Akademiskt/Barock med travare.

[evis]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Nädu, självklart kan hästen komma till bra samling under tiden. Om man betänker samling som bärighet, "på hjälperna", balans. Jag tycker det är mycket viktigt att hästen är jämn, avspänd och samlad under hela utbildningen, från dag ett. Piaffen är bara "piken" på ett sådant jobb, det är kul att piaffera den dagen hästen gör det på ett bra sätt - men innan dess finns det mycket, mycket att jobba med för att det ska bli en bra piaff.

Ja, jag tycker 1 år är alldeles för bråttomt. Inte bara med den obegåvade hästen, utan kanske speciellt med den begåvade hästen! Hur mycket måste du "offra" på vägen? Hur mycket måste du pressa din häst utanför hans gränser? Vilken kvalitet kommer "piaffen" ha? Vad blir priset för piaffen i hästens kropp, samarbetsvilja, stressnivå?
Ambitioner, prestige och liknande funkar inte i hästarnas sällskap - har man för mycket sådant bör man satsa på någon annan sport, eller åtminstone se över sina ambitioner och försöka ha någon sorts realism i dem. Samtidigt förstår jag att man i början har lite mer bråttom, man tror att "piff och puff" är "mer" än vad de är (/viktiga/allt som är viktigt) och har jäkla bråttom dit - utan dem är inget av arbetet värt något. Men när man väl stressat dit och sett vad priset var - tja, då inser man ju att den där jäkla piaffen inte är NÅGOT värd utan att vara rakriktad, bärig, med avslappnad häst....... Och för den delen att man själv känner sej rakriktad och har kroppskontroll. Om man tycker sej känna sej sned när man rider en travöppna längs en skogsväg, så ska man vara väl medveten om att ju mer man begär av hästen - desto större krav ställs på mej på ryggen, ju högre samling desto känsligare är hästen för felaktigheter från ryttaren (det var väl också poängen med samlingen förr - ju mer samlad desto mer följsam och känslig är hästen, du kan vända hit och dit för små viktförändringar).

Men, då likställer jag långtifrån tramp med piaff. Tramp kan man ägna sej åt i många, många år innan man har en bra piaff. Trampet lägger också mindre krav på "perfektion" i min värld, och kan variera från allt till att leka med små nyanser i skritten mellan en långsam fyrtaktig nära diagonal skritt, till en kvickare nära diagonal tvåtaktig skritt. Till att jobba med travens bärighet i skolorna, travfattningar som är bäriga och "in hand", att hästen kan korta av sin skjuttid och förstår hjälperna för det. Och så vidare.... Oj vad mycket grunder det finns innan piaffen "finns".... Sådant som man kan ta till "embryo-nivå" och även jobba med den helt gröna hästen.

 

[wennstrom]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Jag tycker nog att man självklart ska ha ett mål med sin träning, men att det är "resan" dit som är viktigare än att prestera resultat så snabbt som möjligt. Det är bara hästen som får betala priset för det.
Sedan beror det ju på vad man har för häst också. Min lilla ridtravare är ju s.a.s "travskadad" och måste föras tillbaka till Noll innan man kan börja klättra mot resultat. Det får ta den tid det tar, anser jag. Hästen och jag känner själva hur snabbt vi är redo att gå vidare, Jag tror inte på att gå efter nåt slags "mall". :smirk:

 

[allroundhästarna]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Jag föreslår att du tar en titt på hemsidan www.ridkonst.nu och tittar på "utbildningsrappan". Där finns ganska bra beskrivet hur du kan gå tillväga.
Jag har en fd travare (aldrig startad, bara tränad (med uppkäk))
Jag för egen del använder ett kandar, vilket jag tycker funkar bäst för oss. Jag har provat kapson med stång men då stod hon på bakbenen och stog runt med mig på ryggen, vilket inte var så kul. Sedan gick jag tillbaka till kandar. Stången använder jag bara för att få bort "uppkäkshuvudet" (= himmelstittare) så fort hon sänker huvudet (om det så bara är en centimeter) så släpper jag stången och bridongen använder jag bara till böjningen. Vi jobbade en del från marken först, med bla att få henne att förstå att om jag lade till handen/skänkeln i höger skänkelläge så ska hon lyfta höger bakben. (jag lade till handen/skänkeln just som hon skulle lyfta bakbenet), likadant på vänster sida. Nuförtiden när jag vill öka till trav så lägger jag till exv höger skänkel just när hon ska till att lyfta vänster fram = automatiskt trav eftersom att vänster fram och höger bak ska lyftas samtidigt. Det är även lätt senare när man kommer till piaff mm om man kan styra bakbenen på detta sätt. Vi har ännu bara hunnit till öppna och slutan och böjd på rakt spår (vilket jag tycker är svårast).
Men sommartid blir det mest skogsturer och gå över stock och sten, men nu i höst så kör jag igång vår träningen igen.

 

[Totola]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Ursäkta om jag märker på ord nu, men det lät skumt att du tycker jag/man ska satsa på en annan "sport" om man har höga ambitioner? För det första så var väl poängen att man inte bör se AR som en sport utan som en konst snarare eller ett verktyg för harmoni med sin häst. Och för det andra så anser jag att många som rider AR i själva verket har mycket höga ambitioner och strävar efter perfektion och därför inser att man kommer snabbare till målet genom att vara perfektionistisk och inte ta genvägar.

Även om man har som mål att rida piaff (ursäkta fel uttryck eftersom jag egentligen menar bra tramp, piaff räknar jag med att hästen visar eller bjuder till i trampet när den känner sej stark nog) inom ett år behöver det inte betyda att man fuskar med resten eller inte låter hästen mogna. Snarare för min del så betyder det att jag är noggrannare med att hela tiden komma vidare i utvecklingen, främst för min egen del eftersom hästen inte kan göra rätt om inte jag gör det. Jag tycker det är jätteviktigt att ha ett mål.
Jag har som mål att lära min travare(!) galoppiruetter innan han blir för gammal för att ridas. För att jag skulle känna att det är det svåraste vi kan göra innan det känns för orealistiskt. Det är slutmålet, men på vägen dit finns det massor med delmål. Varje liten förbättring är ett mål uppnått i sej. Men för den skull behöver man inte nöja sej, utan hela tiden känna att det finns nya utmaningar.

 

[evis]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Jag försöker skilja på drömmar och mål och är väldigt noga med att ha många små delmål. Det hjälper ju inte om jag vet att jag ska till Stockholm, om jag inte vet vilka städer jag måste passera på vägen. Eller ännu värre - om jag inte vet var jag är idag! Jag har aldrig sagt att mål är dåligt, man behöver mål för att ha motivation att jobba. Men kanske är det realism som måste till - och att man har kunskapen/erfarenheten (ödmjukheten!) att se hur långt det är till vissa mål.

 

[Totola]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Det är svårt att förstå vad du menar, eller så är det jag som övertolkar. Menar du att man inte kan sätta en "tid" på utbildningen innan man redan kommit en bit? Eller är din poäng att man inte vet vad man överhuvudtaget kommer kunna lära hästen innan man vet vad man har att tampas med?

Min poäng är att om jag VILL lära mej själv eller min häst något så kommer jag troligen snabbare rätta till bitarna på vägen än om jag bara tar saker som de kommer utan något mål. För ofta fastnar man på ett bar bitar i grundutbildningen med problem som det inte känns som att man kommer över. Har man stark motivation att komma vidare och kan ta hjälp av duktiga tränare till att hitta lösningar och/eller är motiverad nog själv att GÖRA NÅGOT ÅT problemet istället för (vilket ofta är fallet med många saker som har med hästar att göra) att kallt konstatera att man har ett problem. Det har lite med inställningen att göra. Om min inställning skulle vara att "det får ta den tid det tar, så länge jag har kul" då kanske hästen aldrig skulle utbildas förbi problem med ojämnheter/spänningar osv och stackarn får gå så länge. Det är risken om man är för "oambitiös" anser jag.

 

[Spirit]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Jag kan sækerligen piaffera min hæst inom en månad, sen hur det ser ut ær ovesæntligt.

Det ær inte bara hæsten det hænger på, som jag skrev i mitt førra inlægg så hænger mycket æven på mig. Jag har aldrig piafferat, eller ridit en hæst høgre utbildad æn LA.

Jag sætter upp før MIG realistiska mål att stræva efter.. ¤ år ær gott om tid før oss, vi stressar inte, vægen dit ær intressantast.

 

[evis]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Jag håller helt med dej i ditt sista stycke!

Angående tiden, det jag har i åtanke var din tidigare kommentar om hur "lätt" piaff är, och din fråga om ifall 1 år som mål för piaff var att gå för fort fram. Ja, jag anser det, med tanke på att det är en lång väg att gå innan du har en bra piaff, med massor och massor av delmål på vägen. Jag upplever att många jag träffar inte ser delmålen, de tror att de ska kunna rida piaff inom ett par månader - även fast de i dagsläget knappt kan rida skolor i trav i båda varv. Därmed inte sagt att ett visst samlings-jobb måste vänta så länge, givetvis är det viktigt med bärighet, rakriktning och genomsläpplighet - i varje delmål, från det man sitter upp på hästen. Men det är stor skillnad på en bra piaff och lite samlings-ansatser i en travigångsättning......
Det är ingen 10 mils-resa (till en bra piaff dvs) utan snarare en livstids-resa skulle jag nog nästan vilja påstå! För oss vanliga dödliga....

Sorry att jag blev så "bitsk" (har läst för mycket på buke tror jag ) - reagerade kanske lite för häftigt på din kommentar om de där 4 åren för att rida piaff.... Har hört så mycket liknande och sett hur fel det blir när missriktade "ambitoner" sätter en massa käppar i hjulen för hästar & folk. Jag har ju själv varit där.....

 

[Totola]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Haha jag får nog tänka mej för innan jag skriver sånt som kan misstolkas :P för som du säger så ska jag inte pränta in i folks huvuden att piaff är lätt (fast för hästen är det egentligen det, sen beror resten på ryttaren ) men om man då "bara" räknar riktigt samlat tramp som piaff och alltså inte ser slutmålet som piaff, då är det ändå ett av de "svåra" moment som man brukar komma till först i utbildningen.

Jag har hört folk som påstår att man kan börja piaffera (läs: trampa) inom ett par månader från att man börjar träna hästen inom samling. Det tycker jag är långsökt, då måste man antingen pressa hästen hårt eller prioritera bort någon av grundstenarna. Men med kontinuerlig och effektiv träning tycker jag inte ett år är lika orimligt. Jag reagerade just på 4 års tidsperiod.. Men då beror det också mycket på ryttaren att han/hon ska kunna träna bra och effektivt.

 

[pinky]

Sv: Akademiskt/Barock med travare.

Hade jag inte börjat rida för min AR-tränare med min travare vet jag inte vilken talltopp jag (vi?) suttit i idag...

Hon har hittat sin träningsform och blir lugn och harmonisk, tar sig tid att lyssna på hjälperna och spänner verkligen av. Att ta en sak i taget och inte stressa fram något har hjälpt henne massor, även i nadra situationer än ridningen.