R
Raderad medlem 19815
Jag har så svårt att bestämma mig och hoppas kunna bena ut lite saker med hjälp av er.
Jag och min sambo har länge velat skaffa hund, men det har inte förrän nu varit något bra tillfälle att göra det. Vi är båda studenter. Jag är färdig i januari nästa år och då ska jag börja jobba. Jag ska jobba som frilans så det blir att jag jobbar hemma och hunden kommer alltså i princip aldrig att behöva vara hemma ensam.
Men i höst ska vi alltså båda studera, även om vi inte går så mycket i skolan, jag kanske 8 timmar i veckan, han lite mer.
Rasen vi vill ha är borderterrier. Vi är inte så intresserade av att ställa ut men skulle gärna hålla på med spår, lydnad och/eller agility. Givetvis kommer vi att gå valpkurs och vardagslydnad och tar gärna emot hjälp av uppfödare och instruktörer och vi har en stabil ekonomi.
Jag har läst mycket böcker och även passat några vänners hundar en hel del men har inte så mycket annan praktisk erfarenhet. Mina vänner säger att de har stort förtroende för mig när det gäller att lämna sina hundar till mig och att de tror att jag kommer att bli en bra hundägare, vilket känns bra.
Jag och sambon har pratat om att skaffa hund till våren, när jag är färdig och är hemma hela tiden. Fram tills nu har det även varit uteslutet att skaffa hund nu i sommar eftersom jag egentligen skulle jobba hela sommaren men nu ska jag istället skriva ett examensarbete, vilket jag ska göra hemma så nu är det ett lite annat läge och vi har börjat prata om att vi kanske ska slå till i sommar? Men det känns som om det är något som tar emot!
Det känns som om det på något sätt är ett alldeles för stort steg, att vi inte kommer att klara av det. Rent logiskt tror jag att vi gör det. Hur fel kan det bli om man försöker göra sitt bästa, använder sitt sunda förnuft och är ödmjuk inför andras hjälp? Men jag vet inte riktigt om min tvekan beror på att jag är osäker inför en ny stor förändring och att jag stor att det är en större grej än vad det egentligen är (ävn om det såklart är en stor grej!) eller om jag verkligen bör ta min tvekan på allvar. Jag fattar inte riktigt varför det tar emot? Klart det är en stor grej att vara förstahundsägare men om man verkligen vill så måste ju någon gång vara den första!
För det första är jag lite nervös för att ringa och prata med uppfödare. Jag har ju aldrig haft hund förut och är lite rädd att jag inte ska duga för att jag inte vet exakt hur allt går till. Vad tycker ni som uppfödare om en person som aldrig haft hund innan ringer och vill köpa en valp? Förstår att det beror på rasen men ändå.
Vilka krav ställer ni på en blivande valpköpare?
Kan man bara komma och hälsa på föräldrarna och valparna utan att säga om man vill ha en valp eller ej?
Finns här någon som har varit student och haft valp under tiden? Hur funkade det? Hur lång tid bör man avsätta till att bara ägna sig åt valpen?
Kan inte riktigt bestämma mig för om vi kanske bör vänta till våren ändå.
Tacksam för tankar och råd! Bara spåna på!
/Diskurs
Jag och min sambo har länge velat skaffa hund, men det har inte förrän nu varit något bra tillfälle att göra det. Vi är båda studenter. Jag är färdig i januari nästa år och då ska jag börja jobba. Jag ska jobba som frilans så det blir att jag jobbar hemma och hunden kommer alltså i princip aldrig att behöva vara hemma ensam.
Men i höst ska vi alltså båda studera, även om vi inte går så mycket i skolan, jag kanske 8 timmar i veckan, han lite mer.
Rasen vi vill ha är borderterrier. Vi är inte så intresserade av att ställa ut men skulle gärna hålla på med spår, lydnad och/eller agility. Givetvis kommer vi att gå valpkurs och vardagslydnad och tar gärna emot hjälp av uppfödare och instruktörer och vi har en stabil ekonomi.
Jag har läst mycket böcker och även passat några vänners hundar en hel del men har inte så mycket annan praktisk erfarenhet. Mina vänner säger att de har stort förtroende för mig när det gäller att lämna sina hundar till mig och att de tror att jag kommer att bli en bra hundägare, vilket känns bra.
Jag och sambon har pratat om att skaffa hund till våren, när jag är färdig och är hemma hela tiden. Fram tills nu har det även varit uteslutet att skaffa hund nu i sommar eftersom jag egentligen skulle jobba hela sommaren men nu ska jag istället skriva ett examensarbete, vilket jag ska göra hemma så nu är det ett lite annat läge och vi har börjat prata om att vi kanske ska slå till i sommar? Men det känns som om det är något som tar emot!
Det känns som om det på något sätt är ett alldeles för stort steg, att vi inte kommer att klara av det. Rent logiskt tror jag att vi gör det. Hur fel kan det bli om man försöker göra sitt bästa, använder sitt sunda förnuft och är ödmjuk inför andras hjälp? Men jag vet inte riktigt om min tvekan beror på att jag är osäker inför en ny stor förändring och att jag stor att det är en större grej än vad det egentligen är (ävn om det såklart är en stor grej!) eller om jag verkligen bör ta min tvekan på allvar. Jag fattar inte riktigt varför det tar emot? Klart det är en stor grej att vara förstahundsägare men om man verkligen vill så måste ju någon gång vara den första!
För det första är jag lite nervös för att ringa och prata med uppfödare. Jag har ju aldrig haft hund förut och är lite rädd att jag inte ska duga för att jag inte vet exakt hur allt går till. Vad tycker ni som uppfödare om en person som aldrig haft hund innan ringer och vill köpa en valp? Förstår att det beror på rasen men ändå.
Vilka krav ställer ni på en blivande valpköpare?
Kan man bara komma och hälsa på föräldrarna och valparna utan att säga om man vill ha en valp eller ej?
Finns här någon som har varit student och haft valp under tiden? Hur funkade det? Hur lång tid bör man avsätta till att bara ägna sig åt valpen?
Kan inte riktigt bestämma mig för om vi kanske bör vänta till våren ändå.
Tacksam för tankar och råd! Bara spåna på!
/Diskurs
