ASKAPLASKA
Trådstartare
Visste inte vart jag skulle vända mig men kom att tänka på gamla Bukefalos och gör ett försök, har fått så kloka ord härifrån på hundforumet så varför inte testa på Barn?
Jag är moster till en 5-årig flicka som är det enda barnet i mitt liv i stort sett. Jag hade väl någonstans haft nån liten förhoppning om att få vara en riktigt bra moster men p.g.a. olika omständigheter har vi ingen närmre kontakt.
Nu träffade jag min syster idag och jag uppfattade en önskan om att hon och barnet ville göra något "äventyrligt" ihop med mig under hennes semestervecka som börjar imorgon. Jag blir naturligtvis eld och lågor och tänker att jag vill ta med dem ut på sådant som jag själv tycker är skoj så som att rida, sport och tradklättra, paddla, gå på tur osv. men inser att detta inte kommer att funka då både min syster och särskilt barnet är av den försiktigare sorten och det antagligen skulle skrämma dem och inte tillföra någonting. Jag har sen barnet föddes erbjudit ridning och skulle lätt sprungit och köpt en ponny åt barnet om det haft minsta intresse men så är icke fallet. Barnet är rädd för det mesta och den enklaste skogspromenad kan förvandlas till en skräckupplevelse där hon ser allt ont och ångestfyllt man kan komma på.
Jag inser att jag behöver möta barnet där det är och erbjuda något "äventyrligt" men inte skrämmande men skulle behöva lite tips och stöd här.
Jag vill inte säga att jag är dålig med barn men känner mig lite dum och tafatt men ser nu min chans att få komma mitt syskonbarn närmre.
En idé jag har är att ordna kalas på loftet i mitt stall. Jag kallade det en gång Hemliga Gömstället och hon minns det än och har uttryckt önskan om att få komma dit. Hon gillar att äta så kanske en tårta och en present däruppe trots att det inte är födelsedag?
Ni hör, en vilsen moster som behöver guidning och råd!
Jag är moster till en 5-årig flicka som är det enda barnet i mitt liv i stort sett. Jag hade väl någonstans haft nån liten förhoppning om att få vara en riktigt bra moster men p.g.a. olika omständigheter har vi ingen närmre kontakt.
Nu träffade jag min syster idag och jag uppfattade en önskan om att hon och barnet ville göra något "äventyrligt" ihop med mig under hennes semestervecka som börjar imorgon. Jag blir naturligtvis eld och lågor och tänker att jag vill ta med dem ut på sådant som jag själv tycker är skoj så som att rida, sport och tradklättra, paddla, gå på tur osv. men inser att detta inte kommer att funka då både min syster och särskilt barnet är av den försiktigare sorten och det antagligen skulle skrämma dem och inte tillföra någonting. Jag har sen barnet föddes erbjudit ridning och skulle lätt sprungit och köpt en ponny åt barnet om det haft minsta intresse men så är icke fallet. Barnet är rädd för det mesta och den enklaste skogspromenad kan förvandlas till en skräckupplevelse där hon ser allt ont och ångestfyllt man kan komma på.
Jag inser att jag behöver möta barnet där det är och erbjuda något "äventyrligt" men inte skrämmande men skulle behöva lite tips och stöd här.
Jag vill inte säga att jag är dålig med barn men känner mig lite dum och tafatt men ser nu min chans att få komma mitt syskonbarn närmre.
En idé jag har är att ordna kalas på loftet i mitt stall. Jag kallade det en gång Hemliga Gömstället och hon minns det än och har uttryckt önskan om att få komma dit. Hon gillar att äta så kanske en tårta och en present däruppe trots att det inte är födelsedag?
Ni hör, en vilsen moster som behöver guidning och råd!
