Akademisk ridkonst fundering!

Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Jag hoppas kunna filma någon bra AR-piaff nu under våren, eller iaf i sommar under Bentkursen. Jag har sett många, men av någon anledning finns det mest skräp på nätet.

Inte speciellt till dig, Solis, men till många andra:
Det är ett allmänt missförstånd att man börjar trampa och piaffera tidigt inom AR. Jag är en av dem som kommit längst här i trakterna, och efter sju års långsamt uppbyggande av hästen gjorde vi något som kanske kunde likna en piaff förra sommaren.
Det finns massvis med "nybörjare", eller i alla fall många som befinner sig på det stadium jag var för låt oss säga fem år sedan.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Nu har jag läst här ett tag medan jag sitter och har en paus på mitt jobb. Jag kanske ska presentera mej: Jag sysslar med siffror och annat trist på mitt arbete inom en kommun, och behöver ibland koppla av med mitt stora fritidsintresse: HÄSTAR! Då läser jag ibland här. Nu tyckte jag det var dags att skriva lite äntligen!

Jag har nämligen nosat på AR och besökt en del träningar och även fått delta som ersättare för en god vän ett par gånger, pratat med folk som ridit för bland annat Bent, Kristoffer D, och ett par till och diskuterat ridning med dom. Folk som är otroligt engagerade och brinner för det här ska jag tillägga.

Men jag har kommit fram till att det är ingenting för mej och jag vill råda dej att lyssna kritiskt och inte svälja vad som helst, och ifrågasätt det du hör, och läser. Då kommer du som jag att se att det håller inte, det finns ingen substans i allt det fagra talet, det som visas upp saknar kvalitet tyvärr. Det saknar alla kvalitéer tyvärr.
Nu låter jag negativ men det är tyvärr min bild. Min tränare som jag har i dressyr har också hjälpt mej att förstå grunderna i ridning som jag inte hade mycket hum om tidigare då för några år sedan.

På träningarna som jag var med på så fick jag bara böja halsen på hästen, det hände absolut inget mera, och det var tydligen inte meningen hel¨ler.

Nu har jag sett filmer här och jag ser samma saker. Öppna som är inåtböjd hals men bogen är kvar på spåret och inget mera händer, bogen är kvar på spåret och bakbenen i tjotaheiti. Jag fick höra många förklaringar till vad det gick ut på då, framåt neråt och allt vad det var.

Det som var bra var att dom pratade mycket teori, och det låter bra, jag vet, men mycket var ju rent av fel, eller vridet och vänt så att det skulle passa in men det fanns ingen grund för det. Alla, säger alla ekipage jag har sett, lufsade runt utan någon som helst kvalitet, inte ens taktmässighet. Nej, tänk till innan du betalar en massa pengar och släng dom inte i sjön!!

Vad är det för fel på att låta alla ryttare lägga sina pengar på vilka träningar de vill? Det är ju inte dina pengar som spenderas...

Alla är saliga i sin tro, oavsett vilken tränare/gren/ridstil man väljer.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

KL

Jag har tränat AR, och för tränare utbildade av Philippe Karl och min åsik är ganska dubbel.
För det första så har olika AR-tränare olika åsikter om vad som är rätt, tycker att det skiljer sig mer där än inom vanliga dressyren.
Men många AR-tränare lär ut en ridstil som de flesta kan förstå. Och strävan efter lätt kontakt skonar hästarna eftersom ryttarna drar mindre i tyglarna. Denna lätta kontakten och att "lämna hästen ifred" mer gör, enligt mig, de flesta hästar mer avslappnade och gör att de kan ridas skonsammare. Om fler hobbyryttare (alla vi utan supertalang) skulle rida lite mer AR skulle det skona hästarna. Det skulle bli mindre "dra fram och sparka på bak" som det är nu.
Att AR som ridstil skulle vara bättre än klassisk dressyr vill jag inte uttala mig om, utan det är mest att det är betydligt mer oaccepterat att dra och slita i hästen inom AR än inom vanlig dressyr.
Vad som fungerar på topnivå vet jag inget om, för jag är alldeles för långt därifrån.

Hoppas inlägget inte blev för rörigt, fråga gärna och kritisera gärna för den delen med ;)
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Enligt mig handlar AR om att främja hästens fysik. Där går man inför att länga överlinjen och samla hästen bakifrån, inte genom tyglarna. Man ska ha klart för sig att i denna ridkonst strävar man inte efter några "perfekta rörelser". Det är inte superviktigt att en öppna rids på tre spår, det gör inte så mycket om hästen inte rids i en volt på exakta 15 meter i diameter eller vad det nu är. Vad man ser till är samling, lösgjordhet och vad man kan göra av detta.
Engelsk dressyr strävar (vad jag förstått iallfall) efter flytande vackra rörelser, perfektion och att rida ett program utan att byta takt.

Här är samlingen något som ser tillgjort ut enligt mig: Hästarna kröker på halsen men få bär sig med bakdelen (kollade just på Jan och Briar och kunde konstatera detta även där - om vi nu ska dra in mästarna i spelet.). För att främja ridhästens fysik, bör man då inte sträva efter att spara den stumma framdelen genom ökad bärighet bakifrån? Detta är varför jag valt AR. Som man så vackert säger, AR kräver inga dressyrhästar - AR skapar dressyrhästar.

Sen kan man ju alltid skita i resten av omvärlden och plocka ut de delar man gillar bäst ur de olika grenarna! ^^
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Och vad i all världen svarar du på??

Jag anser att det är för dyrt för min del för att fortsätta ge något en chans som jag anser inte ger tillräckligt. Vore det billigt kunde jag göra det och se om jag kan hitta mera. Om du läser i en annan tråd som någon just startade så ser du hur fruktansvärt dyrt det är jämförelsevis. Det lägger inte jag pengar på, andra kanske gör det och det får dom naturligtvis göra, det lägger jag inga synpunkter på var får du det ifrån?
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Men grejen är ju att man utgår från maxsamling o det finns inget däremellan.
Först sakta o sedan ska den ta i allt vad den har.
Man kan alltså inte rida en ökad trav på många herrans år eller enstaka byten i uppförsbacke- med gest för där måste hästen få galoppera större men i lagom samling.Samma grej har ju PK- ryggar piffar o SEN.... utifrån det börja rida framåt.

för mig är det helt fel väg att gå.

jag vill ha lite samling först- att den är lösgjord RAKRIKTAD. Då. kan man börja bygga med åren.

Den blir aldrig stark av att träna i skritt o med lite tramp. Allt blir skitjobbigt bara...

att inte ha kontakt med ytter gör att den aldrig kommer att orka/ kunna gå kvar när man även vill rida framåt.

De där rycken som skulle föreställa halvhalter är ingen hit.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

jag vill ha lite samling först- att den är lösgjord RAKRIKTAD. Då. kan man börja bygga med åren.
Men det är ju därför de flesta går mot piaffen via halva steg. Man ökar succesivt samlingsgraden utifrån vad hästen har styrka till, tills den (kanske)blir så stor att hästen piafferar. På vissa hästar kommer man inte längre än till halva steg och på andra når man piaffen. vilket det blir spelar inte så stor roll. Det är träningen det ger som är det viktiga.
att inte ha kontakt med ytter gör att den aldrig kommer att orka/ kunna gå kvar när man även vill rida framåt.
vem vill inte ha kontakt på ytter?
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Om du läser i en annan tråd som någon just startade så ser du hur fruktansvärt dyrt det är jämförelsevis.

Och i just den tråden är vi några som svarat att det inte är AR-kurserna som är dyra, det är kurserna för andra klassiska tränare som kostar.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Men grejen är ju att man utgår från maxsamling o det finns inget däremellan.
Först sakta o sedan ska den ta i allt vad den har.
Man kan alltså inte rida en ökad trav på många herrans år eller enstaka byten i uppförsbacke- med gest för där måste hästen få galoppera större men i lagom samling.Samma grej har ju PK- ryggar piffar o SEN.... utifrån det börja rida framåt.

för mig är det helt fel väg att gå.

jag vill ha lite samling först- att den är lösgjord RAKRIKTAD. Då. kan man börja bygga med åren.

Den blir aldrig stark av att träna i skritt o med lite tramp. Allt blir skitjobbigt bara...

att inte ha kontakt med ytter gör att den aldrig kommer att orka/ kunna gå kvar när man även vill rida framåt.

De där rycken som skulle föreställa halvhalter är ingen hit.

Men snälla axel, nu skriver jag igen att jag inte känner någon AR-utövare alls som enbart sitter och skrittar på ridbanan! Vi rider i skogen, klättrar, rider på stranden i full galopp, hoppar, kör våra hästar osv osv. Den där träningen på ridbanan sker kanske två - tre gånger i veckan, i övrigt är det ridning framåt som gäller.
Jag är övertygad om att AR-hästarna får betydligt större variation i träningen än de flesta dressyrhästarna.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

KL

Jag har tränat AR, och för tränare utbildade av Philippe Karl och min åsik är ganska dubbel.
För det första så har olika AR-tränare olika åsikter om vad som är rätt, tycker att det skiljer sig mer där än inom vanliga dressyren.
Men många AR-tränare lär ut en ridstil som de flesta kan förstå. Och strävan efter lätt kontakt skonar hästarna eftersom ryttarna drar mindre i tyglarna. Denna lätta kontakten och att "lämna hästen ifred" mer gör, enligt mig, de flesta hästar mer avslappnade och gör att de kan ridas skonsammare. Om fler hobbyryttare (alla vi utan supertalang) skulle rida lite mer AR skulle det skona hästarna. Det skulle bli mindre "dra fram och sparka på bak" som det är nu.
Att AR som ridstil skulle vara bättre än klassisk dressyr vill jag inte uttala mig om, utan det är mest att det är betydligt mer oaccepterat att dra och slita i hästen inom AR än inom vanlig dressyr.
Vad som fungerar på topnivå vet jag inget om, för jag är alldeles för långt därifrån.

Hoppas inlägget inte blev för rörigt, fråga gärna och kritisera gärna för den delen med ;)

Jag håller med dig om detta, men den tränaren jag rider dressyr för lär ut på ett helt annat sätt än dra i tyglarna och sparka med skänkeln.
Många rynkar på näsan åt hennes sätt att undervisa men det fungerar.
Hon lägger stor vikt vid sits, inverkan och ryttarens följsamhet när hon undervisar. Man drar aldrig i tyglarna och klämmer aldrig med skänkeln när man rider för henne. Hon är B-tränare i dressyr och domare i L:a dressyr så visst finns det alternativ till AR om man vill rida mjukt men samtidigt rida dressyr på hög nivå.
Sedan har jag ingenting negativt att säga om AR, men jag tror att både den klassiska dressyren och den akademiska skulle vinna på att samarbeta i stället för att smutskasta varandra. Det finns mycket bra i båda sätten.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Jag har tränat AR, och för tränare utbildade av Philippe Karl och min åsik är ganska dubbel. För det första så har olika AR-tränare olika åsikter om vad som är rätt, tycker att det skiljer sig mer där än inom vanliga dressyren. Men många AR-tränare lär ut en ridstil som de flesta kan förstå. Och strävan efter lätt kontakt skonar hästarna eftersom ryttarna drar mindre i tyglarna. Denna lätta kontakten och att "lämna hästen ifred" mer gör, enligt mig, de flesta hästar mer avslappnade och gör att de kan ridas skonsammare. Om fler hobbyryttare (alla vi utan supertalang) skulle rida lite mer AR skulle det skona hästarna. Det skulle bli mindre "dra fram och sparka på bak" som det är nu. Att AR som ridstil skulle vara bättre än klassisk dressyr vill jag inte uttala mig om, utan det är mest att det är betydligt mer oaccepterat att dra och slita i hästen inom AR än inom vanlig dressyr. Vad som fungerar på topnivå vet jag inget om, för jag är alldeles för långt därifrån.

Nej, här håller jag inte med helt, för om några dressytränare berömmer ridningen som halar in fram och sparkar på, så betyder ju inte det att samtliga tränare lär ut så. Visst finns det många dumma tränare, men det gör det ju i alla alla grenar. Dem duktiga tränarna förespråkar givetvis inte detta, dom vet bättre... bara dåliga tränare godkänner att eleven drar i tyglarna.

Givetvis så strävar alla inom dressyren efter en lätt och mjuk kontakt!
 
Senast ändrad:
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Och i just den tråden är vi några som svarat att det inte är AR-kurserna som är dyra, det är kurserna för andra klassiska tränare som kostar.

I så fall är det nog väldigt olika på olika håll, möjligen beroende på tillgång och efterfrågan så som någon svarade.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Tänk på hur många år det tagit att lära sig ridning något så när. Och så ska man helt lära om.
Då är det ju självklart att man inte gör det på några lektioner.
Men när du ser resultatet på hästen efter säg ca. 6 - 12 mån.
Då undrar man vad man hållit på med tidigare.
Om man istället skulle lära sig AR från början, skulle nog "vanlig" dressyr kännas väldigt fel.

Ja då undrar jag också vad du hållit på med tidigare. Det skall inte vara någon särskild skillnad på ridningen när det kommer till ryttaren för då är ingadera bra ryttare. Sen att man går tillväga på olika sätt inom inriktningarna är en annan sak. Men en bra ryttare skall kunna rida de olika inriktningarna alltså vanlig dressyr och klassisk dressyr på ett mjukt och harmoniskt sätt. Sedan väljer man det som passar ens filosofi bäst.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Jag har på senare tid börjat intressera mig mycket för akademisk ridning och lärt mig mycket intressant och för mig vettiga resonemang. Men mycket vänder upp och ner på vad jag i hela mitt liv lärt mig men jag vill ändå gärna försöka ta det till mig. Jag behöver bara ytterligare diskutera det här med då hästen skummar/löddrar/dreglar från munnen. Inom den akademiska ridningen anses detta bara sunt om det är i liten skala, att hästen suger på bettet, men då det börjar rasa vitt skum anses vara då hästen kröks på ett felaktigt sätt i nacken och inte kan svälja. Även orsakat av onödoga och för hårt spända nosgrimmor. Inom den akademisk ridningen strävar man efter så kallad ganashfrihet (japp säkert felstavat ;)), vilket jag aldrig tidigre hört talas om och handlar om ett större utrymme i ganashen trots en krökt hals.

Det jag vill veta är, vet någon var denna vetenskapliga fakta finns om dessa uppenbarligen mycket skilda sätt att rida hästar? Vad är era åsikter?:confused:

Jag blir faktiskt uppriktigt förvånad att det skulle vända upp och ner på hela världsbilden? Alla hyfsat bra ryttare är klassiskt skolade i grunden oavsett dressyr, hopp, fälttävlan, klassiskt , ridkonst och har en hyfsad aning om hur man rider grunder. Sedan skiljer sig träningen på en dressyr, hopp och fälttävlanshäst sinsemellan likväl som AR. Jag skulle mer vilja säga att dåliga tränare som lär ut avarter och annat märkligt har gjort/gör att världsbilden förändras så drastiskt när man byter gren. Men själva ridningen i sig dvs sits och balans, stabilitet, inverkan skall inte komma som en chock när man byter gren/inriktning. Det är svårt, mycket svårt att rida skall man inte glömma och det tar väldigt lång tid för många människor att klara av att sitta på en hästrygg där ryttaren har en egen balans. Många människor når inte dit, det är inte en garanti bara för att man rider att man gör det bra eller ens har talang för detta likaväl som alla som spelar fotboll inte blir bra.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Men grejen är ju att man utgår från maxsamling o det finns inget däremellan.
Först sakta o sedan ska den ta i allt vad den har.
Man kan alltså inte rida en ökad trav på många herrans år eller enstaka byten i uppförsbacke- med gest för där måste hästen få galoppera större men i lagom samling.Samma grej har ju PK- ryggar piffar o SEN.... utifrån det börja rida framåt.

för mig är det helt fel väg att gå.

jag vill ha lite samling först- att den är lösgjord RAKRIKTAD. Då. kan man börja bygga med åren.

Den blir aldrig stark av att träna i skritt o med lite tramp. Allt blir skitjobbigt bara...

att inte ha kontakt med ytter gör att den aldrig kommer att orka/ kunna gå kvar när man även vill rida framåt.

De där rycken som skulle föreställa halvhalter är ingen hit.

Varför bara inte acceptera att olika inriktningar tränar annorlunda?
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Men det är ju därför de flesta går mot piaffen via halva steg. Man ökar succesivt samlingsgraden utifrån vad hästen har styrka till, tills den (kanske)blir så stor att hästen piafferar. På vissa hästar kommer man inte längre än till halva steg och på andra når man piaffen. vilket det blir spelar inte så stor roll. Det är träningen det ger som är det viktiga.

Ja men precis. Det är aldrig meningen att rörelsen skall bedömas av någon så det spelar ingen roll om man inte kommer längre än till halva steg. Maria Gretzer och Peter Eriksson tramptränade sina hopphästar mkt för att få styrkan i avstampet, de var inte riktigt taktmässiga och perfekta för tävlingsdressyren men det spelade ju ingen roll eftersom det var träningen i sig man var ute efter.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Vilken jämförelse på hästar som sen tränas allsidigt relativt hårt o som inte rids så från ung ålder.
 
Sv: Akademisk ridkonst fundering!

Vilken jämförelse på hästar som sen tränas allsidigt relativt hårt o som inte rids så från ung ålder.

Och så står de i boxen 22 timmar/dygn.
Jämför dem då med hobbyhästen, som rids/körs 1-2 tímmar fyra dagar/vecka och tränas akademiskt på ridbana två halvtimmespass. I övrigt går hästen (oftast) ute maximalt, inte sällan på lösdrift. Då blir det en mer rättvis jämförelse.

Menar du att hästarna trampas/piafferar från ung ålder inom det akademiska? I så fall kan jag ta dig ur den villfarelsen. Min var 18, och riden akademiskt i sju år, innan vi gjorde något som liknade början till en piaff... Och det beror inte på att hästen saknar talang.
 

Liknande trådar

Ridning Akademisk Ridkonst á la IngelaH Att jag skriver just ”Akademisk Ridkonst á la IngelaH”, beror på att det finns tusen och åter tusen...
Svar
14
· Visningar
1 797
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Menskopp
  • Åderbråck efter graviditet

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp