astronaut
Trådstartare
Du kom till mig helt oväntat 2008. Det var inte meningen att jag skulle ha katt. Inte för fem öre. Men du kom fram till mig och bet mig på stortån och från den sekund visste jag att du skulle hem till mig. Sedan dess har vi haft våra ups and downs men du var den bästa i mitt liv.
Du höll dina jamkonserter, du ville konstant bli kramad, du ville alltid ligga i min närhet, vi delade alltid kudde, du höll mig alltid sällskap när jag åt, du lät mig gråta ut i din päls när jag mådde dåligt, du stod ut med vad som helst för min skull. Du gav mig så mycket, så enormt mycket.
Du kunde sitta bredvid en i en evighet och bara glo på en, allt för att du ville ha uppmärksamhet. Du blev så nöjd när uppmärksamheten riktades mot dig. Så nöjd. Du tog så mycket plats med, din personlighet var enormt! Du lyckades få alla att älska dig. Och du älskade att alla ville kela med dig.
Men helt oväntat blev du akut sjuk i lördags. Det var bara att slänga in sig i bilen och köra han till djursjukhuset i Alingsås. Trots att det ligger en bra bit ifrån en. Det kom allt så oförväntat. Dagen innan var du bara lite trött men trodde det berodde på värmen. Du åt, drack och lekte som vanligt. Men på lördagen låg du bara där, helt apatisk.. du kunde knappt bry dig om att någon klappade dig..
Du hade en leversjukdom som du alltid haft men inget har visat på att du haft något. En alldeles för liten lever. Det som bara "legat i lä" blev akut. Du blev inlagd och piggare på kvällen.. men på morgonen hade du blivit sämre än du var innan. Det enda rätta var avlivning, för att du skulle slippa lida. Men det gör så ont, så jävla ont. Tårarna bara rinner, hjärtat värker.. du var min mening till att leva. Jag vet inte hur jag ska leva utan dig? Det känns svårt.. overkligt.
Älskade Manson, du blev bara 8 år.. du kommer för alltid vara mannen i mitt liv, du kommer alltid vara saknad, för alltid..
Du höll dina jamkonserter, du ville konstant bli kramad, du ville alltid ligga i min närhet, vi delade alltid kudde, du höll mig alltid sällskap när jag åt, du lät mig gråta ut i din päls när jag mådde dåligt, du stod ut med vad som helst för min skull. Du gav mig så mycket, så enormt mycket.
Du kunde sitta bredvid en i en evighet och bara glo på en, allt för att du ville ha uppmärksamhet. Du blev så nöjd när uppmärksamheten riktades mot dig. Så nöjd. Du tog så mycket plats med, din personlighet var enormt! Du lyckades få alla att älska dig. Och du älskade att alla ville kela med dig.
Men helt oväntat blev du akut sjuk i lördags. Det var bara att slänga in sig i bilen och köra han till djursjukhuset i Alingsås. Trots att det ligger en bra bit ifrån en. Det kom allt så oförväntat. Dagen innan var du bara lite trött men trodde det berodde på värmen. Du åt, drack och lekte som vanligt. Men på lördagen låg du bara där, helt apatisk.. du kunde knappt bry dig om att någon klappade dig..
Du hade en leversjukdom som du alltid haft men inget har visat på att du haft något. En alldeles för liten lever. Det som bara "legat i lä" blev akut. Du blev inlagd och piggare på kvällen.. men på morgonen hade du blivit sämre än du var innan. Det enda rätta var avlivning, för att du skulle slippa lida. Men det gör så ont, så jävla ont. Tårarna bara rinner, hjärtat värker.. du var min mening till att leva. Jag vet inte hur jag ska leva utan dig? Det känns svårt.. overkligt.
Älskade Manson, du blev bara 8 år.. du kommer för alltid vara mannen i mitt liv, du kommer alltid vara saknad, för alltid..
