Vinterföräldrar 22/23

Undrar om det har med att Emlan tar typ en timma att verka att göra? (Tänker att man kanske inte är så sugen på att vänta på effekt så länge vid just förlossningen...) Infiltrationen (sprutan) är ju ofta ganska så direkt. Börjar reflektera kring detta eftersom vi gör LP (också stick i ryggen) på patienterna på jobbet med Emla, lugnande och oxynorm som "bas".

Detta får mig iaf att inse att jag måste läsa på massor! Om ni inte listat ut det så är jag en orolig själ (som lindrar oron genom att informera mig och skapa både plan A, B och C...) Så det är bara att börja förkovra sig.

Trots oron så kan jag inte låta bli att se fram emot förlossningen lite försiktigt (om den nu blir av). Det verkar ju vara en upplevelse :nailbiting:

Så är det säkert!
Jag använder Emla en hel del. (Jobbar inte i vården men har barn med diabetes.) Upplever att effekten blir bättre om man väntar uppåt två timmar istället för en dessutom. Och det känns ju inte riktigt aktuellt under förlossning 😅

Ang det du skriver om att förkovra sig tror jag det är jättebra att ha så mycket info som möjligt! Speciellt om man är en person som lugnas av det. Däremot tror jag inte på att skaffa sig en plan A,B och C på förhand. Är det något som är säkert med en förlossning är det att det inte kommer gå exakt som man har tänkt sig. Då är det bara risk för besvikelse eller känsla av misslyckande om det man tänkt ut inte fungerar. Att däremot ha ett antal olika alternativ man funderat över innan är nog jättebra!
 
På tal om det där med epidural så känner jag mig ruskigt skeptisk till att bli stucken i ryggen. Är galet stickrädd och har inte kunnat bearbeta det riktigt (trots att jag är barnsjuksköterska och jobbar på akutmottagning 🙈). Har alltid sagt att jag behöver vara medvetslös för att någon ska komma i närheten av min rygg med någon jäkla nål. Får väl hoppas att smärta kan få mig på andra tankar när det väl är dags. Eller att jag lyckas vara så förbannat tjurskallig att det funkar utan (vilket säkert är en önskedröm).

Jag har varit väldigt stickrädd (gått i terapi och nu fött ett barn där jag fick göra fostervattenprov, tog epidural och sen blev snittad (inte allt samtidigt såklart 😅) så jag har fått träna!) men måste säga att det faktiskt var lugnt att ta epiduralen. Hade en pissig upplevelse pga rövhatt till narkosläkare, men tyckte inte själva bedövningen gjorde ont att sätta 😊
 
Så är det säkert!
Jag använder Emla en hel del. (Jobbar inte i vården men har barn med diabetes.) Upplever att effekten blir bättre om man väntar uppåt två timmar istället för en dessutom. Och det känns ju inte riktigt aktuellt under förlossning 😅

Ang det du skriver om att förkovra sig tror jag det är jättebra att ha så mycket info som möjligt! Speciellt om man är en person som lugnas av det. Däremot tror jag inte på att skaffa sig en plan A,B och C på förhand. Är det något som är säkert med en förlossning är det att det inte kommer gå exakt som man har tänkt sig. Då är det bara risk för besvikelse eller känsla av misslyckande om det man tänkt ut inte fungerar. Att däremot ha ett antal olika alternativ man funderat över innan är nog jättebra!
+1 på att inte göra upp en fast plan innan! Min förlossning blev inte alls som jag tänkt men den blev så bra ändå.

Innan hade jag en tanke att jag skulle göra allt förarbete hemma, åka in i ”rätt” tid och sedan föda okomplicerat utan smärtlindring 😅. Istället blev jag igångsatt, värkstimuletande dropp, epidural, fick föda utan krystvärkar och sedan in akut på operation eftersom moderkakan inte släppte. Jag förlorade 2,6 l blod, var helt känslomässigt borta och orkade inte ens hålla i sonen när jag vaknade igen. Ändå har jag bara positiva minnen av förlossningen. Personalen är fantastisk och aldrig att jag kände mig rädd eller orolig att det inte skulle gå bra. De hade full kontroll hela vägen. Dagen efter när jag återhämtat mig lite vet jag att ja sa till sambon att det här vill jag göra igen.

Jag tror man vinner massor på att åka in med ett öppet sinne 😊
 
Jag har varit väldigt stickrädd (gått i terapi och nu fött ett barn där jag fick göra fostervattenprov, tog epidural och sen blev snittad (inte allt samtidigt såklart 😅) så jag har fått träna!) men måste säga att det faktiskt var lugnt att ta epiduralen. Hade en pissig upplevelse pga rövhatt till narkosläkare, men tyckte inte själva bedövningen gjorde ont att sätta 😊
Skönt att höra. (Utom den där narkosläkaren :(...) Upplever att vissa (obs, vissa) av dem har lite väl mycket "luft under vingarna" pga "chef över luftvägar och smärtlindring" (min fördom, men ändå).
 
+1 på att inte göra upp en fast plan innan! Min förlossning blev inte alls som jag tänkt men den blev så bra ändå.

Innan hade jag en tanke att jag skulle göra allt förarbete hemma, åka in i ”rätt” tid och sedan föda okomplicerat utan smärtlindring 😅. Istället blev jag igångsatt, värkstimuletande dropp, epidural, fick föda utan krystvärkar och sedan in akut på operation eftersom moderkakan inte släppte. Jag förlorade 2,6 l blod, var helt känslomässigt borta och orkade inte ens hålla i sonen när jag vaknade igen. Ändå har jag bara positiva minnen av förlossningen. Personalen är fantastisk och aldrig att jag kände mig rädd eller orolig att det inte skulle gå bra. De hade full kontroll hela vägen. Dagen efter när jag återhämtat mig lite vet jag att ja sa till sambon att det här vill jag göra igen.

Jag tror man vinner massor på att åka in med ett öppet sinne 😊
Kanske får förtydliga att plan A-C mer är alternativ A-C än en fast plan :). Vem vet, det kanske blir kejsarsnitt? Som ni säger, man kan inte veta något förrän man är mitt i allt.
 
Jag håller med! Har dock inte vågat tänka så långt fram i tiden ännu. Jag är nog öppen för det mesta och har ingen bestämd åsikt om hur jag vill eller inte vill ha det. Det smidigaste och minst smärtsamma sättet känns som en bra plan. :D

Var förresten på RUL idag, i v 19+1, och allt såg fint ut! Helt galet vad mycket man kan se och mäta redan. Och fortfarande svårt att fatta att det som syntes på skärmen finns inne i min mage. :o:laugh:
Så känner jag med, inte alls tänkt så långt fram än, men rätt öppen för det mesta! :)
 
+1 på att inte göra upp en fast plan innan! Min förlossning blev inte alls som jag tänkt men den blev så bra ändå.

Innan hade jag en tanke att jag skulle göra allt förarbete hemma, åka in i ”rätt” tid och sedan föda okomplicerat utan smärtlindring 😅. Istället blev jag igångsatt, värkstimuletande dropp, epidural, fick föda utan krystvärkar och sedan in akut på operation eftersom moderkakan inte släppte. Jag förlorade 2,6 l blod, var helt känslomässigt borta och orkade inte ens hålla i sonen när jag vaknade igen. Ändå har jag bara positiva minnen av förlossningen. Personalen är fantastisk och aldrig att jag kände mig rädd eller orolig att det inte skulle gå bra. De hade full kontroll hela vägen. Dagen efter när jag återhämtat mig lite vet jag att ja sa till sambon att det här vill jag göra igen.

Jag tror man vinner massor på att åka in med ett öppet sinne 😊
Håller också med om detta!

Jag trodde jag hade öppet sinne. Dock var jag halvt undermedvetet inställd på två saker, att gå över tiden och att ha lååång latensfas hemma innan man ens tänkt ringa förlossningen (förstföderska).

Så drog värkarna igång från ingenstans i v. 38+4, fick åka in redan efter 2 timmar då det inte gick mer pga smärta och sen föddes hon 1,45 efter att vi kom in. Noll rätt till mig! 😂

På tal om epidural så erbjöds jag det direkt när jag kom in, men hann inte få den då det gick så fort. Men ärligt var jag så inne i mig själv att jag sket i vilket när hon sa att hon avbokade den för att det gick fort framåt. Och då är jag jätterädd för smärta, hos tandläkaren tex. Så det är så svårt att veta det där!
 
RUL idag (20+5) gick väl sådär :angel: Ärtan hade kilat fast huvudet och ville inte flytta sig samt att jag hade moderkakan mitt framför. De mått som kunde ses såg bra ut men allt kunde inte mötas + att det såg ut att vara lite dåligt med fostervatten. Remiss till läkare skickat för att dubbelkolla. Förhoppningvis är Ärtan mer medgörlig och allt ser bra ut!
Mest troligt så är det en flicka :)
 
Min barnmorska frågade mig idag hur länge jag tänker jobba. I mitt universum är det ca en och en halv evighet kvar och jag blev lite ställd och sade att jag inte visste men tänkte kanske att jag skulle jobb upp emot jul någonting.

Det var visst inte rätt svar. Enligt barnmorskan är de flesta hemma upp emot en månad innan sitt beräknade datum. Låter jättelänge! Jag sitter ju bara och knappar på datorn på dagarna. Hur länge tänker ni jobba?
 
Min barnmorska frågade mig idag hur länge jag tänker jobba. I mitt universum är det ca en och en halv evighet kvar och jag blev lite ställd och sade att jag inte visste men tänkte kanske att jag skulle jobb upp emot jul någonting.

Det var visst inte rätt svar. Enligt barnmorskan är de flesta hemma upp emot en månad innan sitt beräknade datum. Låter jättelänge! Jag sitter ju bara och knappar på datorn på dagarna. Hur länge tänker ni jobba?

Sist gick jag hem en fredag, tio dagar innan BF och såg fram emot en vecka att bara gå hemma och att boa lite ifred medan maken var på jobbet. Fick sen värkar söndag kväll... :p

Denna gången har jag verkligen inte kommit så långt i planeringen, men kan ju inte tänka mig att det är mer vilsamt att vara hemma med en treåring än att vara på jobbet (eller för den delen att treåringen tycker höggravid morsa är roligare än kompisarna på förskolan...) så det blir nog ända in i kaklet om allt ser bra ut. En månad tycker jag också låter jättelänge, om man inte har ett fysiskt jobb eller några speciella besvär. Hade helt klart börjat klättra på väggarna då!
 
Jag hoppar också in i tråden! Efter närmare två års väntan blev det min (och min frus) tur!

Det har fysiskt varit en ganska standardgraviditet än så länge, extrem trötthet och lite illamående i första trimestern. Kub gick väl inte direkt som väntat, och samma dag som vi åkte på bröllopsresa fick vi veta att det var förhöjd risk för kromosomavvikelse och blev inbokade på moderkaksprov. Två veckor av ångest innan provet kunde tas och vi fick reda på att allt ser bra ut! Det triggade igång mycket oro hos mig och nu hoppas jag att allt ser bra ut på rul också (två dagar kvar!).

Senaste veckan har jag känt bebis varje dag (eller så inbillar jag mig haha), så jag tar det som ett gott tecken. Till och med min fru har känt några buffar.

Hur är det för er andra, känner ni något än?

December
21 - GardenAngel, 31, första barnet.
24 - Ingela_S, 41 år, första barnet
26 - hitorine, 32 år, första barnet
28 - Waco, 31 år, andra barnet
30 - Våfflan 41 år, första barnet

Januari
21- Nordthor, 36 år, första barnet

Februari
1 - Pratsch 34 år, andra barnet
6 - Johanna1988, 40 år, första barnet
8 - nejlica 31 år, andra barnet
 
Senast ändrad:
Min barnmorska frågade mig idag hur länge jag tänker jobba. I mitt universum är det ca en och en halv evighet kvar och jag blev lite ställd och sade att jag inte visste men tänkte kanske att jag skulle jobb upp emot jul någonting.

Det var visst inte rätt svar. Enligt barnmorskan är de flesta hemma upp emot en månad innan sitt beräknade datum. Låter jättelänge! Jag sitter ju bara och knappar på datorn på dagarna. Hur länge tänker ni jobba?

I min värld är det också jättelångt borta och jag har ingen aning om när man "borde" gå hem. Hur ska man veta hur man mår i slutet redan nu? Jag har nog tänkt ta semester innan bf, och inte ta ut föräldradagar förrän från bf. Men en månads semester kan jag inte ta ut. Är det verkligen standard med en månad? Det visste jag inte!
 
I min värld är det också jättelångt borta och jag har ingen aning om när man "borde" gå hem. Hur ska man veta hur man mår i slutet redan nu? Jag har nog tänkt ta semester innan bf, och inte ta ut föräldradagar förrän från bf. Men en månads semester kan jag inte ta ut. Är det verkligen standard med en månad? Det visste jag inte!

Om jag skulle säga någon standard inom min umgängeskrets skulle jag säga två veckor. Vet nog ingen när jag tänker efter som gått hem en månad innan, om det inte varit tajmat med ”vanlig” semester eller så.

Däremot riskerar ju de två veckorna bli tre eller fyra om man går över tiden. Och en månad bli ännu längre.

Sen beror det ju mycket på hur man mår också när det känns lagom att gå hem. Och vilket typ av jobb man har.
 
Jag planerar att jobba fram till jul, alltså till 10 dagar före BF. Jobbar som fysioterapeut på vårdcentral så har ett relativt aktivt jobb men behöver inte nödvändigtvis vara fysiskt tungt. Har precis gått upp till 100 % också efter att bara jobbat 75% under ett år - måste ju försöka rätta till SGI'n 🤣. Säger kroppen ifrån så får jag väl vara sjukskriven men hoppas att jag slipper... Jobbade 50% från typ vecka 26 fram till 10 dagar innan beräknad BF förra gången. Var då sjukskriven pga kraftiga karpaltunnelsyndrom bägge händer och stora besvär med bäckensmärta.

Har redan en hel del besvär med bäckensmärta och haltar värre än mina patienter vissa dagar. Brukar dock vara bra motivation till att få patienterna att göra det som ordineras. Kan jag utföra träningsövningarna med stor mage och bäckensmärta så kan dom också 😁.

Bebis sparkar rundor här värre än karate kid. Ska bli spännande med RUL på fredag!
 
Om jag skulle säga någon standard inom min umgängeskrets skulle jag säga två veckor. Vet nog ingen när jag tänker efter som gått hem en månad innan, om det inte varit tajmat med ”vanlig” semester eller så.

Däremot riskerar ju de två veckorna bli tre eller fyra om man går över tiden. Och en månad bli ännu längre.

Sen beror det ju mycket på hur man mår också när det känns lagom att gå hem. Och vilket typ av jobb man har.
Jag tänkte kanske en månad, men när FK pratar om fysiskt tungt jobb, vad tänker ni att de menar då? (Får ju prata med dem någon gång, men tänkte smala på mig frågor då).
 
Jag hoppar också in i tråden! Efter närmare två års väntan blev det min (och min frus) tur!

Det har fysiskt varit en ganska standardgraviditet än så länge, extrem trötthet och lite illamående i första trimestern. Kub gick väl inte direkt som väntat, och samma dag som vi åkte på bröllopsresa fick vi veta att det var förhöjd risk för kromosomavvikelse och blev inbokade på moderkaksprov. Två veckor av ångest innan provet kunde tas och vi fick reda på att allt ser bra ut! Det triggade igång mycket oro hos mig och nu hoppas jag att allt ser bra ut på rul också (två dagar kvar!).

Senaste veckan har jag känt bebis varje dag (eller så inbillar jag mig haha), så jag tar det som ett gott tecken. Till och med min fru har känt några buffar.

Hur är det för er andra, känner ni något än?

December
21 - GardenAngel, 31, första barnet.
24 - Ingela_S, 41 år, första barnet
26 - hitorine, 32 år, första barnet
28 - Waco, 31 år, andra barnet
30 - Våfflan 41 år, första barnet

Januari
21- Nordthor, 36 år, första barnet

Februari
1 - Pratsch 34 år, andra barnet
6 - Johanna1988, 40 år, första barnet
8 - nejlica 31 år, andra barnet
Vad kul med fler! :)
 
Sjukhuset ringde. UL med läkare bokat på fredag morgon. Håll tummarna för att Ärtan visar sig som hon ska, att fostervattnet har ökat igen och allt ser normalt ut :up:
Håller tummarna att allt ser bra ut!!


När börjar ni köpa saker, och vad behöver man? Vi har köpt lite kläder, men inget annat...
 
Min barnmorska frågade mig idag hur länge jag tänker jobba. I mitt universum är det ca en och en halv evighet kvar och jag blev lite ställd och sade att jag inte visste men tänkte kanske att jag skulle jobb upp emot jul någonting.

Det var visst inte rätt svar. Enligt barnmorskan är de flesta hemma upp emot en månad innan sitt beräknade datum. Låter jättelänge! Jag sitter ju bara och knappar på datorn på dagarna. Hur länge tänker ni jobba?
Jag arbetade hemma pga covid och knappar bara på datorn. Jag jobbade fram till vecka 41+5. Arbetade lite på morgonen, sa att jag skulle på en kontroll. Åkte in för kontroll och fick erbjudande om igångsättning. Jobbet fick via facebook veta att jag fått en baby….

Det var verkligen ingen som pressade mig att arbeta, men jag hade tråkigt hemma så kunde lika gärna fortsätta arbeta.
 
Och jag kan erbjuda en "motvikt" till många andra som första gången gick hem inför jul när bebis kom 28 januari (dock beräknad 18 jan, jag såg ingen anledning att jobba igen efter julledigheten), och andra gången gick hem vid vid midsommar och bebis kom 26 augusti (beräknad 13 augusti)

Jag älskar mitt jobb men jag älskar mitt hem, min trädgård och saker jag kan pyssla med hemma också. Jag har ju fått båda barnen under perioder när man ändå brukar vara ledig, och därför tagit ut semester innan. Och båda ungarna har kommit sent, så det bidrar ju till att väntan blivit längre än tänkt. Andra gången borde jag med facit i hand kanske tagit kortare ledighet eftersom storebror hade mått bra av att få vara mer med vänner på förskolan, men jag tycker verkligen inte det finns något rätt eller fel utan man borde göra det man känner för. Jag har vänner/kollegor som gått hem en månad innan, och de som skickat sista mailen när värkarna började, så alla varianter går ju :D
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Nu är jag lite pirrig i magen... Jag och min sambo vill gärna ha barn och har tänkt oss en knodd som nästa år, vi har dock inte börjat...
2
Svar
26
· Visningar
4 314
Övr. Barn För en tid sedan ( i juni tror jag det var) hade sambon och jag oskyddat sex. (dumt jag vet. Påpeka inte det tack) tog ett dagen efter...
Svar
15
· Visningar
4 402
Senast: GotAsecret
·
Gravid - 1år Hej alla !! Tyckte det nu var dax att skaffa sej ett användarnamn efter att ha "tjuv-läst" här under flera års tid. Är som...
Svar
14
· Visningar
2 110
Senast: Zody
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp