Status
Stängd för vidare inlägg.
Skulle behöva lite rådgivning av er. Har redan fått avboka rehabmötet en gång innan så nu var det ett tag sedan. Men jag skulle höra av mig dit när jag mår bättre.

Imorgon har jag psykologtid. Skulle verkligen behöva få ut mig massor. Är inte bara rörig i skallen utan helt slut. Men har svårt att prata. Tungan ville inte sluta blöda igår först men men nu har den gjort det och börjat reparera sig. Så jag kan forma ord igen fast läspar som 17 och ansträngande att prata. Föredrar till 100% att skriva än att prata.

Men ska jag ta mig till psykologen imorgon eller är det bättre jag försöker vila?
Får avlastning idag och imorgon och sen är det ju helg så partner gör mer då. Plus är mindre att göra då ändå oavsett. Alltså mindre akuta grejer. Sysslor finns ju hela tiden oavsett.
 
Skulle behöva lite rådgivning av er. Har redan fått avboka rehabmötet en gång innan så nu var det ett tag sedan. Men jag skulle höra av mig dit när jag mår bättre.

Imorgon har jag psykologtid. Skulle verkligen behöva få ut mig massor. Är inte bara rörig i skallen utan helt slut. Men har svårt att prata. Tungan ville inte sluta blöda igår först men men nu har den gjort det och börjat reparera sig. Så jag kan forma ord igen fast läspar som 17 och ansträngande att prata. Föredrar till 100% att skriva än att prata.

Men ska jag ta mig till psykologen imorgon eller är det bättre jag försöker vila?
Får avlastning idag och imorgon och sen är det ju helg så partner gör mer då. Plus är mindre att göra då ändå oavsett. Alltså mindre akuta grejer. Sysslor finns ju hela tiden oavsett.

Tycker absolut att du ska ta dig till psykologen! Verkar som du har det riktigt tufft just nu och jag tänker att det nog vore bra att bara komma dit och få lite stöd mitt i allt. ❤️
 
Skulle behöva lite rådgivning av er. Har redan fått avboka rehabmötet en gång innan så nu var det ett tag sedan. Men jag skulle höra av mig dit när jag mår bättre.

Imorgon har jag psykologtid. Skulle verkligen behöva få ut mig massor. Är inte bara rörig i skallen utan helt slut. Men har svårt att prata. Tungan ville inte sluta blöda igår först men men nu har den gjort det och börjat reparera sig. Så jag kan forma ord igen fast läspar som 17 och ansträngande att prata. Föredrar till 100% att skriva än att prata.

Men ska jag ta mig till psykologen imorgon eller är det bättre jag försöker vila?
Får avlastning idag och imorgon och sen är det ju helg så partner gör mer då. Plus är mindre att göra då ändå oavsett. Alltså mindre akuta grejer. Sysslor finns ju hela tiden oavsett.
Kan du ha med block och penna istället och skriva om det blir för jobbigt att prata?
Du kan inte vara den enda som skulle föredra att skriva ibland.
 
Skulle behöva lite rådgivning av er. Har redan fått avboka rehabmötet en gång innan så nu var det ett tag sedan. Men jag skulle höra av mig dit när jag mår bättre.

Imorgon har jag psykologtid. Skulle verkligen behöva få ut mig massor. Är inte bara rörig i skallen utan helt slut. Men har svårt att prata. Tungan ville inte sluta blöda igår först men men nu har den gjort det och börjat reparera sig. Så jag kan forma ord igen fast läspar som 17 och ansträngande att prata. Föredrar till 100% att skriva än att prata.

Men ska jag ta mig till psykologen imorgon eller är det bättre jag försöker vila?
Får avlastning idag och imorgon och sen är det ju helg så partner gör mer då. Plus är mindre att göra då ändå oavsett. Alltså mindre akuta grejer. Sysslor finns ju hela tiden oavsett.
Gå till psykologen och ta med dig block och penna. När jag träffade kurator för hög stressbelastning så upplevde jag det ibland som lättare att skriva och rita när jag inte kunde hitta ord p.g.a. trött hjärna.
 
Det är ok att känna sorg.
Låta sorgen få ta plats.
Men det är svårt. Väldigt lätt hänt att jag gräver ner mig i arbetsuppgifter istället. Som tröst eller som ett sätt att förhålla mig till den nya verkligheten.

Nu vilar jag bara. Och det fick jag order om att göra idag så det gör jag. Lyssnar på fåglarna utanför och grannen som åker traktor på åkern lite längre bort.

Jag har fortfarande inte accepterat helt att han är borta. Eller jo det har jag gjort på vissa plan men mitt inre har inte gjort det. Jag får fortfarande gråtattacker och känslor jag inte vet vad jag ska göra av.

Det är kaos. Hoppas det vänder. Och det kommer det att göra. Men att hålla igen allting är inte heller bra. Nånstans måste kaoset ta vägen!

En dag i taget nu. Myrsteg.
 
Det är ok att känna sorg.
Låta sorgen få ta plats.
Men det är svårt. Väldigt lätt hänt att jag gräver ner mig i arbetsuppgifter istället. Som tröst eller som ett sätt att förhålla mig till den nya verkligheten.

Nu vilar jag bara. Och det fick jag order om att göra idag så det gör jag. Lyssnar på fåglarna utanför och grannen som åker traktor på åkern lite längre bort.

Jag har fortfarande inte accepterat helt att han är borta. Eller jo det har jag gjort på vissa plan men mitt inre har inte gjort det. Jag får fortfarande gråtattacker och känslor jag inte vet vad jag ska göra av.

Det är kaos. Hoppas det vänder. Och det kommer det att göra. Men att hålla igen allting är inte heller bra. Nånstans måste kaoset ta vägen!

En dag i taget nu. Myrsteg.

Kloka tankar ❤
 
Det är ok att känna sorg.
Låta sorgen få ta plats.
Men det är svårt. Väldigt lätt hänt att jag gräver ner mig i arbetsuppgifter istället. Som tröst eller som ett sätt att förhålla mig till den nya verkligheten.

Nu vilar jag bara. Och det fick jag order om att göra idag så det gör jag. Lyssnar på fåglarna utanför och grannen som åker traktor på åkern lite längre bort.

Jag har fortfarande inte accepterat helt att han är borta. Eller jo det har jag gjort på vissa plan men mitt inre har inte gjort det. Jag får fortfarande gråtattacker och känslor jag inte vet vad jag ska göra av.

Det är kaos. Hoppas det vänder. Och det kommer det att göra. Men att hålla igen allting är inte heller bra. Nånstans måste kaoset ta vägen!

En dag i taget nu. Myrsteg.
Jag bor ensam. min hund var min livskamrat som jg hade räknat att leva ihop med i alla fall tio år till. Och så tog det ett abrupt slut.

Jag grät, fulgrät, i ungefär två veckor. Trodde inte jag skulel kunna bli människa igen. Men jag har varit i kriser tidigare och visste ju att det går över. Även om man mest vill dö när det är som värst.

Sorgen försvinner inte. Den bleknar. Även för dig.

Jag minns alla mina djur, vissa mer än andra. Men jag gråter inte varje dag. Glädje har tagit över. Eller bara tristess.
Gråt! minns!
Det bleknar.
:heart
 
Jag bor ensam. min hund var min livskamrat som jg hade räknat att leva ihop med i alla fall tio år till. Och så tog det ett abrupt slut.

Jag grät, fulgrät, i ungefär två veckor. Trodde inte jag skulel kunna bli människa igen. Men jag har varit i kriser tidigare och visste ju att det går över. Även om man mest vill dö när det är som värst.

Sorgen försvinner inte. Den bleknar. Även för dig.

Jag minns alla mina djur, vissa mer än andra. Men jag gråter inte varje dag. Glädje har tagit över. Eller bara tristess.
Gråt! minns!
Det bleknar.
:heart
Håller med dig! Även om vissa delar av händelsen kan vara mer smärtsamma än andra så minns man alltmer med glädje än sorg ❤
 
@karamelldrottningen jag känner igen mig så mycket så jag har inte ens orkat kommentera förut, var med om liknande för snart ett år sedan med min underbara häst. Jag grät nog varje dag i 3 månader, och ville knapt ens vara i stallet eller se mina andra hästar.

Jag tror det är jättebra att prata med din psykolog, det är vad jag borde gjort mycket tidigare också. Och som du säger låt sorgen ta den plats den behöver, men försök tänka på annat också emellanåt så du får lite paus (om det går). :heart Känn inte att du måste titta på bilder av honom t.ex. om du inte känner dig redo, för mig tog det låååång tid. Men ja, det blir bättre, till slut.

Skickar en styrkekram! :heart
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
Häll ut resten. Snälla..
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
Läs igenom tråden ännu en gång. Problemen sitter inte någon annanstans, du är alkoholist.

Du måste verkligen börja våga be om hjälp. Det här är inget som du kan klara av själv. Stödet här i tråden räcker inte för detta. Häll ut vinet, ring din partner, ring sponsor, gå på möte. Du kan klara detta, men du behöver verkligen, verkligen hjälp. Kan du be din partner om hjälp med att prata med din mamma? Det kanske inte är något du ska göra helt på egen hand.
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
Blev den kvar efter din mammas besök? Var det ingen som hällde ut den?
Sprit hemma är alldeles för stor frestelse för alla alkoholister, speciellt så här tidig som nykter alkoholist.
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
du är alkoholist, idag, imorgon och nästa vecka
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
Meeeeen...? Att du nu sitter och dricker vin fast du bestämt dig för att inte dricka mer säger väl verkligen allt om ditt beroende? Och att du dricker för att döva en smärta (självmedicinering som du kallar det). Om du inte hade haft ett beroende hade det inte varit svårt att låta bli, eller hur?
Du MÅSTE ta ordentlig hjälp. Uppenbarligen har du ännu inte helt insett att du ÄR alkoholist. Eller du vill inte inse det i alla fall.
 
Du måste ta mer hjälp @karamelldrottningen 💕 det funkar ju inte det här. Och att ha alkohol hemma överhuvudtaget är ju bara vansinne, det går inte när man är alkoholist.

Som andra skriver, du bedövar dina känslor (för stunden) jag gjorde likadant.
Jag har insett att det är fint att känna sina känslor nykter, visst är det pissjobbigt vissa gånger, men det är det du måste få hjälp med att arbeta med.
 
37 dagar klarade jag av. Det är lång tid. Nästan en hel livstid.
Dricker vin. Inte mycket. Smuttar bara. Måste berätta för mamma om mina problem. Det är ju hon som köpte den. Har känt på den innan. Nästan helt full var den.

Det är inte så gott som jag minns det. Jag borde klara av ett liv utan alkohol. Det jag gör just nu är självmedicinering.
Funderar hur jag ska lägga upp det. Samtidigt kanske jag bara fått för mig att jag är alkoholist. Problemen kanske sitter nån annanstans?
Det är ganska ovanligt att dricka vin kl 10 på morgonen om man inte är alkoholist. Jag har kanske gjort det 5 gånger i mitt 50-åriga liv, och då har det varit champangefrukost vid något extremt festligt tillfälle. Och då är jag ändå en stor älskare av alkoholhaltiga drycker.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
313
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
718
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är...
4 5 6
Svar
115
· Visningar
6 766
Senast: SiZo
·
Hundhälsa Hej! Min mellanpudel är 7 år och har ätit kortison sedan han var drygt 1 år pga IBD. Han har stått på lägsta dos och det har fungerat...
Svar
9
· Visningar
821
Senast: Lillkin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Sällskapsspel om hästar
  • Black Friday
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp