Är det verkligen så underbart?

[IrpaSnirpa]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Det skulle kunna vara jag som skrivit det du skrev.

Min mage ser ut som fan, den är stor och otymplig, ryggen tar stryk.. Jag går på toa ungefär en gång i timmen på jobbet, oftast endast för att bara klämma ut tre fyra droppar.. Mycket störigt.

Jag har problem med händerna, skall in på nervtest på måndag och sedan förmodligen operation, jag har börjat få kramper i vaderna på nätterna, första gången fick jag panik och skrek bara rakt ut, det gjorde så in i helvete ont, min sambo fick också panik för jag visste inte vad som gjorde ont och inte heller sambon. Kramperna höll i sig i en timme, när det väl la sig så var det träningsvärk i tre dagar.

Jag har för högt blodtryck, är inne på kontroller varje/varannan vecka och har lämnat mer blodprover än vad jag har blod..

MEEEEN!
Det är mysigt när den sparkar, när jag och sambon ligger och planerar vad vi skall införskaffa (äntligen har han släppt lite) så känner jag bara en lycka, och ännu större lycka är det när den på samma gång sparkar..

Det är vår bebis därinne, men jag har inga planer på att vara gravid en gång till.. Bebisen hade sin chans att få ett syskon, men det var ju bara en däri, istället får den chansen att bli vår lilla guldklimp.

 

[doglover]

Sv: Är det verkligen så underbart?

man känner sig fet och klumpig, har ont överallt, svullna fötter, kläder som inte passar, bredare röv, förändrat humör, ingen sexlust, hård spänd mage, sura uppstötningar konstant, ryggvärk plus en massa mer. tro mig, jag vill kunna njuta av en god middag, men det går inte så särskilt bra. är i v 33 å bebis ta all plats där inne.... man känner sig svag pga vitamin och järnbrist.
men det är ju ändå underbart med allt det som bebis hittar på där inne....

 

[Stoppard]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag spydde i fem veckor, var pigg som en zombie
och det kändes som brösten var fyllda med lava och
tänkte att det här är första och sista gången jag
gör detta.
Sedan gick det åt h*lv*te i v. 13-14 och nu längtar
jag efter att borra ner huvudet i toan, gråta av trötthet
och värkande bröst. Tänker inte gnälla en enda gång
utan vara tacksam för varje dag som jag mår pest!

 

[TinyWiny]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Man kan väl säga att man är "bra" på olika saker

Jag är super dålig på att vara gravid

Första barnet var det ganska "lugnt" visst illamående, kissade jämt från v. 8-16 låg inne för att njurarna inte orkade i olika omgångar och ont i ryggen, gick på gymnasiet då och ergonomiska stolar vad är det?!
Sen tyckte han att det var trångt därinne så i v. 32 skulle han ut men det fick han inte
Hade jättemage och kunde inte knyta skorna ens...
Sen gick jag över istället med fem dagar!

Barn två gick jag ner 7kg med mådde "lite" illa
Fick ligga still från v. 20 då hon tyckte at det var dags att komma ut redan då...gick på specialist mödravård varje vecka eftersom sonen tog en "stund" på sig att komma ut och var så stor...
hon föddes i v.33 plus fyra med akut snitt...min "mage" syntes inte ens! hade mina vanliga kläder hela tiden, kunde inte få igen knappen de sista två veckorna...det var JÄTTE TRÅKIGT!!!!

Så jag är super dålig på att föda barn med!

Men amma kan jag

Och vara mamma!!!

Har en kompis som när hon är gravid knäpper upp knappen i jeansen i slutet av graviditeten sen åker hon in, föder, drar på sig jeansen som då sitter perfekt tar bebben på armen och åker hem!!!!!!!!!!!! varenda gång! hon har sex stycken nu
Men hon "kan inte" amma....

Så alla är bra på något!!!!!!!!

 

[TinyWiny]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Glömde ju!!!!

Det är värt varje sekund

Jag skulle gå igenom det hur många gånger som helst för att få mina barn

 

[lovmammi]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag har precis som du, mått riktigt dåligt de första 16 veckorna, jag har haft ont av foglossning m.m. Men jag tror jag påverkas väldigt mycket av hormonerna som rusar runt i kroppen för jag mår väldigt bra av att vara gravid. Håret och hyn blir fantastik, jag blir mycket mer harmonisk, både under graviditeten och under tiden jag ammar. Så därför hör jag till dem som säger att jag älskar att vara gravid (fast jag har lovat mej själv att inte utsätta mej för det igen, pga illamåendet den första halvan av tiden)
Även min man har sagt, när han tycket att jag är lättirriterad, att nu är det nog dags att du blir gravid igen så du lugnar ner dej

 

[Basilika]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Din graviditet skulle jag inte vilja ha. Men om du hade haft någon av mina hade du förstått vad vi som prata om menar när vi säger att vi skulle kunna vara gravida jämt bara vi slapp ta hand om spädbarnen efteråt

 

[fiaskurken]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Skönt att höra att alla inte har det tokjobbigt iallafall
På vägen till jobbet imorse kom det plötsligt kaskadspyor över hela framsätet,över kläder och hela skiten. Kravlade mig ur och stod på knä vid vägkanten och kände mig sååå så fräsch när bil efter bil åkte förbi och fick studera mina uppkastningar:smirk:

 

[Basilika]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Stackare men tur som är är det inget kroniskt symptom

 

[mino]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag mådde dåligt fysiskt (många sammandragningar) och var sjukskriven sista 1,5 månaderna. Däremot mådde jag bra rent psykiskt. Det var som om det låg ett gräddlager runt mig som gjorde att tillvaron inte riktigt tog på det sättet det brukar göra. Bla höll jag en presentation på en stor konferens i Paris och det bara slank igenom, i vanliga fall hade jag varit mycket mer nojjig kring det än vad jag var då.

 

[Roheryn]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag tyckte inte det var ett dugg mysigt. Jag mådde bra, och hade inget att klaga på, men jag tyckte bara att det var en lång transportsträcka, som gärna hade fått gå fortare.... Och det var jätteskönt när barnet väl kommit och magen var borta! Säga vad man vill, men en gravidmage är ivägen nästan oavsett vad man skall göra, och jag tycker nog inte att det roliga börjar förrän barnet är fött....

 

[FeelingGreen]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Tänk så olika det kan vara!

Jag mådde jättebra under mina graviditeter (bortsett från illamående de första 3-4 veckorna) Då är det ju lätt att tycka att det är underbart.

Förlossningarna gick också jättebra.

Båda döttrarna hade kolik i många långa månader...
De var nästan ständigt sjuka de första åren...

Ibland tror jag att det jämnar ut sig i långa loppet.

 

[Freddie]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag tyckte att det var fruktansvärt tråkigt, tungt och enerverande att vara gravid, men förlossningen var fantastisk åtminston .