Jag undrar egentligen varför jag ska envisas med att vara med på klubbtävlingar när jag ändå alltid åker därifrån med skämsmössan på mig? Ponnyn hoppade förvisso allt och krånglade inte precis även om han rev ett hinder med frambenen, men jag orkade inte hålla galoppen på honom hela vägen. Det blev t.o.m. ganska mycket trav, framförallt på slutet. Pust. Jag får börja löpträna igen om jag ska orka med sånt här.
Hon som hade skrivit upp sig som funktionär åt mig, fick ingen funktionärsroll, men kom dit ändå bara för att titta. Hon filmade min ritt och när jag såg filmen sen ville jag bara dra något gammalt över mig. Min sits är usel, men det känner jag ju även när jag hoppar. Men hur sjutton ska jag kunna rätta till det när jag inte har så stora möjligheter att träna hoppning?
Jag hade inga direkta förväntningar på stilprotokollet och när jag kastade en blick på det fick jag det bekräftat.
Känns ledsamt.
På eftermiddagen åkte jag till fröken frieser. Vägen som jag brukar rida på var stelfrusen och täckt med en skithal isskorpa. Hon har bara traktbrodd så det blev lite "bambi-på-hal-is-känsla". Dessutom hade jag svårt att få fram henne i början. Drygt. Jag red bara en bit på vägen innan jag vände tillbaka för att rida på gärdet vid stallet. På slutet var hon mjuk och fin, men det tog ju ett tag att komma dit.
Efter ridningen bjöd hästägaren på fika med glögg, pepparkakor annat gott. Tyvärr var hon själv tvungen att dra iväg lite akut, men hästarna och fåren var också trevligt sällskap.
Hon som hade skrivit upp sig som funktionär åt mig, fick ingen funktionärsroll, men kom dit ändå bara för att titta. Hon filmade min ritt och när jag såg filmen sen ville jag bara dra något gammalt över mig. Min sits är usel, men det känner jag ju även när jag hoppar. Men hur sjutton ska jag kunna rätta till det när jag inte har så stora möjligheter att träna hoppning?
Jag hade inga direkta förväntningar på stilprotokollet och när jag kastade en blick på det fick jag det bekräftat.
Känns ledsamt.På eftermiddagen åkte jag till fröken frieser. Vägen som jag brukar rida på var stelfrusen och täckt med en skithal isskorpa. Hon har bara traktbrodd så det blev lite "bambi-på-hal-is-känsla". Dessutom hade jag svårt att få fram henne i början. Drygt. Jag red bara en bit på vägen innan jag vände tillbaka för att rida på gärdet vid stallet. På slutet var hon mjuk och fin, men det tog ju ett tag att komma dit.
Efter ridningen bjöd hästägaren på fika med glögg, pepparkakor annat gott. Tyvärr var hon själv tvungen att dra iväg lite akut, men hästarna och fåren var också trevligt sällskap.
