Vissa rädslor borta men vipps så kom nya!?!

Idag var mitt sista besök hos tandläkaren. Det är ju kul att komma dit nu. Prata lite musik med den ena som är metalfan precis som jag. Att de är riktigt bra med sina patienter i sitt bemötande gör det ju inte mindre roligt att gå dit. Det som svider som bara den är att betala efteråt men det kan jag ta. Det är fan värt med tanke på hur sjukt jävla bra de är.

Jag lagade ännu en trasig lagning som inte på långa vägar var lika trasig som den första. Med en, En bedövning spruta. Har liksom alltid bett om minst två annars. Slipade ner lite tänder och även tanden under den som behövde lagas utan det minsta panik eller obehag. Jag kan fortfarande inte påstå att jag tycker det är så jätte roligt när de borrar i tänderna men det gör ju inte ont, går mest en rysning genom hela mig när jag hör ljudet.

Jag kommer sakna dom faktiskt. Ska tillbaka i november för koll igen.

Men! Igår drog det över ett rejält åskoväder över oss. Jag har aldrig varit den som brytt mig. Har alltid tyckt åska varit mysig. Men dra på trisso vilken ångest och panik jag fick. Var tvungen att gå undan för att inte påverka barnet. Lite konstigt det där. Många rädslor är borta och vipps så dyker det upp nya. Fast hellre rädd för åska än att tex vara rädd för människor och ständigt vaksam, alla dagar i veckan.

 

[TheRedLightning]

Du får se sen om det blir åska igen som inte är rakt över om du reagerar likadant. Jag har varit rädd för åska, men nu senaste för inte så många dagar sen, gjorde jag mig en kopp te och gick ut och satte mig under en filt på uteplatsen under tak och bara tittade.

Visst det var nära när det blinkar och smäller direkt, men kände inte det obehaget jag känt tidigare. Jag tror det går att jobba med några av sina rädslor.

När jag var mindre hatade jag att gå till tandläkaren, speciellt om de skulle ge bedövning, den sprutan var ju gigantisk och gjorde så ont. Kanske är det så att jag varit med om så mycket, så när jag skulle operera in mina tandimplantant och de bedövar kände jag inte ens när de stack, de kommenterade även hur stilla jag var, men det kändes ju inget. Jag kommer fortfarande ihåg tandläkare som typ "högg" med bedövningssprutan. Men å andra sidan var det ur ett barns ögon och perspektiv, nu är jag vuxen och har helt andra erfarenheter m.m.

Jag tror det kommer gå jättebra för dig, bara ge det lite tid att smälta in.

 

[et_flickan]

Du får se sen om det blir åska igen som inte är rakt över om du reagerar likadant. Jag har varit rädd för åska, men nu senaste för inte så många dagar sen, gjorde jag mig en kopp te och gick ut och satte mig under en filt på uteplatsen under tak och bara tittade.

Visst det var nära när det blinkar och smäller direkt, men kände inte det obehaget jag känt tidigare. Jag tror det går att jobba med några av sina rädslor.

När jag var mindre hatade jag att gå till tandläkaren, speciellt om de skulle ge bedövning, den sprutan var ju gigantisk och gjorde så ont. Kanske är det så att jag varit med om så mycket, så när jag skulle operera in mina tandimplantant och de bedövar kände jag inte ens när de stack, de kommenterade även hur stilla jag var, men det kändes ju inget. Jag kommer fortfarande ihåg tandläkare som typ "högg" med bedövningssprutan. Men å andra sidan var det ur ett barns ögon och perspektiv, nu är jag vuxen och har helt andra erfarenheter m.m.

Jag tror det kommer gå jättebra för dig, bara ge det lite tid att smälta in.

Åskan var inte helt över oss men det dundrade ändå på bra och var otäckt. Har varit med om väldigt otrevliga åskoväder förut utan några som helst problem så vette sjutton vart detta kom från.

Jag har haft tandläkarskräck gånger 10. Innan mina besök nu hade jag inte varit hos tandläkaren på 13 år pga det. Första gången var jag inte tufft utan hyperventilerade och propsade på lugnande. Jag behövde inget lugnande, bara en bra tandläkare som tog mig och mina rädslor på ett bra sätt.

Har gått igenom en två år lång traumaterapi och den har nog spridit sig till många andra trauman jag haft, tex tandläkarskräcken