Welsh Corgi Cardigan

fejt

Trådstartare
Vi är en familj med tre barn (10, 12 och 14 år), två innekatter, frigående höns och tre hästar. Vi bor stort på landet och en av oss är hemma så gott som jämt. När vi inte jobbar (jag frilansar vid skrivbordet hemifrån) är vi ute. Vi har ju hästarna som rids och körs, vi odlar mycket, renoverar och tar ved från egen skog. Det är båt- och skogsliv och långa promenader och löpturer. Vi vill ha en hundkompis som vill hänga med på allt och har fastnat för Welsh Corgi C. Anledningarna är att vi gillar utseendet och att det är en stor hund på korta ben. Rejäl och robust utan att vara en jätte. Den verkar aktiv, arbetsvillig, familjekär och allsidig. Barnen är intresserade av agility och jag vill gärna pyssla en del med lydnad. Låter det som att vi väljer rätt ras? Jag undrar över det här med nafsandet och vallandet. Hur starka är de egenskaperna? Går det att slipa bort det värsta? Egentligen vill jag veta allt så om någon här har erfarenhet skulle det vara enormt uppskattat om ni delade med er :-)
 
Personligen tycker ju inte jag att en tyngre kortbent hund med längre kropp är optimal för agility - även om det givetvis går. Men känns för mycket slitage där :)
 
Det håller jag absolut med om. En sån lång rygg är säkert känslig och något man behöver vara medveten om. Däremot är inte agility något vi kommer satsa på eller hålla på med flera gånger i veckan. Mer något som hund och barn kan tycka är roligt att göra då och då och det tror jag kan gå bra? Allsidighet är alltid bäst är min grundinställning. Tack för svar.
 
Kan absolut passa! Sen är även min personliga åsikt att det inte är någon optimal agilityhund, även om många tycker annorlunda och corgis ofta älskar att köra agility. Har sett allt för många fall där det slutat med skador, förslitningar och till och med avlivning. :( Lite hobbyagility kan för all del funka, men RÖNTGA hunden först är mitt råd. Med corgis är det tyvärr så att det är svårt att veta vad som döljer sig under ytan. Och välj en uppfödare som satsar på hälsa och röntgar sina avelsdjur.

Ang. vallandet så visst finns det hos många hundar men är absolut träningsbart! Som valp och unghund var vår pembroke rätt hård på att nafsa vrister. :devil: Numer syns det mest när han leker med andra hundar exempelvis, han vill gärna kontrollera.
 
Det har funnits 3 st corgis som bott några kvarter ifrån oss. Ingen av dessa har varit trevliga hundar. Gjort utfall jämt o ständigt och även bitit både hundar och människor. Kofösare som de är så kan de vara ganska tuffa mot framför allt barn. Inte så kul att bli nafsad i hälarna jämt o ständigt.

Västgötaspetsar verkar däremot vara trevliga hundar. De har ungefär samma kroppsbyggnad, fast kanske inte lika lång rygg. Man har sin tredje västgötaspets på hundcentret jag tränar, alla tre har varit trevliga hundar. Ena barnbarnet tränar både lydnad, rallylydnad och agility med västgötaspetsen och de tidigare två har även de tränat mycket agility.
 
Vill bara poängtera att alla corgis inte är som dom beskrivna här ovan. Överlag tycker jag dom är glada och vänligt inställda till både människor och djur! Däremot håller jag med om att dom kan vara rätt tuffa till psyket och kräver en tydlig och rättvis uppfostran. Dom besitter också ofta en stor envishet.

Västgötar är också trevliga! Tycker också att det är en ras som är bättre lämpad för agility än vad corgin är i dagsläget. Däremot verkar dom också ha något mer vallning i sig.
 
Vill bara poängtera att alla corgis inte är som dom beskrivna här ovan. Överlag tycker jag dom är glada och vänligt inställda till både människor och djur! Däremot håller jag med om att dom kan vara rätt tuffa till psyket och kräver en tydlig och rättvis uppfostran. Dom besitter också ofta en stor envishet..

Håller med, de corgis jag träffat har varit trevliga. Vid vår sommarstuga bor det två corgis som alltid kommer i full fart med deras korta ben och viftande svansar och hälsar på morgonen, ser väldigt roligt ut. De skäller en del ibland (bor i utegård om dagarna), men annars är de väldigt trevliga att både leka med och varva ner (både för mig och mina yngre syskon som var 9 och 12 senast vi var där). Inget nafsande alls. Men envisa sa ägaren nog att de var. :)
 
Vi är en familj med tre barn (10, 12 och 14 år), två innekatter, frigående höns och tre hästar. Vi bor stort på landet och en av oss är hemma så gott som jämt. När vi inte jobbar (jag frilansar vid skrivbordet hemifrån) är vi ute. Vi har ju hästarna som rids och körs, vi odlar mycket, renoverar och tar ved från egen skog. Det är båt- och skogsliv och långa promenader och löpturer. Vi vill ha en hundkompis som vill hänga med på allt och har fastnat för Welsh Corgi C. Anledningarna är att vi gillar utseendet och att det är en stor hund på korta ben. Rejäl och robust utan att vara en jätte. Den verkar aktiv, arbetsvillig, familjekär och allsidig. Barnen är intresserade av agility och jag vill gärna pyssla en del med lydnad. Låter det som att vi väljer rätt ras? Jag undrar över det här med nafsandet och vallandet. Hur starka är de egenskaperna? Går det att slipa bort det värsta? Egentligen vill jag veta allt så om någon här har erfarenhet skulle det vara enormt uppskattat om ni delade med er :-)

Ni låter precis som mig och sambon, förutom att vi inte har höns, än. ;)

Vi hämtade hem en cardiganhane för en vecka sedan. Vi hade samma kriterier som er, men kommer förmodligen hålla på mest med lydnad och spår. Det finns en hel del som kör agility med sina corgis, men precis som @mazariin skriver är det en god idé att röntga innan och se till att hålla hunden bra musklad, vara noga med uppvärmning och så vidare.

Eftersom det är vår första cardigan har vi inte hunnit träffa särskilt många än (det vimlar ju inte precis av dem), men jag har verkligen inte fått intrycket av att det skulle finnas många otrevliga corgis därute, tvärtom. Man får vara noga med att styra upp nafsandet och eventuell skällighet från början. Vår lilla kille är vid 9 veckor modigare och tryggare än vad min boxer var vid samma ålder. Han lär sig fort, vilket ju är både bra och dåligt. ;) Han vet redan vad han får och inte får göra, och kommer matte på honom sticker man snabbt åt andra hållet...

Slänger in en bild på den fule lille saken! :love:

11150933_10152659636341741_8829831848382986185_n.jpg
 
@FrauleinLeo Alltså jag dör nu. Det var det raraste. Vilka tassar. Och öronen. Och uppsynen. Lyckans ostar!!! Tack för uppmuntran också. Ser fram emot att följa era vidare äventyr tillsammans och jag är nästan säker på att det blir en corgi för oss också. Vi har varit inne på Airdale förut men ett av våra barn känner osäkerhet inför större hundar och även om jag är säker på att det skulle ge med sig med en egen känns det onödigt att chansa. Han älskar hundar som inte är så höga och jag vill ju egentligen ha en större så corgin känns som en perfekt kompromiss.
 
Tack för svar alla! Värdefull info om agility som jag tar med mig. Agility är inte ett kriterium högt upp på listan så går det inte så är inte det avgörande. Trevlig eller ej tror jag oftast handlar om ägare. Rasen har vad jag förstår väldigt gott rykte utomlands.

Tack också för tipset om Västgöten. På rasbeskrivningen låter det ju som den ultimata hunden för oss. Jag är inte förtjust i utseendet och det betyder faktiskt en del för mig men det lockar mig att det är en slags svensk lantras. Jag är ju galen i mina nordsvenska hästar som jag tidigare i livet avfärdat som tråkiga. Vem vet vilka vändningar livet tar :-)
 
@FrauleinLeo Alltså jag dör nu. Det var det raraste. Vilka tassar. Och öronen. Och uppsynen. Lyckans ostar!!! Tack för uppmuntran också. Ser fram emot att följa era vidare äventyr tillsammans och jag är nästan säker på att det blir en corgi för oss också. Vi har varit inne på Airdale förut men ett av våra barn känner osäkerhet inför större hundar och även om jag är säker på att det skulle ge med sig med en egen känns det onödigt att chansa. Han älskar hundar som inte är så höga och jag vill ju egentligen ha en större så corgin känns som en perfekt kompromiss.

Tror det kan passa er utmärkt, om ni inte verkligen vill satsa på agilityn. Lycka till! :)
 
Bor på en gård med hästar höns och katt. Har två cardigans. De är mkt trevliga och fungerar utmärkt med andra hundar och alla slags människor. Ligger utan problem lugnt och stilla på jobbet, men blir pigga och arbetsvilliga när vi är ute. Tävlar lydnad och har även kört en hel del agility och spår. En väldigt rolig ras. Mina går alltid lösa och behöver inga koppel utan håller sig alltid i närheten. Nafsandet brukar bara vara i valpåldern.
 
Förut gillade jag inte västgötens utseende speciellt mycket (som en halvtrist jämte med korta ben ungefär :angel:) men det är verkligen en ras som växt i mina ögon! Hoppas det blir en sån nån gång i framtiden, men inte just nu - det räcker med en envis limpa i taget för min del! :D

Vår var nog ganska lik @FrauleinLeo 's när han var valp, smart, envis och självständig. :devil: Gav oss som förstahundsägare en del gråa hår. Nu när han närmar sig sin tvåårsdag börjar han faktiskt vara en rätt så trevlig prick i de flesta sammanhang. :) Social och glad i alla, rolig att träna med, följsam och relativt lätt att ha lös. På minussidan kan nämnas att tystlåten är han ju inte, även om det börjar bli någorlunda dämpbart numera! När det händer mycket runt omkring eller när han blir osäker på något så har han nära till skall (med bra volym dessutom) och hemma kan han fortfarande okynnesskälla för att få uppmärksamhet ibland. Men det håller på att avta som tur. Sen har han hunnit samla på sig en diger hög med veterinärräkningar också tyvärr.

Då och nu :)


 
Händelseutvecklingen här hemma har varit minst sagt spännande. Jag har haft kontakt med några cardiganuppfödare och det blev verklighet att vi skulle åka och titta på leveransklar valp. Kvällen innan började jag och min man kolla på Airedalesidor igen. Vi åkte på utställningar och besökte kennel för tre år sedan men då passade det inte med hund. Nu när det blev så nära att välja annan ras kändes det plötsligt inte bra. Som att jag alltid skulle ångra att det inte blev en Airedale. Det är för krångligt att förklara hur allt gick till men en serie lyckliga händelser ledde till detta:

FullSizeRender-9.jpg

FullSizeRender-10.jpg


Lipton fem månader.
 
Händelseutvecklingen här hemma har varit minst sagt spännande. Jag har haft kontakt med några cardiganuppfödare och det blev verklighet att vi skulle åka och titta på leveransklar valp. Kvällen innan började jag och min man kolla på Airedalesidor igen. Vi åkte på utställningar och besökte kennel för tre år sedan men då passade det inte med hund. Nu när det blev så nära att välja annan ras kändes det plötsligt inte bra. Som att jag alltid skulle ångra att det inte blev en Airedale. Det är för krångligt att förklara hur allt gick till men en serie lyckliga händelser ledde till detta:

FullSizeRender-9.jpg

FullSizeRender-10.jpg


Lipton fem månader.

Åh så fin! Jag är svag för airdaleterriern. Ståtlig hund med mycket karaktär!
Grattis och lycka till!
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 391
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Jahopp, här står jag med en hund igen (jaja, tre men de andra två är ju makens..) och Nessie är fyra år så en påläggskalv var ju...
2 3
Svar
54
· Visningar
7 863
Senast: Hedinn
·
Hundavel & Ras Igår pratade jag med sambon och lyckades få honom förstå hur det tidsmässigt (vilket är den största utmaningen) är väldigt lägligt med...
2
Svar
29
· Visningar
4 060

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • MyDog 2025
  • Kattbilder #10
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp