F
Fnyfniken
Chiao, alla. Måste slänga ut lite frågor här, då sjukvården bara läser innantill i manualen som en rakad apa som kan skriva maskin.
Vi har försökt producera en lillebror/syster. Förra barnet tog c:a 7 månader att få till. Den gången märkte vi att jag nog har väldigt tidig ägglossning. Man blir ju konstig av att ha sex med ett visst syfte, snarare än bara naturligt för att man vill, så jag lade märke till att jag blev gravid direkt efter avslutad mens (5 dagar) för direkt efter det blev jag sjuk i influensa och det blev inget mer sex. Sen fortsatte jag att känna mig jättekymig och inte alls bra, åkte på "magsjuka" som inte gick över, fortsatte må illa, blev svullen, etcetera... Långt över tiden insåg jag att det kanske var det välsignade tillståndet och testade, och visst var det det.
Nu har jag haft koll på det där med mensen, ägglossningen och sånt och tänkt att det kanske träffar rätt fortare nu när jag vet om det. Men varje månad har jag fått mens var 25-26:e dag som ett urverk. Så jag köpte ägglossningstest och testade. Eftersom jag har relativt kort cykel, började jag testa efter 6 dagar. och gjorde av med 2 paket och inte en endaste indikation på ägglossning. Läste att ägglossningen uteblir c:a 1 g per år på de flesta kvinnor. Så jag lät det gå en månad och sen gjorde jag test igen. Men inget utslag på mätaren denna gång heller. Börjar undra om jag har slut på ägg eller vad det är.
Men nu har det gått 9 dagar över tiden. Brösten ömmar lite (men bara lite) och jag har molande värk i ländryggen och magen "kryper omkring" på ett märkligt sätt. Jag mår inte illa och har inte blivit svullen. Och graviditetstestet säger ingenting alls.
På apoteket sa de till min sambo att man kan få psykosomatiska graviditetskänslor bara av att veta att man har gått över tiden. Visst, jag köper det. Men varför har jag gått över tiden? Jag brukar aldrig göra det. Och varför ger ägglossningstesten inget utslag?
Testerna ska ju vara 99% tillförlitliga, och det tror jag nog. Men kan det vara jag som gör något så att de inte är tillförlitliga i mitt fall. Jag menar, i alla fall graviditetstestet funkade ju vid förra graviditeten.
En skillnad nu är ju att jag äter annorlunda och väger lite mindre. Jag är absolut inte mager eller hårdbantar (ägg- och baconfrukost!) utan väger 77 kg istället för 82 kg förra befruktningstillfället. Däremot äter jag inte så mycket kolhydrater, men jag äter dock en del, som frukt och en och annan knäckemacka och grönsaker. För att inte tala om på semestern då jag åt fajitas och baguette. Man fäller ju ut ketonkroppar i urinen om man äter stenhårt low-carb men det gör ju inte jag. Så jag tycker inte att dessa skulle kunna påverka testen, direkt. Och inom sjukvården vet de inget om det utan förmanar en bara att inte banta (vilket jag inte gör, jag har inte gått ner i vikt på ett halvår.)
Vad har ni för erfarenheter? ad tror ni? Och vet ni någon annan man kan fråga?
Vi har försökt producera en lillebror/syster. Förra barnet tog c:a 7 månader att få till. Den gången märkte vi att jag nog har väldigt tidig ägglossning. Man blir ju konstig av att ha sex med ett visst syfte, snarare än bara naturligt för att man vill, så jag lade märke till att jag blev gravid direkt efter avslutad mens (5 dagar) för direkt efter det blev jag sjuk i influensa och det blev inget mer sex. Sen fortsatte jag att känna mig jättekymig och inte alls bra, åkte på "magsjuka" som inte gick över, fortsatte må illa, blev svullen, etcetera... Långt över tiden insåg jag att det kanske var det välsignade tillståndet och testade, och visst var det det.
Nu har jag haft koll på det där med mensen, ägglossningen och sånt och tänkt att det kanske träffar rätt fortare nu när jag vet om det. Men varje månad har jag fått mens var 25-26:e dag som ett urverk. Så jag köpte ägglossningstest och testade. Eftersom jag har relativt kort cykel, började jag testa efter 6 dagar. och gjorde av med 2 paket och inte en endaste indikation på ägglossning. Läste att ägglossningen uteblir c:a 1 g per år på de flesta kvinnor. Så jag lät det gå en månad och sen gjorde jag test igen. Men inget utslag på mätaren denna gång heller. Börjar undra om jag har slut på ägg eller vad det är.
Men nu har det gått 9 dagar över tiden. Brösten ömmar lite (men bara lite) och jag har molande värk i ländryggen och magen "kryper omkring" på ett märkligt sätt. Jag mår inte illa och har inte blivit svullen. Och graviditetstestet säger ingenting alls.
På apoteket sa de till min sambo att man kan få psykosomatiska graviditetskänslor bara av att veta att man har gått över tiden. Visst, jag köper det. Men varför har jag gått över tiden? Jag brukar aldrig göra det. Och varför ger ägglossningstesten inget utslag?
Testerna ska ju vara 99% tillförlitliga, och det tror jag nog. Men kan det vara jag som gör något så att de inte är tillförlitliga i mitt fall. Jag menar, i alla fall graviditetstestet funkade ju vid förra graviditeten.
En skillnad nu är ju att jag äter annorlunda och väger lite mindre. Jag är absolut inte mager eller hårdbantar (ägg- och baconfrukost!) utan väger 77 kg istället för 82 kg förra befruktningstillfället. Däremot äter jag inte så mycket kolhydrater, men jag äter dock en del, som frukt och en och annan knäckemacka och grönsaker. För att inte tala om på semestern då jag åt fajitas och baguette. Man fäller ju ut ketonkroppar i urinen om man äter stenhårt low-carb men det gör ju inte jag. Så jag tycker inte att dessa skulle kunna påverka testen, direkt. Och inom sjukvården vet de inget om det utan förmanar en bara att inte banta (vilket jag inte gör, jag har inte gått ner i vikt på ett halvår.)
Vad har ni för erfarenheter? ad tror ni? Och vet ni någon annan man kan fråga?