Sv: alla på barockforum!
Det med öppna på volten hade jag också massor av problem med i början. Antingen fick jag total hjärnsläpp eller så fick jag problem med att att koordinera mig.
För mig funkar det att låta bli att tänka öppna och in med bogen och istället tänka att innerskänkel ner innerbakben att komma mer in under hästen samtidigt som jag tänker att jag ska stoppa hästen från att börja gå rakt fram (även om hon inte skulle göra det hur som helst).
Jag var 17år när jag började med den Akademiska Ridkonsten. Jag är nu 21år.
Det var tack vare en släkting som hade sett en träning/uppvisning inom det i Skåne, som sedan tog hit CEB för träning. Innan hade jag mer eller mindre inte alls hållt på med dressyr utan enbart hoppat och ridit i skogen.
Vad har ni för personligt mål med er träning?
Personligt mål? Tja personligt mål är givetvis att bli en väl koordinerad, eftertänksam och känslig ryttare med en bra sits och väl skolad hand, som alltid gör sitt bästa för hästen.
Målet med den hästen jag har i dag är att gymnastisera henne så väl det går och att vi lär oss så mycket vi kan. Hon har extremt med problem och det kändes både bra och dåligt när Bent kommenterade att hon var en av de svåraste hästarna han träffat på.
Jag hade nog hellre att han sagt att alla problem ligger hos mig för det hade varit enklare att fixa. But that's life...
Vad är din styka som ryttare?
Min styrka tror jag är att jag har fått en bra känsla för vad det är som inte stämmer hos hästen och att jag börjat få en ganska bra hand, vilket förut var ett av mina stora problem.
Styrka som ekipage?
Ja, du det var en bra fråga.
Att vi trivs tillsammans tror jag nog är det främsta. Det går inte fort för oss, men vi lär oss mycket på vägen och det kommer vi bägge ha nytta av senare. Förhoppningsvis så kommer det senare i mitt stos liv vara hennes trav som är henne starka sida och då vår starka sida. Förhoppningsvis inkluderar det så småningom både piaff, passage och ökad trav.
Vad är ni mest stolta över som ryttare?
Att jag har kommit över mina fasoner, som jag hade i början av tonåren, med mitt jäkla humör och tendens att skylla allting på hästen. Att jag nu kan sitta upp på de flesta hästar och peka ut vart det största felet ligger.
Nu har väl i alla fall jag fått skryta för idag.
Men det ska man göra ibland också. Man fastnar alldeles för ofta på det negativa. Allt man kan skryta om kan man ju också lägga till ett stort men efter oftast och sedan "trolla" bort det som var positivt.
/Renée
http://www.akademiskridkonst.se
