Adoptivhund vägrar gå ut

[Kajsalisa]

Jag hade heller inte gått ut med hunden den första tiden.
Sen vet jag inte riktigt vad ni har för förväntan med hundägandet, men ni får nog vara beredda på att det kanske inte går att rasta/promenera normalt på flera månader eller tom år. Vissa kommer aldrig över det. En släkting till mig köpte hund från ett rumänskt rescue och den hunden var sån hela livet, tyvärr. Den lärde sig att rasta sig på tomten men ville sen direkt fly in igen.

Håller såklart tummarna att det släpper för er, men jag hoppas att rescuet har varit ärliga med vad ni eventuellt kan förvänta er för jobb/liv tillsammans med hunden.

Försök att leka och mysa inne i hundens takt för att bygga relation så den har någon att luta sig mot när ni börjar gå ut igen

Lycka till!

Stackars djur ,är det ett värdigt liv verkligen

 

[linnsan]

Stackars djur ,är det ett värdigt liv verkligen

Nej, det tycker inte jag heller...

 

[dobbis]

Stackars djur ,är det ett värdigt liv verkligen

Nej

 

[Luff]

Det är verkligen dags att det görs en undercoverstory om dessa rescuebedrägerier.

 

[Kajsalisa]

Det är verkligen dags att det görs en undercoverstory om dessa rescuebedrägerier.

Har gjorts några gånger den första redan för 20 år sedan. Gällande julie rescue

 

[Ginne]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Min sons hund (rescue från Ryssland) var på samma sätt. Jätterädd utomhus. De bor i Stockholm så mycket liv och rörelse när de gick ut. De var rädda att de aldrig skulle få ordning på henne, utan bli tvungna att omplacera. Rädd att träffa människor var hon också. De var hos oss på landet en del under sommaren och det blev bättre och bättre när hon fick lära känna några få nya människor och miljöer i lugn takt. Idag går hon på hunddagis i Stockholm och fungerar hur bra som helst. Med tid och tålamod har hon blivit en helt underbar liten hund, men det tog ett tag att komma dit.