2-åringar....

[havreflinga]

Sv: 2-åringar....

Intressant.

Hur har du lärt dig att vara så snäll mot dig själv?

Oj, oj... Den långa vägen. Jag fungerade dåligt och mådde dåligt. Med hjälp av andra människor som bollplank blev jag till slut den jag vill vara (och borde ha fått vara redan från början). Brytningen med mina föräldrar gjorde oxå väldigt mycket.

 

[Snurrfian]

Sv: 2-åringar....

För det första, du har en helt normal två åring, mina har varit likadan, nu är vi mer på väg mot treårs trotset och Elin är ialla fall inne i en relativt lugn period genimot oss, där är det tårar istället över kompisar och kompisrelationer...

Ang påklädning så har jag försökt att köra ett sammarbete, "kan du hämta din overall" "är det här din tröja" "kan du sätta på dig overallen själv?" Osv Det är roligare att klä på sig om man få försöka själva, jag brukar fråga om jag får hjäpa, och oftsat får jag det efter en liten stund. Det tar tid med det här sättet, men det blir en nöjdare unge... Lite frukt i bilen kan vara bra, vi har bara ett par minuter hem och där blir det mellis direkt.

Ang Pippi så har jag har jag en sådan oxå, tack och lov köpte jag samlingsboxen till Elin en födelsedag, det är sex olika pippi filmer och sen köpte jag en liten samlingsbox med Pippi på de sju haven och Pippi på rymmen till en långresa. Så vi kan växla lite, sen har jag även lyckats styra över lite på Emil för att få lite variation...

Vi kör stenhårt på kvällsrutiner, de är inte så långa men de hålls på! Gå på toa, borsta tänderna, sätta på pyjamas, gå upp till rummet, läsa saga, smöjra in mina torrisar till ungar, sitta vid/på Fredriks säng och sjunga ett par visor, när man ser att han har kopplat av och är på väg i sömn så kan man bara sitta tyst så brukar han somna. Elin kan egentligen somna utan att man är i rummet, men än så länge lägger de sig ofta samtidigt så hon får sällskap ändå.

Sen har vi nattstrul, Fredrik är inte alls sugen på att sova i sin säng hela natten och jag klarar inte av att ha honom i våran säng hela natten. Så jag går ett par gånger och lägger om honom på nätterna innan jag brukar ge upp fram emåt fyra och låter honom sova hos oss...

Men och det är något som jag har kommit till insikt med andra barnet, det går över! Han kommer inte att ligga i våran säng tills han flyttar hemifrån, han kommer att sova hela nätter, han kommer att sova på morgonen osv. Det kanske tar lite tid, men det kommer att lösa sig!

 

[Blixtra]

Sv: 2-åringar....

Blixtra, hur mycket låter du din son titta på tv/dvd?

Jag är ju en fanatisk tv-motståndare egentligen .

Men han får se Moraträsks musikdvd, han dansar och "sjunger" med och är så lycklig, när jag ex. byter på bebisen. Han tittar inte på ngt. mer.

Håller med om sömnen.

 

[Jossan]

Sv: 2-åringar....

Just det här med "normalt" är väl det jag inte fullt ut har accepterat.

Jag läser ju en del och har vid det här laget plöjt igenom rätt mycket litteratur om barnuppfostran, barnpsykologi/psykiatri, pedagogik osv. Både i min utbildning och pga av eget intresse.
Så någonstans tänker jag kanske att nu när jag kan så mycket, så borde jag inte ha några problem...?

Jag vill nog vara en perfekt förälder, och har kanske uppfattningen att om jag bara gjorde allt RÄTT så skulle jag inte ha några problem.

Detta förutsätter förstås att min utopi om ett liv med barn utan (alltför stora) konflikter existerar, vilket jag nu börjar betvivla...

Konflikter är en del av livet! Jag vet ju det! I teorin.
Men det är jobbigt, för det KÄNNS verkligen som ett nederlag.

Borde jag inse att det ÄR såhär, oavsett hur bra förälder man är?

(Ja, jag har en del issues angående föräldraskapet. Vissa säger att det upptar för mycket av min energi och det må så vara. Men mina barn och min roll som mamma är verkligen det absolut viktigaste i mitt liv! Men pga av min osäkerhet är jag rädd att jag i all min goda vilja lägger för mycket börda på barnens axlar...)

 

[Jossan]

Sv: 2-åringar....

Våra barn tittar inte heller på vanlig tv utan bara på dvd, så man har i alla fall full kontroll på VAD de tittar på.

Mora träsk har jag funderat på, det uppmuntrar ju till lek och dans


Kanske får bli en julklapp!

 

[bathory]

Sv: 2-åringar....

Som far till den 2-åring det diskuteras om samt sambo till den oroliga mamman vill jag verkligen tacka alla för den fina respons denna tråd har fått. Väldigt lärorikt att läsa hur andra föräldrar hanterar olika situationer.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: 2-åringar....

*Pippi är inte den sämsta förebilden hellre Pippi än en Turtles

Jag är livrädd för Pippi, tycker hon är en hemsk förebild för småbarn, däremot för 5-6 åringar som förstår lite mer.

Jag har en kompis vars dotter är besatt, hon tror att hon kan göra allt som Pippi gör, dvs lyfta hästar osv.

Min bror trodde han var Hulken när han var liten, han tog sats och rusade med full fart rakt in i hus med huvudet före. "Fö,fö ja kan knocka ner det där huset därborta" sa han.

Jag är väldigt skeptisk till att låta barn få tv-figurer som förebilder.

/A, pedagog och förstagångs mamma

 

[Sevlan]

Sv: 2-åringar....

Våra läggnings rutiner är så här:
(det är det som funkar just nu )

* Kvällsmat äter vi runt 17-17.30
* sen är det fri lek och bus med pappa fram till 18.30.
* Sen brukar vi varva ner framför tv:n från ca 18.30-19.00
(han får välling här om han vill men det är inte alltid han vill det)
* Sen runt 19.00 duschar vi,
* Sen går vi upp till hans rum, han går och kissar, han får själv ta på
pyjamasen och sen kryper han ner i sängen.
* Vi gosar en liten stund, sen säger vi godnatt till lampan och till alla
gossedjuren och sen säger jag godnatt till honom och sen går jag
ut,
* stänger dörren så att det bara står lite på glänt och säger
godnatt igen och säger att jag går ner till pappa en stund.
* sen sover han runt 19.45/20.00
* Sover fram till ca 06.30 då han oftast kommer självmant över till
våran säng och sover där till 07.30 då vi går upp.

Är han ledig från dagis så sover han gärna till 08.00,
Så gör vi, och för oss funkar det.

 

[Mammadutt]

Sv: 2-åringar....

låter helt normalt känner igen mig i allt... dottern blir 2 den 1 januari

 

[bathory]

Sv: 2-åringar....

Jag är livrädd för Pippi, tycker hon är en hemsk förebild för småbarn, däremot för 5-6 åringar som förstår lite mer.

Jag har en kompis vars dotter är besatt, hon tror att hon kan göra allt som Pippi gör, dvs lyfta hästar osv.

Min bror trodde han var Hulken när han var liten, han tog sats och rusade med full fart rakt in i hus med huvudet före. "Fö,fö ja kan knocka ner det där huset därborta" sa han.

Jag är väldigt skeptisk till att låta barn få tv-figurer som förebilder.

/A, pedagog och förstagångs mamma

Jag är beredd att hålla med till viss del, att Pippi skulle vara en HEMSK förebild tycker jag är lite överdrivet men i viss mån så kanske det inte är den allra bästa förebild ett barn kan ha. Tänker främst på allt bus vår lilla pippi trots allt ställer till med.

 

[Sar]

Sv: 2-åringar....

Jag är livrädd för Pippi, tycker hon är en hemsk förebild för småbarn, däremot för 5-6 åringar som förstår lite mer.

Jag har en kompis vars dotter är besatt, hon tror att hon kan göra allt som Pippi gör, dvs lyfta hästar osv.

Min bror trodde han var Hulken när han var liten, han tog sats och rusade med full fart rakt in i hus med huvudet före. "Fö,fö ja kan knocka ner det där huset därborta" sa han.

Jag är väldigt skeptisk till att låta barn få tv-figurer som förebilder.

/A, pedagog och förstagångs mamma

Där har jag svårt att hålla med. Jag tycker Pippi i mångt och mycket är en bra förebild, hon är självständig, orädd, snäll och vågar vara annorlunda. Hennes beteende gör också att man får mycket att prata med barnen om, t.e.x. Pippi får hoppa på bordet hemma hos sig men så gör vi inte hos oss.
Hon uppträder också i så många vitt skilda miljöer (tivoli, fartyg, kafferep, marknader, cirkus etc) som ger tillfälle till reflexioner.
Jag tror det viktiga är att prata med sina barn och inte lämna dem ensamma med ett gäng filmer.

 

[Bellami4]

Sv: 2-åringar....

Konflikter blir det när man har barn, om massor av saker. Sen går det att välja lite vilka strider man vill ta och vilka som är mindre viktiga. Jag håller tex stenhårt på sovrutinerna men om vi blir sugna på daim en vanlig tisdag så äter vi det.

Någon sa nångång till mig att "jag skulle tänka mig att jag är en hockeysarg som ska stå emot alla tacklingar" från barnen när de prövar sina gränser.

 

[skogsridmulle]

Sv: 2-åringar....

Men jag upplever ändå att det är stor variation på HUR STARK vilja olika barn har och med vilken styrka de visar den.

Neo är vansinnig varje dag när jag hämtar på dagis (vill INTE gå av cykeln, vill INTE ta av reflexvästen, vill ABSOLUT INTE sätta sig i bilen (och defintivt inte utan att ha hoppat lite i den stora vattenpölen med gympadojjorna på först)...

Sen följer en bilfärd hem med skrik och tandagnisslan varpå mamma inombords får ett nervöst sammanbrott. Hela min kropp skriker VAD ÄR FEL???

Det är verkligen inte naturligt för mig med saker som bara "ska" vara på ett visst sätt. Jag kan hantera nästan allt, bara jag vet vad som är fel. Har jag bara ett konkret problem är jag snabb att hitta effektiva lösningar, det som gör mig frustrerad är NÄR JAG INTE VET!

Jag antar att det är biologiskt. Vi är programmerade så att vi SKA reagera när barnen är lessna. Gjorde vi inte det skulle våra barn inte överleva.

Men går den här urtida kanalen att stänga av vid behov...?

Borde jag bara acceptera att barn är barn?

Jag känner mig aldrig så misslyckad som när kommunikationen med barnen är dålig...

Vad gäller katterna så vore jag grym om jag lämnade ansvaret av "misshandeln" åt dem. De är alldeles för snälla och säger inte ifrån ens minsta lilla, utan accepterar snällt hans minst sagt omilda behandling trots att det säkerligen gör ont.

Minns när min första tvååring plötsligt började bete sig. Skrek NEEEJ o skulle INTE gå till dagis. Frågade vår kompetenta förskolelärare om detta, om det hänt något? Har ju aldrig varit så förut... Nej, svarade hon, det har inte hänt något - varför undrar du det? -Ja, hon vill ju inte till dagis längre utan bara skriker NEEEJ!!! - jasså det, det börjar väl i tvåårs åldern o fortsätter tills de är.... ja... typ 18 år, säger hon(förskolelärare o mamma till tre söner, ja nu även farmor)

My God! Tänkte jag, men det är en tröst. Periodvis blir det dock bättre.

Angående katten så har vi en unge som också är kattplågare, suck! När han försökte smita ut genom kattluckan så tog hon tag i svansen o försökte dra in honom igen... "Han får gå ut" sa vi, "han vill gå ut". När hon förstod det o efter massa tjat har blivit justare mot katten så har han börjat vara inne mer även när hon är hemma/vaken. Men det får han inte, hon lyfter katten(nåja, överkroppen o släpar benen-han är rätt stor) till kattluckan o trycker ut honom "Han ville gå ut, han får det" säger hon stolt. Gud, barnen är verkligen ens eget eko!

 

[skogsridmulle]

Sv: 2-åringar....

Instämmer, tycker Pippi är bra o det går att förklara att bara Pippi bakar på golvet... Dessutom har båda blivit väldigt intresserade av att skura golv o jag tror att Pippi hjälpt till där. O hon tycker det är okej med vatten i örona också!

 

[skogsridmulle]

Sv: 2-åringar....

Vet inte, båda tjejerna har älskat Pippi i två-tre års åldern men nu när äldsta är fem har hon växt i från Pippi.