Jag undrar också lite försiktigt om inte fler människor med kroniska smärtor skulle vara mer hjälpta av fysisk terapi än medicinsk. Är det inte ganska vanligt att även mycket starka smärtstillande mister sin verkan efter lång tids bruk? (Och leder till beroende)
Jag baserar detta på att det lätt blir att man blir extremt orörlig och stillasittande när man har kroniska problem med smärta, och att det blir en ond cirkel som gör problemen allt värre.
Jag menar inte att alla smärttillstånd kan avhjälpas med rörelse, men vad som startar som ett relativt sett litet problem (där litet är tex ond nacke pga stillasittande jobb och stort problem är förlorad kroppsdel) kan förvärras av att man blir passiv eftersom man har ont, och får allt mer ont och behöver allt starkare smärtlindring. (Som blir allt mindre verksam varpå smärtorna blir större och passiviteten ökar ännu mer)
Det fokuseras ofta mycket på medicinering men det dämpar ju bara symptomen och löser inte grundproblemet.
Det handlar inte om att man nödvändigtvis skall börja på gym. Men börja väldigt försiktigt med skonsam ”träning” som tex Tai Chi, Kundalini yoga och andra typer av rörelseträning som ökar kroppsmedvetenheten och kroppskontrollen och inte minst får igång cirkulation och funktion i de muskler som gått i försvar och kroppen valt att koppla bort för att undgå smärtan.