Visst kan olika engelska sadlar vara olika bra. Men jag tycker ändå att de i sin grundkonstruktion inte främjar en lodrät sits speciellt bra. Det är helt enkelt inte det de är skapade för.
Och angående det där med genvägar. Visst ska man jobba med sin ridning och sin sits. Men jag har aldrig förstått vitsen med att använda rent olämplig utrustning. Varför ska jag rida i en sadel som jag inte sitter bra i? På vilket sätt gör det mig till en bättre ryttare?
Alltför många verkar ha helt snöat in sig på "hur det ska vara". Man SKA rida i en engelsk dressyrsadel, man SKA rida enbart på ledat tränsbett, annars är man en dålig ryttare. Men om jag sitter bättre och rider bättre i en bomlös, och min häst går bättre och trivs bättre på hackamore, vad är det för fel på det? Varför är det förkastliga genvägar?
Man ska väl använda grejorna till det de är avsedda för, och använda de grejor som finns för att få hjälp i sin ridning. På korrekt sätt och med kunskap, givetvis!
Jag tror felet ofta är att man provar för lite. Jag hade exempelvis aldrig börjat ifrågasätta engelska sadlar eller min sits i dem, om jag inte hade hamnat i ett nödläge med en sadel som passade så illa på hästen att jag helt enkelt inte förmådde lägga på den.