Är det verkligen så underbart?

[Naggur]

Sv: Är det verkligen så underbart?

jag tyckte precis som du.

räd för att nåt skulle va fel, illamående, smärta lite här å var, ben å fötter fyllda med vatten, jobbigt att röra sig, hade typ 3 plagg att ha på sig å man va för snål för att handla nytt så man kände sig alltid som en lodis=)

Men visst fanns de bra saker med det åxå såklart. men underbart kan jag inte påstå att de va=) Men värt det!!!

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag mådde aldrig illa under någon av mina 3 graviditeter.
De 2 sista var dock bökiga med hotande förtidsbörd, smärtsamma sammandragningar från vecka 20 och barn som inte mådde så prima.
Dock hatade jag det varje gång.

Graviditet är ett j-la skit.
Och mina barn var ändå noga planerade och önskade i förväg.

 

[havreflinga]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Kvinnor som säger att de skulle kunna vara gravida jämt. Att det är sååå underbart. Jag fattar ingenting.

Fast det är väl ändå ganska få som säger så? De flesta jag känner tycker det är mer eller mindre besvärligt att vara gravid.

Fast man glömmer fort! Bara några månader efter sonen fötts började jag bli sentimental och längtade efter att vara gravid igen. Jag ville uppleva allt en gång till. Nu är jag gravid, som jag längtade efter, och visst är jag glad...men det är ingen njutning precis...

 

[Tajger]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Vara gravid är härligt. Nu är det ett antal år sedan, men med fyra barn tror jag att jag kommer ihåg hur det var. Känslan av att vara speciell, livet man bar på, hur min man älskade den goa magen. Men, man ska ju ta hand om dem i så där 20 år sen, så man kan ju inte samla på sig hur många som helst. Och så finns det ett liv efter barnen, har jag hört.snart är vi där...

 

[merman]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Gällde det bara att vara gravid - då skulle jag nästan kunna ha det som ett permanent tillstånd.
Jag mådde som en prinsessa - kände mej vacker och stark.

Däremot förlossning. Jag minns när jag gick där andra gången på bb och vankade i korridoren och tänkte:hur kunde jag vara så dum att jag utsatte mej för detta en gång till.
Men sedan när barnen var födda

merman
(som sitter och minns med ett fånigt leende på läpparna)

 

[Pepinos matte]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag har tre barn och alla tre graviditeter var hemska, spydde som en räv i 6månader med första för att sedan få ischias, spydde med andra och tredje med och med tredje rejäl foglossning som grädde på moset. Men de var det ju värt när de sedan kom ut Annars hade jag väl inte gjort om det två gånger till efter den första...

 

[Flyttfogel]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Även om jag mått/mår ganska piss av graviditeten så måste jag berätta om min bästa vän som fick sitt första barn nu i maj.

Hon hade en sån där underbar graviditet! Hon har aldrig mått så bra, tillståndet var underbart, hon kunde gå längre promenader fram till ca 2v innan förlossning, kunde som mest må liiiiiite, liiite illa efter frukost men det gick över efter ca 10 min sängläge. Foglossningar har hon bara hört talas om och halsbränna vet hon inte vad det är.
Dessutom var hon på ett strålande humör och fick världens tålamod o hade överseende med allt o alla. Lite vatten samlade hon på sej i slutet så hon inte kunde ha förlovningsringen på sej och en liiiiiten bristning uppenbarade sej på magen men det var nog oxå allt.

Så olika det är! Jag beklagade mej o hon bara strålade. Å andra sidan kämpade dom med att bli gravida i 5år med otaliga misslyckanden o besvikelser så det underbara tillståndet missunnar jag henne inte alls, bara glad över att hon mått så bra hela vägen. Våran bäbis är mer av en "oj, hoppsan!" o kom till bara efter några månader sen jag o sambon blev tillsammans, så jag får vara glad åt det istället, att det gick så lätt

 

[samtson]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag trivdes heller inte som gravid. Med dottern mådde jag dåligt mer eller mindre hela tiden. Med sonen var det lite bättre, men fortfarande inget rosa skimmer.

FÖDA barn var däremot häftigt och det kan jag tänka mig göra flera gånger - trots att det gjorde djävulusiskt ont.... Men gravid? Nej inget för mig att se fram emot.

 

[Mammadutt]

Sv: Är det verkligen så underbart?

vecka 18-34 var underbara resten hade jag gärna sluppit.... hade foglossningar, ischias i kläm (värst), spydde, gick upp som ett AS, samlade vätska (20 kg vätska typ), finnig, tuttarna gick från D till H (!!!) - kupa, fötterna gick från strl 39 till 43 (!!!!) vätskefullda visserligen, hemorojdern, förstoppning varvat med "tarmvred", halsbränna, migrän, kissa 2 ggr/timmen dygnet runt... nä fy vad mkt jobbigt med att va gravid... MEN när lille barnet sprattlar första ggn eller man får se på UL första gången då glömmer man allt.

 

[Trygg]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag har inte varit annat än gravid de senaste åren känns det som.

Har fått barn mars-03. Missfall nov-03. Fick barn jan-05. Sen i maj -06. Missfall -07

Får havandeskapsförgiftningar och med den senaste även foglossning. Halsbränna och restless legs mm mm. Känner mig ful, fet och otymplig och trött!

M a o är det en ren pina att vara gravid!

Men ALLT det är glömt i samma sekund som bebisen har kommit!

Men hade jag varit en snuskigt rik amerikanska så hade det fått bli embyrotransfer nästa gång helt klart!

 

[CillaW]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Sådär nånstans på mitten, säg månad 5-7, var det ganska ok att vara gravid. Jag mådde hyfsat, var inte så trött lägre, magen började synas och fötterna var fortfarande normalstora.

Annars var det inte så skoj med trötthet och illamående (klarade mig utan att spy, men mådde ganska illa andra gången) i början och bökig mage, foglossningar (andra gången) och svullna fötter i slutet.

Att ha barn däremot, det är bara fantastiskt.

 

[Angelina]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag har varit gravid två gånger och haft ganska lite komplikationer (nja andra grav hade jag foglossning). Ändå vill jag inte vara gravid igen, det är jobbigt och inte speciellt rosenskimrande. Ska det bli en nummer tre önskar jag beställa en 1-åring.

Jag är dock glad att jag genomgick dessa jobbiga 18 månader + tillhörande förlossningar för jag älskar mina barn över allt annat!!!

 

[squirlett]

Sv: Är det verkligen så underbart?

.....

 

[elmelts]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Min första graviditet var underbar, inget illamående ingen ont. Andra var lite illamående och lite foglossning. Tredje mådde jag illa första 4 månaderna och sjukskrevs i v 12 för foglossning. Kunde knappt förflytta mig i slutet. Nu är min minsta dotter snart 4 år och vintern när hon var 2,5 år så släppte foglossningen. Så i över 3 år hade jag ont och kunde inte gå mer än på plana vägar.

 

[nevin]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Nej, inte fan är det underbart hela tiden inte..... Som du säger, det är mysigt när man känner de små puffarna inifrån magen, som sedan utvecklas till rena misshandeln

Rädd för att det ska hända något, trött jämt, känner inte igen sig i spegeln, spyr, mår illa, kan inte äta, har ont i kroppen, orkar inte gå ut med hunden, svårt att andas, kramp i vaderna så man får ont i flera dagar, tappar hår, är yr nästan jämt, ser svarta prickar i stort sett hela dagen, måste låta bli mina fina klackskor............ osv.


Men kvällarna är mysiga, att ligga på rygg med värmekudden under sig, och känna hur han rör sig därinne! Det är värt dagarna!

 

[fiaskurken]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Varför gjorde du inte abort??Du måste ju ändå vara beredd på vilket ansvar det är att bli mamma.
Du kan ju inte mena att du LEVER för hästarna , barnet måste ju komma i första hand??

Men snälla du:smirk:Självklart kommer barnet i första hand, men jag anser inte att jag riskerar dess liv för att jag fortsätter med hästarna, även om jag vet att du har uttryckt det så i andra trådar.

Jag har en far till barnet, vi ska dela allt ansvar. Är medveten om att jag kommer få pussla med tiden men inte säger jag upp hela mitt gamla liv och identitet för att vi ska bli en till i familjen.

Är det dessutom inte så, att du både harn och häst

 

[fiaskurken]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Fast det är väl ändå ganska få som säger så? De flesta jag känner tycker det är mer eller mindre besvärligt att vara gravid.

Jag har faktiskt bara 1 i min bekantskapskrets som har klagat över sin graviditet, och hon tyckte det var mest jobbigt att inte kunna rida när magen blev för stor. Resten säger att de skulle kunna vara gravida jämt

 

[fiaskurken]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Men det finns ju inget som hindrar att man har intressen vid sidan av familjen. Vi har hästar, hund, katt, höns och ett engagerat liv i sonen och hans skola och aktiviteter. Det ena utesluter inte det andra - absolut inte.

/Åsa

Jag vet inte hur Fettso har det i sin familj, men i min är det ett gemensamt beslut att jag ska fortsätta med hästarna,precis som min sambo ska fortsätta med sin jakt. Jag har dessutom hästarna hos min svägerska som ställer upp med hjälp och ridning till 100 %.

 

[Björk]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Är det ingen som känner som jag,tycker alla att det är så mysmysigt att vara gravid?

ää, jag vet inte. Det är mysigt på ett sätt, men till stor del så tycker jag att jag känner mig faktiskt mest som vanligt nu. Är också i v21 nu. Jag har hittills mått rätt bra. Liiiite illamående de första månaderna och väääääldigt trött. Men nu känner jag mig rätt normal. Fast magen är stor; många tror att jag är typ i 6:e eller 7:e månaden redan. Så man undrar ju var det ska sluta. Den är ännu så länge inte "ivägen" så värst.

Så; jo, visst är det fantastiskt att något växer därinne; speciellt nu när jag kan börja lokalisera små rörelser. Men i övrigt: mja, jag är ju jag och samma person som vanligt.

 

[Björk]

Sv: Är det verkligen så underbart?

1. Att för första gången i mitt liv känna mig begränsad av min kropp.

Jo, just, den känslan har jag fått känna på häromdagen! Vi har varit på en liten kortsemester och gick då en naturstig vid en ravin med spångar, trappor osv. Sambon har alltid förut varit en stor latmask som inte har kondis för fem öre, men har nu börjat röra på sig mer och fått kondition. Och för mig är det tvärtom: jag har varit alldeles för lat under mina första graviditetsmånader och tappat massor i kondis mot förut. Så jag kände mig som en heffaklump som knappt kunde gå den där korta lilla gångstigen. Klumpig och stor. Men både jag o sambon skrattade mest åt det hela. Han kände sig pigg och fylld av ork och jag fick stanna halvvägs upp i vissa trappor för att pusta.