Sv: 07
rnas tråd del 9
... pressa honom lite mer i galoppen och rida 10 m volter eller åtminstånde minska ner volterna ibland.
Ja, fast min har lite jobbigt att minska ner galoppvolterna. Han verkar tycka att det är jobbigare än att krumelura (och jag upprepar: vi rider inte långa sträckor i krumelurerna).
För att också spinna vidare.
Jag har en till fyraåring, en islandshäst som jag börjat rida i april i år. Av honom begär jag att han kan gå i skritt, trav och galopp. Går i form i skritt och trav, har inte full kontroll på hastigheten i trav utan det blir lite som det blir. Börjar söka sig neråt i galoppen. Han ska ta rätt galopp på volt och på rakt spår. Han har fått börja nosa på att flytta bogar till lite öppna och lite sluta (OK, jag introducerar skolorna tidigt men jag gör det för att det är ett sätt att stämma av balans och kroppskontroll, använder det inte för samling utan för koordination) enstaka steg. Är nöjd när han flyttar bogar, har inte börjat flytta rumpa mot sluta än.
Så det jag kräver är att gå grundgångarterna, det jag frågar är om han också kan böja lite på sig.
Har en femårig fjording. Han har lätt för sig i kroppen och hittar på själv att gå galoppombyten - verkligen inget som jag har hittat på men ibland verkar han tycka att det är kul eftersom det är vad han gör. Han har problem med bjudning och attityd, så av honom begär jag att han går framåt och är hyfsat alert i övergångar mellan gångarter. Verkligen ingen idé att jobba honom i skolor, eftersom hästar gärna tappar bjudningen när det blir för jobbigt. Tränar honom på lite framdelsvändningar, för att få engagemang i bakdelen, och lite ryggningar. Kan utnyttja öppnan på volt i trav för att få lite mer aktivitet i bakbenen, och efter två stegs sidoförflyttning släppa fram igen för att han då ska bjuda lite bättre (vilket han gör).
Har också en treårig connemara som jag ridit högst trettio gånger. Han har mycket lätt för sig och han får leka lite med olika rörelser för att få kroppskontrollen. Fortfarande enstaka steg i varje moment.
Han går i form av sig själv, utan att jag behöver använda tyglarna alls, höjer ryggen när jag driver lite med sätet. Har ridit honom en del i paddock eftersom jag varit osäker på om han är trafiksäker, och för att stämma av kontrollen på svänga, start, stopp.
Jag begär egentligen inte så mycket av dem (även om det ser ut som om jag gör det) men jag frågar snällt om de vill och kan. Och om de vill och kan, så ställer jag frågan lite då och då och checkar av just kroppskontrollen.
Ingen av de hästar jag nämnt ovan, jobbar mer än högst tre dagar per vecka. Minst två av passen är uteritter, högst ett pass per vecka i paddock (utom som sagt alldeles i början när jag vill ha koll på grundkommandona innan vi hamnar ute i trafik).
Islänningen har haft två vilomånader under hösten och ska antagligen vila under vintern.
Connemaran började jag rida i oktober, och har som sagt ridit färre än trettio gånger. Han ska också vila i vinter och börjas om med i vår, har jag tänkt.
