Innan pandemin åkte jag mycket tåg, både i tjänsten och privat. X2000 mellan sthlm-gbg varje vecka, och minst en tur till fjällen varje sommar. Jobbresandet var ytterst sällan problematiskt. Ett par minuters försening på en så lång sträcka är väldigt rimligt, och de få gånger det var faktiskt kaos fanns det en anledning. Jag åkte första klass tyst vagn, och där brukar de flesta vara rätt intresserade av att åka behagligt och utan att störa varandra. Stort plus för att man hamnar där man ska från början, istället för att harva runt på flygplatser och transfer... Har även åkt på jobbresor i Europa med tåg. Det har funkat utmärkt, om än lite krångligt att förstå vilka byten man får göra och inte, när man står på en station i Tyskland och inte förstår utropen på tyska.
Tyvärr har möjligheterna att tågsemestra minskat rätt drastiskt när resor som varit bokade i månader helt enkelt kan ställas in med kort varsel. När det tar 30 h att transportera sig, och biljettpriserna är de tredubbla när det närmar sig avresa, då kan man inte chansa på en bokning som kanske blir av, kanske inte. Synd, för en nattkupé delad med vännerna är ett oerhört trevligt sätt att resa. På sträckor där jag kan lösa en annan avgång utan jättemycket krångel åker jag fortfarande gärna tåg.