....

[lillamyggan]

Sv: ....

 

[lillamyggan]

Sv: ....

Men herregud!!!!


jag blir så arg så jag tror jag....

 

[Ginne]

Sv: ....

Att barn drar till med "för det har min mamma sagt" är ett oerhört vanligt fenomen och det stämmer oftast inte att mamma sagt så som de påstår. Det är antagligen så att de tycker att de lägger lite mer tyngd och auktoritet bakom sina ord när det är "mamma som säger". För hur mycket auktoritet har ett litet barn på 4-6 år själv? Det kan ju även mycket väl vara så att barnet fattat att det gör fel och därför tycker att hon måste luta sig mot en vuxens ord för att inte "tappa ansiktet".

 

[meodeo]

Sv: ....

Jag håller med en tidigare talare om att barn hör vad dem vill höra och att mamman kan ha pratat om nåt helt annat. Min pappa sa alltid: "Gör som jag säger, inte som jag gör..."
Ibland borde det vara lagligt med lite aga iallafall.
Ta ungen i nackskinnet och skaka om den lite!

 

[Lena_B]

Sv: ....

Tänk vilket liv det blivit om någon här tyckt att man skulle sparka, slå och skälla på tex en ettårig häst som uppfört sig illa mot en katt. Men det är tydligen skillnad på hästar och barn. Hästar föds goda, uppför de sig illa har de hantarats fel och de måste man gå väldigt varsamt fram med och framför allt aldrig ge dem en propp.

Är det så att i alla fall vissa barn föds så elaka och man mer eller mindre tvingas sparka djävulskapet ur dem eller hur resonerar ni? Felhanterade barn får/måste man ruska eller slå?

(Även om jag svarar på det sista inlägget riktar jag mig till de flesta på den här tråden)

 

[meodeo]

Sv: ....

Jisses! Det är ironiskt sagt från min sida i alla fall...
Om inte annat så är det ju så att en unge förstår ju (förhoppningsvis!) när man säger åt den att nu har du gjort det felet. En häst förstår ju oftast bara ATT den gjort nåt fel men inte VAD. Vi belönar och risar våra hästar möjligen lite försent så hästen inte vet vad den gjort bra eller dåligt, för det har den glömt då.

 

[hape89]

Sv: ....

men det är ju inte barnens fel, det är ju oftast föräldrarnas, tänk på hur många ungar det finns som inte kan hanter djur, dra dom i svansen, å tror att det är leksaker, jag tycker personligen att det ingår i barnuppfostran å lära barnen umgås med djur,
har haft ungar som har varit å hälsat på hemma, som har börjat slita hunden i pälsen, resultatet av det är ju att hunden blir sur. å så vart mamma arg å sa at hunden var folkislken. så jag lyte upp unge gav den till mamma å sa att hon kunde ta sin jävla unge å dra, för min hund var det inget fel på..

sen den har då hon inte nämnt något om hunden till mej, å ungen är LIVRÄDD för min snälla hund, undra vad mamman har sagt om den??

 

[citron]

Sv: ....

Nej det är föräldern man ska ta i nackskinnet och skaka om,för det är i den åldern föräldrarnas fel om barnet inte kan skilja på rätt och fel.
/Tesso

 

[Alana]

Sv: ....

Och jag kan krasst konstatera att somliga borde aldrig tillåtas att skaffa barn... annat är det om man ska adoptera å inte ens då blir det rätt alla gånger

 

[ainasoja]

Sv: ....

Tyvärr så är det inte så lätt! Min son är uppvuxen med djur runt sig men ändå så lyfter han kattungarna upp och ner och låter dom åka rutchkana på parkettgolvet.

Jag förklarar givetvis att man inte får göra så och varför jag har till och med varit så hård och sagt att om kattungarna ( 5 v ) bryter ett ben så måste vi ta dom till vetrerinären och avliva dom men det är inte alltid det hjälper.

Men till slut så ska det sitta att man inte får behandla djur så det är självklart men man måste hålla ögonen öppna och förklara gång på gång varför man inte kan göra si och så.

Anneli

 

[Priscilla]

Sv: ....

jag kommer fortfarande ihåg när jag var fem år (mitt första minne) och jag stängde in ett tiotal kopparormar i min lekstuga, utan nåt att äta eller dricka. jag tänkte väl att dom kunde bo där så kunde jag leka med dom. när mamma hittade dom blev jag helt förkrossad när hon sa att dom kunde ha dött och jag skämdes jättemkt.

barn kan inte veta sånt, även om man säger "katten får ont" så vet den kanske inte att man menar allvar.
ett annat minne som jag har var när min mamma var dagmamma och jag bet varenda dagbarn, minst tre om dagen tillslut bet mamma mig tillbaka, för att jag skulle få känna hur det kändes, och sen bet jag aldrig mer någon. hehe
jag tror fortfarande att vissa barn inte går att "tämja", och att det inte alltid är föräldrarnas fel på det viset. en pojke i min söndagsskolegrupp har varit i trotsåldern i sex år. såatte.

 

[ainasoja]

Sv: ....

jag kommer fortfarande ihåg när jag var fem år (mitt första minne) och jag stängde in ett tiotal kopparormar i min lekstuga, utan nåt att äta eller dricka. jag tänkte väl att dom kunde bo där så kunde jag leka med dom. när mamma hittade dom blev jag helt förkrossad när hon sa att dom kunde ha dött och jag skämdes jättemkt.

Det är så min son tänker han tror ju att katterna tycker det är roligt att hänga upp och ner och att åka rutchkana han menar såklart inge illa.

Barn glömemr så lätt och det känns väldigt mäktigt för dom att kunna säga att mamma har sagt även fast det är lögn. Så säger alla barn utan att det behöver vara sant.

Anneli

 

[knoppan]

Sv: ....

Ett så litet barn ska överhuvudtaget inte vistas på en ridanläggning utan tillsyn . Det är lätt hänt att h*n går in till "fel" häst, eller kommer ivägen om en häst blir skrämd. Att ungen är elak emot djur är ytterligare en anledning.
Föräldrarna förtjänar en stor skopa ovett, både för dålig fostran och för att dom lämnar ungen obevakad.
Dom vill ju att man ska ha "körkort" för att få skaffa hund.

 

[ainasoja]

Sv: ....

Kan du utifrån ett enda inlägg på Buke säga att ungen är ouppfostrad? Du vet inget om hur detta barn är uppfostrat överhuvudtaget och ett sånt litet barn ska man inte lita blint på allt som kommer ur deras munnar är inte sant!

Jag kan på min höjd tycka att det var oansvarigt att barnet var utan sin förälder men det behöver inte betyda att hon var där ensam eller att ingen hade henne under uppsikt!