Anmäla till skolinspektionen - vad ger det?

[Linn-Nora]

Vår 9åring går i en stor skola, nu i 3:an. Det har sedan förskoleklass varit stökigt och ett ganska rått klimat. Gång på gång har vi varit i kontakt med skolan om att han blivit utsatt för saker och att han inte trivs.

Bägaren rann över i förra veckan och vi behöver göra något mer. Det händer små saker varje dag och flera stor incidenter i veckan. Sonen är inte oskyldig varje gång (såklart) men startar sällan något. Nu mår han så dåligt av skolans miljö att han blivit deprimerad enligt BUP.

Vi är på skolan intensivt för tillfället. Vi har haft tre möten sedan terminsstart och har ytterligare ett inplanerat. Rektorn är cc:ad i all mejlkorrespondens och jag har pratat med huvudmannen (kommunen). Skolan tänker nu genomföra en Pedagogisk utredning för att kartlägga miljön runt sonen. Det finns lite halvkassa förslag från skolans personal och de försöker få det till att sonen är i behov av mindre sammanhang och lugnare miljö. Det kan förvisso vara sant och skönt men inte för att han inte funkar i klassen utan i så fall (enligt oss) för att ingen ska kunna säga elaka saker eller göra honom fysiskt illa.

Ett axplock av det som hänt den senaste tiden så ni får en inblick:
- två barn och sonen är själva i ett rum. De gör olika utmaningar och en utmaning skulle vara att dra ner byxorna på sonen. De skrattar och antar utmaningen men bestämmer sig i samma ögonblick att hålla fast honom och peta på hans snopp samtidigt som han skriker stopp och sluta. I skolans rapport anser de inte att han blivit kränkt.
- sonen får lappar i sin låda i skolan där en annan elev skrivit ”Du borde vara död”, ” Du är dålig på fotboll”, ”Du borde inte finnas till”. Detta har skolan inte skrivit rapport på.
- Sonen blir kallad ”Knull-namn”. Han säger sluta, barnet fortsätter. Barnen börjar slåss. En lärare särar på dem och reder ut bråket. När de sagt förlåt och läraren går säger barnet åter ”Knull-namn”. Skolan anser inte att sonen blivit kränkt.
- Pappa kommer och hämtar och sonens ytterkläder är borta från hans plats. Efter mycket letande hittar de sonens jacka på golvet på ena toaletten och skor på andra. Skolan har inte rapporterat denna händelse.
- två andra barn är osams. Ett av barnen hittar ett gammalt bananskal som han kastar i ansiktet på rivalen. Sonen står en bit ifrån och finner det lustigt och skrattar till. Barnet som fått bananskalet på sig blir då jättearg på sonen och trycker bananskalet i ansiktet på sonen. Skolan anser att ingen av pojkarna blivit kränkta och de avstod att skriva en rapport.

Vi har ca 20 liknande händelser dokumenterade men skolan har bara rapporterat 5 händelser. Alla med tafflig beskrivning av händelseförloppet och en tveksam friskrivning av kränkning eller ej. Alla rapporter utom en är skrivna samma dag vi bad att få alla sonens rapporter skickade till oss.

Jag har varit i kontakt med skolinspektionens rådgivningsjurist och enligt den personen var det en solklar anmälan. Men vad vinner vi på att anmäla? Vad blir bättre för sonen? Kanske någon som har egen erfarenhet som kan ge input? En lärare?

Vi är osäkra på skolbyte då sonen äntligen har 4 riktigt bra kompisar som vi inte vill att han ska tappa. Han vill inte byta själv heller. Men vad sjutton gör vi?

Mvh Miks

Jag var mobbad under min högstadietid. Kanske har någon skrivit det redan, eller så är det kanske kontraproduktivt. Men, kan man inte polisanmäla skolan? De är ju ansvariga och jag tycker det din son utsätts för låter som regelrätta övergrepp.
Min erfarenhet är att många skolor är just så slöa med åtgärder, och då tänker jag att en polisanmälan kan vara ett sätt att visa att det är allvar. Även om det är barn det handlar om så är det brott och då de inte kan hållas ansvariga tycker att skolan gott kan få känna allvaret.

 

[Amk]

Jag har ingen erfarenhet av att anmäla, men arbetar på en skola och ser en del av vad en anmälan till skolinspektionen innebär för skolans del. Något jag tycker är oerhört viktigt är att en skola med dess personal aldrig får låta en anmälan/kritik från föräldrar påverka personalens relation med eleven. Även om vi har äldre elever så är denna typ av samtal med föräldrar något som absolut ska hållas utanför den pedagogiska verksamheten och relationen med barnet, för att det ska kunna fokusera på sin skolgång och vardag. Sedan förstår jag att du har lågt förtroende för skolans ledning, men förhoppningsvis känner ni ett sådant förtroende för sonens lärare att ni inte låter bli att anmäla för att det skulle påverka sonens skolvardag negativt.

En kan ju också tänka i ett större perspektiv, även om ni skulle flytta er son från skolan så behöver alla barn en trygg vardag och om en anmälan leder till förbättringar så gagnar det alla elever på skolan. De händelser du beskriver framstår som oerhört allvarliga, och jag häpnar över att skolan enligt dig inte tagit allvarligare på det som skett. Att diskutera vilket barn som har skuld till vad förstår jag inte hur det ska vara relevant- det verkar vara många elever som påverkas av klimatet och som behöver mycket stöttning i det sociala samspelet. Oavsett diagnoser eller inte så ska varje barn enligt lag ha rätt till det stöd den behöver och kunna vistas i en trygg skolmiljö, så det vore intressant att höra hur skolan tänker att den ska få till det. Samtidigt vill jag betona att just i konfliktsituationer så tycker jag, som lärare, att föräldrarnas samverkan är oerhört viktig och det är så mycket lättare att arbeta konstruktivt när båda parter strävar efter att ha en dialog med varandra (men det låter ju som att ni i viss mån kan ha det med pedagogerna). Har ni läst de två inledande kapitlen i läroplanen? Där står tydligt vad varje skola är skyldig att erbjuda i form av psykosocial miljö, samspel, stöttning och värdegrund. Det kanske kan vara en utgångspunkt för vidare samtal med ledningen.

 

[Badger]

Jag är inne på ditt spår, helt klart. Att det behöver jobbas med gruppen, att personalen behöver utbildad och lära sig se mönster osv. Och det här stör mig; ska vi som föräldrar komma på hur skolan ska sköta sin verksamhet? Varför ska vi komma på lösningar på skolans problem. Det stör mig som sjutton att de största åtgärder som kommit till har vi tvingat dem att föra in.

De flesta barnen går fortfarande på fritids, 88 barn på 4 fritidsfröknar.

Och tack för input!

Låter som en smärtsam tid... Hoppas du kom ur det stark

Tack snälla! Pepp behövs!

Mvh Miks

Tja jag vet inte, ibland undrar jag. Flera föräldrar i vår förskolegrupp fick ta upp att de borde bryta upp grupper ibland i verksamheten. Inte alltid låta barn välja grupp, samma grupp i all aktivitet. Uppmuntra till nya aktiviteter i verksamheten dvs om de hade fem grupper teatergruppen, datorgruppen, BMX gruppen osv att sedan skifta ett varv så man fick prova på. Men de hade aldrig tänkt så. De förstärkte bara existerande band och intressen.

När ett barn var utanför så tänkte de -hen gillar att vara utanför. Man var tvungen att säga såhär -hen älskar att leka med andra barn i alla andra sammanhang... så nej, hjälp till att få in i gruppen snälla och berättade hur man gör (när ni har svamptema, dela upp i smågrupper så att de lär känna nya barn). Då kunde de göra det. När ett barn var centrum och ledaren och hens föräldrar bad dem att bryta grupper och hjälpa in bredare banor, rita också osv, så hade de inte tänkt på det heller. Så bad vi dem ändra "Legohörnan" för att introducera flickor in dit (flickor vågade inte även om de älskade Lego, så föräldrarna sa, gör Legogrupper och gå dit och bygg). Då klarade de det och barnen vågade.

De reflekterade inte heller över att skapa upp små sammanhang för att introducera nya barn så att de kunde lära känna några och komma in i grupperna. De var nya barnet även ett år senare.

Vår tidigare förskola körde allt sådant på automatik. (men iofs ledaren för den gruppen var universitetets kontaktperson för forskning... och 60+ hon lärde ju föräldrarna.) de hade också föräldrakurser från kommunen brett annonserade osv.

 

[Bexzor]

Intressant! Eller såklart ett rent helsike att ni behövt anmäla. Men intressant att höra någon som faktiskt anmält! Vill du berätta mer? Om inte öppet så kanske i pm?

Jag vill gärna höra om vad som fick er att anmäla och vad åtgärderna blivit. Det skulle vara mycket värdefullt!

Hoppas situationen har blivit bättre för din son

Mvh Miks

Skickar pm. Vill inte berätta så mycket offentligt.

 

[Soapbubble]

Är det under skoltid eller på fritids som de flesta kränkningarna sker? Om fritids är det största problemet, kanske han är redo att gå hem själv tidigare/direkt efter skolan ett par dagar i veckan. Det löser inga problem, men det kanske skulle ge din son lite andrum.

Här är det väldigt vanligt att barnen går hem kl. 15 efter mellis eller direkt när skolan slutar 13:30, när man går i trean.

 

[vattenmelon]

Du kanske redan har läst skolans likabehandlingsplan. Om inte så ska de ha en och där ska det stå vad de ska göra vid sådana här situationer och vad de ska göra för att förebygga det.
https://lararnastidning.se/alla-skolor-maste-ha-en-likabehandlingsplan/

Blir väldigt ledsen när jag hör hur sonen blir bemött och att inte skolans personal/ledning tar det på allvar.

 

[Sol]

Alltså, det här är helt sanslöst! Vad skulle lärarna gjort om deras kollegor drog ner deras byxor och sedan tog på deras könsorgan? Det är ju ett solklart sexuellt övergrepp som bör polisanmälas. Iom polisanmälan kopplas soc automatiskt in. Och självklart ska skolan anmälas till skolinspektionen, det är ju en vidrig situation din son (och andra barn?) lever i.

 

[Miks]

En uppdatering efter en lång tid. Jag uppskattar så mycket er respons. Och tack för Pm ni som skickat. Det har både hjälpt och värmt

Följande är status i skolan:
- Vi anmälde aldrig till skolinspektionen. Dock tipsade vi dem så skolan kommer att få en extra granskning.
- Vi har varit väldigt aktiva i vår kommunikation med skolan. Både lärare, fritidspersonal, rektor och biträdande rektor för lågstadiet.
- Varje dag pratar vi med fritids för att höra om det skett något.
- Varje fredag har vi avstämning med sonens lärare för att summera veckan
- Var tredje vecka har vi möte med biträdande rektor, lärare och fritids för att planera och utvärdera.
- Skolan tog efter höstlovet beslut att ta in en extra lärare i klassen. Hon är fortfarande kvar. Hon har blivit förlängd fram till sommaren.
- Fritids jobbar aktivt 3 dagar i veckan med tema Stopp min kropp, relationer, rollspel, gruppdynamik.
- Vi tvingar skolan att skriva rapport på allt som sker. De blir bättre och bättre på det.

Sonen avslutade sin kontakt med BUP i slutet på november. De var nöjda med hur han mådde då och det var en klar förbättring. Det händer fortfarande mycket saker i skolan men det är bättre. Inte bra men bättre. Här är en bild på hur han såg ut för ett par veckor sedan när han kom hem. En kompis har kastat en sten i huvudet på honom.

Avslutningsvis, han byter skola till 4:an Han har fått plats på engelska skolan. Alla tre är sååå glada.

Mvh Miks

 

[KarinStarfighter]

Men, åh! Skönt att höra att det är bättre och att skolan gjort en del insatser, men samtidigt sorgligt att han ska behöva få en sten i pannan? Hade en jobbarkompis gjort så hade man ju gjort en polisanmälan?

Hoppas för din sons skull att det blir bra med skolbyte!

 

[Hyacinth]

Nu har jag ingen erfarenhet av just anmälan till skolinspektionen men har själv en extremt tragisk grundskolegång bakom mig.

Gick i sammanlagt 6 st grundskolor, varav 4 st under en 12 månaders period. Även om det är långt ifrån optimalt att byta skola, insåg såväl jag som min familj att det är bättre att fly än illa fäkta. Skolorna, åtminstone härikring, hade inget reellt anti-mobbningsarbete öht. Dessa "likabehandlingsplanerna" var i bästa fall fina ord på ett papper, i sämsta fall finns de inte alls. I bästa fall stoppade personalen huvudet i sanden, i sämsta (och många) fall försvarade de rent av mobbarna, tryckt ner mig ännu mer och försökte tillsynes indirekt få mig att byta. Detta även vid allvarliga saker som upprepade misshandlar, hot med knivar/tändare (bl.a. på lektionstid!), överfall med sexuella förtecken, upprepade äggningar av undertecknads hus och punktering av ditos bilars däck etc. där såväl jag som förövarna var 11-15 år gamla. Naturligtvis gjordes aldrig polis eller orosanmälningar heller.
Så funkar det inte, och man inte får något gehör från varken lärare eller rektorer, är det nog dessvärre bäst att bara fly därifrån. Man kan ändå inte vinna över skolorna, och man gör sig bara ovän med personalen.

Fast det där är inte standard. Jag har gjort orosanmälning ang ett barn vilket gav effekter jag kunde märka omgående. Bekanta lämnade in anmälan om kräkning av barn och det fick också effekt. Skolorna försöker men ibland måste en anmälan komma för att ge dem verktyg att hantera situationer. Dina Föräldrar borde ha anmält skola och elever. De hade ett ansvar att skydda dig.

 

[Dressyrtjejen_97]

Fast det där är inte standard. Jag har gjort orosanmälning ang ett barn vilket gav effekter jag kunde märka omgående. Bekanta lämnade in anmälan om kräkning av barn och det fick också effekt. Skolorna försöker men ibland måste en anmälan komma för att ge dem verktyg att hantera situationer. Dina Föräldrar borde ha anmält skola och elever. De hade ett ansvar att skydda dig.

Det här var ju ändå några år sedan nu, jag är ju 21 idag och detta utspelade sig i grundskolan, så saker kan ha ändrats, men åtminstone vi hade känslan av att man mest ville sopa detta under mattan och bli av med "problemet" (läs: mig). Hade det varit så att det en anmälan från en förälder var en så central nyckel för att sätta igång en process från skolans håll, hade de gott kunnat informera oss om det. Någon sådan info fick vi öht aldrig, utan det var som ovan beskrivet. Skydda mig gjorde de ju förövrigt (åtminstone temporärt) genom de täta skolbytena.

 

[Charlotte1975]

Blir arg och ledsen när jag läser tråden. Vad säger föräldrarna till de andra barnen, tex de som drog ner byxorna?
Hoppas han fortsätter må bra och att skolbyte gör skillnad.

 

[Pilot]

Det här var ju ändå några år sedan nu, jag är ju 21 idag och detta utspelade sig i grundskolan, så saker kan ha ändrats, men åtminstone vi hade känslan av att man mest ville sopa detta under mattan och bli av med "problemet" (läs: mig). Hade det varit så att det en anmälan från en förälder var en så central nyckel för att sätta igång en process från skolans håll, hade de gott kunnat informera oss om det. Någon sådan info fick vi öht aldrig, utan det var som ovan beskrivet. Skydda mig gjorde de ju förövrigt (åtminstone temporärt) genom de täta skolbytena.

Fast alltså grundskolan för dig var när du var sju år, för fjorton år sedan. Inte direkt stenåldern eller vilda western.
En anställd kan inte vara "illojal" mot sin AG på det sättet, eller kan och kan. Sedan så har de givetvis andra skyldigheter, som kanske stoppas av rektorn?

@Miks Vad skönt att ni ska byta skola!

 

[Dressyrtjejen_97]

Fast alltså grundskolan för dig var när du var sju år, för fjorton år sedan. Inte direkt stenåldern eller vilda western.
En anställd kan inte vara "illojal" mot sin AG på det sättet, eller kan och kan. Sedan så har de givetvis andra skyldigheter, som kanske stoppas av rektorn?

@Miks Vad skönt att ni ska byta skola!

Det mesta av det värsta utspelade sig 2007-2013, så nej, inte så länge sedan, men ändå tillräckligt för att rutiner och policys kan ha förändrats och förbättrats. Det jag menade

Och nej, vi tyckte också att det var jättemärkligt! Men det var som det var... Och som sagt, jag hoppas att saker och ting förbättrats sedan mina grundskoleår!

 

[MayGrace]

Efter ha läst tråden så blev Jag både väldigt arg och ledsen för att det fortfarande finns skolor som sopar sina problem under mattan. De var likadant hela min skolgång tills jag började i gymnasiet och fick världens bästa mentor som stöttade mig istället för att stjälpa.

Så glad att er pojke får byta skola till nästa termin hoppas de blir bra för honom

 

[Miks]

Blir arg och ledsen när jag läser tråden. Vad säger föräldrarna till de andra barnen, tex de som drog ner byxorna?
Hoppas han fortsätter må bra och att skolbyte gör skillnad.

Vi har valt att inte prata med föräldrarna till de värsta barnen. Vi tycker att det är skolans ansvar. Framförallt vill vi att det kommer från rätt håll. Jag har ingen lust att stå och diskutera barnuppfostran med andra föräldrar. Det känns som upplagt för aggressivitet och risk för att sonen hamnar i kläm.

Gällande de två flickorna hade vi en bra relation med ena föräldraparet innan händelsen. Läs; middagar ihop, firande av midsommar, utflykter ihop. När händelserna med byxorna hände så valde de att tycka att det inte var en stor grej. De ville inte prata om det alls. Det ledde till att vår relation rann ut i sanden. Sonen vill dessutom inte umgås med deras dotter. Alls.

Mvh Miks