Kotten är inte speciellt intresserad av sitt eget kön, han pillar lite förstrött när vi byter blöja men det är allt. Däremot upptäckte han för några veckor sedan att jag har bh på mig och det tyckte han var kul och kan försöka vilja titta på om jag har linne eller liknande. Tolkar det inte direkt som att han inser att jag har bröst och pappa och han inte, dock.Ja visst är det häftigt vad mycket dom förstår och kan svara på! Min favorit är när jag frågar John vart mammas gullhjärta är och han stolt pekar på sig själv. Känns bra att han har fattat det.
Hörrni, en sak som jag känner är svårt kring barn är det här med den kroppsliga integriteten. John är jättefascinerad av kön nu, både sitt egna och andras. Han pekar och vill gärna titta nära och till och med ta på andras kön. Det får han inte göra utan vi säger bara att det är pappas snopp eller det är mammas snippa och så pratar vi lite om att killar och tjejer ser olika ut. Men jag vet liksom inte på vilken nivå man ska lägga det. Jag vill ju inte ignorera intresset helt så att han känner att det är något konstigt kring det, samtidigt vill jag inte uppmuntra det heller om ni förstår hur jag tänker. Igår när han badade med storebror så var han väldigt intresserad av hans snopp, tittade nära och sen gjorde han konstiga "slickningar" med munnen. Tänker att det för någon utomstående kan se väldigt konstigt ut att han gör den associationen, men samtidigt vet ju jag att det inte är något märkligt med det utan att det bara var ett sammanträffande. Vet att det finns bra barnböcker att läsa tillsammans med barnet som behandlar det här ämnet som jag tänkt att läsa för honom när han blir äldre.
Vad har ni för tankar och reflektioner? Hur har ni som har äldre barn hanterat nyfikenheten?
Varit samma här. Fick mig att inse hur mycket jag säger NejHär är allt nej. Vad man än säger så svarar hon nää och skakar på huvudet. Tror inte hon riktigt förstått vad det betyder. Ska vi ge hundarna mat? Nää säger hon och springer till matlådan. Vill du ha vatten? Nää säger hon och tar muggen. Och såklart kommer det i rätt situationer också. Kom så tvättar vi händerna. Nää. Dags att sova. Nää. Undrar när hon ska lära sig ja
Tack för input. Jag ska nog läsa på lite kring lagom nivå att ta upp det med barnen i olika åldrar, jag tycker att det är bland det allra viktigaste att lära barnen att kräva att andra respekterar deras kroppar (både andra barn och vuxna) och att dom respekterar andras kroppar. Jag skulle nog testat med egen säng ändå. Kanske går att docka in en (spjäl-)säng mot er, så är han ändå nära? Så sover G nu, oftast sover han där hela natten.Vet inte riktigt hur jag ska tänka kring vårat sovande. Jag har ju samsovit med John sedan han kom. För några månader sedan började mannen sova allt mer i annat rum då han är väldigt lättväckt och stördes av oss. Det gjorde att John vande sig med att ha över halva sängen för sig själv, vilket gör att han gärna ligger på mannens sida och helst på tvären. Det går ju jättebra när vi sover själva, inte så bra när vi ska sova alla tre. Märks att John blir väldigt störd av att inte kunna sova som han brukar vilket leder till dåliga nätter för oss alla tre när vi ska sova ihop. Vet nu inte om jag ska tvinga honom att vänja sig med att sova mellan oss igen och ta "kampen" med dåliga nätter, om mannen ska få flytta ut mer permanent eller om det är dags för att vänja John med egen säng. Vill samtidigt inte göra allt för stora förändringar för honom nu när lillasyster snart är här.
Den dagen han är för stor och inte vill sova får ni ta en maratonnattning. Men ni behöver ju inte börja redan nu om ni har nåt som funkarSista utvecklingssprånget har startat, och som att trycka på en knapp har vi en unge som INTE tänker sova! Nattningarna sker nu oftast i sele, i annat fall i typ en timmes tid där han tillslut slocknar utmattad när han väl kommer till ro nog att ligga stilla en stund. Även om vi vid det här laget vet vad det beror på och att det förmodligen är övergående så är det sjukt frustrerande!
Och att natta i selen känns nästan som "fusk" nu när han börjar bli lite större, som om vi borde härda ut dom där maratonnattningarna istället för att "ge upp" och stoppa ungen i bärsele. Samtidigt som det ju oftast funkar fint och därför känns dumt att sluta. Men ibland undrar jag lite vad vi gör den dagen han är för stor och ändå inte vill sova
Har inget bra svar, men hade nog testat egen säng för att se vad han tycker. Hade nog inte tagit alltför mycket kamp dock, jag prioriterar sömn högtVet inte riktigt hur jag ska tänka kring vårat sovande. Jag har ju samsovit med John sedan han kom. För några månader sedan började mannen sova allt mer i annat rum då han är väldigt lättväckt och stördes av oss. Det gjorde att John vande sig med att ha över halva sängen för sig själv, vilket gör att han gärna ligger på mannens sida och helst på tvären. Det går ju jättebra när vi sover själva, inte så bra när vi ska sova alla tre. Märks att John blir väldigt störd av att inte kunna sova som han brukar vilket leder till dåliga nätter för oss alla tre när vi ska sova ihop. Vet nu inte om jag ska tvinga honom att vänja sig med att sova mellan oss igen och ta "kampen" med dåliga nätter, om mannen ska få flytta ut mer permanent eller om det är dags för att vänja John med egen säng. Vill samtidigt inte göra allt för stora förändringar för honom nu när lillasyster snart är här.
så nu somnar hon där och sover där tills vi har gått och lagt oss, sen kommer hon in till oss nån gång under natten. Inte mig emot, jag tycker det är mysigt. I början var hon ledsen när hon vaknade, sen övergick det i att ropa på oss och i natt kom hon för första gången in till oss själv Sant! Sen är inte selen alltid en mirakellösning heller,, ikväll tog det drygt en halvtimme efter att jag gett upp den "vanliga" nattningen, men det blir iallafall mysigare än att parera kastade nappar och rymningsförsök som det lätt blir annars...Den dagen han är för stor och inte vill sova får ni ta en maratonnattning. Men ni behöver ju inte börja redan nu om ni har nåt som funkar
Hoppas sömnsvårigheterna går över fort
Inatt sov mannen i annat rum och då sov John bra igen. Däremot har han börjat vakna 05 och kan endast sova vidare om han antingen får ha tutten i munnen eller om han får sova på en. Jag har haft väldigt svårt för liggamning och tycker att det är lite obehagligt när han ligger och sover med tutten i munnen, men imorse gav jag upp och så sov vi vidare så. Jag behövde verkligen sova, igår klev jag upp 05 och det är för tidigt för den här morsan. Sista utvecklingssprånget har startat, och som att trycka på en knapp har vi en unge som INTE tänker sova! Nattningarna sker nu oftast i sele, i annat fall i typ en timmes tid där han tillslut slocknar utmattad när han väl kommer till ro nog att ligga stilla en stund. Även om vi vid det här laget vet vad det beror på och att det förmodligen är övergående så är det sjukt frustrerande!
Och att natta i selen känns nästan som "fusk" nu när han börjar bli lite större, som om vi borde härda ut dom där maratonnattningarna istället för att "ge upp" och stoppa ungen i bärsele. Samtidigt som det ju oftast funkar fint och därför känns dumt att sluta. Men ibland undrar jag lite vad vi gör den dagen han är för stor och ändå inte vill sova
Hu! Håller tummarna att det normala håller i sig! Nästa gång får ni plocka ur nyckeln och gömma den högt. Men då lär han väl sig flyga...Phew, efter en veckas helvetesnattningar på 1,5-2 timmar där sista dagarna varken bärsele eller något annat hade någon direkt effekt, verkar allt nu ha återgått till det normala. "Droppen" kände vi kom när kotten lärde sig öppna sovrumsdörren (gammal, med bara en trög nyckel att vrida om) och började lämna sovrummet för att leka istället för att sova...
Har nyss kommit fram till att bästa sättet för oss att få sova lite "längre" på morgonen är att låtsas sova när hon vaknar till. Det enda vi gör är att blockera om hon försöker klättra ner. På så sätt kan vi oftast få sova till närmre 6+@soom
Ja, han har en spjälsäng som är tänkt att stå bredvid vår. Den köpte vi när han var några månader och han sov i den en natt, sen fick jag för mycket abstinens och tog tillbaks honom till vår säng.
Har nyss kommit fram till att bästa sättet för oss att få sova lite "längre" på morgonen är att låtsas sova när hon vaknar till. Det enda vi gör är att blockera om hon försöker klättra ner. På så sätt kan vi oftast få sova till närmre 6
Det är märkligt det där. Numera tycker jag att 6 ändå är en hyfsad tid att stiga upp. Innan tyckte jag att det var 7. Och när det faktiskt var 7, jag då saknade jag den tiden när hon sov till 8... om ett par månader, kommer jag då gå upp 4 och längta tillbaka till den här tiden när jag iaf fick sova till 5?
Bäst här är att vara lugn och mysig så brukar han vilja ligga och gosa en stund alternativt somnar han om en stund. Pust... Nu börjar det verkligen vara mer unge än bebis här hemma. 16,5 månad visserligen, men jag hade nog trott att vissa grejer skulle dröja lite till. Sömnen är fortfarande svår, selen funkar aldrig kvällstid längre och bara ibland på dagarna. Jag kan inte natta alls, han bara sparkar och skallar(!) mig och det slutar alltid med att jag får lämna över till sambon eftersom jag blir både arg och ledsen och kotten ballar ur...
Överlag mycket slåss och testa gränser, och ber man honom sluta och förklarar att vi blir ledsna gör han ofta mer istället. Jag försöker avleda och använda positiv förstärkning men blir ofta arg när det gör ont och då får jag kämpa för att vara pedagogisk...
Samtidigt är han ju också smart och gullig och väldigt snabb på att lära och ta efter, mycket av allt liksom. ❤
Vad händer med era ungar?
.
. Han älskar klockramsan (stora klockan säger ”nnn-DO” enligt honom ) och Huvud, axlar, knä och tå. Sambon har tänkt komma i sitt livs form under denna föräldraledighet så därför har också Lilla A lärt sig knäböj (tänk om man själv kunde göra dem som en ettåring, de har onekligen en lite annan rörlighet än oss gamlingar..!) och armhävningar (då ligger man på mage på golvet och pustar ). I övrigt älskar han att vara ute, att pilla med sand och stenar är en favorit. Och att leka med vatten såklart - fylla och hälla, fylla och hälla! Det känns som att jag är lite dålig på att läsa med honom jämfört med hur jag var med brorsorna, men han vet att böcker är betydelsefulla saker och sätter sig gärna och bläddrar i en bok i soffan när de sitter där och läser.. Jag upplever att det mest triggar honom att fortsätta/trappa upp om han märker att det gör ont, som att det liksom gör det ännu svårare att sluta.
