Sv: 08rna del 5
Ibland tror jag att de bara känner oss för väl - de som vart hos oss sedan de föddes fr.f.a - och vet var våra svaga punkter är, och försöker köra över oss.
Nalle har varit hästversionen av Dr. Jekyll o Mr. Hyde i vinter, med en klar förbättringskurva för all del, men visst har jag allvarligt funderat på att ringa in Lisbeth Johnson.
Så kommer stallägaren igår och berättar glädjestrålande att han borstat av Nalle i stallgången och efter 3 tillsägelser (av modellen skarpt "nej!") så hade han suckat och stått helt still resten av tiden. Jag har alltså en häst som uppför sig väl med andra i alla fall...
Visst känner man sig både stolt och tillplattad i det läget!
Fast då undrar jag om jag inte skulle kalla på en "hästkonsult" i alla fall - för min egen skull, för att kolla var jag brister i kommunikationen.
KL
Så har jag varit på Säker häst-kurs på Stålebo i Jonsered (strax öster om Göteborg). Nalle kunde tyvärr inte följa med för jag hittade ingen som kunde hjälpa till.
Synd, för han hade nog haft kul.
Men jag satt med på teorin i alla fall, samt första gruppens träningspass för att se vad/hur de gjorde, och kom hem med en hel del i bagaget som Nalle skall få prova.
Ulla-Carin pratade länge om hur hästar fungerar och att flyktbeteendet ofta är underblåst av att ryttaren spänner sig eller ger hjälper som hästen inte förstår/missuppfattar. Hennes grundtips var att när hästen stannar och blåser upp sig för något, så skall ryttaren "sätta sig och läsa en tidning under tiden". Steppar de runt på tårna på ridbanan, tar man
ett tag och säger "stopp!" och släpper omedelbart den står still - för att repetera vid behov - så att man inte plockar och håller emot hela tiden, för det förvärrar bara problemet. (Vi fick f.ö ett levande exempel på detta under övningarna!)
Övningarna var enkla men väldigt effektiva.
Det mesta gick ut på att - stegvis - vänja hästen vid att kliva över/mellan saker som efter hand blev allt rörligare. De började med en vanlig bom (som sedan rullades och lyftes upp i ena änden), fortsatte över plastband och Torky papper, och slutade med ett antal hopknutna ballonger som spändes upp mellan två stöd. (Avlånga, halvt uppblåsta ballonger, som var knutna i varandra.)
De gick också mellan två skynken som fladdrade i vinden och där utrymmet gjordes smalare efterhand, samt kastade en kudde mellan varandra.
Det viktiga i sammanhanget var just att ta det
stegvis och hålla ögonen på vad hästen var OK med innan man gick vidare. Samt att ryttarna var så avslappade som möjligt och lät tyglarna hänga. Ville en häst stanna och titta lite, så var det OK så länge man inte gjorde någon affär av det.
Ulla-Carin är ute i hela landet med sin kurs (inkl uppföljningar) och har ni möjlighet tycker jag att ni skall vara med. Jag kommer definitivt att försöka att få med Nalle nästa gång hon är i närheten av Göteborg igen.