M
moontje
Hej, jag är en tjej som fyller 16 nästa vecka. Har haft en ponny i cirka 5 år och ett varmblodssto i 1,5 år. Varmblodet hade något fel med ryggen när jag köpte henne, veterinären tyckte vi skulle ta henne till en klinik för att undersöka och operera/behandla henne, men det skulle gå på MINST 25 000 kr.. Detta ville inte mina föräldrar, då fanns det 2 alternativ kvar, att träna henne (muskler) eller avliva henne. Så jag började träna henne och efter ett halv år med mycket, mycket tårar och svett fick jag höra av grannen att en kiropraktor skulle komma hem till dem den dagen och hon tyckte att jag skulle komma förbi med hästen. Kiropraktorn sa att han ville försöka få henne bra igen och att jag skulle prata med mina föräldrar om det. Mina föräldrar var villig att ge henne max 2 behandlingar. Kiropraktorn sa att han skulle göra sitt bästa och förhoppningsvis skulle hon vara bra efter 2 behandlinar (och träning). Nu har han varit här minst 4 ggr, (betalade dom sista 2 själv) Detta var verkligen inte lätt, började sticka mössor och sälja dem, och det blev det första jag gjorde när jag kom hem varje dag (från och med hösten). Sista gången kiropraktorn var här hade hon en sträckning och 2 - 3 låsningar. Och hon skulle ha fått en behandling i december som aldrig blev av pga. pengar brist, dessutom tror min pappa att kiropraktorn utnyttjar mig då det hela tiden är han som bestämmer nya datum (trots att vi sa 2 ggr från början). Sparar fortfarande ihop pengar nu för behandlingas som skulle ha gjorts i december, men ärligt talat har jag ingen lust längre, är helt slut och orkar bara inte mer. Dom senaste veckorna har jag funderat på å bara skita i kiropraktorn behandlingen och lyssna på min hovslagare (som också tror att han utnyttjar mig för pengar).. MEN.. Jag är rädd för att hon har en sträckning och låsning HELA TIDEN Ibland låter jag vila henne en hel vecka för att jag tror att *Hon kanske sträckte sig för att hon galloperade i hagen utan uppvärmning* eller t.ex. *Hon kanske sträckte sig när hon halkade förrut* Ibland även om jag bara varit ut på en skogspromenad utan anledning... Har aldrig pratat med nån om detta, men hela den här skiten ''fräter'' på mig, jag orkar inte leva såhär längre, och jag känner att jag behöver hjälp. Enda sen jag fick henne har jag känt såhär och det blir värre och värre. Bryter ofta ihop och känner att, jag klarar inte av detta längre.
Hoppas det finns nån vänlig själ därute som orkar hjälpa mig.
Hoppas det finns nån vänlig själ därute som orkar hjälpa mig.