En stor del av problemen med renras aveln är faktiskt utställningar. Det är faktiskt så att rasstandarden ändras över tid, och alltid mot mer extrema varianter.
Som ex. kan jag ta cockern som är min ras. Det enda helt objektiva som står i rasstandarden är höjden. En tik skall vara 38-39 cm i mkh. Jag har 2 tikar som ställs för närvarande, en som är 35,5 och en på 38. Gissa vem som får "bra storlek" och vem som får "på den stora sidan"?
Och det är bara det objektiva i standarden, sedan allt annat, vinklar, hals, bröstkorg, huvud, päls etc. Cockern har gått från en tålig, lättskött hund, till en hund som kräver mycket av sin ägare för att den skall kunna hänga med i skog och mark. Mycket päls som dammsuger skogen på pinnar. En nos som blir kortare och kortare (sött, men trångt för tänderna), överdrivna vinklar, kort rygg & lång hals (idealet verkar vara giraff
) Några få hanar används på MÅNGA tikar, trots att det inte är någon liten ras. Detta är inte något som gagnar avelsbasen precis, men helt OK om man disskuterar bland många uppfödare.
Det här är alltså en ras som inte kan anses sönderavlad, än, det är bara att räkna efter hur det ser ut i andra raser. Så länge som extrem varianterna finns i rasaveln kommer det att finnas en rätt stor marknad för korsningsaveln. Att korsa över rasgrupper och avla på osunda individer har jag ingen förstålse för, men jag kan inte dömma ut korsningsavel generellt.
Mvh
Duvan
