och inte tröttnade vi på varandra heller. Oftast så möttes vi i dörren när han kom hem och jag gick till jobbet. Det var några tuffa år med dålig ekonomi, inga semesterresor, billigt boende och gamla skruttbilar. Men det är ju inget som varar för evigt.
Småbarnstiden går fortare än man önskar. Sen att man behöver andningshål är ju självklart. Jag tackar och över att bli kallad föredöme. Det är inte riktigt så jag känner mig. Men ändå.

Mia.

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

HAHA Du är inte den första jag hört som haft dom funderingarna på förlossningen. Och absolut att skaffa egna barn är ju absolut det enklaste sättet att gå tillväga. Sen som sagt kan man ju alltid kombinera olika sätt. Fungerar alldeles utmärkt.

Mia.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Det var så lite så!

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Ja, Okej lite klantigt uttryckt av mig. Man är naturligtvis förälder biologiskt. Så många tycker jag nog att man kan kalla producenter i stället för föräldrar.

Mia.

 

[cetzyboy]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag skulle aldrig adoptera av den enkla anledningen att jag gillar inte andras barn på det sättet.
Jag vill ha barn för det är en del av mig.
Självklart får andra adoptera men jag skulle aldrig göra det, jag tycker de som gör det är starka människor därför att jag skulle inte klara det själv.
Jag tycker min man är strong som tar till sig mina barn som sina egna det är ju en typ av adoption.
/Cetzy

 

[fjolltroll]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Ja, Men så är det ju. Alla är vi olika. För mig är ett barn ett barn oavsett varifrån det kommer. För dig är det annorlunda.

Mia.

 

[Xeline]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Ja, order förälder är på något sätt lite olika saker...

Antingen är man förälder för att man har producerat ett bar, vilket inte autmatiskt medför att man är närvarande på något sätt.

Eller så ör man förälder för att ett barn har kommit till en utan att man själv har producerat det.

Eller så är det en kombination.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Jag skulle aldrig adoptera av den enkla anledningen att jag gillar inte andras barn på det sättet.
Jag vill ha barn för det är en del av mig.
Självklart får andra adoptera men jag skulle aldrig göra det, jag tycker de som gör det är starka människor därför att jag skulle inte klara det själv.
Jag tycker min man är strong som tar till sig mina barn som sina egna det är ju en typ av adoption.
/Cetzy

Vilken tur att just du inte sitter i en situation där du behöver ta dig an "andras ungar". För deras skull.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Intressant inställning och säkerligen inte ovanligt. Jag har en bekant som inte ville bli tillsammans med en fd flickvän igen eftersom hon vid det tillfället bar på en annan mans barn. Han är väldigt barnkär i sig, men ville inte bli pappa till någon annan mans barn, utan enbart sina egna. Något i stil med det du ger uttryck för. Jag tyckte det var konstigt resonerat, men det här med barn går ju så djupt och alla är olika. Och det tycker jag man ska respektera.

Själv skulle jag mer än gärna ta till mig någon annans barn. För ganska många år sedan (hmm...jag var inte mer än 21-22) var det ett barn, en femårig flicka, som ville att jag skulle bli hennes nya mamma! Hennes egen mamma såg inte henne, hon var så upptagen med sig själv och sin nya graviditet att första barnet nästan inte räknades längre. Det enda jag gjorde egentligen var att prata lite med flickan de gånger jag och den dåvarande pojkvännen var på besök (mannen i familjen var en av hans bästa vänner) och så köpte jag ett litet gosedjur till flickan på hennes födelsedag. Om jag minns rätt fick hon inte nån present av sin mamma. Flickan blev så själaglad över att jag såg henne och dessutom köpte en sån värdefull (i flickans ögon!) present att hon vid ett senare tillfälle, när de var hemma hos oss istället, klättrade upp i mitt knä och frågade om jag inte ville bli hennes mamma. Jag trodde hjärtat skulle brista och ramla ur bröstkorgen där och då. Hennes mamma satt bredvid och reagerade inte ens. Jag höll flickan i min famn och försökte stapplande förklara hur ledsen hennes riktiga mamma skulle bli om hon bytte mamma...men jag undrade i mitt stilla sinne om hon ens skulle höja ett ögonbryn. Jag hade mer än gärna blivit ny mamma till flickan!!! Och jag tänker på henne då och då och undrar vad det blivit av henne och varje gång blir jag ledsen.

Vet inte varför jag berättade det här, men det behövde väl komma ut. Lite a pro pos det fjolltroll skrev ang barnproducenter vs föräldrar.

 

[Francess]

Sv: Är blod tjockare än vatten?

Förälder blir man ju per defintion (även juridiskt) den dagen man producerat ett barn. Eller köpt ett.

Själv anser jag att man kan vara förälder långt innan dess, om det finns inom en. Och andra blir det inte förrän den dagen, minuten, de håller i ett eget knyte, vare sig det är egentillverkat eller importerat. Andra blir det aldrig, hur många barn de än krystar ut.