Allt har rasat

[parellikusken]

Vad är det som gör det svårt?
Är det något som kan ändras på hur insatsen genomförs för att det skulle bli lättare?
Kom ihåg att du har rätt att ha det bra och att det är deras uppgift att hjälpa till med det.

Är väl mest det faktum att jag har så höga krav på mig själv att vara duktig när det gäller allt jag gör och tänker. Så det är svårt att visa det jag har problem med och inte klarar av.
Men nu har min duktiga sida fallerat helt och jag klarar inte av att ta hand om mig själv. Så jag borde verkligen våga, men det känns så långt borta att det skulle gå.

 

[parellikusken]

Du har det otroligt tufft just nu! Förstår verkligen att det känns fruktansvärt tungt! Är så glad att trots känslan av att du inte förtjänar något gott så vågar du be om hjälp här, det är fint att se att en del av dig bryr sig otroligt mycket om dig själv och vill att du ska ha det bra. Angående CSN och pluggandet så skulle jag rekommendera en sjukskrivning, jag har varit i samma sits som du och det är så sjukt tufft att orka samla högskolepoäng i en sån situation. Så att få en paus för att ta hand om den mest akuta krisen gör stor skillnad. Skolan brukar vara samarbetsvillig angående hur ta igen poängen, om det så är försenad examen eller på annat vis. Oavsett, det är inte det viktigaste just nu! Jag tror att du skulle ha stor nytta av en extra samtalskontakt med just expertis kring våld och våldtäkt. De är ofta duktiga på att hjälpa vid känslor av att vilja straffa sig själv, just eftersom det är så vanligt vid våldtäkt. Har för mig att du bor i Sthlm? Kan varmt rekommendera Alla kvinnors hus, bara att ringa dit så hjälper de dig. Vill också lägga till en grej angående ev. anmälan eller inte. Det är vanligt att få råd och pepp och ibland påtryckningar att anmäla. Det kan vara oerhört viktigt för bearbetningen, men! Det viktigaste är att du mår så bra som möjligt, så fokusera på det allra främst, så får anmälan eller inte komma sekundärt. Önskar dig all värme!

Jag har valt att inte anmäla, jag klarar inte av att göra det. Och det valet känns rätt för mig.

Ska be om en sjukskrivning av läkaren imorgon, så jag är sjukskriven kursen ur iaf så får vi se sedan. Inser att jag får hantera konsekvenserna av det sedan.
Har väl också insett senaste tiden att den här mastern passar mig inte så bra, utan jag borde gå en master i filmkonst eller fri konst istället. Så här lite att reda ut..

Tack för peppen! ❤

 

[monster1]

Jag har valt att inte anmäla, jag klarar inte av att göra det. Och det valet känns rätt för mig.

Ska be om en sjukskrivning av läkaren imorgon, så jag är sjukskriven kursen ur iaf så får vi se sedan. Inser att jag får hantera konsekvenserna av det sedan.
Har väl också insett senaste tiden att den här mastern passar mig inte så bra, utan jag borde gå en master i filmkonst eller fri konst istället. Så här lite att reda ut..

Tack för peppen! ❤

Jag tänker att det är lättare att hantera konsekvenser om man är vid liv . Saker tenderar att lösa sig när man är lite mer klar i knoppen och har mer energi att arbeta med. Bra att du ser till att ha vänner runt dig och att du tar alla de där kontakterna som du gör. Allt det andra kan man reda upp senare.

 

[parellikusken]

Jag tänker att det är lättare att hantera konsekvenser om man är vid liv . Saker tenderar att lösa sig när man är lite mer klar i knoppen och har mer energi att arbeta med. Bra att du ser till att ha vänner runt dig och att du tar alla de där kontakterna som du gör. Allt det andra kan man reda upp senare.

Jag har inte sovit vettigt på flera månader, så huvudet tar stryk av det. Så känns som att jag sällan tänker klart numera.

Så till min vän idag att jag för en gångs skull inte känner mig suicidal. Vilket är lite märkligt med tanke på hur jag mått idag. Men antar att det är positivt.
Känns till och med säkert att sova hemma inatt.

 

[TheRedLightning]

Men vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag komma ifrån allt självdestruktivitet?
Hur ska jag lära mig mitt eget värde?
Hur ska jag sluta leka med döden?

Svårt det där.

Jag tror en sak man kan göra är att spela in ett röstmemo där man säger en massa positiva saker om sig själv och lyssna på det i flera dagar. Vi är inte vana vid att höra positiva saker om oss själva och framför allt inte vår egen röst som säger det. Allt vi tänker tror vi att det är sant och jag tror det är våra tankemöster vi måste försöka ändra.

Det är inte lätt, går även att stå framför spegeln och prata med sig själv, t ex istället för "fan va ful jag är" > "fan va snygg jag är".

Ska jag tala om mig själv ser min lägenhet ut som en smärre sanitär olägenhet för närvarande, saker över allt, disken och tvätten svämmar över, dammråttorna tittar fram. Ibland har jag satt på den bästa musiken jag vet som gör mig glad på hög volym och börjat lite smått i en ände, vips ser det lite trevligare ut även om mycket återstår, sen paus för att orka ta resten vid ett annat tillfälle.
Jag har fått göra små etapper för mig själv och belönat mig själv när jag genomfört dom, i mitt fall blir det att slappa på soffan.

En gång i tiden var jag väldigt självmordsbenägen, varit ett steg från att kliva ut framför ett framrusande godståg och avsluta allt. Det som gjorde att jag aldrig tog det där klivet var tanken "men hur blir det om 10 år då?" de där åren har gått nu och det är mycket bättre idag än vad det var då, även om det är långt ifrån perfekt.
Har haft några självmordstankar för några år sedan, men så tänkte jag till mig själv "döden kommer ändå och jag vet inte vad som väntar efter den och jag ska försöka göra det bästa av mitt liv tills dess" lite av stuket "jag vet vad jag har, men vet inte vad jag får".

Jag tror du gör helt rätt som tar all hjälp du kan av vården, försök ta hand om dig så gott det går och va rädd om dig. Jag tror det kommer bli bättre en dag, men tror resan dit kommer va tuff, men jag tror på dig.

 

[parellikusken]

Tyvärr tror jag det inte är så enkelt för mig att det är rimligt med positiva ord. Klarar inte av det. Men tack för tipset!

Jag har många gånger åkt ambulans till sjukhus för att jag tagit överdoser och fått sy många sår. Men nu har jag en fantastisk vän som alltid finns där för mig och som jag alltid finns för. Har lovat honom att åka till honom varje gång jag tänkt göra något dumt, och det har jag hållit.

 

[cambodia]

 

[Monsterliter]

Vad kan man säga när någon mår så dåligt som du? Tack för att du delar med dig. Försök få den hjälp du har möjlighet att få och kämpa vidare med allt det som händer inom dig. Jag önskar dig all den styrka jag kan uppbåda!

 

[parellikusken]

Vad kan man säga när någon mår så dåligt som du? Tack för att du delar med dig. Försök få den hjälp du har möjlighet att få och kämpa vidare med allt det som händer inom dig. Jag önskar dig all den styrka jag kan uppbåda!

Tack, finns inte så mycket att säga egentligen. Men tack för dina ord. ❤

 

[parellikusken]

Idag ska jag i alla fall till psykologen. Problemet är alltid att jag inte kan berätta riktigt hur dåligt jag mår då hon då hämtar lärare som pratar om inläggning. Det känns jobbigt.
Känns i alla fall skönt att komma dit och kunna prata om hur vi ska ta oss vidare i behandlingen, med tanke på att den nu inte tar mig framåt.

 

[SaraXX]

Jag har inget att tillföra. Men tänker på dig.

 

[monster1]

Idag ska jag i alla fall till psykologen. Problemet är alltid att jag inte kan berätta riktigt hur dåligt jag mår då hon då hämtar lärare som pratar om inläggning. Det känns jobbigt.
Känns i alla fall skönt att komma dit och kunna prata om hur vi ska ta oss vidare i behandlingen, med tanke på att den nu inte tar mig framåt.

Säg det till henne, att du känner att du inte kan prata om hur dåligt du mår utan att hon hämtar läkare. Poängen med att du är där är ju för att du ska kunna prata om det .

 

[vallhund]

Du har fått goda råd o jag har ingenting att tillför just nu, mer än att tillägga just nu, får låta det sjunka in.

 

[Petruska]

Idag ska jag i alla fall till psykologen. Problemet är alltid att jag inte kan berätta riktigt hur dåligt jag mår då hon då hämtar lärare som pratar om inläggning. Det känns jobbigt.
Känns i alla fall skönt att komma dit och kunna prata om hur vi ska ta oss vidare i behandlingen, med tanke på att den nu inte tar mig framåt.

Jag tror att det av många skäl är vanligt att sjuka inte förmår uttrycka hur dåligt de faktiskt mår. Det kan du ju ta upp i lite allmänna termer och sen kan det bli ett samtal, kanske.

Och då kan du kanske nämna att du har brist på förtroende pga det där med läkaren och inläggning?

 

[parellikusken]

Nu suttit och gråtit 45 min hos psykologen och sitter nu i väntrummet och gråter i väntan på läkaren.

Är så jäkla tungt nu.

 

[miumiu]

Fy vad hemskt det låter Har du funderat på att testa EMDR-behandling? Har en närstående som jobbar inom psykiatri och tycker att det låter som att många blir hjälpta den vägen.

 

[parellikusken]

Fy vad hemskt det låter Har du funderat på att testa EMDR-behandling? Har en närstående som jobbar inom psykiatri och tycker att det låter som att många blir hjälpta den vägen.

Vet inte vad det är, får googla. Just nu får jag vanlig psykoterapi av en psykolog i psykiatrin.

 

[miumiu]

Vet inte vad det är, får googla. Just nu får jag vanlig psykoterapi av en psykolog i psykiatrin.

Det verkar hjälpa folk som blivit just traumatiserade, ex genom våldtäkt, att "radera" dom minnena. Svårt att förklara kanske men hör med din psykolog!

 

[parellikusken]

Fortsatte gråta i bilen hem och gråter fortfarande hemma nu.
Funderar på att låta en vän köra upp mig till akutpsyk när han slutar jobbet. Hur mycket jag än avskyr att vara inlagd kanske det är det enda rimliga just nu.

Blev i alla fall sjukskriven fyra veckor nu med möjlighet till förlängning.

 

[parellikusken]

Det verkar hjälpa folk som blivit just traumatiserade, ex genom våldtäkt, att "radera" dom minnena. Svårt att förklara kanske men hör med din psykolog!

Tack för svar!