Hej!
Vi har en katt sedan tidigare som nu är ett år. Han är innekatt och vi har tänkt länge på att skaffa en till så att han har någon att leka med. Så i lördags gjorde vi slag i saken och hämtade hem en liten tös.
De fick nosa på varandra och träffas när vi kom hem, men det första våran hankatt gör är att börja tvätta henne och sedan liksom bita och attackera henne. Så vi bestämde att hon skulle få bo i sovrummet. Detta har inte funkat alls. Hon skriker och krafsar på dörren, vilket då leder till att hankatten gör likadant, men ibland så struntar han i det. Varje gång de nu möts så attackerar han henne. Jag är inte supervan vid katter men det ser ut att gå extremt vilt till. Han biter och liksom drar bak öronen (har även hänt att han gjort liknande på våra armar, och då gör det skitont!) så jag tänker att det borde göra ont på henne med. Men hon piper ibland men fortsätter att söka sig till honom.
När de är separerade så verkar våran hankatt mycket lugnare och mindre stressad. Då är han som vanligt liksom. Men det verkar som att han verkligen vill skada den lilla.
Jag kanske bara överreagerar, det har ju bara gått två dygn. Men jag är sliten och trött efter att inte ha sovit något. Därför har jag nu börjat tycka synd om våran första katt, för han får ju aldrig chansen att sova med oss nu. Han har alltid sovit i våran säng och är nu förvisad nattetid. Vilket har gjort att jag liksom tagit den gamla kattens parti och börjat ogilla kattungen mer och mer. Jag leker med tanken på att sälja henne vidare för att ge henne det liv hon förtjänar och låta min hankatt få ha lägenheten för sig själv. Han kanske inte har lidit så mycket som jag trott? Eller så kanske jag har gett upp för fort. Så jag söker mig hit för råd och tips!
Vi har en katt sedan tidigare som nu är ett år. Han är innekatt och vi har tänkt länge på att skaffa en till så att han har någon att leka med. Så i lördags gjorde vi slag i saken och hämtade hem en liten tös.
De fick nosa på varandra och träffas när vi kom hem, men det första våran hankatt gör är att börja tvätta henne och sedan liksom bita och attackera henne. Så vi bestämde att hon skulle få bo i sovrummet. Detta har inte funkat alls. Hon skriker och krafsar på dörren, vilket då leder till att hankatten gör likadant, men ibland så struntar han i det. Varje gång de nu möts så attackerar han henne. Jag är inte supervan vid katter men det ser ut att gå extremt vilt till. Han biter och liksom drar bak öronen (har även hänt att han gjort liknande på våra armar, och då gör det skitont!) så jag tänker att det borde göra ont på henne med. Men hon piper ibland men fortsätter att söka sig till honom.
När de är separerade så verkar våran hankatt mycket lugnare och mindre stressad. Då är han som vanligt liksom. Men det verkar som att han verkligen vill skada den lilla.
Jag kanske bara överreagerar, det har ju bara gått två dygn. Men jag är sliten och trött efter att inte ha sovit något. Därför har jag nu börjat tycka synd om våran första katt, för han får ju aldrig chansen att sova med oss nu. Han har alltid sovit i våran säng och är nu förvisad nattetid. Vilket har gjort att jag liksom tagit den gamla kattens parti och börjat ogilla kattungen mer och mer. Jag leker med tanken på att sälja henne vidare för att ge henne det liv hon förtjänar och låta min hankatt få ha lägenheten för sig själv. Han kanske inte har lidit så mycket som jag trott? Eller så kanske jag har gett upp för fort. Så jag söker mig hit för råd och tips!
