Praefatio
Trådstartare
Måste bara skriva av mig, så att jag slipper gå runt och slösa energi på det... Jag har blivit anklagad för att stjäla i stallet. Egentligen inte direkt anklagad, men indirekt och jag vet inte hur mycket snacket går. Det enda jag vet är att jag är helt och hållet oskyldig.
Det handlar om gratis säckar med spån som en tjej, E, fixat till sig själv och en till tjej, M. De har haft massor av säckar, närmare 80 stycken tror jag, och antalet har minskat ovanligt fort. Jag har inte tänkt på det så mycket, antog att de helt enkelt använder mycket spån. Men så, för ett tag sedan, så lånade jag en sådan säck och pratade med M om det eftersom jag trodde att det var M som hade fixat säckarna - det var M och hennes lillebror som bar upp dem på loftet och när jag har pratat med M så har ingenting sagts som har indikerat att säckarna skulle vara Es förtjänst. När jag lånade säcken så lovade jag att betala tillbaka en spånbal, vi avtalade ingen dag eller så för det fanns så många säckar att det var oviktigt. Det ska också sägas att en sådan säck innehåller ungefär en halv bal spån, så att jag tänkte betala tillbaka en hel bal var ren good will.
Har därefter hamnat i en jävla sits (någon kanske kommer ihåg min tråd) och den där säcken har inte blivit tillbakalämnad. Pratade med M förra veckan och sa ursäkta och att det är tight med pengar just nu men att balen kommer. M sa återigen att det var helt lugnt, att de hade spån så att det räckte och blev över och sa till och med att det var okej att låna mer om det var så. Har givetvis inte lånat mer spån trots erbjudandet, det var en engångshändelse.
Några dagar senare står det över hela min hästs boxskylt: "Lämna tillbaka spånet! E". Jag blev förvånad men okej liksom, så jag skrev ett meddelande på hennes tavla att jag hade pratat med M och att det fanns en överenskommelse. Får tillbaka ett meddelande dagen efter (E och jag är sällan ute i stallet på samma tider) att man minsann inte ska låna något som man inte tänker lämna tillbaka. Jag svarar inte utan tänker ta saken med henne när vi ses. Har telefonskräck, annars hade jag ringt vid det laget. På kvällen när jag mockar råkar jag höra stallchefen som pratar med sin dotter om vem som är skyldig henne spån (jag är det inte för övrigt, är bara skyldig denna spånsäck), och säger att E är skyldig henne tre balar med spån. Jag blir tvungen att fråga henne vad hon sa, och stallchefen upprepar sig och undrar vad som står på, varför jag undrar. Jag förklarar och stallchefen säger att E har sagt att jag har tagit massa spån av henne och att hon därför måste låna (det finns för övrigt säckar kvar). Stallchefen, som jag har en god relation till tack och lov, tycker att jag ska strunta i hennes sura meddelanden och låta det bero tills E har modet nog att ringa.
I förrgår så var E och jag i stallet samtidigt, tillsammans med flera andra, och då sa hon ingenting men idag var vi ensamma i stallet och efter ett tag så frågar hon efter spånet. Jag förklarar att min ekonomi är tight, att mitt pengarelaterade ärende är uppe i rätten (vilket är sant, men specifierade inte mer än så för jag tycker inte att hon har rätt att veta det pga en spånsäck...) och att jag förmodligen kan ge henne ett bättre svar i nästa vecka. Hon blir skitsur och säger att man inte ska låna om man inte kan betala tillbaka etc etc, och vad kan jag göra mer än att rycka på axlarna liksom. Förklarade igen att jag och M hade en överenskommelse och då fräser E att det inte är Ms säckar utan hon som har fixat dem. Säger uppriktigt att jag trodde det var tvärtom, och ursäktar mig, men säger att det inte förändrar min situation. E säger då att massa säckar har försvunnit och räknar upp de som lånat av säckarna och hur många varje person har lånat, och frågar sedan hur många jag har lånat varpå jag svarar att jag har lånat en säck, vilket också är vad jag har sagt till M (eftersom jag ju bara har lånat en säck). Då säger E spydigt att det var ju jävligt märkligt, för det har försvunnit massor av säckar. Jag säger att jaha, men jag har tagit en. E blänger på mig, lyfter ett menande ögonbryn och hon kunde lika gärna ha sagt rakt ut att ja, säkert, som om. Det är enormt tydligt att hon inte tror på mig, vilket skulle förklara varför hon varit så sur på mig och dessutom sagt till stallchefen att det är mitt fel att hon inte har något spån
Jag blir så jävla illa berörd och irriterad. Jag har inte stulit något jävla spån. Har känt hela hösten att jag vill byta stall eftersom det är så mycket intriger bland de som står där (många unga tjejer), men har tänkt att eftersom jag ändå alltid håller mig utanför intrigerna och aldrig ställer mig på någons sida eller dylikt så får jag hålla ut tills det är dags för sommarbete.
Nu har jag alltså blivit indragen i en soppa trots att jag varit noga med att hålla mig på god fot med alla. Det var ju jävligt kul. Jag har ingen aning om hur mycket E har snackat runt, vet att E är en riktig drama queen och ofta i centrum för intrigerna i stallet så chansen finns att ingen lyssnar - stallchefen står i alla fall helt uppenbarligen på min sida vilket är otroligt skönt - men jag vet inte. Jag är ofta i stallet på kvällarna (delvis för att slippa allt tjat om vad den och den har gjort, är ju i stallet för att umgås med min häst...) så jag har inte träffat någon mer än E och stallchefen på ett par dagar.
GAH. Ge mig en ny stallplats!
Det handlar om gratis säckar med spån som en tjej, E, fixat till sig själv och en till tjej, M. De har haft massor av säckar, närmare 80 stycken tror jag, och antalet har minskat ovanligt fort. Jag har inte tänkt på det så mycket, antog att de helt enkelt använder mycket spån. Men så, för ett tag sedan, så lånade jag en sådan säck och pratade med M om det eftersom jag trodde att det var M som hade fixat säckarna - det var M och hennes lillebror som bar upp dem på loftet och när jag har pratat med M så har ingenting sagts som har indikerat att säckarna skulle vara Es förtjänst. När jag lånade säcken så lovade jag att betala tillbaka en spånbal, vi avtalade ingen dag eller så för det fanns så många säckar att det var oviktigt. Det ska också sägas att en sådan säck innehåller ungefär en halv bal spån, så att jag tänkte betala tillbaka en hel bal var ren good will.
Har därefter hamnat i en jävla sits (någon kanske kommer ihåg min tråd) och den där säcken har inte blivit tillbakalämnad. Pratade med M förra veckan och sa ursäkta och att det är tight med pengar just nu men att balen kommer. M sa återigen att det var helt lugnt, att de hade spån så att det räckte och blev över och sa till och med att det var okej att låna mer om det var så. Har givetvis inte lånat mer spån trots erbjudandet, det var en engångshändelse.
Några dagar senare står det över hela min hästs boxskylt: "Lämna tillbaka spånet! E". Jag blev förvånad men okej liksom, så jag skrev ett meddelande på hennes tavla att jag hade pratat med M och att det fanns en överenskommelse. Får tillbaka ett meddelande dagen efter (E och jag är sällan ute i stallet på samma tider) att man minsann inte ska låna något som man inte tänker lämna tillbaka. Jag svarar inte utan tänker ta saken med henne när vi ses. Har telefonskräck, annars hade jag ringt vid det laget. På kvällen när jag mockar råkar jag höra stallchefen som pratar med sin dotter om vem som är skyldig henne spån (jag är det inte för övrigt, är bara skyldig denna spånsäck), och säger att E är skyldig henne tre balar med spån. Jag blir tvungen att fråga henne vad hon sa, och stallchefen upprepar sig och undrar vad som står på, varför jag undrar. Jag förklarar och stallchefen säger att E har sagt att jag har tagit massa spån av henne och att hon därför måste låna (det finns för övrigt säckar kvar). Stallchefen, som jag har en god relation till tack och lov, tycker att jag ska strunta i hennes sura meddelanden och låta det bero tills E har modet nog att ringa.
I förrgår så var E och jag i stallet samtidigt, tillsammans med flera andra, och då sa hon ingenting men idag var vi ensamma i stallet och efter ett tag så frågar hon efter spånet. Jag förklarar att min ekonomi är tight, att mitt pengarelaterade ärende är uppe i rätten (vilket är sant, men specifierade inte mer än så för jag tycker inte att hon har rätt att veta det pga en spånsäck...) och att jag förmodligen kan ge henne ett bättre svar i nästa vecka. Hon blir skitsur och säger att man inte ska låna om man inte kan betala tillbaka etc etc, och vad kan jag göra mer än att rycka på axlarna liksom. Förklarade igen att jag och M hade en överenskommelse och då fräser E att det inte är Ms säckar utan hon som har fixat dem. Säger uppriktigt att jag trodde det var tvärtom, och ursäktar mig, men säger att det inte förändrar min situation. E säger då att massa säckar har försvunnit och räknar upp de som lånat av säckarna och hur många varje person har lånat, och frågar sedan hur många jag har lånat varpå jag svarar att jag har lånat en säck, vilket också är vad jag har sagt till M (eftersom jag ju bara har lånat en säck). Då säger E spydigt att det var ju jävligt märkligt, för det har försvunnit massor av säckar. Jag säger att jaha, men jag har tagit en. E blänger på mig, lyfter ett menande ögonbryn och hon kunde lika gärna ha sagt rakt ut att ja, säkert, som om. Det är enormt tydligt att hon inte tror på mig, vilket skulle förklara varför hon varit så sur på mig och dessutom sagt till stallchefen att det är mitt fel att hon inte har något spån
Jag blir så jävla illa berörd och irriterad. Jag har inte stulit något jävla spån. Har känt hela hösten att jag vill byta stall eftersom det är så mycket intriger bland de som står där (många unga tjejer), men har tänkt att eftersom jag ändå alltid håller mig utanför intrigerna och aldrig ställer mig på någons sida eller dylikt så får jag hålla ut tills det är dags för sommarbete.
Nu har jag alltså blivit indragen i en soppa trots att jag varit noga med att hålla mig på god fot med alla. Det var ju jävligt kul. Jag har ingen aning om hur mycket E har snackat runt, vet att E är en riktig drama queen och ofta i centrum för intrigerna i stallet så chansen finns att ingen lyssnar - stallchefen står i alla fall helt uppenbarligen på min sida vilket är otroligt skönt - men jag vet inte. Jag är ofta i stallet på kvällarna (delvis för att slippa allt tjat om vad den och den har gjort, är ju i stallet för att umgås med min häst...) så jag har inte träffat någon mer än E och stallchefen på ett par dagar.
GAH. Ge mig en ny stallplats!
