Vinterföräldrar 17/18 del 6

[YaHilweh]

Ronja är en härjare!
Jösses, man blir helt matt.

Igår ansåg hon att sömn är för gamlingar, utan sitter/står nöjt i sin säng och gör diverse ljud. Eller brottas med kudden. Eller klär av sig... Allt är roligare än att sova. Efter 1-2h av nöjt pysslande i egen säng somnar hon.. Hon är rolig.

 

[Cattaflajna]

@Sofie_B
Tror det är en vana att oavsett hur mycket de ätit vaknar de för att amma. Känns så med dottern iaf, spelar ingen roll hur mycket hon ätit innan, vaknar alltid efter 2h för att amma. Och just nu ammar hon väldigt ofta på natten, men tror hon har kindtänder påväg

BVC sa iaf till mig att det är väldigt få barn (läs nästan inga) som själva väljer att sluta nattamma, utan att man själv måste ta den fighten. Och vi ska göra det snart har jag tänkt, ett tag trodde jag dottern skulle sluta självmant eftersom det kunde gå längre tid emellan men sen har det kommit tillbaka och blivit oftare igen. Och nu när hon inte behöver äta på natten längre och BVC sagt att vi kommer märka stor skillnad när vi slutat nattamma, så känns det som det är dags.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B
Tror det är en vana att oavsett hur mycket de ätit vaknar de för att amma. Känns så med dottern iaf, spelar ingen roll hur mycket hon ätit innan, vaknar alltid efter 2h för att amma. Och just nu ammar hon väldigt ofta på natten, men tror hon har kindtänder påväg

BVC sa iaf till mig att det är väldigt få barn (läs nästan inga) som själva väljer att sluta nattamma, utan att man själv måste ta den fighten. Och vi ska göra det snart har jag tänkt, ett tag trodde jag dottern skulle sluta självmant eftersom det kunde gå längre tid emellan men sen har det kommit tillbaka och blivit oftare igen. Och nu när hon inte behöver äta på natten längre och BVC sagt att vi kommer märka stor skillnad när vi slutat nattamma, så känns det som det är dags.

Tack för svar! Jag tycker också att det känns så, som att han är van att äta såhär på natten och därför fortsätter med det. Det är ju samma nu som det var när han bara ammade, som när han bara åt smakportioner och som nu när han egentligen äter fullgott med mat. Iofs ammar han ju motsvarande mindre under dagen så det kanske jämnar ut sig, vad vet jag.

Ja, och jag är så pass trygg i att han äter tillräckligt under dagen att jag känner att jag skulle kunna sluta med nattamningen, samtidigt är det ju såååå smidigt att jag drar mig lite för dom där nätterna som blir stökiga i början. Även om det brukar gå ganska fort verkar det som så vet jag faktiskt inte hur vi mitt i jobb, graviditet, renovering etc ska orka med en stökperiod. Inatt sov han 5 h innan första amningsuppvaket, jag vill ju gärna tro att det är början på något nytt (är typ tredje gången i hans liv han gör det och dom två första gångerna var vid 3-4 månaders ålder), men vill samtidigt inte hoppas på för mycket.

 

[Heulwen]

Finns en metod jag hört mycket gott om när det gäller att sluta bestämma. Har inte tid att beskriva den just nu men googla Jay Gordon

 

[leoparden]

Jag tycker nog att vår tjej visade mindre och mindre intresse och i princip slutade nattamma av sig själv vid 9 månader. Det räckte att krama henne så somnade hon vid nattning, och om hon vaknade på natten. Jag har hört att det kan vara betydligt mer problematiskt, men för oss var det helt okomplicerat och lika mycket på hennes initiativ som på mitt.

 

[Positron]

Tack för svar! Jag tycker också att det känns så, som att han är van att äta såhär på natten och därför fortsätter med det. Det är ju samma nu som det var när han bara ammade, som när han bara åt smakportioner och som nu när han egentligen äter fullgott med mat. Iofs ammar han ju motsvarande mindre under dagen så det kanske jämnar ut sig, vad vet jag.

Ja, och jag är så pass trygg i att han äter tillräckligt under dagen att jag känner att jag skulle kunna sluta med nattamningen, samtidigt är det ju såååå smidigt att jag drar mig lite för dom där nätterna som blir stökiga i början. Även om det brukar gå ganska fort verkar det som så vet jag faktiskt inte hur vi mitt i jobb, graviditet, renovering etc ska orka med en stökperiod. Inatt sov han 5 h innan första amningsuppvaket, jag vill ju gärna tro att det är början på något nytt (är typ tredje gången i hans liv han gör det och dom två första gångerna var vid 3-4 månaders ålder), men vill samtidigt inte hoppas på för mycket.

Men om du inte har ont av att lättsamma kan du ju vänta ett tag till med att avsluta, om jag förstod det rätt så är det 6 månader kvar till bf? Min erfarenhet är att det tar 2-3 veckor tills nya rutiner är invanda med så små barn. För oss tog det 3 veckor att successivt trappa ner nattamningen och helt slutat. Om din man jobbar nätter hade jag planerat in det så att han är hemma på nätterna och kan avlasta eftersom han inte är förknippad med amning.

 

[Sofie_B]

Finns en metod jag hört mycket gott om när det gäller att sluta bestämma. Har inte tid att beskriva den just nu men googla Jay Gordon

Har också hört gott om den och tänkte köra den när det väl är dags.

 

[Sofie_B]

Men om du inte har ont av att lättsamma kan du ju vänta ett tag till med att avsluta, om jag förstod det rätt så är det 6 månader kvar till bf? Min erfarenhet är att det tar 2-3 veckor tills nya rutiner är invanda med så små barn. För oss tog det 3 veckor att successivt trappa ner nattamningen och helt slutat. Om din man jobbar nätter hade jag planerat in det så att han är hemma på nätterna och kan avlasta eftersom han inte är förknippad med amning.

Ja, precis. Så jag börjar nog "oroa" mig väl tidigt. Det är nog mest jag som drar mig för det där, för om bebis vaknar och vill amma (det är bara därför han vaknar på natten) och jag inte är där utan mannen tar upp honom, då blir det såååå stora tårar och det verkligen kryper i mig att höra honom ledsen och veta att det är mig och bröstet han vill ha. Så jag bävar verkligen inför ett avslut, speciellt eftersom jag inte själv känner behovet av det. Vore ju annorlunda om jag kände att det var ohållbart. Kanske ska skita i att avsluta och bara köra på och så får jag försöka få det att gå ihop när bebis kommer och gör det inte det så får vi göra något åt det då?

 

[Positron]

Ja, precis. Så jag börjar nog "oroa" mig väl tidigt. Det är nog mest jag som drar mig för det där, för om bebis vaknar och vill amma (det är bara därför han vaknar på natten) och jag inte är där utan mannen tar upp honom, då blir det såååå stora tårar och det verkligen kryper i mig att höra honom ledsen och veta att det är mig och bröstet han vill ha. Så jag bävar verkligen inför ett avslut, speciellt eftersom jag inte själv känner behovet av det. Vore ju annorlunda om jag kände att det var ohållbart. Kanske ska skita i att avsluta och bara köra på och så får jag försöka få det att gå ihop när bebis kommer och gör det inte det så får vi göra något åt det då?

Det är ju bara du själv som kan bestämma hur du vill göra! Men det finns ju många som ammat två syskon samtidigt så om du vill det så får du väl göra lite research och sen köra på!
Man får ju hitta det avslutet som passar en själv. För mig var det att på om på skjuta fram första amningstillfället på natten och sova i annat rum.

 

[soom]

Inte lätt när tänderna kommer
Kotten satte tänderna i mitt lår häromdagen, och blev olycklig när jag skrek. Sen gick han istället och bet i sitsen till en pinnsoffa vi har jag förmodar att det måste klia rätt rejält i hans tänder

Men lilla vad det måste klia när han gnager på trä!

En kollega till mig har precis fått barn, jag kommer på mig själv med att vara både avundsjuk på godset, och lättad över att vi är förbi den där första kaosbiten för tillfället

Relaterar! Har två gravida kollegor, är både avundsjuk och lättad att det inte är jag

 

[FeatherCloud]

Men lilla vad det måste klia när han gnager på trä!


Relaterar! Har två gravida kollegor, är både avundsjuk och lättad att det inte är jag

Sambon berättade att han (kotten alltså, inte sambon ) brukar dra ner en köksstol ibland och gnaga på ryggstödet Ikväll när jag borstade hans tänder såg jag minst 2 tänder till på väg upp... Så nä, inte konstigt!

Tandborstning är för övrigt ett helt helsike just nu, bara gråt och idoga rymningsförsök... Hur går det för er andra med sånt? Några proffstips? Min fantasi sträcker sig till att sjunga en tandborstningssång och YouTube, men det går sådär. Ungen biter tag i borsten, äter upp tandkrämen och sen kniper han ihop och blåvägrar. Erbjuder jag honom att borsta själv borstar han antingen min mun eller slänger tandborsten...

 

[soom]

Är era barn också motsträviga? Det spelar ingen roll vad det gäller, hon ska INTE.

 

[soom]

Ja, precis. Så jag börjar nog "oroa" mig väl tidigt. Det är nog mest jag som drar mig för det där, för om bebis vaknar och vill amma (det är bara därför han vaknar på natten) och jag inte är där utan mannen tar upp honom, då blir det såååå stora tårar och det verkligen kryper i mig att höra honom ledsen och veta att det är mig och bröstet han vill ha. Så jag bävar verkligen inför ett avslut, speciellt eftersom jag inte själv känner behovet av det. Vore ju annorlunda om jag kände att det var ohållbart. Kanske ska skita i att avsluta och bara köra på och så får jag försöka få det att gå ihop när bebis kommer och gör det inte det så får vi göra något åt det då?

Hur funkar det om du inte är där alls? Blir han lika ledsen då?

 

[FeatherCloud]

@soom min avdelning har rena babyboomen. Chefen, hon som fick härom dagen och tre till väntar barn under våren. Jag är mest lite avundsjuk över att de (vi är flera som umgås privat) ska ha barn samtidigt medan jag var " helt ensam" och kände mig ganska isolerad från jobbet pga det.

 

[FeatherCloud]

Är era barn också motsträviga? Det spelar ingen roll vad det gäller, hon ska INTE.

Ja alltså vill han inte något är han hal som en ål och skriker i högan sky, inklusive stora tårar. Mycket lirkande blir det!

 

[soom]

Sambon berättade att han (kotten alltså, inte sambon ) brukar dra ner en köksstol ibland och gnaga på ryggstödet Ikväll när jag borstade hans tänder såg jag minst 2 tänder till på väg upp... Så nä, inte konstigt!

Tandborstning är för övrigt ett helt helsike just nu, bara gråt och idoga rymningsförsök... Hur går det för er andra med sånt? Några proffstips? Min fantasi sträcker sig till att sjunga en tandborstningssång och YouTube, men det går sådär. Ungen biter tag i borsten, äter upp tandkrämen och sen kniper han ihop och blåvägrar. Erbjuder jag honom att borsta själv borstar han antingen min mun eller slänger tandborsten...

Som du kanske kan gissa av mitt förra inlägg så går tandborstningen inget vidare. Men hon gillar att leka med och gnaga på tandborsten och hon har bara två tänder, så jag tänker att det blir typ borstat när hon gnager... Hon gillar att skaka saker så försöker lära henne skaka tandborsten i munnen, hittills utan resultat (hon tar ut den och skakar den).

 

[soom]

Ja alltså vill han inte något är han hal som en ål och skriker i högan sky, inklusive stora tårar. Mycket lirkande blir det!

Det är väl det där med att lirka som jag är dålig på kanske... Tycker det är så svårt när man inte direkt kan prata med henne! Eller, prata går ju men utan resultat. Erbjuda grejer funkar ibland, men långt ifrån alltid.

 

[FeatherCloud]

Som du kanske kan gissa av mitt förra inlägg så går tandborstningen inget vidare. Men hon gillar att leka med och gnaga på tandborsten och hon har bara två tänder, så jag tänker att det blir typ borstat när hon gnager... Hon gillar att skaka saker så försöker lära henne skaka tandborsten i munnen, hittills utan resultat (hon tar ut den och skakar den).

Här är det ju lite fler tänder så jag börjar känna press att faktiskt borsta mer ordentligt. Men skaka tandborsten kanske är värt att testa, och så försöker jag få honom att gapa ordentligt men det är ju tunga och läppar lite överallt och är ivägen...

 

[FeatherCloud]

Det är väl det där med att lirka som jag är dålig på kanske... Tycker det är så svårt när man inte direkt kan prata med henne! Eller, prata går ju men utan resultat. Erbjuda grejer funkar ibland, men långt ifrån alltid.

Jag är inte heller någon bra lirkare. Beroende på vad det är försöker jag avleda eller underhålla, och ibland 'kör jag på" och tröstar efteråt (vilket nog låter mer brutalt än det är)

 

[soom]

Jag är inte heller någon bra lirkare. Beroende på vad det är försöker jag avleda eller underhålla, och ibland 'kör jag på" och tröstar efteråt (vilket nog låter mer brutalt än det är)

Åh, jag önskar att jag klarade att köra på. Tycker det är så sjukt jobbigt, speciellt när hon kämpar emot med hela kroppen, men inser samtidigt att jag nog kommer bli tvungen så småningom - konfliktfritt är nog omöjligt. Jag kan ju inte alltid böja mig för hennes vilja, det blir nog inte bra i längden. I teorin vill jag att hon ska ha lov till alla känslor och att inga känslor är sämre än andra. Men i verkligheten vill jag bara att hon ska vara glad och nöjd.
Pappan gör som du och hon är mindre motsträvig med honom. Han är bättre på lirkande än vad jag är, det bidrar väl också kanske. Just nu känner jag mig lite som en lekpappa som lämnar allt jobbigt till den andra föräldern och bara leker med barnet. Får dessutom maten serverad när jag kommer hem . Min man är en betydligt bättre hemmafru än mig