Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Åh jag känner igen mig i det sista! När jag var hemma och sambon kom hem från jobbet förväntade jag mig att han skulle ta hand om vissa grejer när han klev innanför dörren, typ ta hand om Kotten medan jag lagade färdigt maten, förbereda ev speciell kottemiddag, duka bordet mm. Insåg dock för någon vecka sedan att jag inte tagit över hans uppgifter typ alls (förutom hänga med Kotten) men däremot har ju han fått alla hemmamansuppgifter...Åh, jag önskar att jag klarade att köra på. Tycker det är så sjukt jobbigt, speciellt när hon kämpar emot med hela kroppen, men inser samtidigt att jag nog kommer bli tvungen så småningom - konfliktfritt är nog omöjligt. Jag kan ju inte alltid böja mig för hennes vilja, det blir nog inte bra i längden. I teorin vill jag att hon ska ha lov till alla känslor och att inga känslor är sämre än andra. Men i verkligheten vill jag bara att hon ska vara glad och nöjd.
Pappan gör som du och hon är mindre motsträvig med honom. Han är bättre på lirkande än vad jag är, det bidrar väl också kanske. Just nu känner jag mig lite som en lekpappa som lämnar allt jobbigt till den andra föräldern och bara leker med barnet. Får dessutom maten serverad när jag kommer hem . Min man är en betydligt bättre hemmafru än mig
Kotten sover nästan aldrig 12 timmar, men det kan utan problem gå 12 timmar mellan kvällsvälling och frukost. Längre också ibland, även om det är sällan. Sen är det väl såklart individuellt hur de påverkas sömnmässigt av detPå tal om att sluta nattamma. Nu ska de ju klara en hel natt utan mat. Men hur lång är en natt? Klarar de 12 timmar? Det skulle vara skönt att sluta nattamma om det innebär mer sömn. Jag är bara rädd att det kommer innebära tidigare morgnar, och då är jag inte intresserad
Hur funkar det om du inte är där alls? Blir han lika ledsen då?
Åh, jag önskar att jag klarade att köra på. Tycker det är så sjukt jobbigt, speciellt när hon kämpar emot med hela kroppen, men inser samtidigt att jag nog kommer bli tvungen så småningom - konfliktfritt är nog omöjligt. Jag kan ju inte alltid böja mig för hennes vilja, det blir nog inte bra i längden. I teorin vill jag att hon ska ha lov till alla känslor och att inga känslor är sämre än andra. Men i verkligheten vill jag bara att hon ska vara glad och nöjd.
Pappan gör som du och hon är mindre motsträvig med honom. Han är bättre på lirkande än vad jag är, det bidrar väl också kanske. Just nu känner jag mig lite som en lekpappa som lämnar allt jobbigt till den andra föräldern och bara leker med barnet. Får dessutom maten serverad när jag kommer hem . Min man är en betydligt bättre hemmafru än mig
Åh jag känner igen mig i det sista! När jag var hemma och sambon kom hem från jobbet förväntade jag mig att han skulle ta hand om vissa grejer när han klev innanför dörren, typ ta hand om Kotten medan jag lagade färdigt maten, förbereda ev speciell kottemiddag, duka bordet mm. Insåg dock för någon vecka sedan att jag inte tagit över hans uppgifter typ alls (förutom hänga med Kotten) men däremot har ju han fått alla hemmamansuppgifter...
Känner mig riktigt bortskämd, och något skamsen över min insikt. (Å andra sidan har jag grova projektledartendenser och kompenserar säkerligen på andra sätt, men ändå)
På tal om att sluta nattamma. Nu ska de ju klara en hel natt utan mat. Men hur lång är en natt? Klarar de 12 timmar? Det skulle vara skönt att sluta nattamma om det innebär mer sömn. Jag är bara rädd att det kommer innebära tidigare morgnar, och då är jag inte intresserad
Sambon berättade att han (kotten alltså, inte sambon ) brukar dra ner en köksstol ibland och gnaga på ryggstödet Ikväll när jag borstade hans tänder såg jag minst 2 tänder till på väg upp... Så nä, inte konstigt!
Tandborstning är för övrigt ett helt helsike just nu, bara gråt och idoga rymningsförsök... Hur går det för er andra med sånt? Några proffstips? Min fantasi sträcker sig till att sjunga en tandborstningssång och YouTube, men det går sådär. Ungen biter tag i borsten, äter upp tandkrämen och sen kniper han ihop och blåvägrar. Erbjuder jag honom att borsta själv borstar han antingen min mun eller slänger tandborsten...
Tack för tipset! Finger i mungipan är tyvärr lika med att bli biten och tuben med tandkräm är inte intressant längre, och innan var den främst kul att bita på, och då fanns ändå ingen plats för tandborste...Sätter in ett finger i mungipan och ger henne tandkrämstuben att pilla på, det brukar köpa en 10-15 sekunder så jag hinner med fyra tänder. Nu är en femte på gång med.
Vi har ju en treåring hemma. Nattar på kvällen men märker att han kan somna om själv på natten (sänglampan tänds mitt i natten men barnet sover när vi kollar till det).Fortsätta sömnfunderingar. Lyssnade på en podd med en "sömncoach". Hon sa att man var tvungen att lära barn att somna och somna om själva. Kommer det inte av sig själv med åldern? Att bebisar inte kan har jag märkt, men nån gång lär de väl sig utan att man aktivt tränar det? Eller?
Hennes metod för detta var att söva bebisen till nästan sovande och lägga ner den så, så fick den somna själv. Gör vi så så resulterar det i vaken och arg bebis. Hon vill inte läggas i nån spjälsäng alls.
Fortsätta sömnfunderingar. Lyssnade på en podd med en "sömncoach". Hon sa att man var tvungen att lära barn att somna och somna om själva. Kommer det inte av sig själv med åldern? Att bebisar inte kan har jag märkt, men nån gång lär de väl sig utan att man aktivt tränar det? Eller?
Hennes metod för detta var att söva bebisen till nästan sovande och lägga ner den så, så fick den somna själv. Gör vi så så resulterar det i vaken och arg bebis. Hon vill inte läggas i nån spjälsäng alls.
Känns fel för mig att träna på att så små barn ska vara självständiga, det är ju fel rent biologiskt. Om man ger dem trygghet känns det mer effektivt för att få dem att släppa gränserna.
Hur går det för er?
Imorgon är det RUL och jag är så rädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har dom senaste dagarna varit på väg att avboka flera gånger för jag är så säker på att få tråkigt besked. Vill inte höra att hjärtat slutat slå.
19+4, fortfarande inga rörelser. Är verkligen i behov av en psykolog känner jag, vet inte om jag har hamnat i en depression eller vad det är. Känner ingen anknytning till bebisen och gråter mest hela dagarna.
Vi har ju en treåring hemma. Nattar på kvällen men märker att han kan somna om själv på natten (sänglampan tänds mitt i natten men barnet sover när vi kollar till det).
Har inte tränat på det och kommer aldrig att göra.
Rätt som det är så är de självständiga och trygga i sig själva
Tack! Min magkänsla säger att vi inte ska träna, men när nån som är auktoritet på området (eller iaf kallar sig själv något som indikerar det) säger att man Måste, så blir jag ju lite osäker. Borde ha lärt mig vid det här laget, men tydligen inteKänns fel för mig att träna på att så små barn ska vara självständiga, det är ju fel rent biologiskt. Om man ger dem trygghet känns det mer effektivt för att få dem att släppa gränserna.
Alla barn är olika! Våra barn har båda aldrig kunnat somna om vi legat bredvid. Aldrig somnat i soffan osv.
Somnar endast i egen säng och sover där hela natten och så har det vart från start.
Medan grannens barn har börjat somna i egen säng me. Kommer alltid in till dom under natten (2 och 4år) då de vaknar och endast somnar om när de får vara nära.
Barn är otroligt olika.
Vi har aldrig tränat på att de ska sova själva. Det har bara blivit så. Enda gången storasyster sovit bredvid är när hon vart febersjuk i 2 dagar.
Idag blir Kotten 1 år!
När blev han så stor? Och vart tog året vägen? Barnet firade med att vakna först och slå oss i huvudet tills vi tände lampan och gick upp. Älskade galna, vilda barn
Igår tänkte jag på hur fint livet blivit. Jag kan fortfarande sakna det där med att inte ha ansvar för någon annan och att hinna och kunna slappa lite mer... Men det är allt himla fint det här också, trots mörka ringar under ögonen och en unge som drar en i håret och får utbrott på Ikea
Tack! Min magkänsla säger att vi inte ska träna, men när nån som är auktoritet på området (eller iaf kallar sig själv något som indikerar det) säger att man Måste, så blir jag ju lite osäker. Borde ha lärt mig vid det här laget, men tydligen inte