Alkoholism -En nybliven alkis bekännelse...

Idag har jag varit nykter sedan 8/1. Första dagarna var snuskigt jobbiga att ta sig igenom.
Senaste dagarna har viss energi återvänt. Fick nytt jobb innan första utbildningsdagen var över. Orkar trots den tröttheten ta tag i mer saker hemma. Resan enkel väg till jobbet tar en timme, vilken jag utnyttjar till att lyssna ljudbok och andas.
Suget efter alkohol har minskat. Men å andra sidan har jag även undvikit situationer som triggar igång det.
Men, Gud vad starkt av dig! :)
Var stolt över dig själv.
Sånt där är inte lätt att fixa på egen hand så jag är verkligen imponerad. :heart
 
Jag hakar på din tråd nu och kommer blotta mig en del (vissa vet vem jag är osv.. men orkar inte skaffa nytt nick)

Jag har nu - äntligen -(insett att jag har alkoholproblem - mycket tack vare denna tråd)
Jag var med i UNF tills jag var kanske 21, träffade min första pojkvän - som erbjöd mig apelsinjos och sprit - jag mådde skit dagen efter och mina föräldrar fick hämta upp mig.

Därefter fick jag mersmak.
Nu har det gått så långt att jag hittade 2 tetror vin + 1 flaska + 1 liten flaska i garderoben som jag gömt undan för min pojkvän...

Jag vet att han tycker jag dricker för mycket (vet ej mina egna gränser) därför jag gömmer alkohol, då jag inte tycker en flaska vin räcker för en fest...

Har alkoholister i släkten (mina föräldrar vet inget av detta om mig, mamma tycker ofta att jag festar för mycket, då vet hon ändå inte allt.. )

Har sjukanmält mig p.g.a bakfylla några gånger - inte många. Men för många gånger.

När jag skriver detta har jag druckit 1 liter vin + 2 glas....
Behöver verkligen ta tag i det, men jag bara älskar ruset man får. Mycket för att jag känner mig obekväm med folk allmänt socialt.

Grejen är också att jag blir brutalt bakis.. ligger oftast dagen efter och spyr till och från i max 10 timmar..
Alla säger att dom hade slutat dricka om dom vore mig med tanke på bakfyllan.. men man glömmer ju så fort.

Min sambo är borta till söndag men ska verkligen försöka prata om det då.

Ursäkta brevet. Men behövde verkligen skriva av mig.
 
Jag hakar på din tråd nu och kommer blotta mig en del (vissa vet vem jag är osv.. men orkar inte skaffa nytt nick)

Jag har nu - äntligen -(insett att jag har alkoholproblem - mycket tack vare denna tråd)
Jag var med i UNF tills jag var kanske 21, träffade min första pojkvän - som erbjöd mig apelsinjos och sprit - jag mådde skit dagen efter och mina föräldrar fick hämta upp mig.

Därefter fick jag mersmak.
Nu har det gått så långt att jag hittade 2 tetror vin + 1 flaska + 1 liten flaska i garderoben som jag gömt undan för min pojkvän...

Jag vet att han tycker jag dricker för mycket (vet ej mina egna gränser) därför jag gömmer alkohol, då jag inte tycker en flaska vin räcker för en fest...

Har alkoholister i släkten (mina föräldrar vet inget av detta om mig, mamma tycker ofta att jag festar för mycket, då vet hon ändå inte allt.. )

Har sjukanmält mig p.g.a bakfylla några gånger - inte många. Men för många gånger.

När jag skriver detta har jag druckit 1 liter vin + 2 glas....
Behöver verkligen ta tag i det, men jag bara älskar ruset man får. Mycket för att jag känner mig obekväm med folk allmänt socialt.

Grejen är också att jag blir brutalt bakis.. ligger oftast dagen efter och spyr till och från i max 10 timmar..
Alla säger att dom hade slutat dricka om dom vore mig med tanke på bakfyllan.. men man glömmer ju så fort.

Min sambo är borta till söndag men ska verkligen försöka prata om det då.

Ursäkta brevet. Men behövde verkligen skriva av mig.
Kram på dig. Det är nog bra att denna tråd fångade din uppmärksamhet! Jag är också en sådan som ligger och spyr massor av timmar dagen efter. Trots det gick jag ut med kompisar och festade nästan varje helg i ungefär 10 års tid. Tja det blir liksom värt den baksmällan. Dumt. (Men sen träffade jag en kille och vi tyckte det var mysigare att vara hemma och äta glass så då slutade jag med utelivet och då försvann också behovet av att dricka)
 
Jag hakar på din tråd nu och kommer blotta mig en del (vissa vet vem jag är osv.. men orkar inte skaffa nytt nick)

Jag har nu - äntligen -(insett att jag har alkoholproblem - mycket tack vare denna tråd)
Jag var med i UNF tills jag var kanske 21, träffade min första pojkvän - som erbjöd mig apelsinjos och sprit - jag mådde skit dagen efter och mina föräldrar fick hämta upp mig.

Därefter fick jag mersmak.
Nu har det gått så långt att jag hittade 2 tetror vin + 1 flaska + 1 liten flaska i garderoben som jag gömt undan för min pojkvän...

Jag vet att han tycker jag dricker för mycket (vet ej mina egna gränser) därför jag gömmer alkohol, då jag inte tycker en flaska vin räcker för en fest...

Har alkoholister i släkten (mina föräldrar vet inget av detta om mig, mamma tycker ofta att jag festar för mycket, då vet hon ändå inte allt.. )

Har sjukanmält mig p.g.a bakfylla några gånger - inte många. Men för många gånger.

När jag skriver detta har jag druckit 1 liter vin + 2 glas....
Behöver verkligen ta tag i det, men jag bara älskar ruset man får. Mycket för att jag känner mig obekväm med folk allmänt socialt.

Grejen är också att jag blir brutalt bakis.. ligger oftast dagen efter och spyr till och från i max 10 timmar..
Alla säger att dom hade slutat dricka om dom vore mig med tanke på bakfyllan.. men man glömmer ju så fort.

Min sambo är borta till söndag men ska verkligen försöka prata om det då.

Ursäkta brevet. Men behövde verkligen skriva av mig.
Arbetar du? Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att ta tag i anställdas alkoholproblem. För mig låter det underligt att din arbetsgivare inte har reagerat, om du har en.
 
Jag var på första mötet... definitivt inte något för mig :meh:
Men jag har berättat för min närmsta krets för att få "ögonen" på mig mer.
Det finns andra ställen att vända sig till.
Jag har inte läst senaste forskningen och har inte någon direkt källa, men det finns de som menar att det inte går att bekämpa alkoholism själv.

Det är inte schysst att lägga det på dina anhöriga. Det är otroligt svårt redan innan att ha en anhörig som är alkolholist, när du då lägger det på dem att hålla koll, då lägger du ifrån dig ansvar. Den dagen du dricker för mycket och de säger till, vad leder det till?
 
För att AA mötets deltagare ofta är en smärtsam spegel av sin framtida person.

Nyfrälsta nyktra alkoholister brukar inte tyckande att de har något gemensamt med de andra deltagare. Jag tänker mig att känslan av gemenskap innerfaller lite snarare i processen. Tyvärr.

Lycka till ni som kämpar. AA kanske inte passar just nu, men senare.
 
För att AA mötets deltagare ofta är en smärtsam spegel av sin framtida person.

Nyfrälsta nyktra alkoholister brukar inte tyckande att de har något gemensamt med de andra deltagare. Jag tänker mig att känslan av gemenskap innerfaller lite snarare i processen. Tyvärr.

Lycka till ni som kämpar. AA kanske inte passar just nu, men senare.

Ja precis. Det var just det jag tänkte på när jag ställde frågan, men TS har ju tyvärr inte svarat.
 
Hej igen alla gamla och nya på forumet.
Jag har varit borta härifrån i några år nu. Men valde att komma tillbaka eftersom jag har en chans att vara hyfsat anonym, ÄVEN om jag använder mitt gamla nick ;) Ni som kanske kommer ihåg mig, snälla låt mig vara anonym.

Varför jag egentligen skriver beror på en enda sak. JAG HAR BLIVIT ALKOHOLIST.
Ja jag dricker alkohol. Ja jag dricker omåttliga mängder. Jag dricker nästan varje dag.

Jag har än så länge inte börjat missköta mitt jobb. Ingen s.k "måndagsmagsjuka" ännu. Däremot har jag lärt mig tänja på gränserna för hur mycket jag kan dricka för att kunna köra bil dagen efter. Och DET är inte positivt!
Jag har blivit alldeles för kreativ i mitt drickande. Nästan på gränsen att jag gömmer mina vinflaskor hemma... eller ja... tror att sambon inte ska fatta så mycket då jag köper hem samma sort och bara byter ut flaskan på bänken.
En hel flaska vin är inga problem att hälla i mig. Jag är duktig på att planera vilken tid jag ska börja dricka för att vara "fit for fight" dagen efter.

Första steget till att bli nykter är att erkänna sitt beroende. Men saaaatan så svårt det är utan att komma med mängder av undanflykter :banghead:
Jag har sååååå många ursäkter på lager som skulle kunna förklara mitt drickande. Nästan så jag skulle kunna skriva en hel roman med bara ursäkter och försvarstal.
Att bara erkänna detta nu är rent fruktansvärt! För jag vill bara "förklara", "ursäkta mig" och slingra mig runt detta sjukliga missbruk.
Men ja. jag har problem med mitt drickande. Jag dricker för mycket, jag dricker för ofta och är jag utan får jag vedervärdig abstinens! Naknare än så blir inte min sanning!

Jag ska försöka söka proffessionell hjälp genom att ringa runt nu på måndag. Och jag känner att jag som person vill vara anonym, men mitt missbruk öppet.

Tack till Er som orkat läsa min bekännelse! Jag uppdaterar gärna mina fram -och baksteg :bow:
Otroligt att du vågar bekänna, mycket starkt.
 
Det går åt skogen för mig. Nyseparerad, ostabil och skör. Ingen ursäkt, men men!
Jättetrevligt att höra. Du verkar som en cool person och väl värd att må bättre. Jag förstår att tycker att det verkar ännu jobbigare att sluta dricka när så mycket annat händer, men jag tror att det här vore perfekt timing.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Har ibland på nätet stött på personer som hävdar att deras hund okynnesdricker, dvs dricker stora mängder vatten (och kissar därefter)...
2
Svar
26
· Visningar
9 772

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp