Anhörig

[Wille]

Ibland händer det att man får frågan om vem som är ens anhörig. Det kan vara t.ex. vården eller ens skola som vill veta. Varför? Av vilken anledning kan en anhörig behöva kontaktas?

Jag är singel och har ingen familj. Jag har alltså ingen anhöring. Jag tänker att blir jag sjuk så får vården ta hand om mig, men vem tar hand om resterna av mitt liv om jag dör?

 

[Nahar]

Det går på blodsband (det vill säga närmaste levande släkting, oavsett hur er relation ser ut) om du inte själv skriver annat i t.ex. vita arkivet och testamente.

 

[Kiwifrukt]

Vi fick frågan på mitt förra jobb, och det var för att chefen skulle veta vem som skulle kontaktas om det hände en olycka (en del, inte jag, körde till exempel en del tunga maskiner). Det var en kvinna som levde som ensamstående med minderåriga (dock tonåriga) barn, hon ville av förklarliga skäl inte att hennes barn skulle få ett sånt besked i första hand av en för dem okänd person, utan uppgav sin bror som närmast anhörig.

Jag vet att min moster, som har små barn i lågstadieåldern, också fått frågan i skolan, och det är väl i första hand om det händer något i skolan och föräldrarna av någon anledning inte går att få tag på. Hon har uppgett min mamma, barnens moster, som närmast anhörig efter sig och barnens pappa, för att barnen i så fall blir hämtade av en person de känner och litar på.

 

[parellikusken]

Min familj bor 80 mil ifrån mig, så på jobb och liknande brukar jag ange en kompis som jag bott med som anhörig. Det känns som att det är viktigare att någon i min stad vet om jag blivit sjuk eller skadad och kan vara behjälplig, hon kan också ringa min familj.
Hos sjukvården uppger jag min mamma som anhörig trots att hon bor många mil bort.

Tänker att ibland är det bättre att ha någon i närheten som anhörig, och ibland min familj.

 

[athena_arabians]

Vare sig särbons eller mitt jobb är ofarliga... de vill gärna att vi anger en kontaktperson om det sker en olycka (ett av uppdragen särbon åkte på så rekommenderade de starkt att de skrev testamente odyl innan). Jag anger särbon i första hand och min moster eller näst yngsta kusin i andra hand.

Särbon anger sin mamma och mig.

Om särbon inte var aktuell skulle jag be någon/några av grannarna ställa upp, mest pga katten så de kan ta hand om henne om något allvarligt händer mig (kusin bor i Sthlm och kan inte släppa allt för att åka hit på stört).

 

[Breaktown]

Även jag som har ett helt vanligt kontorsjobb har fått ange närmast anhörig på jobbet om något händer. Även om jobbet är ofarligt kan ju folk få en hjärtattack eller ngt.

En av mina kollegor saknar helt släkt i Sverige. Hon har angivit sin granne. Personen som står på sådana där listor behöver ju inte alls vara samma person som är närmast anhörig när någon dör.

 

[Spauga]

På mitt jobb hade vi för några år sen en incidens där en arbetstagare fick en sjukdomsattack och dog. Arbetstagaren var relativt nyanställd och bodde dessutom i en annan stad så det var ingen som kännde henne privat. Arbetsgivaren hade ett jätte jobb för att hitta kontaktuppgifter till arbetstagarens man. Efter den här incidenten så fick vi alla andra arbetstagare fylla i uppgift på närmaste anhörig. En del valde sina vuxna barn, en del sina föräldrar, syskon eller nära vän ifall de själva inte hade make/maka. De här uppgifterna förvaras av arbetsgivaren så ingen av oss "vanliga" arbetstagare har tillgång till uppgifterna.

 

[Wille]

Det går på blodsband (det vill säga närmaste levande släkting, oavsett hur er relation ser ut) om du inte själv skriver annat i t.ex. vita arkivet och testamente.

Du menar den som tar hand om resterna av mitt liv om jag går bort? Jag har inte skrivit något i vita arkivet, men har ett testamente. Det är två organisationer som får allt jag äger.

Är det alltså de jag är släkt med som måste reda ut resterna av mitt liv i alla fall?

 

[Wille]

Även jag som har ett helt vanligt kontorsjobb har fått ange närmast anhörig på jobbet om något händer. Även om jobbet är ofarligt kan ju folk få en hjärtattack eller ngt.

En av mina kollegor saknar helt släkt i Sverige. Hon har angivit sin granne. Personen som står på sådana där listor behöver ju inte alls vara samma person som är närmast anhörig när någon dör.

Skolan vill ju att jag ska uppge någon anhörig och eftersom jag inte har någon anhörig så har jag efterlyst på facebook efter någon som kan vara anhörig. Ingen har svarat. Så jag är verkligen ensam.

 

[Raderad medlem 68338]

Närmast anhörig kan du ju ange vem du vill. Jag uppgav tex en god vän när ett jobb ville ha ngn att kontakta. Vad gäller sjukvården brukar de väl fråga vem som ska anges om du vill att ngn ska kontaktas. Vill du inte att anhöriga ska kontaktas kan du också ange det

 

[Raderad medlem 68338]

Är det alltså de jag är släkt med som måste reda ut resterna av mitt liv i alla fall?

Ja det förmodar jag.

 

[Wille]

Närmast anhörig kan du ju ange vem du vill. Jag uppgav tex en god vän när ett jobb ville ha ngn att kontakta. Vad gäller sjukvården brukar de väl fråga vem som ska anges om du vill att ngn ska kontaktas. Vill du inte att anhöriga ska kontaktas kan du också ange det

Jag har ju inga vänner eller nånting.

 

[Wille]

Ja det förmodar jag.

När min pappa dör kommer jag vägra att göra ett smack.

 

[Avalbane]

Jag bor några timmar i från föräldrar och släkt.
När jag var in till sjukhus för några år sen var det dåvarande sambon som var närmast anhörig.

Om något skulle ske nu skulle jag fortfarande ha exet som närmsta anhörig, då det är han jag har närmsta konstakt med just nu och som har en extranyckel för praktiska skäl som att vattna blommor när jag är bortrest eller om något skulle hända så jag behöver extra kläder eller vad som helst. (Eller när jag låste in nyckeln)

Skulle jag bli sambo eller börja dejta någon blir det troligen den personen som får "ta över".

I telefonen som ICE kontakt har jag både pappa, mamma och exet inlagda.

 

[tanten]

Jag har ju inga vänner eller nånting.

Det där är en sanning du upprepar ofta.

Det är ju inte helt sant.
På buke t.ex. finns många som värnar om dig och känner för dig. Du har grannar soim skulle bli engagerade om något hände.

Du ser dem bara inte.
Kanske beroende på de krav du ställer för att nån ska vara din vän.

 

[Avalbane]

Jag har ju inga vänner eller nånting.

En granne, kollega? Eller någon annan bekant som kan kolla till boende och ta hand om växter/ev djur ifall det behövs. Någon som iallafall vet hur din plan/tankar är om något skulle ske och kan då delegera vidare.

 

[Raderad medlem 68338]

När min pappa dör kommer jag vägra att göra ett smack.

Du kommer automatiskt bli dödsbodelägare och kallad till förrättningen. Sen kan du säkert iofs vägra att infinna dig

 

[Wille]

Det där är en sanning du upprepar ofta.

Det är ju inte helt sant.
På buke t.ex. finns många som värnar om dig och känner för dig. Du har grannar soim skulle bli engagerade om något hände.

Du ser dem bara inte.
Kanske beroende på de krav du ställer för att nån ska vara din vän.

Varför är det då ingen som vill vara min anhörig när jag nu två gånger har frågat på facebook om någon vill vara min anhörig?

En granne, kollega? Eller någon annan bekant som kan kolla till boende och ta hand om växter/ev djur ifall det behövs. Någon som iallafall vet hur din plan/tankar är om något skulle ske och kan då delegera vidare.

Växterna får dö och djur har jag inte och vågar inte skaffa heller.

Jag har bara en granne som jag ibland fikar med. Men att fråga om hon vill vara min anhörig törs jag inte. Jag vet ärligt talat inte vad hon skulle förväntas göra om jag blir sjuk eller dör.

 

[athena_arabians]

Du kommer automatiskt bli dödsbodelägare och kallad till förrättningen. Sen kan du säkert iofs vägra att infinna dig

Givetvis har man rätt att vägra göra något... men jag tycker inte det är riktigt schysst mot alla inblandade parter, det försenar bouppteckningen något gräsligt. Det räcker ju att man meddelar att man mottagit kallelsen till förrättningen och lämnar antingen en fullmakt till någon som kommer att närvara eller direkt avsäger sig ev arv.

 

[Wille]

Givetvis har man rätt att vägra göra något... men jag tycker inte det är riktigt schysst mot alla inblandade parter, det försenar bouppteckningen något gräsligt. Det räcker ju att man meddelar att man mottagit kallelsen till förrättningen och lämnar antingen en fullmakt till någon som kommer att närvara eller direkt avsäger sig ev arv.

Arvet kommer jag vilja ha om det finns något men det tror jag inte. Men i övrigt har jag absolut noll intresse att engagera mig.