Sv: 07-ornas 14:ende tråd
Vad tråkigt! Skritta är verkligen dödstråkigt...
Vouge:
Hoppas det hjälper med omskoning!
Ang tjuriga hästar som ifrågasätter allt:
Jag hade ju nån naiv föreställning om att det en dag skulle släppa.
Börjar inse att det kanske inte är så.
Min häst är ju så otroligt lätthanterlig från marken, social och vänlig mot alla, både djur och människor.
Är inne i nån slags kris tror jag. Fick alldeles för mycket ensamtid att deppa i när nu alla mina semesterplaner gick i stöpet.
Fick som tröst rida min terrängtränares fina sto. En helt fantastiskt fin häst! Ser inte så mycket ut för världen när hon står på stallgången, men när man kommer upp!
När man tar tyglarna så är hon direkt på tygeln, mjuk och fin, och frågar: Vad ska vi göra nu?
Hon har en fantastisk trav, men hon släpper ner en på ryggen, så det är inga problem att sitta i den. I alla gångarter hamnar man automatiskt i rätt position och kan utan större problem sitta kvar där. Kort sagt: Man känner sig duktig! Gör man rätt blir det bra.
Min häst tjurar när man tar tyglarna och gör allt för att få en ur position. Hur man än gör så blir det aldrig riktigt bra och man känner sig dålig.
Nu är ju hon sämre grundriden, men jag tror inte att det är hela sanningen, inställningen är så annorlunda.
Nu innan hon blev halt så hade hon vilat några dagar och när jag började rida igen så ägnade jag tre dagar! (1,5-timmes pass) åt att få henne någorlunda lösgjord. Först på slutet det tredje passet gick hon ordenligt på tygel (i trav) utan att streta. Hur kul är det?
Sen blev hon ju halt och vi har skrittat enligt vets ordination på hårt underlag. Jag vet inte vem av oss som tycker det är tråkigast.
Häromdagen bestämde jag efter rådfrågande av min tränare att istället skritta uppsuttet, för att komma iväg lite längre runda (jag kan inte gå alltför långt på asfalt). Satt upp och det var härligt att sitta på henne igen. Sen skulle jag ta tyglarna en liten stund, och det var som att sitta på en planka med tyglarna i en vägg. Suck. Jag kan tänka mig att det hade tagit ytterligare 3-4 dagar att få loss henne om det nu var det jag skulle göra. Tillbaka på 0 igen alltså.
Jag tänkte att jag kunde ju rida tränarens häst lite då och då för att få känna på lite, men 2 dagar efter att jag red henne fick hon griffelbenet avsparkat i hagen, opereras förhoppningsvis idag med sikte på att hålla för avel.
Deppigt värre!
Väntar nu på återbesöket på torsdag för att få ordentlig diagnos och prognos för mitt skrälle.