Welsh

Trådstartare
Efter 3 års väntan så har vi äntligen fått en tid för en Neurologtid för Tobias som blev sparkad i huvudet av en häst.

Då fick vi åka ambulanshelikopter in till Astrid Lindgrens men efter 45min så släpptes vi hem utan röntgen, jag fick tjata mig till att få såret i pannan sydd. :(

Efter detta så stannade han upp med sin språkutveckling.

För 2 månader sedan fick vi äntligen gehör av en Barnläkare, hon skrev raskt en remiss till neuroped, och idag när jag sov fick min man en återbudstid för morgondagen :banana::banana: (jobbet blev inte så glada över att jag VAB inatt med kort varsel men det bryr jag mig inte om:devil:)

Äntligen så får han denna sista kontakten i detta trassel.
Öron, oralmotroriken är kollad samt logopedkontakt under dessa år. På måndag ska vi ha elevrådsmöte med skolrektorn om skolstarten till hösten, så denna tiden kom verkligen lägligt för oss.

Ett stort tack till hans underbara logoped som har stöttat oss och hjälpt till att få fram alla dessa läkartider :bow::love:

Ibland är det inte lätt att vara föräldrar, när BVC inte är intresserade utan att man måste slåss själva, då är det underbart med engagerade logopeder :banana:
 
Sv: Äntligen

Jag instämmer med druvan.
Har du lust att berätta?
 
Sv: Äntligen

Vi var i stallt för att titta till stoflocken. Tobias var med oss, mkt livlig, och sprang före för att hälsa på sin egen häst. Alla stona var mkt snälla och vana vid barn, vad vi dock hade glömt bort var att vi hade en 2 åring i flocken som inte var trygg ännu. När Tobias smet iväg någon meter före oss så hamnade han mellan 2 åringen och flockledaren. 2 åringen smällde ut en hov och Tobias blev träffad i pannan och flög en bra bit för att sedan landa på en sten med bakhuvudet.

Min man var där på direkten och lyfte (refleksmässigt men dumt) upp honom i famnen. Jag tvättade såret och tejpade med sårtejpar direkt men insåg att vi måste in och sy för det var djupt och långt. När jag ringer till vårdguiden så hinner jag bara berätta att vi är ute på ön, att han blivit sparkad och landat på en sten. Sen dog telefonen. När jag sedan får tag på en ny telefon så har de redan skickat en helikopter som går ner brevid hästhagen.

Jag fick åka med in medan min man fick stanna kvar på backen med de andra barnen.
Det var ett av de värsta ögonblicken i hans liv har min man berättat.

Tobias somnade på väg in till Astrid Lindgrens trots våra försök att hålla honom vaken. Väl inne på AL så var det fullt akutteam med mängder av läkare på plats.

När han tittar upp och rör sig helt obehindrat så droppar alla läkare av. De bestämmer sig för att ta en kontraströntgen men medan embla krämen verkar (inför kanylsättning i handen) så hinner Tobias vara både högt o lågt på akutmottagningen. Detta får dem att bestämma sig för att inte ta en röntgen utan vill skicka hem honom direkt utan att änns titta på såret. Jag vägrar att åka därifrån innan det är sytt. "det är ju så ytligt och dessutom så ordentligt omlagt" fick jag som svar. Nåja, när de väl tog bort plåstrerna så visades det sig att det inte var så ytligt och att det behövdes 12 stygn........
Sen skickades vi hem, blodiga och eländiga med buss.

Efter det så stannade talat av, han kunde räkna innan till 5 men det glömdes bort. Vi har efter det försökt få hjälp med en neurologremiss för att utesluta att han fått något men, men det har dröjt fram tills nu innan vi fått det.

Idag är Tobias lika glad och sprallig som tidigare, han har inte fått några synliga men av sin smäll och är inte rädd för hästarna. Tvärtom så är han fortfarande både högt o lågt när jag inte hinner stoppa honom.

En förälders mardröm och mången natt har man legat vaken och grämt sig över att man inte var snabbare att stoppa honom när han drog iväg den där soliga dagen. Jag minns dofter, solens värme och det mesta från den dagen. Vi fick behålla vår son i ett helt stycke och det är vi tacksamma för och vi har lärt oss en tuff läxa.
 
Sv: Äntligen

Jag förstår inte riktigt den där branschen men hur faen resonerar man när man inte undersöker ungen ordentligt och in en ordentlig undersökning ingår väl åtminstone en röntgen :crazy:

Skönt att ni äntligen fått gehör.
 
Sv: Äntligen

Lite ot men...

Nu är jag iofs vuxen (och var när detta hände), men de röntgade inte mig heller trots att jag slog i skallen och var medvetslös en kort stund.
 
Sv: Äntligen

Har det verkligen gått 3 år??!! Jösses, jag kommer ihåg när det hände hur klart som helst... Vad skönt att ni äntligen fått tid för utredning, när en sådan liten skalle får en sån smäll så händer det säkert saker som inte syns utanpå.

Bra att han inte är rädd för hästarna heller, vilken tuffing! :bump:
 
Sv: Äntligen

Jag minns oxå den här händelsen.

Jag önskar att de läkare som var med när det hände ska få kännedom om vad som hänt därefter. Jag tror att det förekommer alltför ofta att första bedömningen inte är korrekt, och att en annan läkare vid ett senare tillfälle kommer fram till något annat. Men första läkaren går vidare och har ingen aning. En sån outnyttjad potential till fortbildning!

Ibland hör jag av mig själv till läkare eller veterinärer för att berätta hur det gick. De brukar bli tacksamma, men det är synd att de inte själva tar initiativet.

De som var med när Tobias kom in kanske går vidare med den här erfarenheten: "Jaha, där ser man. Inget allvarligt. Alltså kan man till och med bli sparkad i huvudet av en häst utan att ens behöva sys. Bra att veta."

Hoppas att ni får positiva besked av neurologen!:bump:
 
Sv: Äntligen

Usch vilken avskyvärd händelse!!

Hoppas att allt löser sig!!
 
Sv: Äntligen

Lite ot men...

Nu är jag iofs vuxen (och var när detta hände), men de röntgade inte mig heller trots att jag slog i skallen och var medvetslös en kort stund.

Jag blev inte heller röntgad, när jag i yngre tonåren blev sparkad i ansiktet av min c-ponny. Ena brodden i tinningen, den andra tog i köttet precis under käkbenet bredvid hakan. Gud vilket tur jag hade att alla ben höll! Svimmade av i gödselstacken dit jag ramlade vid sparken. När jag vaknade tog jag (chockad och bedövad) ut alla hästarna till hagen innan jag gick ned till de som bodde vid stallet. De blev helt chockade när jag stod där i dörren med blodet rinnandes i ansiktet. På akuten tejpades såren och jag åkte hem.
 
Sv: Äntligen

KL
Nu har vi fått träffa en mkt trevlig doktor som har skickat remiss till sömn EEG. Ser de något där så blir det MR. :)
 
Sv: Äntligen

KL
Nu har vi fått träffa en mkt trevlig doktor som har skickat remiss till sömn EEG. Ser de något där så blir det MR. :)

Vad skönt att det äntligen rör på sig!! Jag minns också inlägget du skrev om olyckan när det hände. Min son är i samma ålder så det kändes extra "nära" på nåt vis.
 
Sv: Äntligen

Oh, herregud vilken historia. :eek: Jag håller tummarna hårt för att allt är ok och att Tobias inte fått eller får några men. Vilken mardröm som förälder. :crazy:
 
Sv: Äntligen

En förälders mardröm och mången natt har man legat vaken och grämt sig över att man inte var snabbare att stoppa honom när han drog iväg den där soliga dagen. Jag minns dofter, solens värme och det mesta från den dagen. Vi fick behålla vår son i ett helt stycke och det är vi tacksamma för och vi har lärt oss en tuff läxa.

Jag vet precis vad du menar:crazy:

Vår Tobias var 3½ år när jag en dag stog i köket och bakade, kikade ut genom fönsret, såg att han for omkring på sin låga trampbil - såg unghingstarna i hagen som stod på bakbenen och lekte...
sekunden efter kör Tobias in i hagen, under trådarna och skriker
"-Sluta slåss pållarna".....
sedan smäller det bara...

Tack och lov gick det bra för vår son , han är 20 år idag och enda minnet är ett långt ärr från ena ögonvrån ner utmed näsan, ner till läppen....

Man tackar sin Gud ofta för att det gick så bra som det gjorde!:love:
 
Sv: Äntligen

Herregud vad olika det kan vara, att det ska bero på vilken läkare man träffar, det borde finnas standardprotokoll som ska följas när sådant här händer.

Min son krockade med en en bil när han var liten (han cyklade på bilfri gård och bilen körde på honom) läkaren vi träffade var helt underbar, min son var aldrig avsvimmad men flög upp på motorhuven och sedan ner på marken.

Läkaren undersökte varenda millimeter av honom, vi fick stanna några timmar för att kolla så att inget tillstötte eftersom chocken på små barn kan göra att de inte känner om något är trasigt, innan vi fick åka hem, min son hade sådan otrolig tur, ett par blåmärke var det enda som blev.

Hoppas att ni får bra respons från neurologen och att din son får den hjälp han behöver.
 
Senast ändrad:
Sv: Äntligen

Jag instämmer, min dotter slog i huvudet och svimmade i skolan i höstas. Hon blev förd i ambulans till sjukhuset där hon blev inlagd över natten med blodtryckstagning varje timme. De sa där att de helst inte röntgar barn, eftersom deras hjärnor växer.

Welsh: Det de skulle ha gjort med din Tobias var ju att de skulle hållt honom för observation och sen ha uppföljande träffar för att se så inte smällen påverkat honom.
 
Sv: Äntligen

Framför allt vill man inte söva barn i onödan har jag fått lära mig på min nya arbetsplats. OM sömn EEG visar någon störning så kommer man ta ställning till MR och då söver de honom.

Jag kan hålla med om att de borde behållt honom för observation, inte skicka hem oss 45 min efter ankomst i helikopter, med buss för en 2 timmar lång resa hem:smirk:

Hur som helst så känns det skönt att neurologen inte trodde att Tobias fått några kvarstående men av sparken iallafall.:p
 
Sv: Äntligen

Men jag förstår inte? Talet stannade av, och han kunde inte längre räkna? Har utvecklingen kommit igång igen, så att han kan tala och räkna nu? Fy, vilken mardröm! Jag har själv en liten Tobias som är 6 år nu, och jag blir alldeles kall när jag tänker på honom i en sådan situation. Kramar och lycka till!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp