Oj. det är många många år sedan jag jobbade inom missbruks. (kanske dryga 15 år?)
Nä, jag vet nog rätt väl på vilket sätt du uppskattar det och på vilket sätt du inte gör det.
Ja just idag är jag nykter. Även om jag redan börjat "planera" när jag kan börja dricka imorgon...
Det låter bra. Ja, inte planeringen av morgondagens drickande, men resten. Det var modigt av din sambo att ta upp det. Och att hen verkar kunna göra det konstruktivt.
Jag tycker han var riktigt modig som tog upp det. Och jag passade på att fråga honom om han vill skjutsa mig på onsdag.
Hej igen alla gamla och nya på forumet.
Jag har varit borta härifrån i några år nu. Men valde att komma tillbaka eftersom jag har en chans att vara hyfsat anonym, ÄVEN om jag använder mitt gamla nick
Varför jag egentligen skriver beror på en enda sak. JAG HAR BLIVIT ALKOHOLIST.
Ja jag dricker alkohol. Ja jag dricker omåttliga mängder. Jag dricker nästan varje dag.
Jag har än så länge inte börjat missköta mitt jobb. Ingen s.k "måndagsmagsjuka" ännu. Däremot har jag lärt mig tänja på gränserna för hur mycket jag kan dricka för att kunna köra bil dagen efter. Och DET är inte positivt!
Jag har blivit alldeles för kreativ i mitt drickande. Nästan på gränsen att jag gömmer mina vinflaskor hemma... eller ja... tror att sambon inte ska fatta så mycket då jag köper hem samma sort och bara byter ut flaskan på bänken.
En hel flaska vin är inga problem att hälla i mig. Jag är duktig på att planera vilken tid jag ska börja dricka för att vara "fit for fight" dagen efter.
Första steget till att bli nykter är att erkänna sitt beroende. Men saaaatan så svårt det är utan att komma med mängder av undanflykter
Jag har sååååå många ursäkter på lager som skulle kunna förklara mitt drickande. Nästan så jag skulle kunna skriva en hel roman med bara ursäkter och försvarstal.
Att bara erkänna detta nu är rent fruktansvärt! För jag vill bara "förklara", "ursäkta mig" och slingra mig runt detta sjukliga missbruk.
Men ja. jag har problem med mitt drickande. Jag dricker för mycket, jag dricker för ofta och är jag utan får jag vedervärdig abstinens! Naknare än så blir inte min sanning!
Jag ska försöka söka proffessionell hjälp genom att ringa runt nu på måndag. Och jag känner att jag som person vill vara anonym, men mitt missbruk öppet.
Tack till Er som orkat läsa min bekännelse! Jag uppdaterar gärna mina fram -och baksteg
Du har inte blivit alkoholist.Hej igen alla gamla och nya på forumet.
Jag har varit borta härifrån i några år nu. Men valde att komma tillbaka eftersom jag har en chans att vara hyfsat anonym, ÄVEN om jag använder mitt gamla nick
Varför jag egentligen skriver beror på en enda sak. JAG HAR BLIVIT ALKOHOLIST.
Ja jag dricker alkohol. Ja jag dricker omåttliga mängder. Jag dricker nästan varje dag.
Jag har än så länge inte börjat missköta mitt jobb. Ingen s.k "måndagsmagsjuka" ännu. Däremot har jag lärt mig tänja på gränserna för hur mycket jag kan dricka för att kunna köra bil dagen efter. Och DET är inte positivt!
Jag har blivit alldeles för kreativ i mitt drickande. Nästan på gränsen att jag gömmer mina vinflaskor hemma... eller ja... tror att sambon inte ska fatta så mycket då jag köper hem samma sort och bara byter ut flaskan på bänken.
En hel flaska vin är inga problem att hälla i mig. Jag är duktig på att planera vilken tid jag ska börja dricka för att vara "fit for fight" dagen efter.
Första steget till att bli nykter är att erkänna sitt beroende. Men saaaatan så svårt det är utan att komma med mängder av undanflykter
Jag har sååååå många ursäkter på lager som skulle kunna förklara mitt drickande. Nästan så jag skulle kunna skriva en hel roman med bara ursäkter och försvarstal.
Att bara erkänna detta nu är rent fruktansvärt! För jag vill bara "förklara", "ursäkta mig" och slingra mig runt detta sjukliga missbruk.
Men ja. jag har problem med mitt drickande. Jag dricker för mycket, jag dricker för ofta och är jag utan får jag vedervärdig abstinens! Naknare än så blir inte min sanning!
Jag ska försöka söka proffessionell hjälp genom att ringa runt nu på måndag. Och jag känner att jag som person vill vara anonym, men mitt missbruk öppet.
Tack till Er som orkat läsa min bekännelse! Jag uppdaterar gärna mina fram -och baksteg
Jadu den käftsmällen visste var den tog! Och jag tycker det är bra att du ger en så stark förklaring av vad du känner. För en missbrukare ÄR en jäkligt egoistisk människa!Du har inte blivit alkoholist.
Du har valt att dricka varenda droppe själv. Det är ingen annans fel att det blivit så här än ditt.
Jag är nära anhörig och vän till flera alkoholister, och jag är så trött på er. Ni tar min tid, kraft och kärlek och bara trampar på den. Sedan är det så synd om er, er självömkan är i allmänhet lika stor som Kebnekaise. Jag fullkomligen avskyr alkoholistens alla lögner. Ni ljuger alltid, även när ni lovar att ni talar sanning.
Du säger att du ska försöka söka hjälp. Åka till AA.... Wow liksom!
Ok, jag har konstaterat att jag krossat mitt knä, undrar om jag ska försöka söka hjälp för det? Hör du hur det låter?
Jag har varit igenom hela resan många gånger. Ingen har misskött sitt jobb. Jag har separerat föräldar och barn tills dess nykterhet verkar ha skett. Jag har gett antabus, jag har kört till Norge och opererat in och människohelvetet söp sig igenom det med.
Jag har kört och suttit nätter på akutpsyk, nätter med vak för t.ex. bukspottkörtelinflammation, leverinflammation osv. Jag har tagit hand om deras barn, ungdomar och djur.
Duktiga, intelligenta och fina människor precis som du. De flesta höginkomsttagare. Några inte, men alla kärleksfulla och har lika klar insikt om sitt intag som du har. Det vallar in en i en tro på att du kommer att ta itu med det här. Det kommer du inte att göra. Jag tror du vill rättfärdiga ditt fortsatta drickande genom att få lite peppning här. Och tänker "Ja, men jag tänker ju rätt, så jag slutar ta mina glas vin nästa vecka". Det kommer inte att hända.
De som klarar sig går till sin läkare och bönar sig till ett behandlingshem som går till botten med dina problem. Räkna med minst tre månader. I ditt fall gärna ett ställe för bara kvinnor.
De två i min närhet som i dag är nyktra alkoholister har gjort det.
De andra kommer sakta att dö. En som var en av Sveriges duktigaste designer, har supit sig till skador på lillhjärnan och skakar fruktansvärt. Åker titt som tätt ambulans när organen inte orkar för den här gången. En annan går på AA 1 gång/vecka och så fort kontraktet med arbetsgivaren ang. alkohol går ut, kommer denne börja dricka igen. Två är vackra, minglande salongsalkoholister och kommer så vara till även deras organ säger tack för sig. En annan är periodare och är nu nykter alkoholiskt och omtyckt friskvårdare... Kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har haft samma uppväxt som en av dem. Jag var där. Vi blev misshandlade på olika sätt, men jag valde av samma orsaker, inte alkohol.
Ge dig själv en chans. In på behandlingshem. Du kommer säkert att få grina en skvätt för de ligger väl på runt 100 papp i månaden och vi har inte så mycket pengar i den sociala vården just nu.
Med det sagt önskar jag dig all lycka i värden. Vill du så kan du. Vill du inte, så klarar du det inte.
Var rädd om din partner och din familj.
Jag menade inte att vara elak, hoppas att du förstod det.
Nej jag tog det definitivt inte som om du var elak. Utan jag förstår helt och fullt din frustration. Och ibland måste man få vräka ur sig den av all sin kraft, för att orka vidare.Jag menade inte att vara elak, hoppas att du förstod det.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du tar itu med det ordentligt. Inte en lightversion. Lightversionerna fungerar inte.
Som anhörig/vän till en nykter alkoholist går man med en konstant oro, som du säkert vet.
Dyker inte personen upp på avtalad tid, är det som marken rämnar. Man hamnar tillbaka i tiden för missbruket och kan inte lugna sig förrän man får tag på den. Även tio år efter nykterhetsdagen.
I år är det ett år sedan en tonåring ringde till mig dagen före jul. "Mamma vill inte vakna och när hon är vaken gråter hon. Jag vet inte vad jag ska göra!"
Jag satt på sjukhuset hela dagen och istället för att slå in julklappar och pynta hemma med min familj, satt jag vid en väns sida och grät av oro. Kom hem tidigt på julaftons morgon.
I år var min vän nyss hemkommen från behandlingshem och nykter till jul. Vad vi skrattade och grät. Av glädje. Men än vågar vi inte hoppa över bäcken. Men det är ett elefantkliv mot förra julen.
Ge dig själv chansen. Så fixar du det.
Man ska banne mig inte dalta med missbrukare!Du har inte blivit alkoholist.
Du har valt att dricka varenda droppe själv. Det är ingen annans fel att det blivit så här än ditt.
Jag är nära anhörig och vän till flera alkoholister, och jag är så trött på er. Ni tar min tid, kraft och kärlek och bara trampar på den. Sedan är det så synd om er, er självömkan är i allmänhet lika stor som Kebnekaise. Jag fullkomligen avskyr alkoholistens alla lögner. Ni ljuger alltid, även när ni lovar att ni talar sanning.
Du säger att du ska försöka söka hjälp. Åka till AA.... Wow liksom!
Ok, jag har konstaterat att jag krossat mitt knä, undrar om jag ska försöka söka hjälp för det? Hör du hur det låter?
Jag har varit igenom hela resan många gånger. Ingen har misskött sitt jobb. Jag har separerat föräldar och barn tills dess nykterhet verkar ha skett. Jag har gett antabus, jag har kört till Norge och opererat in och människohelvetet söp sig igenom det med.
Jag har kört och suttit nätter på akutpsyk, nätter med vak för t.ex. bukspottkörtelinflammation, leverinflammation osv. Jag har tagit hand om deras barn, ungdomar och djur.
Duktiga, intelligenta och fina människor precis som du. De flesta höginkomsttagare. Några inte, men alla kärleksfulla och har lika klar insikt om sitt intag som du har. Det vallar in en i en tro på att du kommer att ta itu med det här. Det kommer du inte att göra. Jag tror du vill rättfärdiga ditt fortsatta drickande genom att få lite peppning här. Och tänker "Ja, men jag tänker ju rätt, så jag slutar ta mina glas vin nästa vecka". Det kommer inte att hända.
De som klarar sig går till sin läkare och bönar sig till ett behandlingshem som går till botten med dina problem. Räkna med minst tre månader. I ditt fall gärna ett ställe för bara kvinnor.
De två i min närhet som i dag är nyktra alkoholister har gjort det.
De andra kommer sakta att dö. En som var en av Sveriges duktigaste designer, har supit sig till skador på lillhjärnan och skakar fruktansvärt. Åker titt som tätt ambulans när organen inte orkar för den här gången. En annan går på AA 1 gång/vecka och så fort kontraktet med arbetsgivaren ang. alkohol går ut, kommer denne börja dricka igen. Två är vackra, minglande salongsalkoholister och kommer så vara till även deras organ säger tack för sig. En annan är periodare och är nu nykter alkoholiskt och omtyckt friskvårdare... Kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har haft samma uppväxt som en av dem. Jag var där. Vi blev misshandlade på olika sätt, men jag valde av samma orsaker, inte alkohol.
Ge dig själv en chans. In på behandlingshem. Du kommer säkert att få grina en skvätt för de ligger väl på runt 100 papp i månaden och vi har inte så mycket pengar i den sociala vården just nu.
Med det sagt önskar jag dig all lycka i värden. Vill du så kan du. Vill du inte, så klarar du det inte.
Var rädd om din partner och din familj.
