Åh nej, inte svärmor också!!!!

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Man behöver inte ställa sig för eller emot någon men eftersom JAG har ansvar för MITT barn tills det fyller 18år så är det också jag som fattar besluten.

Som sagt var, en styrkedemonstration.

 

[Hoppla10]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Som sagt var, en styrkedemonstration.

Absolut inte, men om farmor/mormor beslutar/gör något med mitt barn som jag inte tycker är ok, så är det ändå jag som ansvarar för mitt barn inte de. Hur ska man kunna ta ansvar för något man inte tycker att ens barn ska göra/vara med om?! Alltså, ska mitt ord vara det som avgör om något ska göras eller ej.

 

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Hur ska man kunna ta ansvar för något man inte tycker att ens barn ska göra/vara med om?!

Det gör man inte. Man släpper kontrollbehovet och accepterar att man inte kan eller bör bestämma allt som rör ens barn. Eller ska dagispersonal, lärare och andra som har med dina barn att göra först kolla allt med dig?

 

[Hoppla10]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det gör man inte. Man släpper kontrollbehovet och accepterar att man inte kan eller bör bestämma allt som rör ens barn. Eller ska dagispersonal, lärare och andra som har med dina barn att göra först kolla allt med dig?

Det handlar inte om kontrollbehov, det handlar om att man alltid i alla läge har det yttersta ansvaret för sitt barn och det kan inte släppas till andra. Normalbegåvade människor som har hand om mitt barn beslutar inte om saker som handlar om mitt barn utan att prata med mig innan.

 

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det handlar inte om kontrollbehov, det handlar om att man alltid i alla läge har det yttersta ansvaret för sitt barn och det kan inte släppas till andra.

Det är precis vad det handlar om. Fråga vilken psykolog som helst.

 

[Hoppla10]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det är precis vad det handlar om. Fråga vilken psykolog som helst.

Jasså, säger du det. Jag anser att det handlar om att man är en ansvarstagande förälder som bryr sig om sitt barn. Men visst säger du det så, lite kontrollbehov behövs ju eftersom man alltid i alla läge har det yttersta ansvaret för sitt barn.

Men i mina ögon är det ytterst normalt att säga ifrån vid situationer som man tycker är fel och går emot ens principer och händer över huvudet på en...utan att man har ett kontrollbehov.

 

[cafu]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Men man skickar väl knappast julkort till sådana man inte känner? Eller får av sådana?

Och om det är ett barn i ett fint julmotiv så förstår jag inte heller hur det skulle kunna vara ett problem även för den som inte "känner" barnet i fråga. Skickade julkort med sonen på i år, men det hade lika gärna kunnat vara en stämningsfull bild av korna eller hästarna med rimfrost i mulen eller något annat. Men nu var det bilden på sonen som blev mest julig. Tror också det kommer att uppskattas särskilt av släkten och kanske även kan vara kul med en bild för vänner som inte hunnit träffa honom än.

DÄREMOT förstår jag inte riktigt poängen med att i julkortet ha ett barnfoto som inte anknyter till julen. Då känns det mer som ett sätt att få visa upp barnet i fråga. Men det är väl kanske inte heller så konstigt att man vill skicka en hälsning med det käraste man har?

Trots att jag är nybliven mamma så förstår inte jag heller faktiskt.... ibland får jag julkort på (för mig) helt "okända" barn och det känns rätt ointressant. samtidigt så är det ju så att personen ifråga ansträngt sig lite extra (det kostar lite mer i tid, pengar och engagemang att ordna såna julkort) och att DE tycker barnet är världens sötaste förstår jag ju!
Däremot tycker jag det vore superkonstigt om inte en mor- eller farförälder inte är intresserad av ett sånt julkort .... eller foton av sitt barnbarn överhuvudtaget.

Vi ger i år bort ett fotoalbum till mor- och farföräldrar med kort på vår lilla son som bara är en månad gammal. Jag tror att det kommer uppskattas jättemycket! Däremot skickar jag inte kort på honom till "alla". De som uppvaktat vid hans födelse har fått varsitt kort med honom på som tackkort, men andra är väl knappast intresserade?

 

[cafu]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

*raderat pga dubbelpost*

 

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Jasså, säger du det. Jag anser att det handlar om att man är en ansvarstagande förälder som bryr sig om sitt barn.

En chef är också ytterst ansvarig, men en bra chef delegerar och litar på andra... Att ha ansvar betyder inte att man måste kontrollera allt.

 

[Hoppla10]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

En chef är också ytterst ansvarig, men en bra chef delegerar och litar på andra... Att ha ansvar betyder inte att man måste kontrollera allt.

Det är absolut inte samma sak. Det är inte ens i närheten av vartannat, så att jämföra dessa två saker är bara dumhet. Nu avslutar jag denna diskussion eftersom det inte leder någonstans utan bara blir pinsam.

 

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det är absolut inte samma sak. Det är inte ens i närheten av vartannat, så att jämföra dessa två saker är bara dumhet. Nu avslutar jag denna diskussion eftersom det inte leder någonstans utan bara blir pinsam.

Om du inte kan förstå ett resonemang utan att göra direkta jämförelser, är det du som är pinsam - ärligt talat. Think outside the bloody box!

 

[Vaccan]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Vad hade ni tyckt....om er svärmor tryckt upp kort på ERAT barn och skickat ut som julkort till hela släkten utan att fråga er först?!?

Tittade in här igår och jag tänkte att jag i din situation skulle blivit skitförbannad -men jag har tänkt en stund och nu vet jag inte.
Irriterad och förbannad skulle jag nog bli om svärmor eller min egen mamma skickat ut ett julkort av ett kort jag själv tänkt skicka ut men hon hann före.
Och sedan kan man ju inte skriva "God jul önskar svärmors namn och bebis namn" för bebisen bor ju inte med henne, bebisen hör inte till hennes familj på det viset.

Man skickar ju ut julkort och önskar god jul från en själv och den eller de man bor med själv = ens närmaste familj.
Ingen skickar ju ut ett kort och önskar God Jul från sig själv och gamla faster Berta, om man nu inte bor med Faster Berta kanske

Irriterad och kanske förbannad skulle jag vara, men jag vet inte hur mycket jag skulle orka bråka egentligen då det i det stora hela bara är ett sketet kort. Det beror kanske på hur mycket konflikter man har sedan förut.
Och hade hon frågat först hade man ju kunnat tänka på det och välja själv hur man ska göra.

 

[Hoppla10]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det kan jag absolut men ditt exempel var bara tramsigt och när en diskussion sjunker till den nivån du tog den med det inlägget så kan man lika gärna sluta disskutera, så GOD JUL!

 

[Sara-Ida]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det kan jag absolut men ditt exempel var bara tramsigt och när en diskussion sjunker till den nivån du tog den med det inlägget så kan man lika gärna sluta disskutera, så GOD JUL!

Nej, det var inte tramsigt. Det var du som lade en känslomässig laddning i det utan att ens förklara din poäng. Alla invändningar mot denna bortom sunt förnuft starka beskyddarinstinkt att försvara sina barn mot hemska mor/farföräldrar som distribuerar dem på julkort ska skjutas i sank.

Vacasso, jag här helt på din linje.

 

[city]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Det hade inte stört mig ett dugg. En av orsakerna till varför är att jag gillar henne.

 

[Björk]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Men man skickar väl knappast julkort till sådana man inte känner? Eller får av sådana?

Nej, naturligtvis inte (därför skrev jag just "okända" inom citattecken). Men jag har vissa personer jag har en högst sporadisk kontakt med och kanske bara hör av någon gång per år. Rätt vad det är kan det komma ett julkort på ett barn som jag aldrig träffat. Och då tycker jag det är ganska ointressant.

Och om det är ett barn i ett fint julmotiv så förstår jag inte heller hur det skulle kunna vara ett problem även för den som inte "känner" barnet i fråga.

Ett problem ser jag det inte som, men för mig är det bara... ja ointressant helt enkelt. Jag har ju själv levt en stor del av mitt vuxna liv som barnlös och jag har aldrig varit "barnkär" så att jag tycker det är supergulligt med barn bara för att liksom....

Jag skulle heller aldrig skicka ett julkort på min häst (hund/katt/sambo osv) till någon sporadisk bekant som jag kanske nästan aldrig träffar och som jag vet/anar inte är intresserad av eller har träffat min häst.

Men det är väl kanske inte heller så konstigt att man vill skicka en hälsning med det käraste man har?

Det är fullt förståeligt! Men jag skulle inte välja att skicka ett sånt till någon som jag inte har en viss relation till. Som tex en singelvännina i Stora Staden som jag vet inte är ett dugg intresserad av ungar. Men det är ju jag det. Och numera skickar jag i princip inga julkort alls (kanske 2-3 stycken per år bara).

 

[cafu]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Fast vad är det egentligen för skillnad mot att skicka t ex ett tecknat julkort med ett barn på, eller en häst, mot ett fotografi? Det är ju liksom bara ett barn, eller en häst! Så länge folk ansträngt sig för att skapa en julkänsla med bilden och inte bara printat ut favoritbilden från fotoalbumet liksom. Men om det är många som känner som du så kanske man ska undvika att skicka julkort med "egna" motiv på? När jag själv var barnlös tyckte jag t ex inte heller det var så jättekul att få julkort med barn på, det blev liksom en bland en massa andra påminnelser om att jag själv inte hade några. Samtidigt förstod man ju föräldrarna som ville pryda sina kort med sina ögonstenar.

Fast nu var det ju inte detta som tråden skulle handla om...

Nej, naturligtvis inte (därför skrev jag just "okända" inom citattecken). Men jag har vissa personer jag har en högst sporadisk kontakt med och kanske bara hör av någon gång per år. Rätt vad det är kan det komma ett julkort på ett barn som jag aldrig träffat. Och då tycker jag det är ganska ointressant.


Ett problem ser jag det inte som, men för mig är det bara... ja ointressant helt enkelt. Jag har ju själv levt en stor del av mitt vuxna liv som barnlös och jag har aldrig varit "barnkär" så att jag tycker det är supergulligt med barn bara för att liksom....

Jag skulle heller aldrig skicka ett julkort på min häst (hund/katt/sambo osv) till någon sporadisk bekant som jag kanske nästan aldrig träffar och som jag vet/anar inte är intresserad av eller har träffat min häst.


Det är fullt förståeligt! Men jag skulle inte välja att skicka ett sånt till någon som jag inte har en viss relation till. Som tex en singelvännina i Stora Staden som jag vet inte är ett dugg intresserad av ungar. Men det är ju jag det. Och numera skickar jag i princip inga julkort alls (kanske 2-3 stycken per år bara).

 

[Carolus]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Nej, det är absolut inget konstigt alls & det får hon och alla andra i släkten självklart ha. MEN man kan väl fråga först innan man tar andras kort, tycker iaf jag?

Ja annars är det stöld, tar man mina bilder och skickar ut som julkort skulle jag bli vansinnig, men nu var det vell inte det det handlade om..

Däremot har jag fått julkort som det varit avsändarens barnbarn med på bilderna såg inget konstigt i det, barnens namn stod inte med på korten så... Jag fick höra i våras att jag var puckad som kunde tänka mig att vara med på paket som inehöll bild på annas barn... Det var visst väldigt märkligt att göra det såg inget konstigt i det utan tyckte det var mer normalt att syskon är med och delar på paket till föräldrar...

 

[Björk]

Sv: Åh nej, inte svärmor också!!!!

Fast vad är det egentligen för skillnad mot att skicka t ex ett tecknat julkort med ett barn på, eller en häst, mot ett fotografi?

Egentligen ingen större skillnad. Men jag uttalar mig om min åsikt i saken och hur jag ser på det. (Själv skickar jag inte julkort med tecknade hästar eller barn på heller. I regel är det tomtar eller vinterlandskap på om jag nu skickar. Hästar kan det vara om jag skickar till någon hästintresserad).

När jag själv var barnlös tyckte jag t ex inte heller det var så jättekul att få julkort med barn på, det blev liksom en bland en massa andra påminnelser om att jag själv inte hade några.

Så kan det ju kännas. För mig var det ingen sån känsla (eftersom jag var barnlös av eget val) men däremot (som sagt) "jaha, ett barn.... den var väl söt ... eller nåt...?"