Åh så jag längtar....

[Pettsson]

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter barn. Jag kan inte släppa det, jag tänker på det från morgon till kväll, dagdrömmer, önskar...
Och jag tycker att jag har längtat så länge, även om jag vet att andra längtat längre. Men jag är den enda som längtar av oss två här hemma...
Varje månad tänker jag "måtte den inte komma", och om den kommer så tänker jag "men det kan ju vara så i alla fall".
Och innerst inne så har jag tankar som "jag kommer aldrig att få bli mamma".

Det är med fasafylld förtjusning som jag gratulerar vän efter vän som blir med barn. Jag blir så glad, men jag blir så avundsjuk. Jag önskar alltid att det kunde få vara jag. Det är inte likt mig, jag känner mig så främmande när den där känslan infinner sig, "tänk om det kunde vara jag".

Slutade med P-piller för 8 månader sedan, jag vägrade fortsätta äta dem av inte bara den anledningen. Gah... jag har nästan börjat tjata här hemma. Vilket inte gör saken bättre
Sambon vill visst ha barn framöver, men NÄR..... Han har en son sedan innan som det fungerar bra med Ibland får jag känslan och små hintar av att det handlar om att han ser det som ett svek om han får fler barn?

Antar att detta bara var en "skriva-av-sig-tråd" och inte har något vettigt innehåll alls, men jag driver mig själv snart till vansinne

 

[replica]

Sv: Åh så jag längtar....

Åhh! Vad jag känner igen mig i det du skriver när det gäller längtan efter barn.. Skillnaden är att här längtar vi båda efter barn och har gjort i flera år.. Problemet är att jag är mitt i en utbildning (tar examen nästa år) så det passar inte i våra liv just nu..

Det är otroligt frustrerande när båda två längtar så pass mycket som vi gör - och inte kan sätta igång med bebisverkstaden () för att det helt enkelt inte passar just nu.. Vi är båda unga (24 snart), men har ett stabilt och fungerande förhållande så vi har ju tid på oss.. Men vi vill ju börja nu - helst redan igår!

 

[Pettsson]

Sv: Åh så jag längtar....

Åh så frustrerande för er! Kan tänka mig att vi har samma känsla. Det känns liksom att man vet att i sinom tid blir det, men man önskar att den tiden kunde vara inne så otroligt mycket. Just det där "redan igår", I know Man vill nu, nu, nu, redan vara där!

 

[No1]

Sv: Åh så jag längtar....

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter barn. Jag kan inte släppa det, jag tänker på det från morgon till kväll, dagdrömmer, önskar...
Och jag tycker att jag har längtat så länge, även om jag vet att andra längtat längre. Men jag är den enda som längtar av oss två här hemma...
Varje månad tänker jag "måtte den inte komma", och om den kommer så tänker jag "men det kan ju vara så i alla fall".
Och innerst inne så har jag tankar som "jag kommer aldrig att få bli mamma".

Det är med fasafylld förtjusning som jag gratulerar vän efter vän som blir med barn. Jag blir så glad, men jag blir så avundsjuk. Jag önskar alltid att det kunde få vara jag. Det är inte likt mig, jag känner mig så främmande när den där känslan infinner sig, "tänk om det kunde vara jag".

Slutade med P-piller för 8 månader sedan, jag vägrade fortsätta äta dem av inte bara den anledningen. Gah... jag har nästan börjat tjata här hemma. Vilket inte gör saken bättre
Sambon vill visst ha barn framöver, men NÄR..... Han har en son sedan innan som det fungerar bra med Ibland får jag känslan och små hintar av att det handlar om att han ser det som ett svek om han får fler barn?

Antar att detta bara var en "skriva-av-sig-tråd" och inte har något vettigt innehåll alls, men jag driver mig själv snart till vansinne

Nu blev det lite osammanhängande för mig.
Ni ligger oskyddat, du vill bli med barn nu, din sambo också men vet inte när?

 

[vindvissla]

Sv: Åh så jag längtar....

Det där kunde varit jag för ett par år sen! Min biologiska klocka ringde nonstop 24/7 och det var det enda jag kunde tänka på. Sambon däremot var rätt så nöjd med sin 15-åriga dotter...

Jag fick ta mig en funderare och kom fram till att jag inte ville leva mitt liv utan barn, så om han inte ville ha några med mig fick jag hitta någon annan. Vi pratade igenom det och han nämnde också att "jamen hon har ju varit mitt enda barn så länge" och att han tyckte det kändes jobbigt att bli så bunden igen, som man ju är med småbarn. Men när det väl kom till kritan (jag "råkade" bli gravid, vi slarvade med skydd och han visste om det) så sa jag att jag i så fall kunde ta bort det när jag var i Sverige men det ville han inte. Tyvärr slutade det med ett missfall men efter det ändrade sambon sig och tyckte att vi skulle försöka igen. Och det gjorde vi

Hm, ville bara säga att jag vet hur det känns!

 

[wtf]

Sv: Åh så jag längtar....

åååh jag vet exakt hur det känns!!
så har jag (och sambon) känt i runda slängar 3½ år men det funkar liksom inte, min kropp vill inte som vi.
så till slut sökte vi hjälp, och har nu varit under utredning och behandlingar i 1 år utan resultat so far..
nu i skrivandets stund håller jag på med en nedreglering av min kropp och i mars sätter IVFen igång på allvar!

vi kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan, och framför allt är det jag som tar det hårdast.
jag glömmer aldrig när min bror berättade för mig, glad som sjutton, att de skulle få barn! jag har väl aldrig varit så nära att börja gråta och jag skäms fan för alla hemska tankar jag hade.
nu känns det helt annorlunda, tösen är 6 månader nu och jag älskar henne mycket högt

känslorna har varit så absurda under resans gång, jag har varit extrem åt båda hållen - vilja ha barn jättemycket till att inte vilja alls. just nu är jag mittemellan det känns som ett bra utgångsläge nu när vi ska börja vårt första IVF.

svammel svammel.. haha. men jag vet hur det känns iallafall!
stor kram!!!

 

[Pettsson]

Sv: Åh så jag längtar....

Nu blev det lite osammanhängande för mig.
Ni ligger oskyddat, du vill bli med barn nu, din sambo också men vet inte när?

Vi ligger oskyddat, jag vill ha barn, sambon vill till och från. Därför körs den omtalade "dra ut"-metoden Den fungerar aldrig för någon annan, men för oss gör det tydligen det

 

[Rina]

Sv: Åh så jag längtar....

Åh... med andra ord en metod som garanterar att båda blir missnöjda men ingen vill känna ansvaret.

 

[Diplomaten]

Sv: Åh så jag längtar....

Jag förstår din längtan efter barn, det måste vara oerhört tufft att längta så innerligt.

Dock reagerar jag hårt på din beskrivning av din sambos delade känslor inför att bli pappa, men att du ändå försöker att 'bli mamma'. Jag förstår att du vill, men borde ni inte diskutera igenom detta så att ni vet hur ni står gentemot varandra? Han vet ju uppenbarligen inte om han vill ...

 

[Armani__]

Sv: Åh så jag längtar....

Jag förstår din längtan efter barn, det måste vara oerhört tufft att längta så innerligt.

Dock reagerar jag hårt på din beskrivning av din sambos delade känslor inför att bli pappa, men att du ändå försöker att 'bli mamma'. Jag förstår att du vill, men borde ni inte diskutera igenom detta så att ni vet hur ni står gentemot varandra? Han vet ju uppenbarligen inte om han vill ...

Men vadå? Är det därför TS ansvar att skydda sig?
Hon skrev även att hon hade slutat med p-piller av andra anledningar också. Jag kan känna att det är väl upp till TS sambo att skydda sig om han nu inte vill, han vet ju lika bra som henne att de nu kör oskyddat.

Självklart kan jag hålla med dig om att de kanske bör prata igenom detta och komma fram till en gemensam lösning. Detta var egentligen inte riktat enbart till dig, det var fler som skrev och antydde liknande om att TS inte skyddar sig etc.

 

[Zody]

Sv: Åh så jag längtar....

Jag reagerade också på det! TS sambo är medveten om att hon inte längre äter p-piller, och alltså vet han att chansen för att bli gravida finns. Vill han minska den chansen ser han till att skydda sig med kondom, att lägga över hela ansvaret på Pettson känns väldigt knasigt. Man är alltid två, och vill mannen i fråga nuppa men inte ta ansvar för konsekvenserna så är det bara att dra på kondomen.

 

[No1]

Sv: Åh så jag längtar....

Jag reagerade också på det! TS sambo är medveten om att hon inte längre äter p-piller, och alltså vet han att chansen för att bli gravida finns. Vill han minska den chansen ser han till att skydda sig med kondom, att lägga över hela ansvaret på Pettson känns väldigt knasigt. Man är alltid två, och vill mannen i fråga nuppa men inte ta ansvar för konsekvenserna så är det bara att dra på kondomen.

Är det ett ansvarstagande tecken från TS sambo?
Jag som under inga omständigheter skulle skaffa barn med en man som inte är 100% säker på att han vill ha barn skulle i denna situation fortsätta skydda mig och tänka "tur att iaf en av oss har någon ansvarskänsla".
Jag skulle få kalla fötter gällande barnproduktionen.


Småbarn är en tuff företeelse i alla relationer och jag vill absolut undvika att bli en i statistiken där relationen skiter sig under småbarnstiden, eller envist pysande av missnöje bita mig kvar i en relation där det är uppenbart att jag är den mest engagerade och belastade.

Man kan säga så här, låt säga att TS blir gravid och föder ett barn, sedan kommer posterna om oenighet i TS relation som rör barn, hem och hushåll.
Då kan man inte annat än säga - ja, vad förväntade du dig?

Sedan kan det bli bra, givetvis men med en sådan här start ska man nog vara beredd på att det kan bli tufft om mannen inte är med helhjärtat.

 

[Hyacinth]

Sv: Åh så jag längtar....

Måste bara säga att jag håller tummarna för dig lite extra

 

[vindvissla]

Sv: Åh så jag längtar....

Kanske vill ts sambo slippa att ta beslutet? Sker det så sker det typ?

 

[No1]

Sv: Åh så jag längtar....

Kanske vill ts sambo slippa att ta beslutet? Sker det så sker det typ?

Jag känner inte TS sambo men jag har sett och hört tillräckligt av hur mindre bra det kan bli när man skaffar barn med en man som inte vet vad han vill.
Vilken kategori TS sambo tillhör är nog ingen som har facit på?

 

[jerseyko]

Sv: Åh så jag längtar....

Sedan kan det bli bra, givetvis men med en sådan här start ska man nog vara beredd på att det kan bli tufft om mannen inte är med helhjärtat.

För mig blev det 2 barn och ett efternamnsbyte

Slutade med p-piller för jag mådde psykiskt dåligt av dem och skulle aldrig äta dem för att killen vill för han inte kan ta 3 sekunder på sig och dra på en kondom.
Hellre då oskön sex än må dåligt psykiskt. Hittar man rätt storlek, form och typ av kondom så går det kanonbra. (Dessutom slipper man allt kladd...)

 

[Stinaelin]

Sv: Åh så jag längtar....

Hittar man rätt storlek, form och typ av kondom så går det kanonbra. (Dessutom slipper man allt kladd...)

*OT*
Exakt! Vad gör ni av allt kladd!?! Urk...
(Heja kondom! )

 

[Armani__]

Sv: Åh så jag längtar....

Självklart bör man inte skaffa barn med en man som inte är 100 % säker, men varför ligger det bara hos kvinnan i fråga att skydda sig?!
Det finns mycket bra preventivmedel för män, vi vet heller inte fler anledningar till varför TS slutade med p-piller, men vi vet att det finns fler anledningar än att hon vill ha barn.

 

[vindvissla]

Sv: Åh så jag längtar....

Duschen? Jagtycker det blir kladdigt ändå, ville somna med en massa gojs mellan benen liksom.

 

[No1]

Sv: Åh så jag längtar....

Självklart bör man inte skaffa barn med en man som inte är 100 % säker, men varför ligger det bara hos kvinnan i fråga att skydda sig?!
Det finns mycket bra preventivmedel för män, vi vet heller inte fler anledningar till varför TS slutade med p-piller, men vi vet att det finns fler anledningar än att hon vill ha barn.

Ja givetvis borde TS sambo skydda sig så länge han är tveksam i barnfrågan.
Han liksom många andra män gör inte det.
Varför gör de inte det? Taskig ansvarskänsla? Obildbara? Nonchalanta? Gillar vågspelet? Likgiltiga?
Jag vet inte.
Det jag däremot vet är att jag iaf inte hade skaffat barn med en man som resonerade som TS sambo.

Jag vill inte ha barn med en man som inte säger: Jag älskar dig, det är dig jag vill leva med, jag vill ha barn med dig och jag vill gärna ha barn nu - så fort du är redo.