"Du kan inte ha dem uppbundna i lina utomhus om de drar efter bilar/hästar/rådjur", så tycker du att du visst måste kunna få ha dem ute i linan utan uppsikt "för att du inte vill ha in ett gruslass i huset". Så säger det mer om din bekvämlighet än hundarnas bästa.
jag tror inte du läst vad jag skrev, jag skrev, "efter långa promenader får hundarna sitta i långlinan och torka en stund, för att sedan få komma in" och du formulerar om detta till att jag är bekväm av mig? att hundarna ALLTID sitter i lina föra att jag inte vill ha in grus i huset, visst, grus gör väl inget, men de har colliepäls och de drar in som mest på våren när det är bara lera och skit ute, därför får de vara i linan då en stund, men jag har heller inte skrivit att mina hundar SKALL få sitta i lina ÄNDÅ, fast de drar efter bilar och vilt! vad är det för fasoner?? snacka om att omformulera för att skydda sig själv när man skriver!!!!! dålig stil tkr jag iaf!!
Om du vill att andra ska lugna ner sig så kanske du ska börja med dig själv. Du har ett problem och ber om hjälp. Vissa reagerar dels på att problemet kanske kunde ha undvikits från första början, dels på att det verkar som att du faktiskt låter hundarna vara i lina fastän de tidigare har slitit sig och jagat bilar och vilt. Det är inte konstigt att folk reagerar. Om man själv har bidragit till att skapa en situation får man vara beredd att ta ansvar för sin del av det. Du har inte med ett ord i den här tråden antytt att du inser det. Det handlar inte om att någon är ute efter dig eller vill dig illa. Men det irriterar många när någon, i det här fallet du, ger intryck av att vilja lägga allt ansvar på andra, omständigheterna eller jag vet inte vad. Om du hade börjat med att ta ett djupt andetag och säga, "ja, jag inser att vi borde ha kontaktat veterinären efter den där tjuvparningen och ja, självklart ska hundarna inte sitta i lina mer", så hade du nog fått ett helt annat bemötande. Man kan inte bara se andras roll, man får se sin egen också.
För mig är det lite som om jag hade experimenterat med sprängmedel utan att veta vad jag gjorde, och sedan blivit sur när de jag bad om hjälp framför synpunkter på min dynamithantering. Det är livet liksom. Man kan inte skapa en svår situation och sedan förvänta sig medkännande miner och klappar på axeln bara för att man ber om hjälp. Du har för övrigt fått massor av bra tips i den här tråden.
Halleluja.
