2,5-åring som inte vill åka till förskolan

[carmarnic]

Varje gång vi frågar dottern om hon vill åka till förskolan säger hon nej. Hon blir inte ledsen när vi lämnar och hon vill oftast inte åka hem sen när vi hämtar.
Men hon säger alltid att hon vill stanna hemma när vi säger att vi ska åka dit. Följt av mamma/pappa hämtar om vi säger att jo hon måste åka dit.
Var själv inget "dagisbarn" utan fick byta till dagmamma. Så jag vill ju inte tvinga dit henne om hon inte vill.
Men ska man gå på vad hon säger, när hon ju ändå verkar ha kul när hon väl är där?
Är hon tillräckligt stor för att bestämma själv? Så svårt att veta hur vi ska göra..

 

[Amha]

Hur länge har problemen varat? Min äldsta var ju ledsen i månader. Det var inte alls kul. Jag tror att det ofta kommer bakslag på förskolan men att de ska gå över relativt snart. Vissa förskolor upplever jag som lite stökiga och det är klart att det kan bli tokigt då för barn som inte riktigt klarar miljön.

För min äldsta gick det inte över och vi bytte förskola. Jag har varit med om att hon känt sig osugen och det har varit kanske ett par ggr eller så efter bytet men inte med tårar eller nåt och det har gått över direkt när vi kom dit och hon "ska bara" innan vi går hem. Hon går i en grupp som helt matchar henne och suverän personal som ser hennes behov snarare än hennes ålder vilket är jättekul. Personalen är glad och tycker att jobbet är lajban. Det gör massor.

 

[ako]

Jag tycker inte ni ska fråga henne om hon vill gå till förskolan när ni ändå inte kan följa svaret hon ger. " Nu ska vi gå till förskolan" är mycket schysstare äv "vill du gå till förskolan" när hon ändå ska gå oavsett vad hon säger.

Behöver ni förskola för jobbets skull är det ju liksom inget alternativ. Om ni är hemma med yngre syskon e d så kan ni ju ta en funderare på om hon ska gå eller om hon ska var hemma t ex den här terminen och sedan börja igen.

En 2.5- åring kan inte få bestämma sådant själv, men man kan ju ändå lyssna och ta in barnets önskan i beslutet, och framförallt inte fråga om barnet vill gå och sen säga "men du måste" när svaret bli IT nej. Så tycker jag.

Lycka till:-)!

 

[Tualma]

Nej, hon är för liten för att kunna hantera den frågan. Det kan till och med leda till otrygghet hos barnet att få ta för stora beslut. Fråga inte utan säg att nu det är dags att åka. Om hon verkar trivas och är glad på förskolan, vid lämning och hämtning, lita på vad ni ser. Att bryta en aktivitet är mycket svårt för små barn. Ofta vill de inte bryta för att åka och sedan vill de inte bryta för att åka hem vid hämtning.

Är stanna hemma ett alternativ? Är mamma/pappa föräldraledig? Om det är möjligt, dra ner på antalet dagar i förskolan om det känns bra i föräldrahjärtat. Det är ju aldrig fel att ha mer kvalitetstid tillsammans. Men låt det vara den vuxnes beslut. Inte barnets.
Kram/ Tualma som vet hur svårt det är att lämna bort de kära små (hemma med fjärde bebisen nu )...

 

[Mirtai]

Så länge barnet inte är otröstligt skulle jag inte lägga in för mycket i det. Små barn tycker separationer och uppbrott är jobbiga. Du skriver ju också att hon inte vill åka hem, du tolkar ju inte det som att hon inte trivs hemma? Snarare så att hon trivs bra hemma och inte vill lämna er och hemma för att åka på förskolan och samma sak, hon trivs på förskolan och vill inte lämna den.

Och så håller jag med det som skrevs, fråga inte om ni inte är beredda på att faktiskt lyssna in vad barnet säger!

 

[WBanna]

Min 3-åriga son skulle också svara nej om jag frågade om han vill åka till dagis, trots att jag vet att han gillar sitt dagis och har kul där. Så det är nog bättre att inte fråga. Om någon skulle fråga mig om jag vill åka till jobbet så skulle jag också svara nej. Jag trivs jättebra på jobbet, men skulle hellre stanna hemma om jag fick välja.

 

[carmarnic]

Jag brukar oftast säga:
-Nu ska vi åka till dagis.
-Nej, **** stanna hemma.
-Men vill du inte åka och leka med dina kompisar?
-Nej, **** stanna hemma.

Jag vill ju att hon ska tycka att det är kul. Det är i vårt fall därför som vi lämnar henne där. Hon går mellan 15-20 timmar i veckan, mindre om hon är sjuk.
Problemen började i höstas när hon fick byta avdelning. Då fick vi ta hem henne och sen göra en jättelångsam inskolning igen där hon fick vara där bara 2 timmar om dagen till att börja med.
I perioder har hon även knuffas och slagits hemma. Troligen för att det har varit för mycket intryck på förskolan.

Funderingen är väl mest om det vore bättre att byta till dagmamma, om det vore bättre med mindre grupp.

 

[Badger]

Varje gång vi frågar dottern om hon vill åka till förskolan säger hon nej. Hon blir inte ledsen när vi lämnar och hon vill oftast inte åka hem sen när vi hämtar.
Men hon säger alltid att hon vill stanna hemma när vi säger att vi ska åka dit. Följt av mamma/pappa hämtar om vi säger att jo hon måste åka dit.
Var själv inget "dagisbarn" utan fick byta till dagmamma. Så jag vill ju inte tvinga dit henne om hon inte vill.
Men ska man gå på vad hon säger, när hon ju ändå verkar ha kul när hon väl är där?
Är hon tillräckligt stor för att bestämma själv? Så svårt att veta hur vi ska göra..

Det är ju svårt att veta om hon inte vill till förskolan eller om hon gör någonting annat just nu som tar uppmärksamhet.

Dessutom vet hon väl inte exakt hur alternativet ser ut? Är hon 2,5 så uppfattas väl frågan som -vill du klä på dig en massa kläder och sluta se på morgon-TV nu? Eller vara kvar i pyjamas och pyssla, nu.
Sedan försöker jag undvika frågor när det gäller oundvikliga saker eftersom svaret nej inte kan accepteras, i alla fall inte direkt (ingen av oss kan ju Vabba ett friskt barn helt plötsligt). Dvs -nu åker vi till förskolan.

A har aldrig varit så intresserad av att böka av och på massa overaller och skor.

Mitt barn har också alltid tyckt det är svårt att byta fokus, från förskolan hem, från hem till förskola, från hem till simhallen osv. Senare är alltid bättre. Så vi litade nog till att om han såg nöjd ut vid hämtning så var det ok. Han har aldrig annat än enstaka gång varit ledsen vid lämning å andra sidan.

 

[cirkus]

Mina barn var konservativa. De ville vara där de var. Hemma - då ville de vara hemma. Dagis då ville de vara på dagis. Hos mormor, då ville de vara kvar hos mormor. Så vi frågade inte om de VILLE åka hitan eller ditan för det ville de aldrig och varför ta den konflikten då? När de dessutom gillade att vara på "nya" stället bara de var där

 

[Badger]

Jag brukar oftast säga:
-Nu ska vi åka till dagis.
-Nej, **** stanna hemma.
-Men vill du inte åka och leka med dina kompisar?
-Nej, **** stanna hemma.

Jag vill ju att hon ska tycka att det är kul. Det är i vårt fall därför som vi lämnar henne där. Hon går mellan 15-20 timmar i veckan, mindre om hon är sjuk.
Problemen började i höstas när hon fick byta avdelning. Då fick vi ta hem henne och sen göra en jättelångsam inskolning igen där hon fick vara där bara 2 timmar om dagen till att börja med.
I perioder har hon även knuffas och slagits hemma. Troligen för att det har varit för mycket intryck på förskolan.

Funderingen är väl mest om det vore bättre att byta till dagmamma, om det vore bättre med mindre grupp.

Då är det kanske svårare. Fråga personalen om vad de tror om hur hon trivs?

Eller så har ni byggt upp en känsla av att hon kan välja? Svårt.

 

[skiesabove]

Jag brukar oftast säga:
-Nu ska vi åka till dagis.
-Nej, **** stanna hemma.
-Men vill du inte åka och leka med dina kompisar?
-Nej, **** stanna hemma.

Jag vill ju att hon ska tycka att det är kul. Det är i vårt fall därför som vi lämnar henne där. Hon går mellan 15-20 timmar i veckan, mindre om hon är sjuk.
Problemen började i höstas när hon fick byta avdelning. Då fick vi ta hem henne och sen göra en jättelångsam inskolning igen där hon fick vara där bara 2 timmar om dagen till att börja med.
I perioder har hon även knuffas och slagits hemma. Troligen för att det har varit för mycket intryck på förskolan.

Funderingen är väl mest om det vore bättre att byta till dagmamma, om det vore bättre med mindre grupp.

Visst är hon liten men jag tror på att det är bra att lyssna till och bekräfta barns känslor. Och i den mån det är görbart/lämpligt låta dem vara med och bestämma.

Det låter ju som att det varit en lite jobbig tid på fsk. Kan du vara med på föris några dagar och observera, försöka identifiera om det är något ni borde ändra?

 

[Inte_Ung]

Är hon tillräckligt stor för att bestämma själv?

Det handlar inte om det utan om att det är roligare att vara ledig.
Om någon frågare dig om du helst går till jobbet eller har semester så skulle du väl svara semester antar jag.

 

[hljomalind]

Vi har sen nån månad tillbaka en hysteriskt vrålande stel pinne varje dag när vi ska iväg, får tvinga på kläderna, ta skorna i näven och bära barnet ut, och spänna fast honom i vagnen för att han inte ska slänga sig ur. Men så fort vi kommer till förskolan skiner han som en sol och skuttar glatt in, och personalen säger ofta att han är så glad hela tiden, så jag är inte ett dugg orolig för att han skulle vantrivas där. Som många andra skrivit här så kan det handla om att det är jobbigt med avbrott och att lämna saker.

 

[carmarnic]

Visst är hon liten men jag tror på att det är bra att lyssna till och bekräfta barns känslor. Och i den mån det är görbart/lämpligt låta dem vara med och bestämma.

Det låter ju som att det varit en lite jobbig tid på fsk. Kan du vara med på föris några dagar och observera, försöka identifiera om det är något ni borde ändra?

Vi har varit med några dagar under hösten när det var som värst och vi började om med inskolningen. Tror inte det är något speciellt ändå. En gång när jag har lämnat har hon blivit skrämd av ett större barn. De är tre grupper i ett hus och de är ofta blandade mellan grupperna men det verkar inte vara något problem när hon väl är där.

 

[carmarnic]

Tack för alla svar och tips!
Har den här veckan sagt att nu ska vi åka till dagis och att det kommer ju bli jättekul när hon sagt att hon inte vill. Vi får pröva ett tag till och hoppas på att det blir bättre.

Vill som sagt att hon ska tycka att det är kul att åka dit, inte som att gå till jobbet
Andra ställen åker hon jättegärna till så hon vill inte bara vara hemma.
Hon har en lillasyster som är hemma än så länge, det kanske blir bättre till hösten när hon också börjar på förskolan.

 

[Vimsan]

Jag har också en 2,5 åring som säger nej... till ALLT

Jag tror inte att det är dagiset i sig hon säger nej till utan hon vill nog hellre vara med dig och lillasyster.
Det blir säkert bättre när du sen lämnar båda.

Min går gärna till dagis men han vill att jag ska stanna kvar.
Försöker få honom intresserad av något innan jag går, så jag inte bara ställer honom innanför grinden och säger hej då. Han bryr sig inte nämnvärt mycket om fröknarna utan det är bättre att sätta honom vid tex bilarna så han börjar leka och sen vinka hej då.
Det tar ju ibland lite längre tid men jag slipper lämna en ledsen pojk.

 

[nyttnick]

Tack för alla svar och tips!
Har den här veckan sagt att nu ska vi åka till dagis och att det kommer ju bli jättekul när hon sagt att hon inte vill. Vi får pröva ett tag till och hoppas på att det blir bättre.

Vill som sagt att hon ska tycka att det är kul att åka dit, inte som att gå till jobbet
Andra ställen åker hon jättegärna till så hon vill inte bara vara hemma.
Hon har en lillasyster som är hemma än så länge, det kanske blir bättre till hösten när hon också börjar på förskolan.

Det hände med min 3-åring när jag var hemma med lillasyster, så då fick han vara hemma helt enkelt. Betalade för platsen men gav honom 3 månader hemma med oss och sen har det gått alldeles utmärkt. Klart han inte ville vara där när jag var hemma hela dagarna med lillasyster. Såg ingen vits i att bråka om det (även om mitt ex ansåg att detta var den livsavgörande striden som vi var tvungna att ta, för att annars skulle ungen aldrig mer sätta sin fot på dagis) eftersom jag ändå var ledig på dagarna. Hade jag jobbat så hade det ju inte funnits alternativ.

 

[carmarnic]

Det hände med min 3-åring när jag var hemma med lillasyster, så då fick han vara hemma helt enkelt. Betalade för platsen men gav honom 3 månader hemma med oss och sen har det gått alldeles utmärkt. Klart han inte ville vara där när jag var hemma hela dagarna med lillasyster. Såg ingen vits i att bråka om det (även om mitt ex ansåg att detta var den livsavgörande striden som vi var tvungna att ta, för att annars skulle ungen aldrig mer sätta sin fot på dagis) eftersom jag ändå var ledig på dagarna. Hade jag jobbat så hade det ju inte funnits alternativ.

Så tänkte maken också i början, att hon inte fick sluta på dagis. Men han tänker inte likadant nu längre som tur är.


Här går det lite sämre igen. Hon vill inte åka dit men är inte ledsen där. Blir glad när man hämtar och sen jätteledsen / trött resten av dagen.
Så nu provar vi med mindre tid där den här veckan. Vi är trötta hela familjen så det kanske bara är det just nu.

 

[Ceta]

Så tänkte maken också i början, att hon inte fick sluta på dagis. Men han tänker inte likadant nu längre som tur är.


Här går det lite sämre igen. Hon vill inte åka dit men är inte ledsen där. Blir glad när man hämtar och sen jätteledsen / trött resten av dagen.
Så nu provar vi med mindre tid där den här veckan. Vi är trötta hela familjen så det kanske bara är det just nu.

Jag har inte barn själv, men har jobbat på förskola i två år.

Under min tid där så märkte vi i personalen ganska tydligt att ett av barnen (tror hen var ca 3år då) inte var lika glad och positiv till att bli lämnad längre, detta var samtidigt som henoms mamma var hemma med ett nytt syskon. Barnet hade tidigare varit väldigt positiv till att vara på förskolan, men hade nog i detta läget mått bättre av att få vara hemma med mamma och syskonet.

Om du/din sambo ändå är hemma kanske er dotter kan få vara hemma några veckor? Antingen är det precis den tryggheten hon behöver, eller så tycker hon det är astråkigt att vara hemma och vill tillbaka igen.. Ett annat alternativ kan ju vara att du frågar någon av pedagogerna som du vet har en bra relation till din dotter vad de tror, och ifall de sett något sånt som vi såg med detta barnet på mitt jobb?

Bara lite tankar, hoppas det löser sig för er och dottern på ett eller annat sätt

 

[trazel]

Min son var 2 år när han kom på att han inte ville gå till förskolan längre. Jag var hemma med lillebror då. Detta var på våren och vi skulle ha ett långt sommarlov och efter sommarlovet skulle han börja på en ny förskola. Han fick ett sommarlov på 5 månader... Det var inte roligt för någon att lämna ett ledset barn och sen gå hem och mysa med lillebror. Slutsats: Vill inte barnet vara på förskolan skulle jag inte tvinga dit barnet om alternativet finns att vara hemma med förälder och syskon.