3-årstrots..

[Nillizan]

Ja, som rubriken lyder så har min goa son kommit i en jättejobbig period som jag inte vet riktigt hur jag ska hantera.
Han har dessutom börjat sluta att sova middag, kan sova något men händer bara någon gång per vecka. Vet inte om det har något samband?
Han är riktigt jävlig mot mig, inte lika fullt mot sin pappa. Vi bor dessutom brevid mina svärföräldrar och de har han aldrig gjort något mot (utbrott etc.).
Senast igår var nog den värsta dagen den här veckan. Han höll på att göra sönder farmors vattenkanna mitt framför farfar (farfar säger inget, som vanligt...) och jag ser detta när jag är nere i min trädgård och går upp och säger till sonen att han får inte göra så. Då triggar jag väl igång honom och han blir rasande på mig och försöker slå mig med vattenkannan. Jag säger till honom en gång till och det hjälper inte och tar då kannan ifrån honom och försöker lugna honom. Då får han tag i singel och kastar dem rätt i ansiktet på mig. Då blir jag arg på riktigt och tar tag i honom och säger att så får man INTE göra och går in med honom, så får han lugna ner sig. Så följde hela dagen. Till slut fick det vara nog. När han gjorde något dumt så fick han gå upp på sitt rum och lugna ner sig.
Har vid liknande situationer försökt avleda honom eller försökt förbereda honom långt innan om vi ska göra saker. Han springer mer än gärna upp till svärisarna och snabbt då när "mamma är dum". När inte jag gör som HAN vill... Han är inte dum och svarar mig att det vi tänkt göra kan vi göra sen.
Det värsta är ju att jag blir totalt motarbetad. Efter en situation med sonens kusin (4 år) var liiiite jobbig. Min son bankade en pinne på kusinens huvud, fortsätter och bankar trots hennes gråt och vedjan om att han ska sluta.
Jag blir helt förskräckt att se detta och säger ifrån på skarpen att så får inte han göra och tar pinnen ifrån honom och nu får han hitta på något annat. Då får jag svärfar på mig som försvarar sonen att han inte förstår och att vi ska låta det bero. Men herregud ska jag bara se på när min son slår sin kusin? Jag blev så upprörd att han ens kunde yttra sig så.
Men till min son och ja, hur ska man hantera detta? Han slåss, sparkas, "låtsatsskjuter" mot allt och alla (vad han nu fått detta ifrån) och gapar och skriker, tjuter och kastar saker. Men sen när dessa "stormar" går över är han så go kille, omtänksam, hjälpsam och trevlig.
Är jag inne på rätt spår? Tips och ideér mottages!

 

[Nillizan]

Sv: 3-årstrots..

På dagis går allt jättebra och har flera kompisar. Är där en jättego och trevlig kille som är framåt och levnadsglad.
Funderar på om man ska lägga in en vilostund mitt på dagen? För allt detta har kommit i samband med att han slutat sova lunch. Han har väldigt nära till gråten på em. mer än på fm.
Dessa utbrott har skett runt 16 och då är han helt slut.

 

[Golden_Heart]

Sv: 3-årstrots..

Det kan ju vara att han behöver liten sovstund fortfarande. Jag vet många dagis tycker det är super jobbigt med barn över tre som ska sova middag i vagnen. Men om barnet behöver någon halvtimme- timme så låt honom få det ifall han behöver det för att vara på bättre humör.
Vad har han för förmåner hemma? Datorn/spel/TV etc eller får vara hos mor/far-föräldrar? Är han dum så bara dra in på dem tills att han lärt sig sin läxa och bett om ursäkt. Självklart måste ni prata om det som hänt och du måste förklara etc.
Samlar han till något, tex lego/ playmobil etc? Gör veckopresentlista, förklara regler och vad som gäller. Är han snäll, skötsam och man behöver inte tjata så får han i slutet på veckan en del av något som blir något stort. Men är han dum så blir det inget.
Sedan får man bara inte ge sig, för så snart man ger sig en tum så har de övertaget. Hitta en annan väg, men resultatet måste bli den samma. En del barn behöver tänka till en stund över vad som har hänt innan de kommer och ber om ursäkt.
Slår han tex med napp, snuttis, leksak, så ta bort saker och han får inte tillbaka dem förrän han ber riktigt snällt om dem.
Det är jobbigt när det bråkas, men slå bara döv-örat till och håll fast vid det du bestämt.
Hur stor tolerans tänker du ha? Ute bland folk och hemma, vart går gränsen.
Kan pappa gå in ibland i bråken och underlätta eller ta över?
Han testar dem och hur långt han kan drilla er!

 

[caballus]

Sv: 3-årstrots..

Låter inte som att det är själva 3-årstrotsen som är problemet... utan det att du känner dig motarbetad av svärfar ?

Kan ni vuxna prata ihop er, och komma på en strategi att hantera sonen när hans trotsanfall drar igång?

Trotsen går över, det är en helt naturlig fas då barnen själva försöker få autonomi över sina liv och sina beslut, och behöver få ta del av sina konsekvenser för att dra egna slutsatser, "mamma vet bäst" räcker inte riktigt längre till... Härda ut! Prata med sonen om de konsekvenser som hans agerande kan få, det funkar ibland riktigt bra att göra just så med min 3-åring. Ibland funkar precis ingenting

 

[Nillizan]

Sv: 3-årstrots..

Tack för ett klokt svar!

Jag har en noll tolerans om den sortens bråk som han nu har. Men som ni skriver så kan det vara bra med att dra in på förmånerna.
En gång drog vi in att åka bada (det är bland det bästa han vet). Det fungerade den gången, en annan var att vi gick ur affären när han kastade sig på golvet, han tycker om att hjälpa till att handla. Då fick han sitta med sin pappa i bilen.
Tyvärr så tycker svärfar att det handlar om prestige för våran del???? Försökte prata med sv.mor/far om detta, men var som att prata med två väggar. Enligt dem, så ska man inte göra så som vi gör. Jag tycker att man ska vara konsekvent, vad ger man annars för signal. Att det är ok ena dagen att slå någon och andra är det inte, snacka om förvirrande för sonen. . Man behöver inte vara konsekvent tycker de, han är ju bara 3 år??? Vi skulle ignorera beteendet.
När ska man börja då? Är det inte nu om något man ska stoppa barn som slåss?
Ens handlande och agerande måste få konsekvenser. Så kommer det ju att vara hela hans liv.
Inte lätt när två som alltid vet bäst i allting alltid ska åsikter om precis allting man gör.

 

[Nillizan]

Sv: 3-årstrots..

Kloka svar, menade jag!

 

[Speciella_tina]

Sv: 3-årstrots..

Det kan ju vara att han behöver liten sovstund fortfarande. Jag vet många dagis tycker det är super jobbigt med barn över tre som ska sova middag i vagnen. Men om barnet behöver någon halvtimme- timme så låt honom få det ifall han behöver det för att vara på bättre humör.
Vad har han för förmåner hemma? Datorn/spel/TV etc eller får vara hos mor/far-föräldrar? Är han dum så bara dra in på dem tills att han lärt sig sin läxa och bett om ursäkt. Självklart måste ni prata om det som hänt och du måste förklara etc.

Det tror jag inte alls på. Konsekvenser för barn ska ske med direkten, på kvällen förstår inte barnet varför hen inte får spela, då är hen inte i den situationen längre. Då är det bättre att göra som TS gjorde och gå in med honom. Dels tog hon bort honom från den situationen så att han inte kunde fortsätta göra fel, och dels var det säkert tråkigt att tvingas gå in.Lärt sig en läxa, vilket oerhört tråkigt sätt att se på ett litet barn. Han är i en utvecklingsfas som antagligen är väldigt jobbig och frustrerande att gå igenom.


Samlar han till något, tex lego/ playmobil etc? Gör veckopresentlista, förklara regler och vad som gäller. Är han snäll, skötsam och man behöver inte tjata så får han i slutet på veckan en del av något som blir något stort. Men är han dum så blir det inget.

Jag anser inte att man ska prata om barn som dumma och snälla, för mig är barn snälla, men kan utan bättre förståelse göra dumma saker. Men då är det inte barnet som är dumt, och man måste lära barnet varför man inte för göra som det nyss gjorde Inte ha belönings och bestraffningssystem, som dessutom ligger så långt bort för barnet.

Sedan får man bara inte ge sig, för så snart man ger sig en tum så har de övertaget. Hitta en annan väg, men resultatet måste bli den samma. En del barn behöver tänka till en stund över vad som har hänt innan de kommer och ber om ursäkt.

Har övertaget? Skrämmande många på det här forumet som ser på barn som små maktgalna, maktmissbrukande konspiratörer.

Slår han tex med napp, snuttis, leksak, så ta bort saker och han får inte tillbaka dem förrän han ber riktigt snällt om dem.

Ber riktigt snällt? När Tuva slår mig med saker tar jag dem visserligen ifrån henne, men bara för att bryta beteendet. Sedan förklarar jag att det gör ont på mig om hon slåss, och att jag blir ledsen då. Sedan ger jag tillbaka saken, hon behöver aldrig böna och be.

Det är jobbigt när det bråkas, men slå bara döv-örat till och håll fast vid det du bestämt.

Varför måste man till varje pris hålla fast vid det man bestämt? Jag ser mitt barn som en kompetent individ, och om hon har ett bra skäl så ändrar jag mig gärna!

Hur stor tolerans tänker du ha? Ute bland folk och hemma, vart går gränsen.
Kan pappa gå in ibland i bråken och underlätta eller ta över?
Han testar dem och hur långt han kan drilla er!

Ts: Det kan säkert vara så att han blir trött, och då inte vet hur han ska göra, och då yttrar det sig så här. Om han somnar på kvällen trots vila hade jag provat låta honom vila lite.

Bestäm dig för ett par saker som är viktiga och släpp på de andra. Viktigt för mig är *inte slåss * hålla handen bland bilar * vara snäll mot djur *ha bälte på i bilen. De punkterna är jag stenhård på, andra tar jag som det kommer.

Förutom att förbereda sonen på vad ni ska göra, så försök att förbereda honom på hur du vill att han ska bete sig. Försök förklara varför han inte får göra vissa saker, t. ex. " du får inte göra så med vattenkannan, för då går den sönder, och då blir farmor ledsen" Fortsätter han säger du "gör du så en gång till tar jag den, då får du inte ha den"

Jag personligen är inte så mycket för att skicka in på rummet, jag tycker rummet ska vara en mysig plats, inte ett ställe man blir inskickad på som bestraffning. Däremot kan jag föreslå att Tuva går in dit om hon vill vara ifred.

 

[turbofling]

Sv: 3-årstrots..

Jag håller helt med dig.

 

[Freyja_bus]

Sv: 3-årstrots..

Håller med dig till fullo! Kunde inte skrivit det bättre själv

 

[Snyggve]

Sv: 3-årstrots..

Ts: Det kan säkert vara så att han blir trött, och då inte vet hur han ska göra, och då yttrar det sig så här. Om han somnar på kvällen trots vila hade jag provat låta honom vila lite.

Bestäm dig för ett par saker som är viktiga och släpp på de andra. Viktigt för mig är *inte slåss * hålla handen bland bilar * vara snäll mot djur *ha bälte på i bilen. De punkterna är jag stenhård på, andra tar jag som det kommer.

Förutom att förbereda sonen på vad ni ska göra, så försök att förbereda honom på hur du vill att han ska bete sig. Försök förklara varför han inte får göra vissa saker, t. ex. " du får inte göra så med vattenkannan, för då går den sönder, och då blir farmor ledsen" Fortsätter han säger du "gör du så en gång till tar jag den, då får du inte ha den"

Jag personligen är inte så mycket för att skicka in på rummet, jag tycker rummet ska vara en mysig plats, inte ett ställe man blir inskickad på som bestraffning. Däremot kan jag föreslå att Tuva går in dit om hon vill vara ifred.

Håller också med dig om det allra mesta. Men när vår 3-åriga son trotsar som mest så MÅSTE man bryta på nåt sätt, då går det inte att prata eller resonera med honom. Vi stänger förvisso inte in honom på rummet eftersom det precis som du skriver ska vara en mysig plats. Däremot får han gå och ställa sig i hallen tills han har lugnat ner sig och kan be om ursäkt.

Ska tilläggas att sonen även skickar ut oss föräldrar i hallen ibland när vi är dumma i hans mening. Självklart gör vi det då

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: 3-årstrots..

Så som du skulle behandla och bemöta en treåring skulle jag inte ens bete mig mot en tonåring. Jag blir mållös.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: 3-årstrots..

* KL *

Lästips är "Fem gånger mer kärlek".

 

[turbofling]

Sv: 3-årstrots..

När Emilia blir för jobbig brukar jag "stöta" bort henne, säger att jag inte vill leka med henne när hon gör så och vänder ryggen till/tar bort hennes händer när hon försöker ngt och helt enkelt ignorerar. Först blir det mkt skrik men ganska fort brukar hon lugna ner sig och vilja kramas (vilket hon såklart får då)

 

[Freyja_bus]

Sv: 3-årstrots..

Så gör jag oxå när My gör något dumt, som t ex att slå sin syster eller kalla henne (eller någon annan) för otrevliga saker. Typ "när du gör så/säger så vill jag inte leka med dig". Så fort My visar en vilja att göra på något trevligare sätt så är jag med på det direkt, aldrig att jag går och är "långsint".

 

[Squie]

Sv: 3-årstrots..

Då får jag svärfar på mig som försvarar sonen att han inte förstår och att vi ska låta det bero. Men herregud ska jag bara se på när min son slår sin kusin? Jag blev så upprörd att han ens kunde yttra sig så.

Jag tänker så här. Vad händer om du frågar svärfar när han tycker du ska gå in o styra av bråk? Ska ett barn förstå det av sig själv?

Av ren nyfikenhet..hur var det när han växte upp? Kan ju alltid fråga honom det, det brukar ge en blink om hur han blev uppfostrad och hur han ser på uppfostran.

Vet inte om det löser själva konflikten med svärfar..men vill man vara spydig går det alltid o ifrågasätta vems barn det är.

Sedan kan jag undra en annan sak..vad säger pappan i denna sak? Kan han prata med pappa sin?

 

[Golden_Heart]

Sv: 3-årstrots..

Så som du skulle behandla och bemöta en treåring skulle jag inte ens bete mig mot en tonåring. Jag blir mållös.

Exakt vad menar du med det?
Är det fel att vara konsekvent?
När jag skriver slå dövörat till så menar jag, att barnet får skrika en stund, den är förbannad, det går iväg murrar, efter en stund kommer de tillbaka, ber om ursäkt, man pratar om det och frågar lite enkelt om det inte hade varit lättare om de lyssnat direkt.
Jag kan också ibland när hon inte lyssnar, sätt upp henne på köksbänk, köksö, försöka få kontakt med henne så, få henne att lugna sig.
En del behöver skrika av sig en 30-45 min innan de ens är kontaktbara.
Alla är olika, och alla får man tar därefter.
Har man att göra med ett otroligt viljestarkt barn, kan man inte ge sig.

 

[Petruska]

Sv: 3-årstrots..

Har man att göra med ett otroligt viljestarkt barn, kan man inte ge sig.

TS skrev något om att hennes svärföräldrar tycker att det går prestige i det hela för henne och hennes man. Jag tycker inte att det riktigt framgår av hennes inlägg om prestige är inblandat, men jag tycker att det är väldigt tydligt att det verkar gå prestige i att "vinna" mot barnet för dig.

Vad är det att "ge sig" och vad är det för katastrof som händer om du gör det?

Jag tycker att Tinas inlägg är väldigt klokt och bra!

 

[Freyja_bus]

Sv: 3-årstrots..

 

[Sol]

Sv: 3-årstrots..

1. Vilken strategi ni än väljer, se till att du och barnets pappa är eniga.
2. Diskutera inte uppfostran med svärfar! Förklara för honom vad du och barnets pappa har för regler och att det är de som gäller när ni är med. Du kan säga att ni gärna vill att svärföräldrarna spelar med, men ni kan inte styra deras beteende. Om de väljer att strunta i era reglera när de har pojken själv, so be it. Barn lär sig att olika personer har olika spelregler.
3. Överväg att låta pojken sova en liten stund, se om det hjälper. Trötta barn blir ofta mer känslosamma.
4. Välj era strider. Bestäm er för vad som är viktigast att styra upp (tex. det här med att slåss).
5. Försök se till att konsekvensen av att inte göra som ni säger kommer omedelbart. Jag har en son som har ritat på väggar och golv 2 gånger. Konsekvensen kom omedelbart. Inga pennor eller kritor. Allt ritande sker under övervakning. Nu har vi släppt på det eftersom det har funkat bra. Vi gjorde samma sak med saxen när han hade klippt sönder en av sina böcker, bort med saxarna. Om han bråkar med de andra barnen ute får han gå in dvs. konsekvensen av att bråka med sina kompisar är att han inte får leka med dem.

Det är bra att försöka måla upp scenarion och ha på det klara vilka omedelbara konsekvenser som kan sättas in. Konsekvenserna har bäst effekt om de kommer direkt i samband med händelsen och är kopplad till den. Det är som med hundar, om hunden tuggar sönder din sko när du är på jobbet fattar den ingenting när du kommer hem 4 timmar senare och säger "Fyyyy Fido". Okej, barn kan man prata lite mer med, men principen är densamma. Små barn har inte förmågan att greppa konsekvenser som kommer långt efter beteendet.

När min grabb (också 3 år) är som mest arg spelar det ingen roll vad jag säger, han bara blockerar och skriker. Försöker jag krama honom eller bara ha en hand på honom för att försöka lugna honom slåss och sparkar han. I sådana lägen får han vara på sitt rum tills han lugnat ner sig lite. När han lugnat sig så pass det går att kommunicera med honom pratar vi, tröstar vi och säger förlåt.

 

[vindvissla]

Sv: 3-årstrots..

Jag håller också med dej, i allt!

Ts ganska ofta funkar.det med mitt barn om jag berättar hur man kan göra istället. Typ "nej du kan inte banka på kusinen med,en lastbil, titta här så kan vi bygga en gata i sanden till den och så kan du fråga kusinen om han vill köra traktorn" och så gör han det. Som att bråket var för att han inte hade rätt kommunikationsmedel.