Alkoholism -En nybliven alkis bekännelse...

[Trissa]

Men många behandlingshem bygger på AAs principer och metoder, jag tror snarare det är "kickstarten" iväg från hemmet som ofta gör att det fungerar bra. Och sedan fortsätter med möten i ett sammanhang man känner sig bekväm i.

Ofta blir man lite bortglömd som anhörig också - många borde gå till Alanon (eller någon annanstans) för sin egen skull. Oavsett om man har en nykter eller aktiv alkoholist i sin närhet.

 

[BobberiBoo]

Jag har inget att tillföra egentligen men jag vill säga att även om jag inte känner dig så är jag sjukt stolt över dig och din handlingskraft. Och jag håller tummar tår och hundarnas tassar för att du ska lyckas ta dig igenom detta.

 

[Elo]

Vad olika det är.

Har en kompis som var beroende av både alkohol och diverse droger (lätta som tyngre). Kompisen var väl i sig inte särskilt oroad för sitt användande, även om kompisens föräldrar var det.

Kompisen flyttade, och iom flytten kom han bort från 'vännerna', och när tillgången på både alkohol och droger försvan, slutade kompisen ta dem. Det tog några månader innan kompisen insåg hur mycket av en missbrukare den varit.

Kompisen är nu nykter och drogfri och har varit i 13 år, men är samtidig mycket väl medveten om hur lätt det kan vara att åka dit igen. Kompisen har brutit all kontakt med de vänner den hade under tiden den använde.

Så nej, jag tror inte behandlingshem (eller AA) på något sätt behöver vara det enda rätta. Dock tror jag starkt på att komma 'bort' ett tag. Man behöver bryta mönster.

Men: ta hjälp. Allt är lättare med hjälp. Att göra det själv, på det sätt min kompis gjorde är inte rekomenderbart.

 

[Alexandra_W]

Vad olika det är.

Har en kompis som var beroende av både alkohol och diverse droger (lätta som tyngre). Kompisen var väl i sig inte särskilt oroad för sitt användande, även om kompisens föräldrar var det.

Kompisen flyttade, och iom flytten kom han bort från 'vännerna', och när tillgången på både alkohol och droger försvan, slutade kompisen ta dem. Det tog några månader innan kompisen insåg hur mycket av en missbrukare den varit.

Kompisen är nu nykter och drogfri och har varit i 13 år, men är samtidig mycket väl medveten om hur lätt det kan vara att åka dit igen. Kompisen har brutit all kontakt med de vänner den hade under tiden den använde.

Så nej, jag tror inte behandlingshem (eller AA) på något sätt behöver vara det enda rätta. Dock tror jag starkt på att komma 'bort' ett tag. Man behöver bryta mönster.

Men: ta hjälp. Allt är lättare med hjälp. Att göra det själv, på det sätt min kompis gjorde är inte rekomenderbart.

Klart det är olika. Min pappa fick lunginflammation och kunde inte röka på 3 v. Han började aldrig igen.

Min mamma låg på sjukhus i 3 mån. Hon började röka så fort hon kom hem. Hon slutade när hon fick kärlkramp - men började igen en månad senare.

De flesta behöver dock någon form av hjälp. Miljöombyte är bra om det finns en social faktor. Finns inte den kan ett miljöombyte underlätta.

Det är väldigt individuellt vilken hjälp, men de flesta behöver nån slags hjälp. (Fanns ett sätt som funkade för alla skulle inga missbrukare finnas)

 

[hoppsann]

Shit vilken igenkänning! Jag försökte stötta en god vän som var alkoholist, vaktade utanför Systemet när hon var försvunnen, körde henne till avgiftning, lyssnade, stöttade. Och hon var så fantastisk ångerfull och den här gången skulle det gå bättre med AA än det gjort de tidigare gångerna och hon var SÅ tacksam för att jag stöttade nu när hon var nykter osv.

Fast det var hon inte, hon söp, hon blåljög bara om det för mig. En annan person i hennes nätverk berättade. Vår vänskap sprack efter det, jag orkade inte längre eftersom hon aldrig erkände att hon fortsatt dricka. Hur fan ska man stötta då?

Det är ett dilemma. Jag tycker du gjorde rätt som bröt. Man orkar inte. Och visst känner man sig blåst!?
Blåst och förbannad. Både på sig själv och alkoholisten.

Jag har helt klart blivit alkoholistaggressiv. Inte mot personen bakom alkoholismen, men mot personen är som alkoholist.
Jag tror att det är viktigast att man framför vad man tycker till personen alltid, så det är glasklart varför man t.ex. bröt. P.g.a alkoholismen i ditt fall.
-Välkommen åter när du är nykter eller om du behöver mig i din behandlingsprocess. Punkt.

Är man så nära att man inte kan vända sig ifrån, så blir man med på berg och dalbanan. Båda vet att den missbrukande ljuger, ändå uttalas lögnerna.
Man kör dem till sjukhuset. Fixar med barn och djur.
Till dagen kommer att de är så dåliga att läkaren säger att: - Nästa gång kommer vi inte klara dig, dina organ kommer inte att orka. Först då bestämmer de sig som regel för att sluta dricka, om de nu väljer det alternativet. Eller om de inser att de blir av med sina barn.
Det är som sagt deras val.

 

[Mixoman]

Med ex som är nykter missbrukare så helt ärligt - jag ger inte så mycket för AA och NA. Jag tror de är kanon som första steg, i erkännandeprocessen. Men sen... Nej jag ger inte mycket för det, det är åt helvete för mycket förståelse, berättigande och klappa på axeln. Jag fattar tanken bakom osv men minsta "fel" personlighetstyp så är det istället en jättestor jäkla famn som säger "vi förstår, vi dömer inte" och tyvärr också "det är inte ditt fel". Nej inte med de orden men det går så fint så att ta till sig det så.

Så. Jag håller med om de som tycker sjukvård, terapeut och helst behandlingshem. Allra allra helst behandlingshem. Gå på AA om du vill men lägg inte alla ägg i den korgen!

Och ja jag vet jag upprör de som anser AA räddat deras liv, är anledningen de blev nyktra och fortsätter vara nyktra. Det är säkerligen helt sant och rätt för dem. De är antagligen inte den personlighetstyp jag avser med "fel" typ. Och med fel menar jag inget annat än fel för att AA ska funka som tänkt, inte fel på andra vis.

Vi har säkert alla olika erfarenheter och tycker olika i den här frågan, men om vi intar samma vetenskapliga förhållningssätt som för andra sjukdomar så är socialstyrelsens rekommendation vid behandling av alkoholmissbruk/beroende KBT-baserad behandling eller 12-steg (AA/NA), många behandlingshem har båda delarna idag. Så att det fungerar för många är inte så mycket att diskutera, vad som fungerar för TS vet vi inget om så att rekommendera än det ena eller andra är kanske lite tidigt.

Det AA/NA har som ingen annan behandling kan erbjuda är den gemenskap och möten som är tillgängliga hela livet och dessutom i så gott som hela världen. Du kan vara i Thailand på semester, känna sug/ångest och gå på ett möte och få uppbackning.

 

[Myzan87]

Det är grymt bra att du börjat ta steg i rätt riktning! Stöttar i det tysta

 

[Vallmo]

Skrapar man lite på ytan så kommer man på att det är vanligare än vad man tror.
Började räkna arbetskamrater som är alkoholister och det blev en hel del, kanske 4-5 bara på mitt nuvarande jobb.
Har speciellt en kollega som är gravt alkoholiserad, men trots detta sköter hen sig perfekt på jobbet.
Hen är en mycket uppskattad medarbetare och har en otroligt lugnande och inkännande förmåga mot patienterna.
Hen är väldigt smart också.
Jag kan inte låta bli att tänka på vad den här personen skulle kunna uträtta om inte missbruket fanns där.
Jag tycker det känns lite sorgligt.
Den här personen är inte intresserad av att ta tag i sitt missbruk. Alla vet om det, det syns dessutom på hen att hen är rätt sliten på det sättet som alkoholister kan se ut.

Bara när jag har skrivit det här inlägget så kom jag på minst 2-3 till.
Så fruktansvärt sorgligt!

Jag dricker inte alls själv.
Dels beror det på att jag tar mediciner som är dåliga att kombinera med alkohol men den största anledningen är att det är så många i min närmaste släkt som helt enkelt dricker för mycket.
Jag ursäktar det alltid med medicinerna eftersom det är enklast så.
Vid flera gånger har jag märkt att en del familjemedlemmar blir omåttligt provocerade av att jag valt att avstå.
Jag har till och med blivit hånad för det, vilket kändes jäkligt orättvist eftersom jag då var tvungen att ta en hel del lugnande som man absolut inte ska blanda med alkohol.
På något sätt kanske det är så att dom som dricker för mycket föredrar att andra också dricker, för att det ska bli "normalt".

 

[isprinsessan]

Nu svarar jag inte direkt på någons inlägg. Uppdaterar bara lite.

Mitt mående är inte som en prinsessas. Jag svettas, fryser, mår illa och är yrslig. Är rastlös tillika orkeslös.
Konstiga drömmar hade jag inatt. Inte direkta mardrömmar, men de var sjuka... Antar det kommer vara så ett tag.
Vinglasen jag gärna sitter och smuttar på i sängen om kvällarna är ersatta med citronsaft och vatten.

Gissar att jag kommer må rätt unket ett tag. Men vet att det kommer att vända. Bara hålla ut och få eländet ur systemet.

Den positiva känsla jag hade i förrgår på min första helt nyktra dag på evigheter känns totalt bortblåst. Beslutsamheten finns dock kvar.

 

[Vallmo]

Nu svarar jag inte direkt på någons inlägg. Uppdaterar bara lite.

Mitt mående är inte som en prinsessas. Jag svettas, fryser, mår illa och är yrslig. Är rastlös tillika orkeslös.
Konstiga drömmar hade jag inatt. Inte direkta mardrömmar, men de var sjuka... Antar det kommer vara så ett tag.
Vinglasen jag gärna sitter och smuttar på i sängen om kvällarna är ersatta med citronsaft och vatten.

Gissar att jag kommer må rätt unket ett tag. Men vet att det kommer att vända. Bara hålla ut och få eländet ur systemet.

Den positiva känsla jag hade i förrgår på min första helt nyktra dag på evigheter känns totalt bortblåst. Beslutsamheten finns dock kvar.

Du har abstinens.
När man behandlar inneliggande patienter som ska avgiftas så använder man oxascand enligt ett speciellt schema, i alla fall hos oss. Man börjar med högre doser och trappar sedan ner långsamt.

Finns det någon möjlighet för dig att få det utskrivet, tror du. Företagshälsovården, kanske?

Förutom att abstinensen är obehaglig så kan den innebära att man får delirium.
Kanske inte så stor risk för dig, men ändå.
Du verkar ju må hyggligt dåligt så om inte annat för att underlätta för dig och minimera risken att du dricker igen för att bli av med obehaget.

Starkt av dig att ta tag i det så snabbt efter att du skrev tråden!

 

[Heulwen]

Skrapar man lite på ytan så kommer man på att det är vanligare än vad man tror.
Började räkna arbetskamrater som är alkoholister och det blev en hel del, kanske 4-5 bara på mitt nuvarande jobb.
Har speciellt en kollega som är gravt alkoholiserad, men trots detta sköter hen sig perfekt på jobbet.
Hen är en mycket uppskattad medarbetare och har en otroligt lugnande och inkännande förmåga mot patienterna.
Hen är väldigt smart också.
Jag kan inte låta bli att tänka på vad den här personen skulle kunna uträtta om inte missbruket fanns där.
Jag tycker det känns lite sorgligt.
Den här personen är inte intresserad av att ta tag i sitt missbruk. Alla vet om det, det syns dessutom på hen att hen är rätt sliten på det sättet som alkoholister kan se ut.

Bara när jag har skrivit det här inlägget så kom jag på minst 2-3 till.
Så fruktansvärt sorgligt!

Jag dricker inte alls själv.
Dels beror det på att jag tar mediciner som är dåliga att kombinera med alkohol men den största anledningen är att det är så många i min närmaste släkt som helt enkelt dricker för mycket.
Jag ursäktar det alltid med medicinerna eftersom det är enklast så.
Vid flera gånger har jag märkt att en del familjemedlemmar blir omåttligt provocerade av att jag valt att avstå.
Jag har till och med blivit hånad för det, vilket kändes jäkligt orättvist eftersom jag då var tvungen att ta en hel del lugnande som man absolut inte ska blanda med alkohol.
På något sätt kanske det är så att dom som dricker för mycket föredrar att andra också dricker, för att det ska bli "normalt".

Oj vad många! Hur ser du/man det? Jag vet bara en som har druckit för mycket på min arbetsplats och det var för att vi umgicks privat en del och jag såg ganska obehagliga/extrema saker. Bottnade i omedicinerad psykisk sjukdom, med rätt inställda mediciner verkar det hela ha löst sig någorlunda.

 

[sassiball]

Skrapar man lite på ytan så kommer man på att det är vanligare än vad man tror.
Började räkna arbetskamrater som är alkoholister och det blev en hel del, kanske 4-5 bara på mitt nuvarande jobb.
Har speciellt en kollega som är gravt alkoholiserad, men trots detta sköter hen sig perfekt på jobbet.
Hen är en mycket uppskattad medarbetare och har en otroligt lugnande och inkännande förmåga mot patienterna.
Hen är väldigt smart också.
Jag kan inte låta bli att tänka på vad den här personen skulle kunna uträtta om inte missbruket fanns där.
Jag tycker det känns lite sorgligt.
Den här personen är inte intresserad av att ta tag i sitt missbruk. Alla vet om det, det syns dessutom på hen att hen är rätt sliten på det sättet som alkoholister kan se ut.

Bara när jag har skrivit det här inlägget så kom jag på minst 2-3 till.
Så fruktansvärt sorgligt!

Jag dricker inte alls själv.
Dels beror det på att jag tar mediciner som är dåliga att kombinera med alkohol men den största anledningen är att det är så många i min närmaste släkt som helt enkelt dricker för mycket.
Jag ursäktar det alltid med medicinerna eftersom det är enklast så.
Vid flera gånger har jag märkt att en del familjemedlemmar blir omåttligt provocerade av att jag valt att avstå.
Jag har till och med blivit hånad för det, vilket kändes jäkligt orättvist eftersom jag då var tvungen att ta en hel del lugnande som man absolut inte ska blanda med alkohol.
På något sätt kanske det är så att dom som dricker för mycket föredrar att andra också dricker, för att det ska bli "normalt".

Visst är det sorgligt. Jag är uppväxt med en alkoholiserad mor och det påverkar oss vuxna barn än idag. Min mamma förstörde långsamt sitt eget liv, sin egen familj. Fick sluta sitt arbete med extremt dålig ekonomi som följd etc. etc. Vi försökte få hjälp av samhället men det gick inte jättebra.

Till TS, jag hoppas verkligen att du klarar av det här, att sluta dricka helt och hållet. Ta hjälp om du måste. Du har allt att vinna på det! Ett liv!

 

[Vallmo]

Oj vad många! Hur ser du/man det? Jag vet bara en som har druckit för mycket på min arbetsplats och det var för att vi umgicks privat en del och jag såg ganska obehagliga/extrema saker. Bottnade i omedicinerad psykisk sjukdom, med rätt inställda mediciner verkar det hela ha löst sig någorlunda.

Ja, jag vet inte varför det är så många på mitt jobb.

Det märks bland annat på lukt, att personen är skakig och sen sättet de dricker på (märks när man går ut, julbord, konferens på Ålandsbåten ) De dricker alltid mer, blir alltid fullare än alla andra, spårar ur osv, Varje gång!
Tillsammans med det, att personen kan ha lynnigt humör.
Sjukskrivningar pga andra orsaker, men att det uppenbart att alkohol är inblandat.

Vet inte om mitt jobb är överrepresenterat eller om det är så att man lägger märke till det lättare eftersom vi jobbar med människor i psykiatrin.

 

[GardenAngel]

Även jag har en förälder som varit gravt alkoholiserad, till den gräns att det handlade om att supa ihjäl sig eller att välja livet. Han valde livet och har varit nykter i 12 år nu. Jag är otroligt stolt över min far, hans beslutsamhet och inre styrka. För honom var behandling, AA och samtalsterapi genom kyrkan det som funkade.
Jag har själv gått en sväng i grupp - ACA, och rekommenderar ACA och/eller Al-Anon till de jag känner med beroendepersoner i sin närhet.

Med det sagt, lycka till TS! Kämpa på, ta en dag i taget och känn all kärlek som jag tror alla skickar till dig genom denna tråd

 

[Rialavargen]

Jadu den käftsmällen visste var den tog! Och jag tycker det är bra att du ger en så stark förklaring av vad du känner. För en missbrukare ÄR en jäkligt egoistisk människa!
Och vi väljer själva. Ingen har tvingat mig dricka. Jag kan själv.
Jag söker varken medömkan eller tycker synd om mig själv.
Jag har mer bara vaknat upp och insett att jag börjat styra mitt liv rakt ner i diket.
Jag har inte lovat min sambo att sluta, han har heller inte bett mig. Men jag har vuxit upp bland alkoholister. Jag har ur ett barns ögon sett och lärt mig förakta allt vad alkoholmissbruk innebär. Så nej, det finns absolut inga ursäkter.
Allt handlar om val.

Jag har hitintills aldrig träffas en person med beroende som har mått psykiskt bra.
Alla dessa människor har haft trasiga själar, med ångest som de självmedicinerar med droger, alkohol, mat etc.
Rara, hyggliga, härliga men trasiga människor.
Det värsta med beroende är att det bara gödslar den psykiska ohälsan. Det är verkligen som ett gödsel. Ju mer beroendet tar över ens liv, ju mera tokigt blir tillvaron och ångest ökar. Därmed ökar vilja att gå in i trygghetszonen.
Sök hjälp. Jag önskar så att mina trasiga själar runt omkring mig hade en bra psykvård att luta sig emot när ångesten är som värst. Tyvärr vill vissa av dem inte in i vården och de som vill in, få vänta vänta vänta.

 

[Vallmo]

Jag har hitintills aldrig träffas en person med beroende som har mått psykiskt bra.
Alla dessa människor har haft trasiga själar, med ångest som de självmedicinerar med droger, alkohol, mat etc.
Rara, hyggliga, härliga men trasiga människor.
Det värsta med beroende är att det bara gödslar den psykiska ohälsan. Det är verkligen som ett gödsel. Ju mer beroendet tar över ens liv, ju mera tokigt blir tillvaron och ångest ökar. Därmed ökar vilja att gå in i trygghetszonen.
Sök hjälp. Jag önskar så att mina trasiga själar runt omkring mig hade en bra psykvård att luta sig emot när ångesten är som värst. Tyvärr vill vissa av dem inte in i vården och de som vill in, få vänta vänta vänta.

Jag håller med helt och hållet!
Ibland kan det vara svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.
Tyvärr hamnar dessa personer ofta mellan stolarna också.
Psykiatrin vill inte ha dom för att dom missbrukar och beroende vill inte ha dom för att dom är för psykiskt sjuka.

Alkohol tar ju bort ångest till att börja med, men sen när den går ur kroppen så blir det baksmälla-ångest.
Träffar många patienter som går runt i den cirkeln.
Man dricker först för att döva ångesten och sen tar alkoholen (drogerna) över ångesten och personen blir missbrukare fast det i grund och botten handlar om psykisk ohälsa.

Har också träffat andra missbrukare på jobbet som hållt på amfetamin.
I vissa fall är det så uppenbart att det handlar om självmedicinering av adhd. Dom här patienterna skulle förmodligen fått adhd-diagnos som barn och därmed fått medicinering som förbättrat livskvalitén.
Det är bara det att på den tiden så gjordes inte det och dom här personerna märkte själva att amfetamin hjälpte. Till att börja med. Sen blev dom missbrukare.
Många är också smärtsamt medvetna om det.

Har också varit med om det omvända, patienter som testar droger för att dom är unga, nyfikna osv. Sen får dom en haschpsykos och efter det följer psykisk ohälsa.

 

[Vallmo]

Oj vad många! Hur ser du/man det? Jag vet bara en som har druckit för mycket på min arbetsplats och det var för att vi umgicks privat en del och jag såg ganska obehagliga/extrema saker. Bottnade i omedicinerad psykisk sjukdom, med rätt inställda mediciner verkar det hela ha löst sig någorlunda.

Kom på en annan grej, jag tycker att man ibland kan märka det på tänderna, särskilt om personen röker också. Många som dricker röker ju också.

Off topic,
Och herregud, vad psykpatienter röker mycket.
Vi har till och med schema för sånt, typ "får gå ut en gång i timmen och röka med personal".
Det är ju inte så kul om man som personal inte röker själv, men i dom flesta fall så löser det sig med att dom står och blossar tillsammans.

 

[isprinsessan]

Idag har jag varit nykter sedan 8/1. Första dagarna var snuskigt jobbiga att ta sig igenom.
Senaste dagarna har viss energi återvänt. Fick nytt jobb innan första utbildningsdagen var över. Orkar trots den tröttheten ta tag i mer saker hemma. Resan enkel väg till jobbet tar en timme, vilken jag utnyttjar till att lyssna ljudbok och andas.
Suget efter alkohol har minskat. Men å andra sidan har jag även undvikit situationer som triggar igång det.

 

[Anna]

Idag har jag varit nykter sedan 8/1. Första dagarna var snuskigt jobbiga att ta sig igenom.
Senaste dagarna har viss energi återvänt. Fick nytt jobb innan första utbildningsdagen var över. Orkar trots den tröttheten ta tag i mer saker hemma. Resan enkel väg till jobbet tar en timme, vilken jag utnyttjar till att lyssna ljudbok och andas.
Suget efter alkohol har minskat. Men å andra sidan har jag även undvikit situationer som triggar igång det.

Hur var det på AA-mötet du var på? Har du fortsatt gå?

 

[hoppsann]

Idag har jag varit nykter sedan 8/1. Första dagarna var snuskigt jobbiga att ta sig igenom.
Senaste dagarna har viss energi återvänt. Fick nytt jobb innan första utbildningsdagen var över. Orkar trots den tröttheten ta tag i mer saker hemma. Resan enkel väg till jobbet tar en timme, vilken jag utnyttjar till att lyssna ljudbok och andas.
Suget efter alkohol har minskat. Men å andra sidan har jag även undvikit situationer som triggar igång det.

Bra jobbat så långt!