Vi har haft stora problem med framförallt vår JR-hane och valpen. Jag var innan lite orolig för tiken, men hon har hanterat det bra.
Iaf. Hanen ser valpen som ett byte och klipper henne om han får chansen. Åtminstone var det så när hon kom som 8 veckors, nu är hon snart 5 månader och det har faktiskt börjat bli bättre.
Vi har haft dem åtskilda, vilket har varit skitjobbigt rent ut sagt. Olika promenader, en valp som skriker rakt ut om hon inte får följa med, evigt passande och slussande av hundar. Det har varit vår sommar
Varför det blev så här är svårt att säga säkert, men det beteendet vår hund har kallas omriktad predation. Nu tror jag kanske inte riktigt det är vad din hund har, men det utlöses av olika faktorer. I vårt fall stress, sjukdom, förändring och ovana vid valpar. Jag upplever också att han är rädd för valpen.
Vi har tränat JRn, han får belöning när han är avslappnad runt valpen. Och på sistone har vi kunnat träna valpen att hålla avstånd, men första tiden gick ju inte det. Nu börjar hon dessutom bli robust och har fattat att hon inte ska vara vid honom. Så de sista dagarna har vi faktiskt kunnat gå gemensamma promenader, även om JRn är kopplad och man får ha koll.
Så, jag håller med de tidigare, kolla upp den vuxna. Men ha också lite is i magen och ha dem åtskilda i början. Vi kunde ha en på varje sida i soffan tex, såklart med koll, men det var ganska skönt att kunna slappna av den stunden och låta båda vara med.