Aggressivt barn - vad gör man?

[-undrande-]

Vi har ett barn där jag jobbar som är inne i en speciellt jobbig fas. Det finns sociala problem som jag inte vill gå in på här, men man kan säga att hans första år knappast varit bekymmersfria. Han är nu 3 år. Väldigt mycket aggressiva beteenden. Han kastar saker, ibland mot andra barn, men oftast bara för att provocera oss vuxna. Han vet ju att man inte gör så på dagis... Han är inblandad i slagsmål ofta. Men om jag ska vara ärlig riktas ilskan oftast mot de som försöker "bestämma" över honom, dvs oss vuxna. Om han kastar saker, slåss, etc och man försöker ta tag i honom för att prata med honom får man utstå sparkar, nyp i armarna och bett (om han lyckas).

VAD gör man? Vi MÅSTE ju få stopp på hans aggressiva beteenden eftersom det han gör absolut inte är acceptabelt, men samtidigt är det INTE kul att bli sparkad, nypt och biten. Tips???

 

[Snurrfian]

Sv: Aggressivt barn - vad gör man?

En amatör gissning är att han testar om ni verkligen bryr er om honom eller om ni ger er och "låter honom vara"... Som förskola skulle jag nog försöka prata med föräldrar, kanske ge tips om en föräldra kurs och stöttning.

 

[_Eva_]

Sv: Aggressivt barn - vad gör man?

Treårstrots.

Alltså ovanpå allt annat. Är det ett mycket otryggt barn så brukar det hjälpa att sonika sätta sig ner och bara hålla om/fast barnet tills det lugnar sig.

Går det att ens tala med föräldrarna?

Det är mycket bra om ni på dagis och föräldrarna drar åt samma håll genom att försöka behandla barnet likadant i "bråksituationer".

mvh Eva

 

[Stollan]

Sv: Aggressivt barn - vad gör man?

Min fråga är, har er förskola så dålig expertis i ämnet barn och pedagogik att dom inte kan lösa det?
Då är det kanske dax för föreståndaren att se till att försöka få fram en specialpedagog som lär er hantera sådant.
Det finns en hel del att lära sig men det är bättre att ha någon på "plats" som kan utvärdera och se vad som är bäst hos just det barnet.
Överlag har en treåring ingen impulskontroll man kan räkna med om dom blir känslosamma. Det är inte samma sak som att inte veta att man tex inte får göra andra illa eller att andra faktiskt får ont.
Barnet kan mycket väl veta hur han borde göra men har inte kontroll nog över sig för att faktiskt göra så när känslor "blossar" upp. Känslorna och utbrotten kan tom bli värre för att barnet är medveten om att det är vad omgivningen inte tycker om dvs mycket ilska riktas mot dom själva.
I pricip skulle jag säga att se till att bli extra noga med att fokusera och få fram allt som är bra. Hindra han göra sig själv och andra illa samt försök fokusera mer på det barn som blir utsatt för hans framfart medans ni ser till att han inte kan fortsätta.
Se till att lära känna igen tecknen innan det "smäller" och se till att försöka få honom fokuserad på annat när ni ser att dom uppstår.
Framförallt varje gång en förändring sker (från mat,till vila, från vila till lek osv) så säg till innan vad och när förändringen sker. Det minskar "uppblossning" av utbrott.
Överlag är vissa barn mer utåtagerande och istället för att tjata hur man inte får göra är det viktigt att ge dom ett förslag på acceptabelt alernativ.

Det är överlag inte så ovanligt beteende hos vissa treåringar även "utan" historia så jag tycker nog att förskolan kan behöva lite utbildning i konflikthantering med aggressiva småbarn. Vanligare är dock att barnen har detta beteende hemma och inte borta bara. Vissa barn är dock känslosammare och i vissa fall så otrygga att dom inte kan hejda sig trots "risker". Då är det viktigt att vuxna hjälper till och vara ankare, fysiskt om så krävs.

Som sagt var hos en treåring är impulskontrollen inte speciellt god. Det har med hjärnans utveckling att göra.
Man får faktiskt hålla fast barn och det går att hålla fast utan att göra barnet illa och utan att man för den delen får ett bett själv.