Jag har hört andra som inte behövt grind men undrar alltid vad dom har för märkliga ungar egentligen Anmäler ett stycke o-vild unge! Vi har inte ens grind till trappan (upp)![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har hört andra som inte behövt grind men undrar alltid vad dom har för märkliga ungar egentligen Anmäler ett stycke o-vild unge! Vi har inte ens grind till trappan (upp)![]()
Jag har hört andra som inte behövt grind men undrar alltid vad dom har för märkliga ungar egentligen men även ni alltså!
Vi hade grind till trappen ett tag men nu behövs den inte längre, fascinationen för trappor verkar ha försvunnit. Däremot älskar hon att springa och vill helst vara ute och leka. Att bo i hus där man bara kan öppna ytterdörren och släppa ut barnet är guld värt! Vi har förskolestart i augusti och jag tror att det blir jättebra. Hon är superintresserad av andra barn och jag tror hon kommer uppskatta stimulansen. Det enda jag fasar för är alla sjukdomar som jag föreställer mig florerar på förskolan... Ni som redan har förskolebarn, hur mycket har ni varit sjuka? Hur mycket har barnet varit sjukt? Jag är nog lite väl nojjig men jag föreställer mig en vinter av konstant VAB eller sjukdom hos oss föräldrar (eller båda samtidigt, ve och fasa!)
Vi har faktiskt inte haft så mycket vab de första åren på förskolan, visserligen har våra varit runt 2 när de börjat men det hinner ju barnen i den här tråden också bli innan vab-säsongen drar igång på riktigt. Men jag tror att det är flera saker som spelar in i hur mycket vabbande det blir - barnets ”benägenhet” att bli sjuk, hur mycket man exponerats för smittor redan innan man börjat fsk, och så ”hur” sjukdomarna snurrar på just den fsk man går på. På vår fsk upplever jag att den värsta sjukdomssäsongen har varit från någon gång i mars och fram mot maj någon gång, det stämmer ju inte med statistiken som utsett februari till vabruari. Och då pratar jag mer påfrestande sjukdomar, kortare förkylningar kan ju komma lite när som helst.
John har också fortsatt vara en väldigt lugn och försiktig unge. Likt @YaHilweh förundras jag över hur två syskon kan bli så olika varandra, nu är lillasyster förvisso bara 4 veckor men ALLT är annorlunda med henne såhär långt.
Vad intressant! Lite därför är jag ”rädd” för att skaffa fler barn, då vår dotter är så enkel på alla sätt och vis. Vill du beskriva vad som är annorlunda?
Anmäler ett stycke o-vild unge! Vi har inte ens grind till trappan (upp)![]()
Jag är mest rädd för magsjuka eller långdragna förkylningar. Hoppas det är en fördel att börja i augusti, innan vinterns sjukor drar igång. Men man vet ju aldrig :P
Lite avundsjuk ändå på er med lugnare varianter av barn. Kotten är väldigt duktig och kroppsmedveten, men har också ett uppmärksamhetsspann som en guldfisk och kan ju glömma bort att han går i en trappa eller klättrar under tiden han gör det, och då slår man sig ju därefter...
Han börjar förresten bli oerhört medveten om att han har en egen vilja. Det är lättare att acceptera och hantera alla utbrott när jag tänker så, men det är verkligen påfrestande. Just nu duger inte barnmatstolen längre, och ALLA andra stolar är hans. Sitter vi på fel plats blir vi bortputtade. Och visst ja, alla gafflar är hans också. Oavsett hur många vi tar fram![]()
M har jättemånga riktiga ord vilket gör att jag lite är i chock med tanke på storebrors sena tal, hon ligger nog ett år före honom6-minuter-prat-om-dagen-tråden fick mig förresten att fundera på det här med att börja prata. Lilla A har, liksom sina bröder, lagt ungefär 0 prio på att säga ”mamma” eller ”pappa” (däremot hörs det att han letar efter språkmelodin i brorsornas namn). Hans tydligaste ord är nog ”piper”, ”mjau” (katt), ”ding-dong”, ”brum” (bil och andra fordon) och ”uiuiui” (ljudet av sirener) - sedan har han ett gäng till som han är konsekvent med men där ljuden är så lika att vi behöver en situation för att förstå honom, till exempel om han med ”ba” menar vatten, bok, boll eller majs eller om ”bu” betyder smör eller pennor (att rita med). Jag tycker i alla fall att de ord han valt ringar in hans intressen rätt bra - vilka ord har era barn valt och har ni samma upplevelse?
![]()
Ja med tanke på vår tidigare erfarenhet känns det som extremt många! Visst är det praktiskt men det känns som att det också leder till extra frustration när hon är för trött, då vet hon själv inte vad hon vill och kan skrika efter lite allt möjligt bara för att.Oj så många ord@Positron!
Så roligt, och säkert praktiskt att faktiskt förstå så mycket
@pollex
Kotten lägger inte jättemycket krut på språkinlärning, men det är ju motorik som är hans grej och han förstår hur mycket som helst så jag är inte direkt orolig. Vi har dessutom umgåtts med jämnåriga i två dagar och de pratar ungefär lika mycket /lite.
Han har ganska få ord för saker och aktiviteter skulle jag säga, eller så är jag och sambon för dåliga på att förstå. Men han gillar djur och säger följaktligen mest djurlätenDet han säger, som jag kan komma på på rak arm är:
-da, betyder ja, ihop med att nicka
-nej, och skaka på huvudet
-mamm (dvs mamma,)
-Mmmm betyder Mu/ko, kan kanske också betyda mjau
-bibi, med kort staccato, typ fågel, eller pip pip
-ah ah, också staccato, betyder Upp! från matstolen ihop med frenetiskt viftande armar
-ah(f) kort och ljust betyder voff, eller kanske också Hund
-klick med tungan betyder gaffel, tror inte han kan säga G
-utöver det brummar och smackar och tjuter han när han leker med bilar och skruvdragare och andra saker som låter, men det är ju inte direkt ord.
Jag påtalade det här med att han fortfarande kan väldigt få konsonanter för bvc på 18månaderskontrollen, i princip säger han bara B, D och M vilket jag tror kan ha med (vad jag tror är) kort tungband att göra. Men han är ändå kommunikativ som sagt så resten kommer väl när det kommer...
Ja, G och K sitter väl långt bak i munnen och hör som jag förstått det till de konsonanter de börjar säga sist... Kotten säger dock K också, kom jag på imorse. KA KA! som vi ännu inte förstått vad det betyderJa med tanke på vår tidigare erfarenhet känns det som extremt många! Visst är det praktiskt men det känns som att det också leder till extra frustration när hon är för trött, då vet hon själv inte vad hon vill och kan skrika efter lite allt möjligt bara för att.
Orden är såklart inte alltid rena eller fullständiga men man vet vad det är hon menar.
Jämför man då med stora barnet som fram till gör mindre än ett år sedan (två år äldre) använde ord som "baffa" och just det exemplet hade 7 olika betydelser beroende på situation så är det en jätteskillnad. Men han å andra sidan var i princip självgående i att förse sig med vatten och frukt genom att köra runt stolar att klättra på för att nå det han ville och hon kommer knappt upp på en stol
G-ljudet har jag förstått är svårt för dem, och så även k.
M har jättemånga riktiga ord vilket gör att jag lite är i chock med tanke på storebrors sena tal, hon ligger nog ett år före honomjag minns att vi inför 18-månaders kontrollen med storebror fick ett frågeformulär där det bland annat fanns en fråga om barnet kunde minst 18 "ord" och jag fick sån ångest! Han sa sitt första riktiga ord, mamma och pappa borträknat, när han var 20 månader. (Ordet var bro
)
Självklart är det ord som är viktiga i hennes vardag som hon kan. Hon är väldigt duktig på att göra sig förstådd!
Ett urval:
- Docka, hennes viktigaste ord! Det gäller även för gosedjur.
- vatten, finns ett ord för vatten och ett flämtande ljud för törstig.
- frukost
- ost
- bort/borta
- tappat
- upp
- där
- tittut
- frukt
- banan
- namn på storebror
- hund och båda hundarnas namn
- mamma och pappa. Tycker även att jag hittat ett ord för farmor, farfar och mormor.
- hopp(a)
- bok
- täcke
- lampa, tända
- får, häst, katt, kossa, tupp och deras läten
- tåg och tuff tuff
- brum för olika motorfordon
- tvätta (händerna, ta hand om tvätten)
- juice (lärde hon sig efter att en långvarig frukostgäst krävde juice varje dag)