Ångest. . .

[nybakad__]

Ja jag vet varken ut eller in, kan man väl säga! Tycker verkligen detta är så himla roligt att vara gravid och jag vill verkligen ha barnet så himla mycket.
Men jag blir bara så orolig över framtiden..
Vi bor i en 2:a, letar större, men har ännu inte hittat något. Själva boendet är inte så farligt, det är inte det jag blir orolig över.

Jag har hela tiden sagt att jag ska utbilda mig innan jag skaffar barn. Samtidigt har jag alltid sagt att jag vill bli mamma tidigt (är 23 år när bebis kommer att titta ut). Dålig ekvation?
Jag räknar på det fram och tillbaka och jag vill inte att varken min eller sambons utbildningar ska komma i kläm. Jag kommer vara mammaledig ett år och sambon pappaledig nästa sommar.
Sedan vill jag börja plugga. Jag hade gärna sett att vi bägge börjar plugga då, så vi blir färdiga någon gång.. Men det går inte ihop rent ekonomiskt att bägge pluggar om man har barn, väl....?

Dessutom har jag aldrig velat bo i lägenhet med barn. Vet egentligen inte varför, mycket hänger väl på att jag vill att mina barn ska få ha en egen trädgård att leka i. Nu bor vi dessutom på tredje våningen vilket inte är direkt praktiskt när det gäller att asa upp barn och övriga grejer till lägenheten, likaså ner. Och när man har tvättid och är själv hemma, phu..

Jag vill plugga 10 mil här ifrån, det tar en timme med tåg, typ. Sambon kanske också, om han inte kommer in på sin utbildning närmare. Vi vill inte flytta till studie-orten med barn. Dessutom har jag hästarna kvar och vill verkligen försöka ha kvar dem under hela tiden. Försöker leta medryttare, men det är ju typ omöjligt..

Usch vad mycket svammel. Mycket handlar väl egentligen om ekonomi och tid. Kan man såhär tidigt i graviditeten (7:e veckan) skylla på gravidhormoner?

 

[black_darling]

Sv: Ångest. . .

Jag känner igen mig i massor av det du skriver (förutom plugget). Jag var mest orolig i början av graviditeten, sen släppte det helt plötsligt! Nu tänker jag mer; det ordnar sig! För det gör det faktiskt. Jag har insett att man måste släppa lite på kontrollen, annars blir man galen. Jag tar en dag i taget och ser hur det artar sig.

 

[nybakad__]

Sv: Ångest. . .

Jag känner igen mig i massor av det du skriver (förutom plugget). Jag var mest orolig i början av graviditeten, sen släppte det helt plötsligt! Nu tänker jag mer; det ordnar sig! För det gör det faktiskt. Jag har insett att man måste släppa lite på kontrollen, annars blir man galen. Jag tar en dag i taget och ser hur det artar sig.

Det är kanske vanligt att man är orolig i början av graviditeten då?
Och just det där med att släppa kontrollen, är mitt största problem, inte bara när det kommer till detta med graviditeten, utan i de flesta andra sammanhang.. Usch vad allt är jobbigt ibland.
Sen kan det reta mig lite också att sambon inte alls oroar sig. Tycker han tar så lätt på allt. Kanske är det egentligen det jag också skulle behöva, bara släppa efter lite och ta det lite som det kommer. Önskar nog egentligen att jag var mer som honom. Eller är det så att jag inte kan släppa efter, eftersom han gör det så mycket..
Mycket funderingar idag känner jag!

 

[Zody]

Sv: Ångest. . .

Jag var också sjukt orolig, framför allt i början! Vi bor i en tvåa, på tredje våningen och jag kände bara NEJ, det går inte!
Men vadå - det är väl klart att det gör! Allt går, så är det bara. Nu letar vi visserligen efter hus för fullt, men vi är medvetna om att det kan ta ett bra tag och har enats om att vi utan några som helst problem kan bo kvar här i tvåan tills Räkan är minst 1 år.

Det finns ju massa bra bärhjälpmedel, ergonomiska selar och sjalar. Då kan du springa upp och ner till tvättstugan med bebis utan att ha händerna fulla. Vi har visserligen tvättmaskin i badrummet så vi slipper det springet, tvätta stora lakan kan vi göra då båda är hemma. Kanske har ni plats för en tvättmaskin i lägenheten ni med? Det underlättar ju till viss del i alla fall.
Vagnen kanske går att förvara i ett källarförråd eller i cykelkällare? Att bara bära med liggdelen/mjukliften är ju inte i närheten av att släpa med hela vagnen.
Ang. boendet så har barn inget som helst behov av ett eget rum på många år! Leksaker kan förvaras i snygga korgar på golvet i ex. vardagsrummet om man har ont om annan förvaring.

Runt den ekonomiska biten och att ni båda vill plugga - försök jobba lite extra nu innan och stoppa undan pengar. Studiebidrag+lån ger väl närmare 7000 kr idag, utöver det har ni ju barnbidraget på 1050 kr. 15000kr tillsammans, utöver det kanske ni kan få bostadsbidrag? Jag har ingen större koll på CSN idag, men finns det inget tilläggsbidrag om man har barn?
Visst kommer det bli snålt, och ni kommer alldeles säkert inte kunna leva med samma standard som idag - men det behöver inte vara en omöjlighet att plugga samtidigt med barn!

Förhoppningsvis släpper oron ju längre in i grav. du kommer - nu är jag i v. 16 och känner mig rätt lugn angående det mesta. Självklart nojar jag över hur Räkan mår och har det där inne, men oron över boendet har försvunnit helt. Vi bor ju kanonbra! Billig hyra så vi kan spara undan pengar till husköpet liksom.

 

[nybakad__]

Sv: Ångest. . .

Jag var också sjukt orolig, framför allt i början! Vi bor i en tvåa, på tredje våningen och jag kände bara NEJ, det går inte!
Men vadå - det är väl klart att det gör! Allt går, så är det bara. Nu letar vi visserligen efter hus för fullt, men vi är medvetna om att det kan ta ett bra tag och har enats om att vi utan några som helst problem kan bo kvar här i tvåan tills Räkan är minst 1 år.

Det finns ju massa bra bärhjälpmedel, ergonomiska selar och sjalar. Då kan du springa upp och ner till tvättstugan med bebis utan att ha händerna fulla. Vi har visserligen tvättmaskin i badrummet så vi slipper det springet, tvätta stora lakan kan vi göra då båda är hemma. Kanske har ni plats för en tvättmaskin i lägenheten ni med? Det underlättar ju till viss del i alla fall.
Vagnen kanske går att förvara i ett källarförråd eller i cykelkällare? Att bara bära med liggdelen/mjukliften är ju inte i närheten av att släpa med hela vagnen.
Ang. boendet så har barn inget som helst behov av ett eget rum på många år! Leksaker kan förvaras i snygga korgar på golvet i ex. vardagsrummet om man har ont om annan förvaring.

Runt den ekonomiska biten och att ni båda vill plugga - försök jobba lite extra nu innan och stoppa undan pengar. Studiebidrag+lån ger väl närmare 7000 kr idag, utöver det har ni ju barnbidraget på 1050 kr. 15000kr tillsammans, utöver det kanske ni kan få bostadsbidrag? Jag har ingen större koll på CSN idag, men finns det inget tilläggsbidrag om man har barn?
Visst kommer det bli snålt, och ni kommer alldeles säkert inte kunna leva med samma standard som idag - men det behöver inte vara en omöjlighet att plugga samtidigt med barn!

Förhoppningsvis släpper oron ju längre in i grav. du kommer - nu är jag i v. 16 och känner mig rätt lugn angående det mesta. Självklart nojar jag över hur Räkan mår och har det där inne, men oron över boendet har försvunnit helt. Vi bor ju kanonbra! Billig hyra så vi kan spara undan pengar till husköpet liksom.

Tror också att det löser sig i början, bebis är inte så rörlig då om man säger så, inte heller så tung och går nog lätt att asa runt på =) Dock har vi en liten hund som kräver lite motion, korta turer orkar jag nog med med bebis i början och så får sambon ta henne lite längre efter jobbet, sen orkar jag nog ta henne längre igen efter ett tag, det borde väl lösa sig, eller?

Det där med tvättmaskin i lägenhet är helt kört, vårt badrum är bra litet helt enkelt, tyvärr.. Skötbord får väl trängas in i sovrummet..
Vi har pratat lite om studier och så. Om sambon är den som först kommer in på sin utbildning så är det helt okej för min del att vänta, om jag hittar ett jobb jag verkligen trivs med. Har kanske ett på gång som i framtiden kan hjälpa mig att komma in på utbildningen jag vill in på. Kanske börjar jag inte plugga förrän allt barn-görande är över, vi vill ju ha två....! Dessutom vill jag itne göra mig av med hästarna, vilket jag hade blivit tvungen till om vi hade valt att plugga bägge samtidigt.

Usch, det är så mycket att tänka på egentligen, men samtidigt är det spännande. Nu återstår framför allt att berätta för mina föräldrar. Jag bävar för det, men förr eller senare måste det göras =) Jag älskar mina föräldrar, de är bäst, men en såhär stor förändring tror jag blir tuff för dem att smälta..

 

[Zody]

Sv: Ångest. . .

Om bebis gillar att bli buren så är det ju guld, då kan du peta ner hen i sjalen/selen och ta ut hunden på promenader utan problem. Om inte så kanske det blir lite bökigare, framför allt om ni måste ha vagnen i lägenheten, men det går det med.

Hur litet är ett litet badrum? Vårat badrum är också väldigt litet, men genom att slänga ut ett högskåp fick vi in en smal tvättmaskin ändå! Finns ju både toppmatade som inte är så breda, och även frontmatade som inte är så djupa alls. Vi har inte heller plats för skötbord, så det får bli en skötbädd bara direkt på tvättmaskinen. Det finns ju även vägghängda skötbord, typ Brio Vegga.

Min bästa vän var livrädd för att berätta för sina föräldrar, men det gick hur bra som helst! Det tror jag det kommer göra för er med. Självklart är det en stor förändring, men vad jag kan tolka utifrån dina svar här i tråden så är varken du eller sambon 16, nyförälskade och utan erfarenheter.

 

[sofflan82]

Sv: Ångest. . .

Även jag har haft funderingar. Nu har mina mest varit kring hästen då jag och sambon båda har jobb och jag är färdig pluggad, vi bor på landet i hus som kommer bli helt färdigt innan bebis kommer.

MEN hästen... Vill ju verkligen inte sälja honom, men jag orkar inte fixa med honom nu. Jag känner att jag bara vill ta det lugnt och njuta av graviditeten och vårt nya bygge. Jag har nu efter mkt om och men beslutat att flytta honom till en väl fungerande lösdrift (har honom hemma på lösdrift nu..)!

Man funderar och ojjar sig mkt i början! Antingen är det nåt symptom som försvinner och man undrar om man ska få missfall eller så funderar man på ekonomin osv.

 

[caballus]

Sv: Ångest. . .

Allting har en tendens att ordna upp sig efter hand, och vi människor är ytterst anpassningsbara.
En 2'a funkar alldeles utmärkt fram tills dess att barnet verkligen behöver eget rum (individuellt men kanske runt året och senare), så du har ju gott om tid att leta annat s a s.

Sen kanske man får tänka lite på vad man vill prioritera - studera eller flytta till hus? Rent krasst har man ju bättre förutsättningar att klara räkningarna på nr. 2 om man får bättre avlönat jobb efter att man är färdig med utbildningen.

Barn tar upp rätt mycket tid i början, så att hitta en medryttare alt låna ut hästarna på foder, fixa helinackordering eller lösdrift åt dem är nog rätt vettigt under de sista graviditetsmånaderna när du är tung samt första månaderna med spädbarnet när du inte kommer att ha så mycket tid och ork att göra annat än amma och byta blöjor, så slipper du få ångest för att hästarna behöver daglig tillsyn från dig också utan du kan träffa dem när Du orkar/vill.

Fundera lite på era alternativ och lägg upp en planering med hur ni ska göra, så får ni säkert allting att gå ihop så att båda är nöjda och glada, har tid för barnet och möjlighet att ha hästar kvar.

 

[caballus]

Sv: Ångest. . .

MEN hästen... Vill ju verkligen inte sälja honom, men jag orkar inte fixa med honom nu.

Kände likadant, sälja var knappast ett alternativ och mina hästar var redan inackorderade på en välfungerande lösdrift. Det fungerar bra så, jag åker ut när jag har barnvakt ett par ggr/v och aktiverar hästarna. De är för övrigt väldigt nöjda med upplägget och har ingenting emot att vila lite mer eller ridas av andra i stallet när dessa vill ha med sällskap ut.

På så sätt har stallet blivit ett lufthål att må bra i och lufta skallen lite och njuta, istället för ångest för att man försummar kontakten med sina djur. De skiter helt ärligt i om jag är där eller ej... De går i flock, trivs och mår bra, har daglig tillsyn, bra mat, vatten, och eventuella saker som måste åtgärdas kan man planera in de dagar man har möjlighet att åka dit i lugn och ro.

Att ta med sig barnvagnen till stallet när hovslagare/veterinär kommer funkar alldeles utmärkt, det är väl mer när man ska rida som det kan vara bra med barnvakt, om man inte har lydigt barn som alltid sover, ridbana eller ridhus.

 

[nybakad__]

Sv: Ångest. . .

Om bebis gillar att bli buren så är det ju guld, då kan du peta ner hen i sjalen/selen och ta ut hunden på promenader utan problem. Om inte så kanske det blir lite bökigare, framför allt om ni måste ha vagnen i lägenheten, men det går det med.

Hur litet är ett litet badrum? Vårat badrum är också väldigt litet, men genom att slänga ut ett högskåp fick vi in en smal tvättmaskin ändå! Finns ju både toppmatade som inte är så breda, och även frontmatade som inte är så djupa alls. Vi har inte heller plats för skötbord, så det får bli en skötbädd bara direkt på tvättmaskinen. Det finns ju även vägghängda skötbord, typ Brio Vegga.

Min bästa vän var livrädd för att berätta för sina föräldrar, men det gick hur bra som helst! Det tror jag det kommer göra för er med. Självklart är det en stor förändring, men vad jag kan tolka utifrån dina svar här i tråden så är varken du eller sambon 16, nyförälskade och utan erfarenheter.

Badrummet är super-litet och tyvärr är där badkar, hade det inte varit det så hade kanske det funnits möjlighet för tvättmaskin. Vi väntar på stambyte och efter det ska vi ha dusch. Men när det blir gjort, det har varken vi eller föreningen någon som helst aning om, tyvärr.

Jag hoppas att bebis kommer tycka om att bli buren, det hade underlättat min vardag enormt mycket, hahaha.. Då kan man fara här i trapporna upp och ner med hund och övrigt. Kan även vara i stallet lite med bebis hängande på, fast i stallet får h*n gärna tycka om att ligga i vagn

 

[nybakad__]

Sv: Ångest. . .

På tal om hästarna så kan man väl säga att vi skaffar barn "rätt tid av året". Vi ska ha barn i maj/juni. Sambon och hans syster kommer att hjälpa mig med stallskötsel de sista månaderna och sedan kommer hästarna få gå på bete ett par månader under sommaren.
Det upplägget tror jag kan fungera. När hösten sedan närmar sig så får svärmor ställa upp som barnvakt ett par timmar så jag hinner rida, vilket i så fall kommer ske ca 2-3 ggr/ vecka, vardagar. Om helgerna får sambon ta knodden de timmar, kanske till och med vara med och ta en promenad medan jag rider?

 

[sofflan82]

Sv: Ångest. . .

Jag har idag beslutat att flytta min häst till den lösdriftn där allt ingår. Finns till och med en tjej som kan vara intresserad som medryttare! Så min flyttar redan 1/11. Det ska bli skönt mot samvetet!

 

[nybakad__]

Sv: Ångest. . .

Jag har idag beslutat att flytta min häst till den lösdriftn där allt ingår. Finns till och med en tjej som kan vara intresserad som medryttare! Så min flyttar redan 1/11. Det ska bli skönt mot samvetet!

Gud vad skönt för dig!!

Här finns tyvärr ingen så fungerande lösdrift, och jag är inte säker på att jag skulle vilja ha hästarna på lösdrift ändå. Det jag skulle behöva är en medryttare, men även det verkar omöjligt. Kanske sambons ena syster kan ställa upp ett par dagar i veckan framåt våren och sommaren. Som lite avlastning i alla fall och så den gamle hästen får lite motion. Jag hoppas då själv kunna longera en gång per vecka. Det blir en lugn och skön vår och sommar för honom som det ser ut nu. Den lilla loppan är 3 år i vår och ska nu börja tömköras. Har folk som hjälper mig lite med det, men mycket av det räknar jag med att kunna göra själv.

Det är så mycket att tänka på, som blivande mamma. Blivande pappor borde ha det enklare.

 

[caballus]

Sv: Ångest. . .

Det är så mycket att tänka på, som blivande mamma. Blivande pappor borde ha det enklare.

Tja, det beror väl helt på om barnet ammas eller om det får ersättning. Ammas det så får du ju räkna med att ha en unge hängandes i tutten de kommande månaderna, vilket försvårar saker och ting en hel del.
Ersättning - då kan ni dela på ansvaret lite bättre.
Finns ju pappor som har hästar när barn kommer till världen, de måste nog också planera lite