Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
När jag hade en proffsryttare nära till hands (släkting i Sverige) så hade jag faktiskt i tankarna att låta henne tävla Nelly när det började bli lite högre. Säg planen förra året var ju ursprungligen Falsterbo, och då hade jag lite i tankarna att proffset i fråga skulle göra den resan för att det skulle bli rätt och riktigt. Men nej, det är min häst, vår utveckling och vår resa som intresserar mig - vi kan själva! Hehe!
Jag har alltid sett till att ha massa duktiga tränare omkring mig och tränat mycket istället, det är en bättre lösning för mig än att låta någon annan rida =)
Jo, absolut. Men jag känner att jag börjar bli "lite höjdrädd" eller vad man ska säga. Fast det kommer kanske tillbaka när man klättrar i klasserna tillsammans..?
Men tanken finns där, mest för att jag känner att det ska bli rätt för honom och när han sen har gått några klasser så kanske jag själv kan ta över igen. Inga planer på att överge tävlandet helt åt någon annan, bara lite hjälp på traven
Tack !
Jag tycker också att hon är väldigt fin. Hon är egenligen ganska rejäl, väldig bredd mellan frambenen (stort hjärta måste få plats ) jag köpte henne ffa på temperamentet, hon är så otroligt okomplicerad. Så fin modell och trevliga gångarter fick jag på köpet
Det enda som jag inte rikgtigt gillar är hennes raka bakben. Men min hovis är lyrisk, han skor mest travare och de ska tydligen ha raka bakben, så jag hoppas att de där bakbenen kan skotta på bra och göra fina längningar (man säger väl att travare ska ha bra skjutkraft )
"Min" beridare har ett par hästar som hon rider på träning och tävling men inte har hemma i sitt stall. Det funkar helt enkelt så att ägaren kommer med hästen för träning de överenskomna dagarna, samt till tävlingarna. Står för alla kostnader också såklart, och åker hästen med beridaren får ägaren lämna och hämta hästen vid beridarens stall. Eller så står hästen uppstallad hos beridaren periodvis för träning/tävling (helpension) eller så står hästen uppstallad som vilken inackordering som helst och beridaren får betalt för de enskilda ridpassen och ägaren gör resten. Det finns alla möjliga sorter av överenskommelser.
Jag har lejt bort tävlandet på min sedan höstkanten som 4-åring.
Som 5-åring fanns ju Breedersplanerna så då tävlades han mer och mellan några tävlingar som låg tätt stod han hemma hos ryttaren för trimning och även innan Breeders.
Annars har jag ridit och tränat själv, i och för sig har han inte hoppats så mycket mellan tävlingarna utan mest trimmats på lydnadshinder. Det upplägget har fungerat fint för oss.
Nu är lille gulle såld och jag hoppas att hans nya ägare får lika stor glädje av honom som jag har haft.
Jag tycker det är en jättebra idé! Har själv gjort så flera ggr genom Grås utbildning, bättre hästen får bra rundor och upplevelser i kroppen än att man som amatör gör misstag o hästen tappar självförtroendet. Går ju på nolltid att lägga en häst i en oxer o tar en evighet att sen bygga upp igen.
Jo men precis! Det är exakt så jag tänker.
Jag vet om att jag har en modig häst som inte stannar pga att man kommer fel, han försöker alltid lösa det! Och att då plantera honom som du säger i en större oxer eller nått kommer att skada oss båda två i självförtroendet.
Men som sagt, inget bestämt! Vi får se hur det känns när vi kommer dit
Testa remont då? Den hjälper ju att hålla bettet mer still. Kan vara värt ett försök iallafall.
*kl*
Foderföreläsningen igår var så bra. Hon kommer tillbaks till oss den 6 april och gör hull bedömningar och hjälper till att räkna ut foderstat.
Personen som föreläst var hon som hade gjort den där undersökningen på travare som gick ut på att de skulle prestera lika bra utan kraftfoder som de som får kraftfoder. Och det gjorde de.
Jag har alltid varit för att i princip bara ge vallfoder så självklart tyckte jag att hon var extra bra
Jag tänkte flera gånger leja bort ridningen till en annan ryttare i hoppningen (min tränares dotter), eftersom jag ansåg att tanken på att rida 120 på en 5-åring var alltför avlägsen och skrämmande. Men jag började säsongen (då var han inte tävlad alls) med en 90 cm, och det tyckte jag väl att jag kunde göra. Sedan blev det 100 cm, och det gick väl an. Sen var det 110 cm och det var inte så farligt. Och vips så red jag 120 cm på honom utan att det kändes svårare än i början
Jag gillar egentligen inte banhoppning, terränghinder är mer stabila och pålitliga. Min mentala gräns gick länge (på alla hästar) vid 120 och jag red 115 som max ganska länge (vilket räckte för 1* fälttävlan). Sedan gick jag upp och red 120 och nu känns det snarare som det tar emot att debutera 130. Upp till 125 kan jag tänka mig att rida på allsköns hästar, men sedan tar det emot igen. Jag antar dock att när jag har tid och en häst som är överdrivet stabil i 120 så faller det sig naturligt.
Jag har för övrigt bokat in en hoppträning nästa vecka, och pratat med min saknade tränare som bor lite väl långt bort för att träna regelbundet. Så nu känner jag mig peppad att få igång säsongen. Ska bli skönt att ha gammelstoet hos en fodervärd (i alla fall ett tag) så att jag kan fokusera på Q och på att få ordning på min egen träning. Går hos en sjukgymnast en gång i veckan och vill utöka till träning på gymmet minst två dagar i veckan en period för att få ordning på min kropp och förbättra min ridning en gång för alla. Jag har inte haft mindre än två hästar i taget sedan 2006 och således inte haft tid att faktiskt träna mig själv men nu har jag äntligen tagit tag i det.
I dag var jag uppe i sadeln för första gången på 2 veckor pga en sjukt jobbig influensa. Passade på att rida ut i snön, härligt. Hängde sen kvar i stallet i 2 timmar och drack kaffe i solen, kvalitetstid!!!
KL. Nu är det roligt att ha häst. jag tror jag kommer ha så himla kul med den här hästen om hon får hålla sig frisk, hopptränade första gången i vår igår och hon är som en liten professor. På mina andra hästar el ponnyer (har ändå ridit upp till MsvB/110) har jag aldrig riktigt fattat det här med att låta hindret komma till mig istället för tvärtom men på C är det superenkelt att rida så även om det blir uppåt någon meter (jag har blivit feg på äldre dagar ). Bara att ha bra grundgalopp och räta upp sig innan hindret. förra veckan provade vi ny dressyrtränare som inte sett hästen innan och det var nyttigt, jag fastnar gärna i att hon inte är framme för skänkeln och rider fram fram fram hela tiden, medan hon krävde betydligt mer samling-och det funkade faktiskt! Utan protest och med fokuserad och lydig häst. Himla nyttigt!
Hatar att bo i Stockholm iband. Blev reserv på en tävling för att min anmälan kom in 18:00:34. 34 sekunder för långsam..... herregud!
Är iallafall anmäld till LB:2 och LA:3 21 april och sen reserv till LA:3 den 28/4
Just nu känns start jättelångt borta för idag var hon en apa igen. Vägrade gå i hörnet, backade i raketfart och småstegrade sig. Fattar nada. I söndags gick hon där utan att vifta på öret och idag när jag var i det ridhuset för första gången sen dess beter hon sig som om det är pumor i det hörnet. Extra billig idag.
Gör hon samma sak om du slänger upp en annan ryttare?
Min häst har skött sig exemplariskt vid samtliga provridningar, men med mig ska hon ändå testa och ha sig. Antagligen handlar det om att en ny ryttare inte har några förutfattade meningar om hur hon kommer att uppföra sig, medan jag nog undermedvetet håller i lite extra ibland och då provar hon...
*kl
Vi var ute och galopperade i grupp igår. Jag har gett mig den på att göra allt som alla andra i stallet gör, även om jag ärligt talat är livrädd inför vissa saker egentligen så har jag tänkt att jag måste lära mig. Jag vill bli som jag var förr, innan jag blev sjukskriven och hade uppehåll i flera år. Men så fort jag kommer upp på en stor häst blir jag en fjant, men ponnyer som både sticker, bockar och kastar sig tycker jag är en rolig utmaning att rida. Logik?
Hur som haver så skulle jag aldrig i egen regi lägga upp ridpassen såsom de läggs upp när övriga rider, så jag hakar på deras melodi och biter ihop. Förr eller senare får jag väl vänja mig. Och kan alla andra så varför inte jag?
Jag kan inte påstå att jag njuter av turerna. Bortsett från när vi kommer hem igen och jag kan andas ut. Men jag genomför dem iaf utan att säga en bokstav.
Hon gör samma sak med medryttaren när de är i ridhuset. Nu rider hon sällan i ridhuset då hon ska rida ut på sin dag. YR ryttaren som hoppat henne lite gör hon samma sak med. Så jag tror inte det spelar så stor roll vem som sitter på.
Idag gick jag med henne i hörnet i typ 30 min innan jag satt upp och hon beter sig verkligen som om hon är rädd. Blåser och snorklar. Så jag tänkte jag går tills hon är lugn och sen satt jag upp red typ 5 varv sen började hon. Får ju igenom det varje pass, alltså rider i hörnet, men det är så drygt att alltid tjafsa och hon blir liksom aldrig avspänd där. Förutom de dagar hon inte bryr sig alls förstås.
Tränaren har inte suttit på henne sen hon började med detta så jag vet inte hur hon skulle göra med honom.
Vad modig du är som hänger med fast du inte känner dig bekväm. Heja dig!
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.